• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

fars

Inspektören – nyskriven och modern fars i sin rätta Brunnsmiljö, Ronneby 2024

6 juli, 2024 by Martin Moberg

(Ronneby folkteaters sommarteater 2024 ”Inspektören” Foto: Ronneby folkteater

Betyg: 4

Regi: Johan Ringström

Manus och producent: Pontus Larsson

Medverkande: Emma Lundin, Daniel Gustavsson, Lotta Jansson, Pontus Larsson, Mia Österhof, Magnus Hjelm, Anette Gustavsson, Malin Holm, Johannes Persson, August Hylse, Christoffer Österhof och pomchi-hunden Egon.

Arrangör: Ronneby folkteater i samarbete med ABF Blekinge m fl

Premiär: Lördag 6 juli kl 19.00, Kvitterplatsen, Ronneby Brunn

Efter drygt åtta års väntan är det idag framåt tidiga kvällen dags att bege sig till Kvitterplatsen, Ronneby Brunn. Det blir en stärkande promenad genom den pittoreska Brunnsparksmiljön för att till sist ta sig upp för den korta branta backen, väl där möts man av den tilltalande scenografin på Kvitterplatsens scen som är platsen för årets sommarteater i Ronneby ”Inspektören”, som sätts upp av Ronneby folkteater. Den här gången är det en helt nyskriven fars signerad Pontus Larsson, som under 2,5 timme inklusive paus fått fram en handling som kommer att underhålla publiken, som sitter nära scen och utomhus alltsammans i en inspirerande och intagande miljö. Det är en vid första anblicken en klassisk fars man bjuds på med allt vad det innebär med panik, stress och förvecklingar men det blir också en del kärlek bland tjänstefolket på det anrika Brunnshotellet.

Det går vid åtta tillfällen i juli och augusti följa den fiktiva men ack så verkligt nervösa brunnshotelldirektören, Harald Bielke (Magnus Hjelm), som omkring 1920-talets mitt denna dag kommer att få besök av en ny hotellinspektör från föreningen Svenska Hotell. Hua, hur ska det gå? För vem av gästern kan det vara? För inspektionen sker inkognito. Kommer ens hotellet att få godkänt? Och hur mycket folk får det egentligen plats i Direktörsvillan? Men se svaren på frågorna, de håller jag på men helt klart är detta en nyskriven fars som lyckas få en att hänga med i svängarna för i en bra fars där öppnas och stängs dörrarna likt på en saloon.

Manusförfattaren och tillika skådespelaren Pontus Larsson har således lyckats med att få ihop det utan att tappa den klassiska förväxlingshumorn där man får följa någon som har panik och inte vet vem som är vem. Larssons manus, som tog ungefär åtta år att få färdigt, har klarat av att hantera skillnaderna i t ex tidsandan och synen på könsroller, som tacksamt nog inte är likadan som 1920-talet som hade ett lite förlegat synsätt på hur män och kvinnor skulle förhålla sig till varandra. Till det att få munnen att skratta och le ofta i publikraderna utomhus under två akter samtidigt som vi just nu dras med ett minst sagt lynnigt väder med regn och sol om vartannat ger ett plus i kanten på slutomdömet som blir det näst högsta på skalan 1 – 5.

Ett litet oväntat och gulligt inslag utgörs av den lilla pomchi-hunden Egon, som är med på scen i årets sommarteater. Egon gör det med den äran och på det rätta stället i föreställningen. Han styr upp handlingen genom att helt enkelt försvinna ut i den gröna Brunnsskogen och hotelldirektören, ja han behöver hitta honom för att gästerna ska ju må bra. Tala om att vara före sin tid, då vi idag vet om genom forskning och beprövad erfarenhet att den nära samvaron med bl a mindre husdjur påtagligt befrämjar folkhälsan. Skådespelarinsatserna håller bra nivå, en blandning av glada amatörer och proffs. Det kommer förhoppningsvis inte att dröja åtta år tills nästa sommarteater sätts upp i den idylliska och centrum nära Brunnsskogen i Ronneby. Föreställningen sätts utöver ikväll upp sju gånger till i sommar, rekommenderas varmt att du går och se den!

