Kulturmagasinet Kulturbloggen

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturpolitik

Ortens bästa poet lägger ned

by

Ortens bästa poet – har funnits i fyra år och 20.000 personer har nåtts via evenemang i landet och livesändningar på nätet. 300 poeter har deltagit och minst det dubbla antalet har gått på workshops i poesi, skriver Melody Farshin, ståuppkomiker och skribent i Dagens Nyheters kulturbilaga den 3 januari 2019.
Melody Farshin som debuterade som författare hösten 2018 med boken Mizeria var konferencier på Ortens bästa poet sedan starten 2015.

Melody Farshin ger uttryck för stark besvikelse och skriver att Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning inte har örat mot gatan och att den vägrar lyssna på folket. Hon jämför med hur mycket resurser som staden var beredd att satsa för att istället för att satsa på poesi gav stöd till en melodifestival i förorten.

Det är väl ganska typiskt, denna fördomsfulla nedvärdering och förutfattade meningar från beslutsfattare gentemot människor som bor i mindre eleganta stadsdelar. För att människor inte har lika hög genomsnittslön som i Danderyd och inte lika många med höga akademiska poäng behöver dessa människor inte vara obildbara och bara vilja ha lättsmält ytlig underhållning.

I förorter där genomsnittsinkomsten ofta är lägre än i välbärgade områden bor ofta en större mångfald människor med brokigare bakgrund. För att dessa människor inte tagit sig in i de välavlönade svenska arbetsplatser betyder inte att de inte skulle ha förståelse eller känsla för poesi eller att uttrycka sig metaforiskt eller symboliskt. Det finns människor som flytt från andra länder som är poeter.

Jag tycker det är sorgligt och bedrövligt att Ortens bästa poet inte kan överleva för poesi vidgar vårt språk, vidgar får fantasi och vår förmåga att förstå och utveckla språket och alla dess möjligheter.

2017 fick föreningen drygt en halv miljon i bland annat kulturstöd från Stockholms stad. Förutom det fick de ytterligare nästan 1,3 miljoner kronor från landstinget, studieförbund och privatpersoner, som delvis använts för att finansiera tävlingen ”Ortens bästa poet”, rapporterar SVT Nyheter.

För 2018 fick föreningen 300.000 kronor i kulturstöd från Stockholms stad och 250 000 kr från statens kulturråd. Men de får ändå inte projektet att gå ihop.

– Vi har inte nått upp till de nivåer vi behöver för att finansiera tävlingen, säger Bipasha Huq, från Förenade förorter till SVT.

Skatteverket hade fel, även repriser av scenkonst omfattas av sex procent moms

by

Skatteverket gjorde i oktober 2017 en bedömning att det är skillnad på scenkonst och scenkonst. Ett beslut som innebar att en scenkonstföreställning som direktsändes på biograf skulle ha sex procent moms medan samma föreställning visad i repris hade 25 procent. Folkets Hus och Parker överklagade Skatteverkets beslut och idag har besked kommit från Högsta Förvaltningsdomstolen att Skatteverket gjort fel, även repriser av scenkonstföreställningar ska omfattas av sex procent moms, berättar ett pressmeddelande:

Detta är verkligen glädjande och ett självklart beslut. Det är både orimligt och inkonsekvent att reprisen av en direktsänd föreställning med exakt samma innehåll ska beskattas med högre moms. Domstolsbeslutet spelar stor roll för att våra biografer ska kunna fortsätta och visa högklassig scenkonst i hela landet, säger Calle Nathanson.
Ur förvaltningsrättens dom: ” Bolagets tjänster avser oredigerade visningar av kulturella föreställningar som framförs av artister inför publik. Det förhållandet att en visning ibland sker i efterhand och inte direkt när föreställningen äger rum förändrar inte innehållet i den. Det är enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening i båda fallen fråga om en föreställning i den mening som avses i 7 kap. 1 § tredje stycket 5 ML. Skatterättsnämndens förhandsbesked ska därför fastställas. ”

Högsta Förvaltningsrättens dom innebär att biografer kommer att få tillbaka momspengar retroaktivt från Skatteverket från oktober 2017. Domen går inte att överklaga.

Bakgrund
En viktig fråga i övergången till den nya filmpolitiken handlade om höjningen av momsen för biografer från sex till tjugofem procent. Ett förslag som då debatterades intensivt. Folkets Hus och Parker motsatte sig denna försämring av villkoren för biografer. Vad som däremot inte behövde debatteras var momssatsen på digitalt sänd scenkonst. När filmpropositionen antogs i riksdagen rådde ingen tvekan om att scenkonsten – oavsett om den framförs fysiskt, live eller inspelad – skulle betraktas på samma sätt som tidigare och fortsatt ha den lägre momssatsen om sex procent. Skatteverket gjorde dock en annan bedömning och slog fast att scenkonst som visas med fördröjning, repriser, skulle ha 25 procent i momssats.

Skatteverkets beslut innebar att publiken som gick och såg en operaföreställning i repris till exempel dagen efter direktsändning tvingades köpa en avsevärt dyrare biljett än de som såg samma föreställning då den direktsändes.

