Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Blekinge

Fart och fläkt i ”Hjältar på vift” salig blandning av nazister, danska frihetskämpar m fl på gamla försvarsön Kastellet.

by

(Här fås det riktigt dåliga nyheter om kriget i lokaltidningen, när vi befinner oss i år 1940, närmare bestämt den 9 april)

Hjältar på vift

Betyg: 4

Medverkande:

Ensemble: Agnes Distner, Alexander Isaksson, Annie Gryth, Bastian Mellberg, Cecilia “Cissi” Mattsson, Christoffer “Tage” Simebjär Tagesson, Edit Nilsson Tröst, Elin Persson, Emanuel Arnesson, Emil Johansson Rydne, Erik Ståhlberg, Gun Skogmyr, Hasse Blomkvist, Hugo Clarin, Iman Merzi, Inga-Lill Axelsson, Ivar Bejmar, Janne Johansson, Johan Jansson, Jonathan Holmström, Kai Nilsson, Karl Jansson, Karola Eriksson, Klara Dahlin, Lennart Jansson, Lina Håkansson, Linnéa Olsson, Lisbeth Johansson, Ludvig Bergman, Maja Andersson, Majken Karlsson, Mats Karlström, Moa Rolfsdotter, Molly Martinsson, Sally Jönsson, Sara Lönnvik, Siri Randsalu, Victor Johansson, William Petersson.

Regissör: Povel Andersson

Manusförfattare: Peter Bäckström

Scenograf, producent: Maja Andersson

Producent: Karl Jansson

Kapellmästare: Ludvig Bergman

Spelas: 4, 7, 8, 9, 11, 12, 14, 15, 17, 18, 23, 25, 28, 29, 30 juli och 1, 3, 4, 5 augusti.

I lördags första juli var det dags att ta båten från Karlshamn ut till Kastellet, den gamla försvarsön, som ligger mitt i inloppet till Karlshamns hamn, för ett teateräventyr i Karlshamnsserien den femte i ordningen. Regissören har före föreställningen låtit oss veta att man inte behöver ha sett de föregående för att hänga med i handlingen. Med det tar historien sin början i den lilla hamnstaden Karlshamn klockan 10:00 den 9 april 1940, dit har vi i ett huj färdats. Nyvaken kliver vår protagonist Gösta Nilsson ut i ett vårvintrigt Karlshamn. Han har klätt sig i noggrant planerade kläder, ätit sina två välplanerade mackor och kammat sig i uträknad mängd hårgelé efter dagens planerade vindprognoser. Oanades om det som är i görningen i våra grannländer Norge och Danmark som är på väg att bli militärt angripna av Nazityskland. Ja, denna variant på tidsresa funkar bra. Allt från kostym till musik och dans på scen hjälper till att göra 1940-talet levande där och då framför oss i publiken allt fint inramat på den intima scenen. I berättelsen får vi följa Gösta Nilsson (Karl Jansson) vars strukturerade liv slås i spillror när Tyskland invaderar både Danmark och Norge den 9 april och ödet vill inte bättre än att både viktiga krigsplaner, Statens informationsstyrelse, svenska nazister och kryddiga danska jäntor på flykt ja allt hamnar i hans väg och strular till tillvaron för honom.

Inte blir det heller bättre av att förvirrade men välmenande ”systern” Märta (Agnes Distner) försvinner i väg med ett minst sagt udda gäng som har lyckats med att rymma från ålderdomshemmet. Intrigerna i föreställningen tar ett tag att knytas samman till en sammanhängande berättelse, det ska tilläggas men ju längre föreställningen pågår, desto bättre blir det faktiskt. Ett tips är att bläddra genom det välskrivna programbladet, det ger en bättre förståelse för handlingen. Några av flera höjdpunkter är t ex scenerna från Karlshamns gamla stadsteater, under ledning av Sarah Gordon (Moa Rolfsdotter) och icke att förglömma den spännande upplösningen på Kastellet under löjtnant Nils Erikssons (Lennart Janssons) befäl. Scenerna med artisten Harry Swansson (Hans Blomqvist) bjuder också på mycket humor, något som vi i publiken uppskattade och ja visst skrattar man ordentligt. Och självklart publikfavoriten är karaktären Åke Gustavsson (Johan Jansson). Attt mycket tid har lagts på att få dans och koreografi sitta det märks tydligt eller vad sägs om ett kombinerat dans- och slagsmålsnummer. Vill du för några timmar åka tillbaka i tiden drygt 80-talet år, ta då chansen och se Hjältar på vift i den blekingska arkipelagen denna sommar.