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Blekinge, fars, Inspektören, Komedi, Ronneby, Ronneby folkteater, Sommarteater, Teaterkritik, Teaterrecension

Årets första sommarteater i Blekinge ”Till sista droppen” tidstypisk underhållning med det som en fars ska ha

24 juni, 2024 by Martin Moberg

(Mats Sandelius spelar i sommar för sjätte och sista gången rollen som den snåle och uppfinningsrike bonden Rudolf Johansson, här i ”samspråk” med landsfiskalen) Foto: Marcus Palmgren, BLT

Betyg: 3

Manus: Jan Sundberg

Regi: Nina Olsson och Mats Sandelius

Bearbetning och sångtexter: Elin och Mats Sandelius

Medverkande: Per-Anders Gustafsson, Mitzou Hedén, Johan Jansson, Britta Lindgren, Elin Sandelius och Mats Sandelius

Spelplats: Bellevueparken, Karlshamn

Arrangör: Sandelius Kultur & Nöje

Premiär: 23 juni 2024

Först ut bland årets breda utbud av sommarteatrar i Blekinge är ”Till sista droppen”, som sätts upp i Bellevueparken i Karlshamn, signerad det rutinerade gänget i Sandelius Kultur & Nöje som inte heller denna gång gjorde en besviken med sin föreställning.

För redan när vi i publiken kommer in i Bellevueparken ramas upplevelsen av farsen in av att vi möts av en trubadur, som spelar tidstypisk musik från 1950-talet, vilket även är det årtionde då denna sommarfars utspelar sig.

Genast när vi satt oss ner fick vi en känsla av sommaridyll för drygt 70 år sedan genom den pittoreska och enkla scenografin. Även kostymen går i samma tecken, vilket är bra för den tar inte över handlingen utan ”bara finns där” som en tydlig markering om ett svunnet men ändå ihågkommet bondesamhälle. 

Ett plus för den introduktionen således och för sjätte året i rad (med undantag från coronapandemin) får vi återigen möta det äkta paret Rudolf och Ingrid Johansson (Mats Sandelius och Mitzou Hedén) som har det knalt med pengar och därmed behöver få in extra inkomst, vilket de löser på två helt olika sätt.

Ingrid vet råd och bestämmer sig för att låta spådamen Rosita (Britta Lindgren) hyra in sig under marknadsdagarna, medan Rudolf istället fått en helt briljant idé och tänker sälja ett stort parti whiskey svart och så klart utan att Ingrid vet om det.

Det säger sig självt att det kommer gå åt pipan och det blir inte heller enklare av att drängen Axel (Johan Jansson) blir erbjuden ett jobb som vikarierande konstapel av landsfiskalen Gärdin (Per-Andersson Gustafsson).

Det blir, som sig bör i en fars, förväxlingar med en gång och utan att helt spoila handlingen, är det framför allt bagaget i farsen som har en central roll. Tilläggas bör att hade den klipska pigan Britta (Elin Sandelius) inte räddat Axel ur knipan vid flertal tillfällen, ja då hade det blivit en kort föreställning och ett betyg under tre.

Efter farsen hördes det idel positiva kommentarer från publiken, som inte gick undertecknad förbi. Det var härligt och genuint, och man vart imponerad över hur produktionen hade fångat 50-talskänslan bra, både i skämt och i själva inramningen, och att de och jag fick med sig många goda skratt.

Framförallt vill jag framhålla Johan Janssons insats på scen som drängen Axel, han är helt rätt i sin tajming i varje skämt något som lyfter slutomdömet till en stark trea. Nämnas bör att den starkaste duon gällande intensitet och dialog blir mellan nämnde Jansson och Per-Anders Gustafsson, som spelar landsfiskalen.

