Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Blekinge

Teaterrecension: Stadsvandring i Ronneby anno 1658 under en hårdför försvenskningsprocess..

by

(Ronneby anno 1658 och årtionden därefter – Ronneby folkteaters stadsvandring 2025 – foto: Visit Ronneby)

Betyg: 4

PREMIÄR
Tisdag den 24 juni kl. 18.00 samling utanför Turistinformationen, Ronneby Torg
Vandringen tar cirka en och en halvtimme.
Guide: Anneli Vik, tisdagen den 22 juli guidar Urban Jönsson.

ÖVRIGA DATUM
Tisdagar: 24/6, 1/7, 8/7, 15/7, 22/7, 29/7, 5/8, 12/8. (eventuellt en extra vandring den 19/8)

Tid: kl. 18.00
Antal platser per vandring: 60 personer

Igår kväll den 24e juni, var det premiär för årets dramatiserade stadsvandringar av Ronneby folkteater. Startpunkten var inte som tidigare års sommarkvällar på Torget i Ronneby, utan vid den vackert nymålade byggnaden där Turistinformation sitter och årets dramatiserade stadsvandring fokuserar man på det historisk dramatiska året 1658 och decennierna därefter. För då skedde det så pass påtagliga och pådyvlade förändringar i vardagen, som än i dessa dagar ligger i bakgrunden.

Stadsvandringen sker under en tid när svenskarna bl a erövrade Blekinge och inledde en hårdför försvenskningsprocess. Det kom definitivt att märkas i Ronneby, staden vid åkröken. Ta t ex när prästerna plötsligt skulle predika på svenska, och liturgin var inte som under dansktiden. Eftersom kyrkan vid den här tiden var något alla bara skulle gå till om söndagarna, kom nyordningen i gudtjänstfirandet att bli svårsmält för invånarna i handelsstaden nästintill mitt i Blekinge.

Men det kom inte att bara stanna vid det, följderna för Ronnebyborna när svenske kungen Karl XI 1679 grundade en ny stad på en ö i skärgården drygt tre mil österut blev ännu bistrare än förändringar i hur kyrkans predikan kom att innebära. Det var bra skådespelarinsatser från Folkteaterns emsemble och man kan tydligt förstå hur militär erövring av landområden så brutalt slår mot civilbefolkningen i årtionden efteråt. Tiden läker alla sår, nja kanske det. Rekommenderar att man följer med på Ronneby folkteaters stadsvandring anno 2025.

En riktig cocktail efter nyår med mycket energi, dans, kryddad med en gnutta ironi

by

(Nyårsrevyn 2025 ”Cocktail” i Konserthusteatern, Karlskrona)

Titel: Cocktail

Betyg: 4+

Regi: Peter Sjöstrand och Jenny Herlin

Ensemble: David Hellström, Nora Sjöstrand, Ulrika Berg, Elsa Törngren, Ellen Johansson, Gabriella Marin, Lizette Nilsson, Martina Ravnbö, Linnea Strömquist

Kapellmästare: Ebba Kalaitzis Gustavsson

Trummor: Johan Lindegren

Bas: Casper Fridh

Fjolårets nyårsrevy i Karlskrona var ingen höjdare, frågan jag bar med i helgen när det var dags för premiär på Cocktail, årets nyårsrevy på Konserthusteaterns scen, skulle man bli positivt överraskad överhuvudtaget? Och direkt slogs alla negativa förhandsspekulationer på skam, detta var ju flera snäpp bättre än i fjol! Det var tydligt att det här var välrepeterat och revynumren hängde ihop ingen tomgång någonstans. Det var den första tanken som slog mig när öppningsnumret drog igång i Konserthusteatern på lördagskvällens revypremiär. Det var en riktig nyårscocktail med mycket energi, dans, kryddad med en gnutta ironi med glittrande kläder, plymer i håret och massor av energi med det visar Karlskronarevyn från första början att man levererar på topp och det intrycket står sig föreställningen igenom.

