Andreas Fröberg släpper en singel den 29 november, det är spår 10, Zopiclon, från hans kommande album.
Den 13:e december släpper pianisten och kompositören Andreas Fröberg från Göteborg sitt debutalbum ”Medications”, som består av tio spår alla döpta efter olika psykofarmaka. Fröberg, som arbetar som läkare, säger själv att han musiken är skriven till människor med psykisk ohälsa, snarare än att den handlar om dem. Musiken är nyansrik och reflekterande, melodiöst och full av infall, allt inspelat med varm hand i klassiska Göteborgs-studion Svenska Grammofonstudion.
Andreas skriver själv om processen som lett fram till albumet:
Ord som strömmar eller becksvart tystnad och allt däremellan. Hur mår du? Vad ska jag svara? Jag hittar inte ens orden för mig själv. Hur ska jag kunna förklara för någon annan? Ofta kommer musiken på natten. Då, när dagen har laddats ur. Den kommer när jag inte kan skriva mer, när jag öppnat ett nytt dokument men det bara lyser vitt från skärmen. Den kan komma mitt i en fest, när jag råkat hitta ett ostämt piano på en vind. Den kan få mig att gråta när jag inte visste att jag hade gråt, eller få mig att vilja ringa någon jag inte pratat med på länge. Musik finns ofta där, mellan orden. Jag behövde jobba med människor, det var ingen slump. Allt det där existentiella har alltid varit min ledsagare. Det tog ett tag, men jag har lärt mig att det är någonting mänskligt. Min morbror överlevde det inte. Han försvann för tidigt. Med åren har jag träffat fler som inte heller har överlevt. De kämpade till slutet. Det finns så många som kämpar. En del är sjuka, en del förstår inte att också den som är frisk kan lida, en del är anhöriga, en del är rädda och krigar för att slippa fundera på om just det där, just den där kanske är jag. Många hjälper andra. Många kan se lidande och är beredda att offra mycket av sig själva. Några sitter tysta och lyssnar på människors berättelser. Vissa analyserar, tolkar och väntar. Andra ger goda råd och pedagogiska metaforer. Några äter mediciner. Av dem mår vissa bättre, andra slipper fundera så mycket, vissa tar det som ett tecken på att de bär på någonting omänskligt felaktigt. Några skriver ut mediciner. Vissa både äter och skriver ut dem, medan andra känner sig otillräckliga och frågar sig vad medicinerna egentligen gör för nytta. Några forskar på nya mediciner och uppfattar psykiskt lidande som en spegling av hjärnans biologiska funktion. Mitt i allt detta uppstår möten. Möten mellan människor, mellan drömmar, idéer, förhoppningar, förtvivlan, uppgivenhet, sorg, hat, ilska – ja, precis alla känslor som vi har hittat på ord för, mellan vilka jag inte hade något annat val än att hälla ut min musik.”
Tracklist:
1. Oxazepam (morning dose)
2. Clozapine
3. Lithium
4. Methylphenidate
5. Setraline
6. Donepezil
7. Disulfiram
8. Haloperidol
9. Oxazepam (evening dose)
10. Zopiclon
