Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Lyssna: Amanda Jerlov – Thinking bout you

by

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Artist Amanda Jerlov
Titel Thinking bout you
Release 22 oktober

Här kommer hon – Zara larsson 2.0 eller Sveriges nya retropopstjärnan Amanda Jerlov. Funkiga Thinking bout you är retropop med doft av 90-tal, som självskriven för P3s popcharts.

Med en sådan självklarhet framför hon sitt kärleksbrev till popmusiken. ”Thinking bout you” är funkig Zara Larsson-doftande retropop som viskar om en stor talang. Amanda Jerlov är artist och låtskrivare från Göteborg som gör popmusik för 20-talet med tydlig 90-tals vibe. Singeln ”Thinking bout you” handlar om ånger och skuld, om brokiga relationer som tar slut allt för abrupt och impulsivt. 

Tidigare släpp : Onenottwo – Zara Larsson-doftande tugummipop om missförstånd och självvald ensamhet.

Lyssna: Ane Brun – Take Hold Of Me

by

Foto: Stian Andersen

Ane Brun släppte singeln ”Take Hold Of Me” den 7 augusti 2020 – nya albumet kommer i oktober.

Ett pressmeddelande berättar om singeln och nya albumet:

Ane Brun släpper nu sin sjätte singel, ”Take Hold Of Me”, från det ännu ej namngivna kommande albumet som släpps i oktober. Albumet är hennes åttonde och är det första med nyskrivna låtar sedan 2015:s ”When I’m Free”.
”Jag försöker beskriva en existentiellt komplex sinnesstämning. En abstrakt känsla som har kommit och gått genom åren. Och under den rådande pandemin har det varit ännu mera påtagligt”, säger Ane Brun om nya singeln.

Ane Brun berättar om nya låten:
Sången kom till under en låtskrivarsession tillsammans med Martin Hederos och Josefin Runsteen våren 2019. Jag har nästan inte gjort någon sådan typ av live co-writing tidigare (alltså när man möts i ett fysiskt rum och börjar från noll). Jag brukar nämligen föredra att vara själv i min egna bubbla när jag tar fram de första fröna till en ny sång. Det är en väldigt intim och stark aktivitet för mig, nästan meditativt och väldigt intuitivt och med mycket improvisation.
Men jag bestämde mig alltså för att ge det en chans att göra det på ett annat sätt denna gång. Och även att jag nästan rodnande vid något tillfälle, för att det kändes så sårbart att gräva djupt nere i själen inför tre vänner, så är jag väldigt tacksam över att vi gjorde det. För det blev några riktigt bra låtar och det gjorde mig mer modig.

Låttexten tog form med de här raderna “My existence is screaming, it’s a physical feeling, of missing out on dance and light”. Jag försöker beskriva en existentiellt komplex sinnesstämning. En abstrakt känsla som har kommit och gått genom åren. Och under den rådande pandemin har det varit ännu mera påtagligt. En känsla av att saker är på vänt, att livet inte riktigt levs fullt ut, men med de stora frågorna så otroligt närvarande hela tiden.
Det är i alla fall något som jag har erfarit under detta märkliga 2020.

Jag vände mig till Samuel Starck, som också är en av alla fantastiska musiker på mitt nya album, att vara co-producer på den här sången tillsammans med oss. Han är en synt- och produktionstrollkarl och tack vare honom lyckades vi nästa skapa en klubbig känsla med tilltagande känslor som reflekterar orden av undertryckt energi som förlöses i slutet av låten.
“Take hold of me, keep this energy steady.”

