Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturpolitik

Dramaten bjuder in till två publika workshops om demokrati

by

Performance Workshop: Skapa demokrati. Foto: Klara G.

Allmänheten inbjuds att delta i två workshops för att tillsammans med skådespelare utforska demokratins utmaningar. Varje workshop ges vid tio tillfällen vardera. –Vi vill föra upp demokratins grundläggande frågor på scen. Teatern är ju en perfekt arena att diskutera samtidens stora frågor, säger Jörgen Dahlqvist, regissör.

Ett pressmeddelande berättar:
I den första delen Performance Workshop: Skapa demokrati utforskar deltagarna vilka utmaningar man kan stöta på när man försöker bygga en demokrati från grunden. I den andra delen Performance Workshop: Öva demokrati tar sig deltagarna an frågan om det finns att sätt att utveckla demokratin.

–Vi bjuder in till samtal om hur demokratiska beslut tas. Det är också intressant att upptäcka vilka regler och ramar som möjliggör och vilka som begränsar vilka beslut som kan tas inom gruppen. I föreställningen ställs publiken konkret inför demokratins utmaningar och måste tillsammans lösa dessa med de verktyg som de själva skapar.

Projektet är framtaget i samarbete med forskningsstiftelsen Institutet för framtidsstudier och ingår forsknings- och utvecklingsarbetet kring nya sceniska berättarformat på Teaterhögskolan i Malmö.

Jörgen Dahlqvist är dramatiker, regissör och konstnärlig ledare för Teatr Weimar. Han har skrivit ett femtiotal pjäser som han satt upp och regisserat både i Sverige och utomlands. Han var varit prefekt vid Teaterhögskolan i Malmö där han nu arbetar som lärare.

Fredrik Haller är lektor i dramaturgi och biträdande prefekt med ansvar för dramatikerprogrammet på Teaterhögskolan i Malmö.

Medverkande: Victor Iván och Julia Marko-Nord. Koncept, text och regi: Jörgen Dahqvist och Fredrik Haller.

Performance Workshop: Skapa demokrati, premiär 7 oktober, Dramatenbaren.
Performance Workshop: Öva demokrati, premiär 17 november, Dramatenbaren.

Konsten blommar när farsoten härjar

by

Bild från Stockholms Stadsteaters playtjänst.

I Lissabon låter staden poeterna formulera hälsningar. I Sverige inrättar bibliotek utkörning av böcker. Över hela världen bjuder musiker på konserter från sina hem. Museer ordnar visningar online. Konstnärer gör sina gallerier och ateljéer öppna via internet. Påskens konstrundor genomförs, på sina håll, som virtuella vandringar. Teatrar lägger ut föreställningar fritt att titta på. Operor spelas över världen genom fiberoptisk ledning. Biografer erbjuder nya filmer via streaming. Poeter delar sina dikter i flödet på Facebook. 

Tillsammans vägrar vi låta plågan vinna över våra själars ljus.

Som en sidnot; aldrig någonsin har vi väl så tydligt att hur viktigt internet är för oss människor. Jag kan inte ens föreställa mig vilken total samhällskollaps västvärlden skulle stå inför om vi inte längre kunde vara uppkopplade. Redan nu funderar jag på hur långt ifrån vi är plundring, upplopp och mord på hostande människor. 

Konst och kultur lever under ständigt hot från reaktionära krafter. Från politiker som föraktar det de kallar kultureliten. Det är yttringar som ovan nämnts, som de vill plundra och beskära. Alla vanliga dagar pågår all denna blomstrande kultur på scener och utställningshallar men just nu ser vi alla det öppet. Kanske kan vi också då förstå hur viktigt det är. Tänk på det i nästa valrörelse när någon “folklig” basun vill dra ned på anslagen till konst och kultur. 

Nu inväntar vi bara att fler aktörer följer efter och bygger en renässans för de sköna konsterna. SVT lägger om sin tablå och visar gamla godingar ur sitt arkiv. Än så länge bara ur det redan öppna arkivet som legat online länge, men förhoppningsvis gräver de lite djupare i källaren och börjar visa tidigare sänd TV-teater, konserter och spännande konstarter. Sveriges Radio har också en oändlig skatt av radioteater, följetonger och inspelade konserter att bjuda på. Låt ett plågat samhälle belysas med skön konst. Inte som en flykt från viruset utan som en tröst för ett oroat folk.

Ta nu ett avbrott från nyhetssändningarna en stund. Kolla vad dina lokala kulturleverantörer bjussar på. Sök på videokanaler efter musiker som spelar för dig i livespelningar. Om du har ekonomisk möjlighet, köp en tavla, stötta kämpande aktörer med en gåva och, framförallt, dela information med dina vänner i sociala medier, så de också kan uppleva konstnärligt hopp i en svår tid.