Stående och välförtjänta ovationer för Emil och hans hyss i kubik i Lönneberga

by

(Emils många hyss i Lönneberga, här sitter han hjälplöst fast med huvudet i soppskålen..)

Emil i Lönneberga, Bellevueparken, Karlshamn, 2023

Ca två timmars föreställning inklusive paus

Betyg: 5

Medverkande:

Mårten Bring, ”Pecka” Gustafsson, Mattias Herbst, Anna Melander, Ann-Sofie Othén, Moa Petersson, Ola Rydberg, Elin Sandelius, Joakim Sundman, Linda Thureson och som IDA: Olivia Burgos Copcutt och EMIL: Elliott Rydberg

Dramatisering: Elin & Mats Sandelius
Musik: Georg Riedel & Fredrik Åkerblom
Sångtexter: Astrid Lindgren

Föreställningar:

29 juni t o m 5 augusti

En ljummen och skön kväll i slutet av juni begav jag mig till Bellevueparken i Karlshamn för att se premiären på Sandelius Kultur och Nöjes familjemusikal ”Emil i Lönneberga”. Det är så att Emils hyss nu firar 60 år sedan Astrid Lindgren först började ge ut bokserien om livet i Katthult, Lönneberga socken. Och det har filmatiserats om Emil och hans många hyss och satts upp på scen förut, hur skulle detta falla ut? Mycket väl, skulle det visa sig tämligen omgående när väl föreställningen började. Det var många yngre i publiken, och deras fokus kom snabbt att ligga på pojken Emil, som sprang från sin far Anton efter ett hyss. Snyggt att fånga uppmärksamheten så.

Det är en bra och tydlig kombination av scenkläder och en distinkt småländsk dialekt hos skådespelarna, som jag tycker, gav en tydlig koppling till Lindgrens beskrivning av byn och dess invånare. På scenen kunde man t ex se föremål som Emils täljda trägubbar efter alla besöken i Snickerboa. För det är inte bara att sätta upp en sådan föreställning utan den kräver sitt av den 12 stycken samlade ensemblen på scen och koreografin likaså. Flera av de berättelser från klassikern finns med i teatern. Ett av de första av Emils klassiska hyss som vi fick se, är när han helt sonika fastnar i soppskålen. Den scenen minns man ju väl. Men snåla pappa Anton kom ju trots allt billigt undan akutbesöket hos doktorn i Mariannelund, eller gjorde han egentligen det?

Även pigan Linas förtjusning för drängen Alfred är något som genomsyrar hela berättelsen på scen. Och inte ens efter en 20 minuters fikapaus verkar Linas förtjusning direkt ha runnit ut. Något som kanske inte Alfred är helt entusiastisk för. Både Lina som spelas av Anna Melander och Alfred som spelas av Joakim Sundman bjöd på flera bra solosånger och applåderna från publiken låg på en hög ljudnivå, och applådera vi fick mer än gärna göra X antal gånger. Folket från byn stod ofta för både sång och dans och trots den avskalade scenen visste man i publiken precis vart man hamnat, vare sig man befann sig i Snickerboa eller hos doktorn i Mariannelund. Lina som spelas av Anna Melander tog oss genom de skiftande årstiderna och händelserna i Lönneberga. Något som syntes i ändring av kläder och rekvisita på scen, det ger ett bra sammantaget intryck.