Enkelheten i både texterna och i många av de Göteborgsinspirerade skämten gör att själva föreställningen tuffar på i bra takt och den är, tycker jag, allmänt mysig och så där lagom. Det är också en trygg ensemble på scen som vet precis hur de ska charma sin månghövdade publik denna ljuvliga junisommarkväll.

Fint blir det också att sångnumren i jazz- och bossanovastil tar hela handlingen framåt. Publiken blir även glad när man får vara en del av farsen och sjunga med. Mer sånt hade blivit det som fått upp betyget på näst högsta nivån. En enda fundering hade jag med mig efteråt; vad hade hänt om de fräcka skämten hade varit ännu mer vågade, eftersom den humorn är det som publiken gillar i denna typ av föreställning.

Så är du i Karlshamn med omnejd i sommar, rekommenderas att du går och ser ”Till sista droppen” visst är det synd att det inte blir fler farser med denne bonde och hans idéer som var gång leder till förvecklingar och trubbel för honom själv och hans närmaste på gården. Men var sak har sin tid, dock är det sannolikt att det kommer något annat signerat Sandelius och Nöje, som känner sin publik och som vet vad som drar densamma till Bellevueparken under sommarkvällarna.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Blekinge, fars, Karlshamn, Kulturbloggen, Sandelius Kultur och Nöje, Sommarteater, Till sista droppen

Recension: Alla kort på bordet – sommarfars med fejkad död och speldjävul i en skrattsalig blandning

28 juni, 2022 by Martin Moberg

Betyg: 4

Premiär: 26 juni 2022, Bellevueparken, Karlshamn – spelas till och med den 6 augusti.

Manuskript: Jan Sundberg

Bearbetning och sångtexter: Elin & Mats Sandelius

Regi: Nina Olsson och Mats Sandelius

I rollerna: Per-Anders Gustafsson, Mitzou Hedén, Johan Jansson, Britta Lindgren, Elin Sandelius och Mats Sandelius.

Årets sommarfars i Karlshamn: ”Alla kort på bordet” 😆

Kan man göra något som i grund och botten är en personlig tragedi, kortspelande som i sin tur leder till stora spelskulder, och det kombinerat med en fejkad död med en dito fejkad dödsannons i tidningen till en sommarfars? Ja, det kan Sandelius Kultur och Nöje, som i år sätter upp föreställningen ”Alla kort på bordet”, där det kläcks en ”genial” plan som är så invecklad och osannolik att det står klart, om man utgår från sunt förnuft, att det inte kommer att fungera. Och när det inte gör det kräver det förstås än mer (o)genomtänkta och föga geniala planer för att lösa problemet som växer likt en snöboll i rullning utefter en brant sluttning.

Och när det inte fungerar som det ju borde, blir det förstås allt galnare, men samtidigt riktigt roligt. Handlingen kretsar kring bonden Rudolf som drabbas av speldjävulen och drar på sig 10 000 kr i spelskulder hos en korthaj. Denne vill ha betalt, annars ryker fingrarna på bonden. Men istället för en enkel lösning baserad på sunt förnuft, väljer alltså Rudolf att krångla till det, rejält. Det med en, så klart, genial plan – man kan ju inte utkräva en spelskuld från någon som är död. En dödsannons i lokaltidningen för den i allra högsta grad levande bonden kanske kan lösa alla problem en gång för alla? Nja, det vete hundan. Snarare eskaleras problemen och skrattsalvorna haglar.