Vi i publiken bjöds på en genomgång av AI-teknikens under, det nyckfulla vädret, fredagsmys och mycket annat under drygt två timmars show i två akter med liveorkester. På många sätt är det en klassisk nummerrevy, som sätts upp. Även om det inte gödslas med överraskande snabba komiska vändningar är det underhållande. Inte minst för att det är så väl framfört och bra regisserat. Helheten hänger ihop och betyget fem ligger så nära. Sångprestationerna är också snygga och bra. Flera i ensemblen kan verkligen sjunga, exempelvis Lizette Nilsson som är briljant. Förmågan att ta ton visar de samfällg bland annat i ett nummer om gårdsförsäljning, där de bjuder på skön stämsång till klassiska melodin Mr Sandman från 1950-talet.

Nyårsrevyn i Karlskrona har alltså en liveorkester, till skillnad från revyn i Ronneby och smaken är som baken vad som är bäst i skillnaden mellan att ha en liveorkester eller inte lämnar jag därhän. Det finns bra saker med båda sätten att tonsätta revynumren, men den unga orkestern är både charmig och duktig. De inleder t ex andra akten med ett kul musikaliskt nummer om E22-bygget. Ja, det är stående intryck Cocktail sprudlar helt enkelt av energi. Även dansarna på scen bidrar till att lyfta föreställningen. Och det är just energin som är så viktig i en revy. Den smittar av sig på publiken direkt, vi är med på noterna rakt igenom.

Det finns några lokala inslag, där numret Paraply är visuellt fyndigt, i en gestaltning av torghandlare som körs bort under Skärgårdsfesten. Regionstyrelsens ordförande Robert Lindén tillägnas ett sångnummer och ett nummer om regionens stora besparingar, där det mesta av verksamheten ska sparas bort. Inte illa för en toppolitiker som skyr rampljuset att få så mycket uppmärksamhet, här får Lindén det med råge! Ett nummer som mottas med stort jubel bland publiken är Kompani Fasan, som handlar om att även äldre medborgare nu minsann ska in i Försvarsmakten.

Några nummer är på det klassiska revytemat förvecklingar och det går alltid hem, och här också så klart. Som när ett samtal om sterilisering samtidigt handlar om ympning av fruktträd. Det är faktiskt riktigt roligt. Tanken vart direkt: Ja, detta är bara bra. På väg hem efteråt kändes det som att det ibland faktiskt är skönt att få fel. Revygänget i Karlskrona med regissörerna Peter Sjöstrand och Jenny Herlin i spetsen bjuder på en riktigt sprudlande cocktail så här i slutet av januari. De ger totalt sju föreställningar fram till den 8 februari, rekommenderas att du går och ser den!

Teaterkritik: Förfesten sign Strångamålarevyn – skrattfylld tvåaktare, bådar mycket gott inför 2026

by

(Strångamålarevyn 2025, en klockren förfest med skrattgaranti. Också en mycket tilltalande inbjudan till nästa års 40-års jubileum. Foto: Strångamålarevyn)

Titel: Förfesten

Betyg: 4

Skådespelare: Lotta Frid, Ellinor Andersson, Stig Augustsson, Bastian Mellström, Klara Dahlin, Emmie Sjöholm och Ola Ödman.

Musiker: Bandet Diket, som består av Pelle Lundblad, Nilla Dahlin, Filip Petersson och Emil Holmström.

Ljud och ljus: Marcus Hasselberg och Henning Dahlin.

Manus: Ensemblen och Tommy Nilsson.

”Förfesten” spelas i två akter och innehåller både sång, dans och teater.

Premiär: Lördag den 4 januari 2025 kl 15.00, Strångamåla medborgarlokal, Ramsjötorpsvägen 1 ( 8 km norr om Bräkne-Hoby, Blekinge)

Övriga föreställningar: Söndag 5/1 Trettonafton kl 15.00, Lördag 11/1 kl 15.00 och 18.30, Fredag 24 januari kl 18.30, Lördag 25/1 kl 15.00 och 18.30, Fredag 31/1 kl 18.30 och Lördag 1 februari kl 15.00.