Pappa Anton och sonen Emils relation, som vi väl känner till, den sätter ton redan från första inledande scen. Även om Anton ofta är ordentligt arg på sonen Emil, så älskar mamma Alma som spelas av Linda Thureson alltid sin son, oavsett hur många hyss det än blir på en dag. Anton spelas av Ola Rydberg och Emil spelas av Elliot Rydberg, som är far och son i verkligheten också. Det ger det hela en speciell och bra touch till själva handlingen och skådespeleriet dem emellan.

Lugna systern Ida som spelas av Olivia Burgos Copcutt är en tydlig kontrast gentemot syskonet Emil, som alltid är i farten med sina upptåg. Men även oaktat detta faktum, så kan Ida få för sig att vara med på Emils hyss, t ex att bli upphissad i flaggstången. Det är också flera välkända karaktärer från klassikern vi fick se på scen. Så som t ex Krösa-Maja och Kommendoran som styrde och ställde i fattighuset (ja, vem minns inte henne?) som spelades av Elin Sandelius. Även en och en annan fattighjon, för så såg det ut då det begav sig när fattigdom skulle vårdas bort.

När föreställningen var till ända gav publiken en stående ovation i den ljumma och ljusa junikvällen och man kunde se många känslor från skådespelarna, som förtjänar att få stående ovationer för denna föreställning för hela familjen är mycket bra. Det är således bara att ta sig till Bellevueparken i Karlshamn denna sommar och med stor sannolikhet kommer ni att få vara med alltifrån stående ovationer och applåder och underhållande dråpligheter allt inramat i en föreställning väl i linje med Lindgrens bokserie. Ända fram till den 5 augusti går det att se Emils hyss i kubik i Lönneberga.

Debatt: Hur kan en avgift som införts i Ronneby på lånekort för barn vara läsbefrämjande?

by

Hur tänkte ”Samling för Ronneby” här, hur kan en avgift på lånekort för barn vara läsbefrämjande? (BLT lördag 6 maj 2023)

Läser i Blekinge läns tidning idag på Ronneby-sidorna om att den nya avgift, som har införts på barnlånekort, nu har blivit en börda för personalen på biblioteken i Ronneby kommun. Personalen får också rätt så syrliga reaktioner från föräldrarna till de barn och unga det handlar om. Styret som tillträdde efter valet 2022, ”Samling för Ronneby” (som Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill kalla sig för) ligger bakom denna avgift och då kan man sannerligen undra – på vilket sätt skulle denna avgift befrämja bibliotekets uppdrag att verka läsbefrämjande för barn och unga i Ronneby kommun?

Det är nämligen så att hanteringen av fakturor till föräldrarna kostar betydligt mer i både pengar och arbetstid för biblioteken i kommunen framför allt än de pengarna som kommer in. Har egentligen berörda partier i styret och deras politiska företrädare ens bemödat sig att efterhöra vad personalen på biblioteken tycker? Framför allt de SD, L och M-politiker som sitter i kommunstyrelsens arbetsutskott, som gärna vill ha avgiften kvar. Dessutom verkar man inte ha tagit in barnperspektivet tillräckligt i beredningen av ärendet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har under hela resans gång varit emot avgiften i fråga.

Det av fullt begripliga och välgrundade anledningar, biblioteken i Ronneby kommun har ett läsbefrämjande uppdrag gentemot barn och unga. Det behöver läsas mer än det gör idag och resultaten i skolan kan faktiskt förbättras om barn läser mer böcker inte bara under skoltid utan också på fritiden. Det är gynnsamt för t ex läsförståelse, utveckling av ordförråd och kreativitet något som digitala hjälpmedel inte kan ge på samma sätt. Gör om, gör rätt brukar man säga. I detta fall är det precis just det som Ronneby kommun behöver göra. Ställer således frågan igen till partierna i ”Samling för Ronneby”: Hur i all friden kan en avgift på barnlånekort vara läsbefrämjande?

