Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Sommarteater

Puts väck – musikalisk resa i Ronneby brunnspark från en stulen (?) dubbel guldskiva till klädsel för succé.

by

(Linnéa Wessman Svensson, Bella Säwström m fl framför ”Dressed for success” till taktfasta applåder från publiken.

Foto: Martin Moberg)

Puts väck

Betyg: 4

Regi: Smilla Mostberg

Manus: Pontus Larsson (efter en Idé av: Niklas Brevestedt och Ida Seve)

Medverkande: Linnéa Wessman Svensson, Bella Säwström, Mia Österhof, Lotta Wirefeldt, Tim Blomquist, Izak Coronel Karlsson och Emma Lundin

Speltid: Cirka två timmar inklusive paus på ca 20 min

Speldagar: 27 juni, 5 juli, 12 juli, 17 juli, 18 juli, 26 juli, 31 juli och 1 augusti.

En solig och blåsig söndag så här i början av juli var det dags att bege sig till klassiska Kvitterplatsen i Ronneby brunnspark för att se Ronneby folkteaters uppsättning ”Puts väck” en föreställning i två akter. Vi kom att bjudas på en skön blandning av klassisk fars och musikal. För bandet, bestående av två tjejer, ska precis ut och slå igenom på de stora scenerna som förband åt en ännu hemlig artist. Det utlovar i vart fall den tidigare kritikerrosade sångaren och numera managern Tommy Pop.

Att slå igenom har länge varit sångerskan Bettys dröm men ett problematiskt sockerberoende sätter käppar i hjulet. Polly, den andra sångerskan i bandet, gör allt vad hon kan men när Tommy Top verkar ha nått fuffens för sig blir det svårt. Fönsterna måste putsas även om en storartad turné är planerad och Benny och Bob verkar bara vara två fönsterputsare på fel plats vid fel tidpunkt. Eller har de kommit helt rätt?

Från start visar det sig vara allt annat än enkelt att bara kliva in och pitcha sig själva som två talangfulla unga killar (den ena dessutom har svårt att skilja på ditt och mitt), så den geniala idén i diskussion killarna emellan blir att göra det som två tjejer och bli en del av Bettys och Pollys band. Fast man kan ju enkelt som publik se igenom deras utstyrsel och röstläget ligger inte riktigt i den kvinnliga delen av röstläget. Men det gör inget, eftersom det är en av twisterna i föreställningen som gör det hela roligt.

Sammantaget är det två fartfyllda akter, som vi bjöds på och det rejäla åskandet och regnandet, som kunde dragit in, höll sig borta från Ronneby denna söndag solen sken på både publik och ensemblen på scen. Rekommenderar Puts väck, betyget ligger precis mellan tre och fyra landar dock i det högre av dessa med hänsyn till helhetsintrycket. Så om du har vägarna förbi Ronneby i sommar så spelas föreställningen i Ronneby brunnspark på utvalda dagar t o m den 1 augusti.

Astrid Lindgrens “I Skymningslandet” sätts upp som sommarteater i Rosengård

by


Repetitionerna pågår för fullt inför sommarföreställningen av Astrid Lindgrens ”I Skymningslandet”. Främst i bild syns skådespelarna André Gatu och Nathalie Ifter Salomonsson. Spelas 14-15 juni. Foto: Mikael Holgersson.

Astrid Lindgrens I Skymningslandet är Malmö Stadsteaters sommarföreställning som spelas utomhus 14-15 juni 2025 på Gröningen vid von Lingens väg 132 i Rosengård. I föreställningen medverkar skådespelare och musiker från Malmö Stadsteater, samt 40 barn från våra kursverksamheter och Kulturskolan i Malmö. Föreställningen är ett samarbete med Malmö Sommarscen, MKB och Malmö Kulturskola.

Ett pressmeddelande berättar:

På scen står fyra skådespelare, två musiker och hela 40 barn från teaterns kursverksamhet och Kulturskolan. Regin görs av Unga Malmö Stadsteaters husregissör Hedvig Claesson.