Med i handlingen i årets sommarfars i Bellevueparken, Karlshamn, får vi alltså se bonden Rudolf (Mats Sandelius), drängen Axel (Johan Jansson), pigan Britta (Elin Sandelius), svärmor (Britta Lindgren), husmor (Mitzou Hedén) och prästen (Per-Anders Gustafsson) och det märks att de kan genren. De har tidigare varit med i ”Bakom lås och Boom” (2017), Smällar man får ta (2018), ”En riktig Hästkur” (2019) och ”Vattnet har gått” (2021). Årets sommarfars är både snabb och rolig, det med lättsamma små och bra sångnummer som är med här och där under handlingens gång. Föreställningen sätts upp i Bellevueparken i Karlshamn till och med den 6 augusti.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Alla kort på bordet, Blekinge, fars, Karlshamn, Kulturbloggen, Recension, Sandelius Kultur och Nöje, Sommarteater

Feydeaus pjäs Un fil à la patte från 1894 i ny tappning av Ellen Lamm på Dramaten

22 oktober, 2018 by Redaktionen

Rasmus Luthander och Maia Hansson Bergqvist. foto: Sören Vilks

Feydeaus pjäs Un fil à la patte från 1894 har i Ellen Lamms bearbetning fått titeln Förlovningen. En klassisk fars som med svart humor och älskvärda karaktärer även fångar ett stort mänskligt allvar. Premiär på Lilla scenen den 10 januari 2019, berättar ett pressmeddelande:

Förlovningen utspelar sig i 30-talets Paris. Sångerskan Lucette har förälskat sig i den charmige, men fattiga Bois-d’Enghien. Lucette vet bara inte att Bois-d’Enghien i hemlighet friat till en annan kvinna, och att deras förlovningsfest närmar sig med rasande fart. Bland dagbäddar, cocktails och skvallrande tjänstefolk vävs karaktärernas lögner och snurriga relationer ihop i en allt mer ohållbar situation.

– Feydeau är en föregångare till den absurda teatern. Han ser oss alla som fångna i en mörk verklighet vi inte kan undfly. Jag blev nyfiken på hans sätt att skildra hur vi ljuger för oss själva och varandra. Det är en tragedi men situationerna är oerhört roliga, berättar Ellen Lamm om Förlovningen.

Originalpjäsen Un fil à la patte (på engelska Love on the Rack eller Cat Among the Pigeons) hade premiär på Théâtre du Palais-Royal i Paris 1894, och anses vara ett av Feydeaus mästerverk. Nu sätts den upp i regi av Ellen Lamm med Maia Hansson Berqqvist och Rasmus Luthander i rollerna som Lucette och hennes älskare Bois-d’Enghien. Nyskriven musik av Matti Bye som skapat både musik till teater och film och som bland annat tilldelades en Guldbagge för bästa filmmusik 2014.

Ellen Lamm har tidigare regisserat ett antal uppmärksammade föreställningar på Dramaten, senast Det blåser på månen 2017 och Vad är pengar? 2015.

Georges Feydeau var en fransk dramatiker verksam under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Han skrev komedier och farser som ofta handlade om borgare och adelsmäns som hamnade i diverse problem. Dramaten har av Feydeau tidigare satt upp; Fruns salig mor, Leva Loppan, Herrn går på jakt och I nöd och lust.

Medverkande: Danilo Bejarano, Magnus Ehrner, Gunnel Fred, Janna Granström, Electra Hallman, Maia Hansson Bergqvist, Omid Khansari, Rasmus Luthander, Tova Magnusson och Eric Stern.

Av: Georges Feydeau
Bearbetning: Ellen Lamm och Magnus Florin
Regi: Ellen Lamm
Scenografi och kostym: Rikke Juellund
Ljusdesign: Torben Lendorph
Peruk och mask: Thea Holmberg Kristensen/Natalie Pujol
Musik: Matti Bye

Förlovningen, premiär 10 januari, Lilla scenen

Arkiverad under: Teater, Toppnytt Taggad som: Dramaten, fars, Scenkonst, Teater

Teaterkritik: Den inbillade sjuke på Maximteatern med Mikael Persbrandt och Petra Mede