Efterlängtad revypremiär, skrattsalvorna haglade, stor innerlig spelglädje av ensemblen i Strångamålarevyn

by

Lotta Frid och Ellinor Andersson tantfilosoferar om stort som smått…

Strångamålarevyn 2023, El-Trubb-El

Betyg: 4

Medverkande:

Skådespelare:

Ellinor Andersson, Lotta Frid, Ola Ödman, Stig Augustsson, Klara Dahlin och Emmie Sjöholm.

Revyorkestern:

Marcus Hasselberg, Filip Petersson, Pelle Lundblad, Regina Hasselberg, Nilla Dahlin.

Övriga föreställningar:

13 januari, 14 januari (två föreställningar), 27 januari, 28 januari (två föreställningar), 3 februari, 4 februari (två föreställningar).

I lördags eftermiddag den 7 januari var det dags att bege sig till Strångamåla medborgarlokal, cirka 8 km norr om Bräkne-Hoby i Blekinge för att se årets revy El-Trubb-El sign Strångamålarevyn. Temat för 2023 års upplaga det var liksom givet, de påtagligt höga elpriserna som under fjolåret och även inpå det nya året lär fortsätta vara en snackis. Vi kom att under eftermiddagen och ett stycke in på kvällen bjudas på 23 stycken revynummer av olika slag och varianter i två akter.

Till en början i den första akten var det ett makligt tempo, men så fort när Ellinor Andersson och Lotta Frid kör igång med sin tantfilosofi, där skämten avlöser varandra ökar tempot och skrattsalvorna haglar. Ola Ödman gör därefter en skön roll som präst, där han förklarar att kyrkan måste spara pengar. Oblaterna till högmässan är sponsrade av kinarestaurangen. Kyrkan tvingas dessutom att släckas ner i omgångar under mässan p g a, just det de höga elpriserna.

Prästen bjöd också på hyllningssånger till bortgångna Svenne Hedlund och Sven-Bertil Taube. Det var enligt mitt tycke ett uppskattat inslag i revynumret. Karaktären Ulla (Ellinor Andersson), låter meddela att hon är numera singel sedan Eilert lämnat jordelivet. Något som hon knappast beklagar i en klockren monolog som också den drar ner många skratt hos oss i den månghövdade publiken.

I pausen mellan akterna fick vi avnjuta kaffe med hembakat – och den populära lotteridragningen som jag hört talas om. Mycket av detta sköts nämligen av skådespelarna själva och det förhöjer den gemytliga känslan som Strångamålarevyn är så bra på att förmedla och som de blivit kända för. Man blev således inte besviken vare sig man, som undertecknad är här för första gången eller är återkommande revybesökare.

Andra akten fortsatte med att det nya politiska styret i Ronneby kommun, som fått ett skruvat namn i revyn, Samlag för Ronneby, kom upp på scen. De vill också spara pengar i dessa tider och därför är minsann de offentliga toaletterna avstängda – vilket vållar en del bekymmer. Tänkte inte på det, på den. Kul och tillspetsat, ett litet slag under bältet som ett revynummer ska vara.

De fem revymusikerna gör också bra ifrån sig, det märks under hela föreställningen men framför allt när de under några egna nummer i båda akterna får ta plats och det ger en bra helhet i revyn. En annan sak som verkligen ger skön karaktär åt årets revy är den stora åldersvariationen i ensemblen, värt att ha i minnet är att det inte är mer än sex skådespelare på scenen plus ljus- och ljudassistenten Henning Dahlin som gör flera bra inhopp under föreställningens gång.

Under föreställningens båda akter är det emellertid vissa mikrofon- och ljudproblem. Men hela ensemblen hanterar det utan att komma av sig någon gång. Kanske för att de utstrålar en smittande spelglädje hela tiden till den fullsatta publiken. Det gäller inte minst de talangfulla ungdomarna Klara Dahlin och Emmie Sjöholm, som bjuder på ett bra och sprudlande nummer. Slutbetyget blir således bra, att det var sydsvenskt januariväder på sin sämsta sida på vägen hem ändrar inte på omdömet. Rekommenderar således att, om du kan, gå och se Strångamålarevyn 2023.