Föreställningen bygger på Lindgrens tidiga fantasyberättelse om pojken Göran och hans resa med herr Liljonkvast till Skymningslandet – en berättelse som rymmer både ensamhet och hopp. I denna version är handlingen förlagd till Malmö.

– Jag ville arbeta med en historia där många barn kan vara delaktiga och som når ut över språkgränserna. Göran är en fin gestalt att identifiera sig med – han bär både ett utanförskap och en inre styrka, säger Hedvig Claesson.

Det är första gången teatern gör en sådan här produktion utomhus:
– Vi skapar detta äventyr tillsammans med barn från cirkus-, dans- och teaterkurser i Rosengård. Målet är att ge dem inblick i en professionell process och skapa något gemensamt, berättar Claesson.

Inspektören – nyskriven och modern fars i sin rätta Brunnsmiljö, Ronneby 2024

by

(Ronneby folkteaters sommarteater 2024 ”Inspektören” Foto: Ronneby folkteater

Betyg: 4

Regi: Johan Ringström

Manus och producent: Pontus Larsson

Medverkande: Emma Lundin, Daniel Gustavsson, Lotta Jansson, Pontus Larsson, Mia Österhof, Magnus Hjelm, Anette Gustavsson, Malin Holm, Johannes Persson, August Hylse, Christoffer Österhof och pomchi-hunden Egon.

Arrangör: Ronneby folkteater i samarbete med ABF Blekinge m fl

Premiär: Lördag 6 juli kl 19.00, Kvitterplatsen, Ronneby Brunn

Efter drygt åtta års väntan är det idag framåt tidiga kvällen dags att bege sig till Kvitterplatsen, Ronneby Brunn. Det blir en stärkande promenad genom den pittoreska Brunnsparksmiljön för att till sist ta sig upp för den korta branta backen, väl där möts man av den tilltalande scenografin på Kvitterplatsens scen som är platsen för årets sommarteater i Ronneby ”Inspektören”, som sätts upp av Ronneby folkteater. Den här gången är det en helt nyskriven fars signerad Pontus Larsson, som under 2,5 timme inklusive paus fått fram en handling som kommer att underhålla publiken, som sitter nära scen och utomhus alltsammans i en inspirerande och intagande miljö. Det är en vid första anblicken en klassisk fars man bjuds på med allt vad det innebär med panik, stress och förvecklingar men det blir också en del kärlek bland tjänstefolket på det anrika Brunnshotellet.

Det går vid åtta tillfällen i juli och augusti följa den fiktiva men ack så verkligt nervösa brunnshotelldirektören, Harald Bielke (Magnus Hjelm), som omkring 1920-talets mitt denna dag kommer att få besök av en ny hotellinspektör från föreningen Svenska Hotell. Hua, hur ska det gå? För vem av gästern kan det vara? För inspektionen sker inkognito. Kommer ens hotellet att få godkänt? Och hur mycket folk får det egentligen plats i Direktörsvillan? Men se svaren på frågorna, de håller jag på men helt klart är detta en nyskriven fars som lyckas få en att hänga med i svängarna för i en bra fars där öppnas och stängs dörrarna likt på en saloon.

Manusförfattaren och tillika skådespelaren Pontus Larsson har således lyckats med att få ihop det utan att tappa den klassiska förväxlingshumorn där man får följa någon som har panik och inte vet vem som är vem. Larssons manus, som tog ungefär åtta år att få färdigt, har klarat av att hantera skillnaderna i t ex tidsandan och synen på könsroller, som tacksamt nog inte är likadan som 1920-talet som hade ett lite förlegat synsätt på hur män och kvinnor skulle förhålla sig till varandra. Till det att få munnen att skratta och le ofta i publikraderna utomhus under två akter samtidigt som vi just nu dras med ett minst sagt lynnigt väder med regn och sol om vartannat ger ett plus i kanten på slutomdömet som blir det näst högsta på skalan 1 – 5.