20 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks

Den inbillade sjuke
Av Molière
Regi och bearbetning: Stefan Larsson
Översättning: Sven-Åke Heed
Konstnärligt Team:
Scenografi/ljusdesign/rekvisita: Jens Sethzman
Kostymdesign: Nina Sandström
Mask och peruk: Nathalie Pujol
Koreografi: Per-Magnus Andersson
Musikbakgrund och film: David Nyström

Molières Den inbillade sjuke har sattes för första gången upp 1673. Den är en komedi men med udd på saker i dåtida samhället som Molière ofta angrep i komedins format. När Maximteatern nu sätter upp den i regi av Stefan Larsson med Mikael Persbrandt i huvudrollen har en inte särskilt mycket samhällskritik i sig utan är mest ett underhållande tidsfördriv. Den är rolig men inte så rolig att jag sitter och vrider mig av skratt. Tiden flyger iväg, jag sitter aldrig och tycker det är segt heller. Men frågan är om inte den som har allra roligast är Persbrandt själv. Han sitter och ler stort av och till. En vän till mig uttryckte det så här: ”Det är som när man äter en hamburgare. Det mättar för stunden och är inget fel på det, men det ger inte någon näring av betydelse.”

Premiärpubliken gav föreställningen stående ovationer. Jag vet inte om det var för att de tyckte den var så jätte-fantastisk eller om de mer applåderade att de haft en rolig kväll.

Mikael Persbrandt ska ha en stor eloge för att han bjuder på sig själv. Att just han gör denna löjliga figur som Argon är, det roligt redan i sig. Petra Mede spelar Nettan, familjens tjänstekvinna, som är en bekäftig karaktär. Hon gör den riktigt bra, hon är helt rätt i den rollen. Mikael Persbrandt är högaktuell i flera sammanhang denna höst. 7 november invigs Stockholms filmfestival med filmen X & Y där han spelar en av huvudrollerna.

Pjäsen handlar om Argon, en man som är omgift med en yngre kvinna och har en giftaslysten dotter från tidigare äktenskap. Argon är hypokondriker av värsta slag, han har inbillar både sig själv och omgivningen att han är sjuk. På så sätt får han uppmärksamhet. Han har bestämt sig för att hans äldsta dotter ska gifta sig med en läkare, då får han en svärson som kan ge honom medicinska råd gratis. Argons räkningar till läkare och apotekare är inte billiga.

Det är rätt svårt i dagens samhälle att ta till sig något av pjäsen som den sätts upp i denna version. Döttrar blir inte bortgifta i dagens Sverige och räkningar till sjukvård och läkare blir sällan så skyhöga eftersom vi har en högkostnadsskydd.

Ingen uppsättning av Den inbillade sjuke, eller någon komedi eller någon tragedi, är den andra lik. I denna versionen finns inte familjens yngsta dotter med. Hon nämns någon gång med finns inte på scen. Några anspelningar på nutiden finns med. Några av skådespelarnas kläder är en kombination av dagens mode och 1600-talets klädstil. Lite metateater finns också då Molière och komedin Den inbillade sjuke nämns. Sådant lockar väl alltid till skratt. Med en sådan uppsättning av duktiga skådespelare (utöver Persbrandt och Mede har vi duktiga Ellen Jelinek, Johan Wahlström ,Alexandra Zetterberg Ehn och Pelle Grytt) kommer den säkert att dra fullsatta hus ett bra tag.

Den inbillade sjuke (Le Malade imaginaire), blev Molières sista pjäs, eftersom under den fjärde föreställningen 17 februari 1673 kollapsade Molière, som även spelade titelrollen i pjäsen, och avled kort därefter.

