Bokrecension: Hoppas att jag inte råkar döda dig – en historia om Malin Ovesson

Titel: Hoppas att jag inte råkar döda dig – en historia om Malin Ovesson (156 sidor, pocket)

Författare: Malin Wendel

ISBN: 9789163946080

Förlag: Malin Wendel

Malin Ovesson och Malin Wendel träffades genom ett projekt om psykisk ohälsa, under drygt tre års tid intervjuade Wendel Ovesson om hur det är att leva med det vi i vardagslag kallar tvångssyndrom på engelska Obsessive Compulsive Disorder (OCD). Parallellt med research på området. Detta ledde sedermera fram till den pocketbok, jag nu har läst.

En bok vars grundläggande fakta är helt sann, det är Ovessons liv vi får följa med tillbakablickar på barn och ungdomsåren i Bräkne-Hoby, alltsammans sker under en dryg månad sommaren 2009 då Ovesson var inlagd på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning. Men där vissa scenarier och personer som bl a medpatienter på vårdavdelningen är påhittade av författaren.

Och jag kan säga att en får direkt en omskakande upplevelse om hur det är att tampas med de tvångstankar som leder till tvångshandlingar. Tvångshandlingar som yttrar sig i t ex att noga kontrollera att det inte ligger ett lik i bagageutrymmet på bilen eller att göra moment i t ex köket sju ggr för siffran sju är bra. Ty den lindrar för stunden ångesten, medan siffran sex och nio däremot har motsatt effekt.

Det är en mycket personlig och utlämnande bok på 156 sidor, bl a får vi ta del om Ovessons dåvarande kärlek som gick bort abrupt och hur märkbara spår det sätter i Ovessons mående – det kommer igen på flera ställen. Tankar om döden likaså, rädslan för den ja man blir helt enkelt inte oberörd när man läser. Det berör djupt, verkligen tankeväckande.

Samtidigt ges man en inblick i hur psykiatrin fungerar eller kanske inte fungerar. Det läggs fokus på att mota tvångshandlingarna i grind, men inte tvångstankarna i sig. Men i allt det mörka som vi får ta del av i boken, så finns det en uns humor, som är befriande och som gör att man skrattar med Ovesson. Bl a om soljäveln.

Det som slår mig och som är ett bestående intryck, är omgivningens bristande förmåga att förstå dels hur det är att leva med OCD, Asperger och cyklotomi och följderna av det, dels hur det förväntas bli så bra allting för andras planer mm är det Ovesson behöver för att bli bättre. Men det ställs inga direkta frågor om hur hon ställer sig till det, eller hur det soliga vädret egentligen påverkar.

Så summa summarum, det är en bok som berör och som ger en ska jag säga viktig förståelse baserat på personliga erfarenheter för hur det vi ser som helt självklara saker att göra i vardagen t ex handla, städa, laga mat mm ingalunda är så självklart. Jag rekommenderar sålunda varmt att du läser en historia om Malin Ovesson.