Ett litet oväntat och gulligt inslag utgörs av den lilla pomchi-hunden Egon, som är med på scen i årets sommarteater. Egon gör det med den äran och på det rätta stället i föreställningen. Han styr upp handlingen genom att helt enkelt försvinna ut i den gröna Brunnsskogen och hotelldirektören, ja han behöver hitta honom för att gästerna ska ju må bra. Tala om att vara före sin tid, då vi idag vet om genom forskning och beprövad erfarenhet att den nära samvaron med bl a mindre husdjur påtagligt befrämjar folkhälsan. Skådespelarinsatserna håller bra nivå, en blandning av glada amatörer och proffs. Det kommer förhoppningsvis inte att dröja åtta år tills nästa sommarteater sätts upp i den idylliska och centrum nära Brunnsskogen i Ronneby. Föreställningen sätts utöver ikväll upp sju gånger till i sommar, rekommenderas varmt att du går och se den!

Årets första sommarteater i Blekinge ”Till sista droppen” tidstypisk underhållning med det som en fars ska ha

by

(Mats Sandelius spelar i sommar för sjätte och sista gången rollen som den snåle och uppfinningsrike bonden Rudolf Johansson, här i ”samspråk” med landsfiskalen) Foto: Marcus Palmgren, BLT

Betyg: 3

Manus: Jan Sundberg

Regi: Nina Olsson och Mats Sandelius

Bearbetning och sångtexter: Elin och Mats Sandelius

Medverkande: Per-Anders Gustafsson, Mitzou Hedén, Johan Jansson, Britta Lindgren, Elin Sandelius och Mats Sandelius

Spelplats: Bellevueparken, Karlshamn

Arrangör: Sandelius Kultur & Nöje

Premiär: 23 juni 2024

Först ut bland årets breda utbud av sommarteatrar i Blekinge är ”Till sista droppen”, som sätts upp i Bellevueparken i Karlshamn, signerad det rutinerade gänget i Sandelius Kultur & Nöje som inte heller denna gång gjorde en besviken med sin föreställning.

För redan när vi i publiken kommer in i Bellevueparken ramas upplevelsen av farsen in av att vi möts av en trubadur, som spelar tidstypisk musik från 1950-talet, vilket även är det årtionde då denna sommarfars utspelar sig.

Genast när vi satt oss ner fick vi en känsla av sommaridyll för drygt 70 år sedan genom den pittoreska och enkla scenografin. Även kostymen går i samma tecken, vilket är bra för den tar inte över handlingen utan ”bara finns där” som en tydlig markering om ett svunnet men ändå ihågkommet bondesamhälle. 

Ett plus för den introduktionen således och för sjätte året i rad (med undantag från coronapandemin) får vi återigen möta det äkta paret Rudolf och Ingrid Johansson (Mats Sandelius och Mitzou Hedén) som har det knalt med pengar och därmed behöver få in extra inkomst, vilket de löser på två helt olika sätt.

Ingrid vet råd och bestämmer sig för att låta spådamen Rosita (Britta Lindgren) hyra in sig under marknadsdagarna, medan Rudolf istället fått en helt briljant idé och tänker sälja ett stort parti whiskey svart och så klart utan att Ingrid vet om det.

Det säger sig självt att det kommer gå åt pipan och det blir inte heller enklare av att drängen Axel (Johan Jansson) blir erbjuden ett jobb som vikarierande konstapel av landsfiskalen Gärdin (Per-Andersson Gustafsson).

Det blir, som sig bör i en fars, förväxlingar med en gång och utan att helt spoila handlingen, är det framför allt bagaget i farsen som har en central roll. Tilläggas bör att hade den klipska pigan Britta (Elin Sandelius) inte räddat Axel ur knipan vid flertal tillfällen, ja då hade det blivit en kort föreställning och ett betyg under tre.

Efter farsen hördes det idel positiva kommentarer från publiken, som inte gick undertecknad förbi. Det var härligt och genuint, och man vart imponerad över hur produktionen hade fångat 50-talskänslan bra, både i skämt och i själva inramningen, och att de och jag fick med sig många goda skratt.

Framförallt vill jag framhålla Johan Janssons insats på scen som drängen Axel, han är helt rätt i sin tajming i varje skämt något som lyfter slutomdömet till en stark trea. Nämnas bör att den starkaste duon gällande intensitet och dialog blir mellan nämnde Jansson och Per-Anders Gustafsson, som spelar landsfiskalen.