Mediernas frihet och oberoende – viktigt att värna

by

(I takt med stigande väljarstöd, vågar SD släppa mycket kontroversiella och problematiska förslag likt detta – skärmdump: SVT Text)

Vi skriver idag 29 februari 2020 i almanackan, och under de två månader som gått till dags dato, har det hänt en del i svensk inrikespolitik som påverkar grunderna för vårt grundlagsskyddade demokratiska styrelseskick. För Sverigedemokraterna har lagt två ytterst kontroversiella och problematiska förslag som berör mediernas frihet och oberoende. Bara att det läggs sådana förslag, är faktiskt allvarligt. Det ena som Aron Emilsson, SD:s kulturpolitiska talesperson ville få riksdagens kulturutskotts bifall till (förslaget avslogs tack och lov) handlar om att företrädare för SVT, UR och SR skulle kallas in till utskottet för att där stå till svars för program och avsändare misshagliga för SD. Bara detta förslaget i sig vittnar om ett tydligt antidemokratiskt synsätt, som fått genomslag i spåren på SD:s framgång i opinionsmätningarna under senare år.

Men det skulle snart komma ett etter värre förslag, som jag ser det. Linus Bylund, SD:s representant i SVT:s och SR:s ägarstiftelse tyckte att det var på sin plats att driva igenom idėn om att skrota presstöd och filmstöd, slå ihop och banta public servicebolagen och straffa partiska journalister. Ja, du läste rätt att enskilda journalister anställda i de berörda public servicebolagen ska kunna få sparken om de befinns vara partiska eller antidemokratiska (!!). Och det ska komma från Bylund som representerar ett parti med tydligt högerextrema värderingar. Man skulle gå ännu längre än så och säga att SD har de ideologiska rötterna i svensk nazism och fascism och ha fog för det.

Förslagen som Emilsson och Bylund lagt, är alltså ämnade att omkullkasta två vitala förutsättningar i en demokrati. Mediernas möjligheter att fritt kunna arbeta och granska bl a den politiska makten. Uppenbart stör detta med pressfrihet och yttrandefrihet SD så pass att man vill strama åt möjligheterna för det fria demokratiska samtalet, och det är samtidigt tydligt vilken politik på medieområdet som SD vill föra om man får chansen efter valet 2022. Precis som redan har skett i Polen och Ungern. Två länder vars auktoritära och konservativa regimer är förebilder för SD, så särdeles förvånande att de vill göra likadant i Sverige är det inte. Att det är viktigt att stå upp för de grundläggande demokratiska värderingarna, går inte att blunda för längre. Det är dags att sluta normalisera det SD står för och så otvetydigt vill uppnå.

Kanske är det den essentiella insikten som nu lett fram till att Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna, publicerat sitt ställningstagande i ett inlägg på Facebook. Där tar Kristersson ställning mot SD:s förslag, och det är bra att han gör det. Med tanke på att det talas om ett konservativt block i riksdagen bestående av SD, M och KD så kanske man kan se Kristerssons reaktion som början på slutet för ett regeringsalternativ som vi idag ser de bisarra konsekvenserna av i bl a Hörby och Sölvesborg där SD leder politiska styret. Står man upp för de grundläggande demokratiska värderingarna, så betyder det i detta fallet att mediernas frihet och oberoende där public service ingår inte kan naggas i kanten. Inte ens “bara lite lite grann”…

Bokrecension: Klubben av Matilda Gustavsson – Må vi aldrig glömma hur en klick ur kultureliten anser sig stå över oss andra

by

Klubben
Författare Matilda Gustavsson
Utgivningsdatum 2019-11-20
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100177645
E-bok
Filformat Ljudbok
ISBN 9789100179878

Matilda Gustavsson fick journalistpriset för sitt avslöjande av den så kallade kulturprofilen, mannen som är gift med Katarina Frostenson, den tidigare ledamoten av Svenska Akademien. Om någon någonsin varit väl förtjänt av detta journalistpris är det Matilda Gustavsson. Hon fick 18 kvinnor att berätta om våldtäkter, hot och trakasserier som de utsatts för att kulturprofilen och inte alltför sällan under ganska öppen ridå. Omgivningen valde mer eller mindre att blunda för vad som hände.

Avslöjandena lyfte fram mycket vidrigt och brottsligt som rört sig under ytan. Svenska Akademien sattes utan tvekan i gungning. Denna kulturprofilen hade fått stöd och ekonomiska bidrag av Akademien och han har hyllats av framför Horace Engdahl.

Matilda Gustavsson bok där hon berättar om arbetet reportaget och avslöjanden är gedigen och jag upplever den mycket ärlig. Hur beskriver hur svårt det är för kvinnorna att våga berätta. De vet att det finns krafter inom kultureliten som helst vill få dem att hålla tyst. Det är väldigt skrämmande.