I Dramatens uppsättning från 1987 spelade Sven Lindberg Argan, Mona Malm Béline och Anita Wall Toinette, pjäsen filmatiserades och sändes i SVT 1989. År 2001 sattes pjäsen upp på Fredriksdalsteatern, då under namnet Kärlek och Lavemang. I en nyöversättning 2010 för Åsa Kalmérs uppsättning som hade premiär på Göteborgs stadsteater i september 2010 har Anders Bodegård givit pjäsen titeln Den inbillningssjuke.

Mikael Persbrandt och föreställningens regissör Stefan Larsson har haft flera lyckade samarbeten tidigare. 2014 spelade Persbrandt i Stefan Larssons uppsättning av Dödsdansen och 2017 i MacBeth.

Stefan Larsson har regisserat närmare 40 föreställningar på Dramaten, bland annat Rikard III, Medea och Fanny och Alexander. 2019 tillträder han som teaterchef på Den national scenen i Bergen i Norge.

Medverkande:
Mikael Persbrandt
Petra Mede
Ellen Jelinek
Johan Wahlström
Alexandra Zetterberg Ehn
Pelle Grytt

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: fars, Komedi, Maximteatern, Molière, Persbrandt, Recension, Scenkonst, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: När man låter hjärtat va’ me’ – då kan inget stoppa Ronneby folkteaters revy

Titel: Låt hjärtat va' me' Premiär 23 … Läs mer om Recension: När man låter hjärtat va’ me’ – då kan inget stoppa Ronneby folkteaters revy

Filmrecension: Christy – filmen hänger kvar länge i tankar och känslor efteråt

Christy Betyg 4 Premiär på … Läs mer om Filmrecension: Christy – filmen hänger kvar länge i tankar och känslor efteråt

Filmrecension: Father Mother Sister Brother – poänglöst ibland men med visuell tyngd

Father Mother Sister Brother Betyg … Läs mer om Filmrecension: Father Mother Sister Brother – poänglöst ibland men med visuell tyngd

Progressive- pop formelns svepande sound behärskas om än stundtals med lånta fjädrar – Cautionary Tales av Last Plane Out

Cautionary Tales 3 Producent: … Läs mer om Progressive- pop formelns svepande sound behärskas om än stundtals med lånta fjädrar – Cautionary Tales av Last Plane Out

Filmrecension: Rental Family – en underbart varm, engagerade och rolig film

Rental Family Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Rental Family – en underbart varm, engagerade och rolig film

Filmrecension: Primate – en obeskrivligt brutal historia som vältrar sig i närgånget våld

Primate Betyg 1 Svensk biopremiär 23 … Läs mer om Filmrecension: Primate – en obeskrivligt brutal historia som vältrar sig i närgånget våld

Filmrecension: Mercy – ställer en del intressanta frågor

Mercy Betyg 3 Svensk biopremiär 23 … Läs mer om Filmrecension: Mercy – ställer en del intressanta frågor

Filmrecension: Die My Love – hopplöst slarvig insats

Die My Love Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Die My Love – hopplöst slarvig insats

Recension av tv-serie: De sju uren – underhållande och klurig med duktiga skådespelare

De sju uren Betyg 4 Premiär på Netflix … Läs mer om Recension av tv-serie: De sju uren – underhållande och klurig med duktiga skådespelare

Folkoperan firar 50 med två urpremiärer; Jonas Karlsson som Nietzsche och en operakabaré där Ulla Winblad får upprättelse

Jonas Karlsson som Friedrich Nietzsche i … Läs mer om Folkoperan firar 50 med två urpremiärer; Jonas Karlsson som Nietzsche och en operakabaré där Ulla Winblad får upprättelse

Filmbranschen är i uppror: Det skånska filmupproret blir nationellt

Filmbranschen är i nationellt uppror: Ny … Läs mer om Filmbranschen är i uppror: Det skånska filmupproret blir nationellt

Publikrekord 2025 på Kulturhuset Stadsteatern

Lonely Together på Kulturhuset … Läs mer om Publikrekord 2025 på Kulturhuset Stadsteatern

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in