Musik: Ane Brun, Martin Hederos, Josefin Runsteen
Text: Ane Brun
Inspelad: Atlantis studios med Anton Sundell och Janne Hansson. Sång inspelad i Balloon Ranger Studios av Ane Brun. Extra inspelningar i Skiss Studios med Samuel Starck.
Pre-mix: Samuel Starck
Mix: Centralstudion Långholmen, Fredrik Okazaki
Mastring: Cosmos Mastering, Hoffe Stannow
Produktion: Ane Brun, Samuel Starck, Anton Sundell, Martin Hederos

Musiker:
Sång: Ane Brun
Programmering: Samuel Starck
Trummor och percussion: Josefin Runsteen, Ola Winkler
Piano: Samuel Stark
Keys: Martin Hederos, Samuel Stark
Kör: Ane Brun

Mello! – publiksuccé!

by

(Hela ensemblen sjunger, till stående ovationer från publiken, ABBA:s ”Waterloo” som vann ESC i Brighton, 1974 – foto: Martin Moberg, Kulturbloggen)

Denna lördagkväll är det final i den svenska Melodifestivalen, och senare i mitten på maj är det tänkt att Eurovision Song Contest (ESC) ska hållas i Rotterdam, Nederländerna. Men man behöver nödvändigtvis inte bege sig vare till Stockholm eller Rotterdam för att få uppleva musikalisk glädje i sann melloanda och det med liveband som numera fattas i mellosammanhang.

Det räcker faktiskt att som undertecknad gjorde idag på eftermiddagen, tillsammans med ett drygt 100-tal andra sätta sig till rätta i Ronneby folkteater och där få se och lyssna till elever som går på Ronneby Kulturskola. För de bjöd med bravur, ackompanjerat av en orkester på scen, på det bästa och värsta från Melodifestivalen och Eurovision.

Det var både hits och floppar svenska och andra länders bidrag från både då och nu vi fick se och höra. Det framfördes musikaliska nummer på såväl spanska (Eres tú) som portugisiska och så vi fick se finska monstermasker på scen till de mycket välbekanta tonerna av Lordis ESC-bidrag från 2006. Kulturskolans hyllning till melodifestivalen har redan blivit en publiksuccé.

Gårdagens föreställning blev slutsåld, fick jag veta av Ronneby Kulturskola, eftermiddagens nästintill bara enstaka platser var lediga och kvällens är också den slutsåld. Och när man sitter där, taktfast med hela publiken applåderande till refrängerna i ”Satellit”, ”Guld och gröna skogar”, ”Håll om mig”, ”Hard Rock Hallelujah” och sist men inte minst ”Waterloo” så förstår jag varför. SVT borde ta kontakt med Ronneby Kulturskola för så här ska Mello vara.

Skivrecension: Postcard av Laleh – vykort med fri vy

by

Artist: Laleh
Album: Postcard
Betyg: 4
Releasedatum: 20 december 2019

Det är minusgrader utomhus, ändå sätter jag mig på balkongen för att lyssna på Lalehs nya album ”Postcard”. Redan innan jag sätter igång låtarna vet vad jag kommer få uppleva och det är något vilsamt i det. Det är mörkt och kallt runtomkring mig i konstrast till det som börjar spelas i mina öron. Låtarna är som Lalehs låtar ska vara; melankoliskt spröda med en röst som är både innerlig men också lätt plågad. Tillsammans med musiken, som stundtals är snudd på filmisk, skapar hon en vilja att stanna kvar och en längtan att bege sig iväg.

Albumet är helt på engelska och låtarna är skrivna för och med andra stora artister som Demi Lovato, Shawn Mendes, Ellie Goulding och Tori Kelly. Det är hennes åttonde album och ger en inblick i hennes liv i Los Angeles och arbetet som låtskrivare. Det är rena, akustiska låtar men med mycket stråkar och en blandning av enkla melodier och maffiga strofer.

Vissa textrader är subtila och mystiska och lämnas öppna för tolkningar som låtraden ”If happy is hurt – Im happy for you”. Samtidigt som vissa meningar känns väldigt tydliga och ärliga som i låten ”Safe” där hon sjunger ”I will not tell you it’s all butterflies and roses”. Det finns en röd tråd av sökande och finnande både i musiken men också känslan man får av att lyssna på den. Låten ”Lost and found” är otrolig i sin uppbyggnad mot ett crescendo med ett abrupt avslut som lämnar en kvar med en dånande tystnad.