Något jag mår rent fysiskt illa av är att förstå vilka tankar om övermänniskoideal som härskar bland en del av Svenska Akademiens ledamöter och tydligen hos Horace Engdahl i synnerhet. Han och flera andra anser sig stå över andra människor och under Engdahls ledning avsatte de Sara Danius som ständig sekreterare för att hon ville gå till botten med anklagelserna om oegentligheter. Det är helt vidrigt att de anser sig stå över svensk lag för att anser sig ha “snille och smak” utöver andra människor. Hur kan ett sådant övermänniskoideal alls ha sådant stort inflytande inom kultur?

Matilda Gustavsson fördjupar i “Klubben” sin undersökning av makten i kulturvärlden och hur långt man kan gå i konstens namn. Hon skriver om tiden kring publiceringen, efterspelet där kulturprofilen döms för våldtäkt och om motsättningarna inom Akademien.

Svenska Akademien har nog inte helt tagit sig ut efterskalven efter skandalerna som krackelerade. Må vi aldrig glömma hur en klick ur den svenska kultureliten anser sig stå över oss andra.

Debatt: Satsa på länsteatrarna

by

Fransesca Quartey, vd på Västerbottensteatern. Foto: Patrick Degerman.

Under de senaste veckorna har vi kunnat följa debatten i media kring försök och förändringar som ska göra livet på gles- och landsbygden bättre. Där skattereformer ska få befolkningen på vissa av våra minst bebodda delar av landet att stanna kvar, och fortsätta leva. Men vad är det mer än rena pengar i fickan som kan få folk att vilja bo kvar utanför landets större städer? Jo, tillgången till en meningsfull fritid, ett utbyte av tankar och idéer och en känsla av att tillhöra en gemenskap och ett sammanhang. Här spelar Sveriges länsteatrar en viktig och avgörande roll.

Våra länsteatrar producerar professionell och högkvalitativ scenkonst som utgår ifrån regionerna där de finns och från de människor som bor där. Vi vet också att våra länsteatrar bidrar med så mycket mer än det konstnärliga egenvärdet. Sveriges länsteatrar bidrar till att skapa attraktiva orter och boplatser, dit folk är villiga att flytta. Länsteatrarna skapar mervärden som stimulerar företagande, hälsa och välmående, turism samt tolerans oss människor emellan.

Ekonomiska utmaningar
Satsningen som sker i den nyligen lagda statsbudgeten kommer inte att förbättra villkoren för länsteatrarna utan ställer krav på att regionen och kommunerna lägger in ytterligare medel till länsteatrarna för att verksamheten ska kunna bedrivas på en rimlig nivå. Det är inte billigt att driva en teater. Beslutsfattare behöver förstå de förutsättningar som krävs. Hösten 2019 ser vi att ett par regioner satsar på sina länsteatrar. Vi ser det hos Byteatern Kalmar och hos Regionteater Blekinge Kronoberg. Här i Skellefteå satsar man och bygger ett nytt kulturhus, där Västerbottensteatern ska inhysas. Detta kan ske tack vare att både kommunala och regionala politiker har förstått värdet av en stark och välmående länsteater i regionen.

Men trots att Västerbottensteatern haft flera framgångar, såväl publik- som recensionsmässigt under de senaste åren och trots att kulturen i sin helhet befinner sig i en starkt expansiv fas i Skellefteå, så finns det anledning till oro att vi skall klara framtidens alla utmaningar. Utmaningar som alla länsteatrar, förr eller senare, kommer att ställas inför om man skall tro de prognoser som bl.a. SKL lagt fram där Sveriges samtliga regioner och kommuner kommer tvingas till svåra ekonomiska beslut de närmsta åren. Sådana prognoser brukar inte båda gott för oss som arbetar inom kultursektorn.

Tror politiken på kulturens bidrag till samhällsutvecklingen?
Frågan är då hur våra politiker och ansvariga tjänstepersoner ser på kulturens bidrag till samhällets utveckling och vad det är värt. För om man tror på kulturens inneboende kraft att få människor att reflektera över sin egen existens och ser teatern som den plats ”mitt i byn” där så väl unga som gamla kan påminnas om de demokratiska och humanistiska värdenas betydelse, då är viktigt att detta även får synas ekonomiskt.

I Skellefteå satsas det som sagt på ett nytt kulturhus, men hur fantastiskt Sara kulturhus än kommer att bli (och tro oss – det kommer att bli en oförglömligt vacker byggnad) så är det allra viktigaste ändå själva innehållet i huset. I vårt fall är det den repertoar och det utbud som vi som länsteater kan bjuda befolkningen i Sveriges nästa största län på och då måste det få kosta. Bara så kan vi leva upp till det som är vår verksamhetsidé; Västerbottensteatern vill genom scenkonst, underhållning, berättande, pedagogik och socialt engagemang göra Västerbotten till en än mer attraktiv plats att leva på!

Martin Hedqvist, ordförande (S) Västerbottensteatern
Fransesca Quartey, VD Västerbottensteatern