Att kalla försämringar för reformer är samma gamla högervisa

by

Liberalernas och Centerpartiets krav på försämrad arbetsrätt och sänkta löner för de mest utsatta och Moderata Ungdomsförbundets kamp för att ta bort alla bidrag till kulturverksamhet är allt sprunget ur samma källa: ur samma strävan att upprätthålla ett samhälle med stora klyftor där de mest gynnade alltid kan trycka ned de med sämst förutsättningar och fattigaste förhållanden. Det är samma visa genom århundraden. Det är inget nytt med detta.

Det finns inget nytt i att de som har tyngst jobb och sämst betalt får det ännu sämre och blir ännu mer oskyddade. Det är ren och skär konservativ högerpolitik. Borgerliga partier i högeralliansen vill att så kallade enkla jobb (som oftast handlar om de fysiskt tyngsta som tär på kroppen) ska få ännu lägre lön och inför omröstning i riksdagen om Stefan Löfven … kräver C och L att de mest utsatta ska få ännu sämre skydd på arbetsmarknaden. Det finns inget progressivt i detta. Så har den mäktiga eliten alltid strävat efter att det ska vara.

Samma sak är det med ungmoderaternas förslag inom kulturpolitiken. På sin förbundsstämma röstade Moderata ungdomsförbundet, MUF, igenom att de vill verka för att slopa bidrag till kulturen. Inte en krona ska gå till stöd för kultur. All kulturverksamhet måste själv bära sig ekonomiskt.

Liberalernas riksdagsman Christer Nylander skriver i Svenska Dagbladet: Att slopa det offentliga stödet till kultur är inte alls liberalt. Det är gammaldags konservatism.

Christer Nylander påpekar attfrånvaron av offentligt stöd till bibliotek, konsthallar och teaterscener runt om i landet innebära att föräldrars bakgrund, inkomst och utbildning blev än mer avgörande för unga människors liv och framtid. Det är inte radikalt. Det är inte liberalt. Det är gammaldags konservatism.

Högerkrafterna är sig lika i vilken form de än klär ut sig och vilket språkbruk de än använder för att dölja att deras syfte alltid är att gynna de som har det bäst ställt och som har mest makt. Alltid. På bekostnad av de som har mindre makt och sämre ekonomiska förutsättningar.

Det finns inget progressivt eller framtids-syftande i att alltid vilja försämra för de som har det sämst. Det är inga reformer utan tillbakagång till det klyft-samhälle som funnits sedan människorna blev bofasta och några ägde mark och andra fick slavarbete för ägarna.

Maria Aljochina från Pussy Riot kommer till Sverige med boken Riot Days

by

Maria Aljochina från Pussy Riot kommer till Sverige för att lansera sin bok Riot Days, som ges ut av Teg Publishing i svensk översättning av Linda Skugge. Aljochina besöker Kristianstad, Göteborg, Uppsala, Stockholm, Malmö och Umeå mellan 11-17 november.

Ett pressmeddelande:
“En enastående memoar från ett kvinnofängelse!”
– MARGARET ATWOOD

“I repressiva politiska system är ironi och svart humor några av de mest effektiva vapnen. Det är just dessa vapen som Masja Aljochina använder sig av i den mästerligt skrivna Riot Days. När du väl börjat läsa blir du helt lamslagen, och kan omöjligen lägga boken ifrån dig förrän du kommit till sista sidan.”
– MARINA ABRAMOVIC

Maria ”Masja” Aljochina är politisk aktivist, konstnär och medlem i Pussy Riot.

År 2012 framförde gruppen sin låt ”Jungfru Maria, fräls oss från Putin” inne i Frälsarkatedralen i Moskva och kallade detta performanceverk ”Punkbönen”. Aljochina dömdes efteråt till två års fängelse med brottsrubriceringen ”huliganism grundad på religiöst hat” och skickades till ett av världens strängaste fängelser, en straffkoloni i Uralbergen. Som politisk fånge kämpade hon för att förbättra villkoren för sina medfångar och efter fängelsetiden fortsatte hon med sitt arbete som aktivist och konstnär.

Foto: Albert Wiking / We have a dream
Hon är medgrundare till det ryska medieföretaget MediaZona och skådespelare i Belarus Free Theatre. Hon har prisats med Lennon Ono Grant for Peace och hon har också tilldelats Hannah Arendt-priset. I biografin Riot Days berättar hon om aktionen i katedralen, rättegången, om fängelsevistelsen och hennes protester – inklusive hungerstrejker – mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna som pågick i fängelset. Riot Days är en stämningsfull, lyrisk bok med såväl ilska som cynisk humor.

Aljochina blandar sin biografiska berättande med konversationer och sångtexter, transkriptioner från rättegången och dokument från fängelset. Boken är en fascinerande skildring om att stå upp för jämlikhet, demokrati och allas lika värde, samtidigt som den är en hisnande och obehaglig samtidsskildring från demokratins förfall i dagens Ryssland.