Samma textrad dyker upp i två låtar och jag dröjer mig kvar vid uppmaningen ”Run for the mountain, aim for the wind, follow the river but always come home”. Det känns som att det sammanfattar hela albumet, samt min uppfattning av Laleh; hon är frihet för mig. Den vackra blandningen av skör och säker. Turbulent och trygg. Jag blir omfamnad i texten samtidigt som jag uppmanas flyga fritt. Söka efter rötter men lika mycket plantera om sig själv varthän man helst önskar.

I videon som släpps i samband med albumet svarar Laleh på vad hon skulle skriva om hon skulle posta ett vykort till sig själv ”Try to enjoy every moment and stay true to yourself, becuase that’s the best thing you got”. Det är det bästa du har. Dig själv.

När sista låten har klingat ut är jag frusen utanpå men varm inuti. Jag tar med mig Lalehs ord om att söka äventyret men alltid komma hem. Flyg fritt – men glöm inte att landa.

Lyssna: Andreas Fröberg – Zopiclon

by

Foto Ellika Henrikson

Andreas Fröberg släpper en singel den 29 november, det är spår 10, Zopiclon, från hans kommande album.

Den 13:e december släpper pianisten och kompositören Andreas Fröberg från Göteborg sitt debutalbum ”Medications”, som består av tio spår alla döpta efter olika psykofarmaka. Fröberg, som arbetar som läkare, säger själv att han musiken är skriven till människor med psykisk ohälsa, snarare än att den handlar om dem. Musiken är nyansrik och reflekterande, melodiöst och full av infall, allt inspelat med varm hand i klassiska Göteborgs-studion Svenska Grammofonstudion.

Andreas skriver själv om processen som lett fram till albumet:
Ord som strömmar eller becksvart tystnad och allt däremellan. Hur mår du? Vad ska jag svara? Jag hittar inte ens orden för mig själv. Hur ska jag kunna förklara för någon annan? Ofta kommer musiken på natten. Då, när dagen har laddats ur. Den kommer när jag inte kan skriva mer, när jag öppnat ett nytt dokument men det bara lyser vitt från skärmen. Den kan komma mitt i en fest, när jag råkat hitta ett ostämt piano på en vind. Den kan få mig att gråta när jag inte visste att jag hade gråt, eller få mig att vilja ringa någon jag inte pratat med på länge. Musik finns ofta där, mellan orden. Jag behövde jobba med människor, det var ingen slump. Allt det där existentiella har alltid varit min ledsagare. Det tog ett tag, men jag har lärt mig att det är någonting mänskligt. Min morbror överlevde det inte. Han försvann för tidigt. Med åren har jag träffat fler som inte heller har överlevt. De kämpade till slutet. Det finns så många som kämpar. En del är sjuka, en del förstår inte att också den som är frisk kan lida, en del är anhöriga, en del är rädda och krigar för att slippa fundera på om just det där, just den där kanske är jag. Många hjälper andra. Många kan se lidande och är beredda att offra mycket av sig själva. Några sitter tysta och lyssnar på människors berättelser. Vissa analyserar, tolkar och väntar. Andra ger goda råd och pedagogiska metaforer. Några äter mediciner. Av dem mår vissa bättre, andra slipper fundera så mycket, vissa tar det som ett tecken på att de bär på någonting omänskligt felaktigt. Några skriver ut mediciner. Vissa både äter och skriver ut dem, medan andra känner sig otillräckliga och frågar sig vad medicinerna egentligen gör för nytta. Några forskar på nya mediciner och uppfattar psykiskt lidande som en spegling av hjärnans biologiska funktion. Mitt i allt detta uppstår möten. Möten mellan människor, mellan drömmar, idéer, förhoppningar, förtvivlan, uppgivenhet, sorg, hat, ilska – ja, precis alla känslor som vi har hittat på ord för, mellan vilka jag inte hade något annat val än att hälla ut min musik.”

Tracklist:

1. Oxazepam (morning dose)
2. Clozapine
3. Lithium
4. Methylphenidate
5. Setraline
6. Donepezil
7. Disulfiram
8. Haloperidol
9. Oxazepam (evening dose)
10. Zopiclon