I lördags eftermiddag dan före trettonafton var det premiär för Strångamålarevyn, i år med titeln ”Förfesten” och den spelas nio gånger fram till 1 februari. Det är en finurlig titel på årets upplaga eftersom revyn firar 40 år 2026 och de nio föreställningar som ges i år i Strångamåla medborgarlokal, 8 km norr om Bräkne-Hoby i Blekinge, är kan man säga en inbjudan till det kommande jubileet allt så klart i skrattfestens tecken.

Vi utlovades före föreställningen både igenkänning och skrattretande återblickar från det gångna året, det fick vi sannerligen. Ensemblen på sju skådespelare, från 17 till 65 år, är väl sammansatt som har byggt upp detta tillsammans under snart fyra decennier och de har en utmärkt scennärvaro och glädje ihop, det kombinerat med välskrivet och egenskrivet manus i numren i de två akterna.

I årets revy bjuds man i publiken på en blandad och bra kompott, det blir en del kända ansikten från tidigare års revyer. Bland annat så kom Ulla att dyka upp igen, tanterna Doris och Greta kom förbi för att berätta om sina nya äventyr och den yngre delen av ensemblen har skapat något baserat på deras vardag och verklighet. Det blir också nytt material, det har ju hänt en del lokalt. Vi får göra ett besök i Ronneby stadshus, där styret har ändrats och här får Strångamålarevyn till det med satiren.

Men också det här med olika familjesituationer blir nagelfaret med glimten i ögat och det blir en sväng inom äldrevården, ja, det är mycket gott och blandat och jag kan konstatera att det finns något för alla. Något som jag uppskattar med årets nyårsrevy är att man från Strångamålarevyn också har valt att uppmärksamma Georg Riedel, kompositören som gick bort i februari 2024, det genom att framföra flera av hans välkända och fina Astrid Lindgren-låtar.

När vi sedan efter föreställningen begav oss hem var och en till sitt, var det säkerligen med en bestämd tanke att så klart även lagom till nästa trettonafton 2026 kommer vi att återvända till Strångamåla medborgarlokal för jubileumsföreställningen. För ”Förfesten” som bara den infriade skrattgarantin med råge ja den utlovar också att det kommande årets jubileumsrevy lär ge oss i publiken etter värre träningsvärk i käkpartiet efter två akters skrattfest. Men det tar man gärna när man får nöjet att se detta garvade revygäng.

Bandet Diket ramade in numren på scen på ett bra sätt, liveband eller inte – det är en smaksak för egen del funkar båda sätten men musiken är avgörande annars funkar inte revyn som konstform. Två av skådespelarna i ensemblen lyfter jag avslutningsvis lite extra; Lotta Frid och Ellinor Andersson för det är de som har varit med längst på Strångamålarevyns snart 40-åriga resa. Lotta Frid har endast missat första årets föreställning och Ellinor Andersson det andra årets. Det betyder att de båda gjorde sin 38:e premiär i eftermiddag. Hatten av, för det imponerar! Ja, 2026 sitter man i publiken igen för att bli ordentligt underhållen samtidigt som skrattsalvorna haglar som aldrig förr.

Inspektören – nyskriven och modern fars i sin rätta Brunnsmiljö, Ronneby 2024

by

(Ronneby folkteaters sommarteater 2024 ”Inspektören” Foto: Ronneby folkteater

Betyg: 4

Regi: Johan Ringström

Manus och producent: Pontus Larsson

Medverkande: Emma Lundin, Daniel Gustavsson, Lotta Jansson, Pontus Larsson, Mia Österhof, Magnus Hjelm, Anette Gustavsson, Malin Holm, Johannes Persson, August Hylse, Christoffer Österhof och pomchi-hunden Egon.