(Strångamålarevyn 2020, lucka 24, Svinsjön)

Föreläsning, Demokrati 100 år – ”Tror jag att min röst spelar roll eller tror jag det inte?”

by

Blekinges landshövding, Ulrica Messing, föreläser om demokratin och politiken bl a sett från personliga erfarenheter. Foto: Martin Moberg,

Under gårdagskvällen begav jag mig till Ronneby Stadsbibliotek för att lyssna på en intressant föreläsning i serien Demokrati 100 år, som är ett samarrangemang mellan Studieförbundet Vuxenskolan och Ronneby Stadsbibliotek. Att biblioteken är en plats för sådana arrangemang utöver att låna böcker och datorer för att surfa på Internet, är bra men också viktigt sett ur en demokratisynpunkt. Ulrica Messing, som i fjol höstas i september utsågs till landshövding i Blekinge län av regeringen, var inbjuden att hålla en föreläsning för oss dryga 30-talet åhörare.

Messing är mest känd, för de av oss som varit med ett tag i politik och samhällsliv, för att ha suttit med i regeringen som statsråd först på arbetsmarknadsdepartementet, sedan på Kulturdepartementet och på Näringsdepartementet när Göran Persson (S) var statsminister 1996 till 2006. Vilket hon lyfte inledningsvis, för att sedan ställa en fråga – varför politik? Ja, varför inte? Det pratades politik och samhällsfrågor hemma under Messings uppväxt i Hällefors, och det var inte ovanligt förr generellt sett vid t ex köksbordet att man gjorde det.
Det är viktigt att det tycks, hemma, på arbetsplatsen mm att åsikter får mötas under samtal och dialog för vad händer när människor tystnar och samtalet klingar av? Vilket samhälle får vi då och hur påverkar det t ex väljarnas vilja att gå och rösta när det är val? Intressant frågeställning som Messing lyfte, när man kan följa valdeltagandets utveckling historiskt ligger Sverige högt internationellt sett med 4 av 5 väljare och fler som röstar vart fjärde år (före 1994 var det vart tredje år), även om det i år minskade oklart varför i skrivande stund.

Vi fick också veta mer om länsstyrelsernas funktion och roll, att de är 21 stycken spridda över landet och att de är regeringens förlängda arm i länet vet nog de flesta. Men visste ni att länsstyrelsen är en enrådsmyndighet till skillnad från t ex Försäkringskassan som styrs av en styrelse eller Rättshjälpsnämnden som styrs av en nämnd? Tror inte att man i vardagen tänker på att det ser ut så. Det som i högsta grad fortfarande är aktuellt, valet, styrs av vallagen som inför årets val hade skärpts på ett antal punkter bl a får man inte rösta två stycken samtidigt och att valsedlarna hämtas från ett ställ skymt bakom en skärm. Länsstyrelserna har ett ansvar att säkerställa att räkningen och hanteringen av valsedlarna efter valdagen sker på ett korrekt och transparent sätt.

För frågan i rubriken ”Tror jag att min röst spelar roll eller tror jag det inte?” som Messing ställde i samband med att hon talade om valet och länsstyrelsens arbete, är verkligen tankeväckande. För det finns länder inte alls långt från Sverige, där väljarnas tillit till att det går juste och rättssäkert till är mycket låg på faktiskt goda grunder. Ett sätt att upprätthålla tilliten, är just genom att ha en vallag och att röstningen sker på ett tillgängligt och transparent sätt under hela processen.

Men minst lika viktigt är att det finns möjlighet till samtal och möten människor emellan samt att det ges tid att reflektera och utveckla tankegångar lite mer än genom snabba och kortfattade svar i sociala medier det tog Messing fasta på. Jag tycker att det var en givande och intressant kväll som Blekinges landshövding hade hand om och vi lärde oss lite mer om demokrati som stadfästs framför allt i Regeringsformens portalparagraf.