Arrangör: Ronneby folkteater i samarbete med ABF Blekinge m fl

Premiär: Lördag 6 juli kl 19.00, Kvitterplatsen, Ronneby Brunn

Efter drygt åtta års väntan är det idag framåt tidiga kvällen dags att bege sig till Kvitterplatsen, Ronneby Brunn. Det blir en stärkande promenad genom den pittoreska Brunnsparksmiljön för att till sist ta sig upp för den korta branta backen, väl där möts man av den tilltalande scenografin på Kvitterplatsens scen som är platsen för årets sommarteater i Ronneby ”Inspektören”, som sätts upp av Ronneby folkteater. Den här gången är det en helt nyskriven fars signerad Pontus Larsson, som under 2,5 timme inklusive paus fått fram en handling som kommer att underhålla publiken, som sitter nära scen och utomhus alltsammans i en inspirerande och intagande miljö. Det är en vid första anblicken en klassisk fars man bjuds på med allt vad det innebär med panik, stress och förvecklingar men det blir också en del kärlek bland tjänstefolket på det anrika Brunnshotellet.

Det går vid åtta tillfällen i juli och augusti följa den fiktiva men ack så verkligt nervösa brunnshotelldirektören, Harald Bielke (Magnus Hjelm), som omkring 1920-talets mitt denna dag kommer att få besök av en ny hotellinspektör från föreningen Svenska Hotell. Hua, hur ska det gå? För vem av gästern kan det vara? För inspektionen sker inkognito. Kommer ens hotellet att få godkänt? Och hur mycket folk får det egentligen plats i Direktörsvillan? Men se svaren på frågorna, de håller jag på men helt klart är detta en nyskriven fars som lyckas få en att hänga med i svängarna för i en bra fars där öppnas och stängs dörrarna likt på en saloon.

Manusförfattaren och tillika skådespelaren Pontus Larsson har således lyckats med att få ihop det utan att tappa den klassiska förväxlingshumorn där man får följa någon som har panik och inte vet vem som är vem. Larssons manus, som tog ungefär åtta år att få färdigt, har klarat av att hantera skillnaderna i t ex tidsandan och synen på könsroller, som tacksamt nog inte är likadan som 1920-talet som hade ett lite förlegat synsätt på hur män och kvinnor skulle förhålla sig till varandra. Till det att få munnen att skratta och le ofta i publikraderna utomhus under två akter samtidigt som vi just nu dras med ett minst sagt lynnigt väder med regn och sol om vartannat ger ett plus i kanten på slutomdömet som blir det näst högsta på skalan 1 – 5.

Ett litet oväntat och gulligt inslag utgörs av den lilla pomchi-hunden Egon, som är med på scen i årets sommarteater. Egon gör det med den äran och på det rätta stället i föreställningen. Han styr upp handlingen genom att helt enkelt försvinna ut i den gröna Brunnsskogen och hotelldirektören, ja han behöver hitta honom för att gästerna ska ju må bra. Tala om att vara före sin tid, då vi idag vet om genom forskning och beprövad erfarenhet att den nära samvaron med bl a mindre husdjur påtagligt befrämjar folkhälsan. Skådespelarinsatserna håller bra nivå, en blandning av glada amatörer och proffs. Det kommer förhoppningsvis inte att dröja åtta år tills nästa sommarteater sätts upp i den idylliska och centrum nära Brunnsskogen i Ronneby. Föreställningen sätts utöver ikväll upp sju gånger till i sommar, rekommenderas varmt att du går och se den!

Årets första sommarteater i Blekinge ”Till sista droppen” tidstypisk underhållning med det som en fars ska ha

by

(Mats Sandelius spelar i sommar för sjätte och sista gången rollen som den snåle och uppfinningsrike bonden Rudolf Johansson, här i ”samspråk” med landsfiskalen) Foto: Marcus Palmgren, BLT

Betyg: 3

Manus: Jan Sundberg

Regi: Nina Olsson och Mats Sandelius

Bearbetning och sångtexter: Elin och Mats Sandelius

Medverkande: Per-Anders Gustafsson, Mitzou Hedén, Johan Jansson, Britta Lindgren, Elin Sandelius och Mats Sandelius

Spelplats: Bellevueparken, Karlshamn

Arrangör: Sandelius Kultur & Nöje

Premiär: 23 juni 2024

Först ut bland årets breda utbud av sommarteatrar i Blekinge är ”Till sista droppen”, som sätts upp i Bellevueparken i Karlshamn, signerad det rutinerade gänget i Sandelius Kultur & Nöje som inte heller denna gång gjorde en besviken med sin föreställning.

För redan när vi i publiken kommer in i Bellevueparken ramas upplevelsen av farsen in av att vi möts av en trubadur, som spelar tidstypisk musik från 1950-talet, vilket även är det årtionde då denna sommarfars utspelar sig.

Genast när vi satt oss ner fick vi en känsla av sommaridyll för drygt 70 år sedan genom den pittoreska och enkla scenografin. Även kostymen går i samma tecken, vilket är bra för den tar inte över handlingen utan ”bara finns där” som en tydlig markering om ett svunnet men ändå ihågkommet bondesamhälle. 

Ett plus för den introduktionen således och för sjätte året i rad (med undantag från coronapandemin) får vi återigen möta det äkta paret Rudolf och Ingrid Johansson (Mats Sandelius och Mitzou Hedén) som har det knalt med pengar och därmed behöver få in extra inkomst, vilket de löser på två helt olika sätt.

Ingrid vet råd och bestämmer sig för att låta spådamen Rosita (Britta Lindgren) hyra in sig under marknadsdagarna, medan Rudolf istället fått en helt briljant idé och tänker sälja ett stort parti whiskey svart och så klart utan att Ingrid vet om det.

Det säger sig självt att det kommer gå åt pipan och det blir inte heller enklare av att drängen Axel (Johan Jansson) blir erbjuden ett jobb som vikarierande konstapel av landsfiskalen Gärdin (Per-Andersson Gustafsson).

Det blir, som sig bör i en fars, förväxlingar med en gång och utan att helt spoila handlingen, är det framför allt bagaget i farsen som har en central roll. Tilläggas bör att hade den klipska pigan Britta (Elin Sandelius) inte räddat Axel ur knipan vid flertal tillfällen, ja då hade det blivit en kort föreställning och ett betyg under tre.

Efter farsen hördes det idel positiva kommentarer från publiken, som inte gick undertecknad förbi. Det var härligt och genuint, och man vart imponerad över hur produktionen hade fångat 50-talskänslan bra, både i skämt och i själva inramningen, och att de och jag fick med sig många goda skratt.

Framförallt vill jag framhålla Johan Janssons insats på scen som drängen Axel, han är helt rätt i sin tajming i varje skämt något som lyfter slutomdömet till en stark trea. Nämnas bör att den starkaste duon gällande intensitet och dialog blir mellan nämnde Jansson och Per-Anders Gustafsson, som spelar landsfiskalen.

Enkelheten i både texterna och i många av de Göteborgsinspirerade skämten gör att själva föreställningen tuffar på i bra takt och den är, tycker jag, allmänt mysig och så där lagom. Det är också en trygg ensemble på scen som vet precis hur de ska charma sin månghövdade publik denna ljuvliga junisommarkväll.

Fint blir det också att sångnumren i jazz- och bossanovastil tar hela handlingen framåt. Publiken blir även glad när man får vara en del av farsen och sjunga med. Mer sånt hade blivit det som fått upp betyget på näst högsta nivån. En enda fundering hade jag med mig efteråt; vad hade hänt om de fräcka skämten hade varit ännu mer vågade, eftersom den humorn är det som publiken gillar i denna typ av föreställning.

Så är du i Karlshamn med omnejd i sommar, rekommenderas att du går och ser ”Till sista droppen” visst är det synd att det inte blir fler farser med denne bonde och hans idéer som var gång leder till förvecklingar och trubbel för honom själv och hans närmaste på gården. Men var sak har sin tid, dock är det sannolikt att det kommer något annat signerat Sandelius och Nöje, som känner sin publik och som vet vad som drar densamma till Bellevueparken under sommarkvällarna.