Enkelheten i både texterna och i många av de Göteborgsinspirerade skämten gör att själva föreställningen tuffar på i bra takt och den är, tycker jag, allmänt mysig och så där lagom. Det är också en trygg ensemble på scen som vet precis hur de ska charma sin månghövdade publik denna ljuvliga junisommarkväll.

Fint blir det också att sångnumren i jazz- och bossanovastil tar hela handlingen framåt. Publiken blir även glad när man får vara en del av farsen och sjunga med. Mer sånt hade blivit det som fått upp betyget på näst högsta nivån. En enda fundering hade jag med mig efteråt; vad hade hänt om de fräcka skämten hade varit ännu mer vågade, eftersom den humorn är det som publiken gillar i denna typ av föreställning.

Så är du i Karlshamn med omnejd i sommar, rekommenderas att du går och ser ”Till sista droppen” visst är det synd att det inte blir fler farser med denne bonde och hans idéer som var gång leder till förvecklingar och trubbel för honom själv och hans närmaste på gården. Men var sak har sin tid, dock är det sannolikt att det kommer något annat signerat Sandelius och Nöje, som känner sin publik och som vet vad som drar densamma till Bellevueparken under sommarkvällarna.

Stående och välförtjänta ovationer för Emil och hans hyss i kubik i Lönneberga

by

(Emils många hyss i Lönneberga, här sitter han hjälplöst fast med huvudet i soppskålen..)

Emil i Lönneberga, Bellevueparken, Karlshamn, 2023

Ca två timmars föreställning inklusive paus

Betyg: 5

Medverkande:

Mårten Bring, ”Pecka” Gustafsson, Mattias Herbst, Anna Melander, Ann-Sofie Othén, Moa Petersson, Ola Rydberg, Elin Sandelius, Joakim Sundman, Linda Thureson och som IDA: Olivia Burgos Copcutt och EMIL: Elliott Rydberg

Dramatisering: Elin & Mats Sandelius
Musik: Georg Riedel & Fredrik Åkerblom
Sångtexter: Astrid Lindgren

Föreställningar:

29 juni t o m 5 augusti

En ljummen och skön kväll i slutet av juni begav jag mig till Bellevueparken i Karlshamn för att se premiären på Sandelius Kultur och Nöjes familjemusikal ”Emil i Lönneberga”. Det är så att Emils hyss nu firar 60 år sedan Astrid Lindgren först började ge ut bokserien om livet i Katthult, Lönneberga socken. Och det har filmatiserats om Emil och hans många hyss och satts upp på scen förut, hur skulle detta falla ut? Mycket väl, skulle det visa sig tämligen omgående när väl föreställningen började. Det var många yngre i publiken, och deras fokus kom snabbt att ligga på pojken Emil, som sprang från sin far Anton efter ett hyss. Snyggt att fånga uppmärksamheten så.

Det är en bra och tydlig kombination av scenkläder och en distinkt småländsk dialekt hos skådespelarna, som jag tycker, gav en tydlig koppling till Lindgrens beskrivning av byn och dess invånare. På scenen kunde man t ex se föremål som Emils täljda trägubbar efter alla besöken i Snickerboa. För det är inte bara att sätta upp en sådan föreställning utan den kräver sitt av den 12 stycken samlade ensemblen på scen och koreografin likaså. Flera av de berättelser från klassikern finns med i teatern. Ett av de första av Emils klassiska hyss som vi fick se, är när han helt sonika fastnar i soppskålen. Den scenen minns man ju väl. Men snåla pappa Anton kom ju trots allt billigt undan akutbesöket hos doktorn i Mariannelund, eller gjorde han egentligen det?

Även pigan Linas förtjusning för drängen Alfred är något som genomsyrar hela berättelsen på scen. Och inte ens efter en 20 minuters fikapaus verkar Linas förtjusning direkt ha runnit ut. Något som kanske inte Alfred är helt entusiastisk för. Både Lina som spelas av Anna Melander och Alfred som spelas av Joakim Sundman bjöd på flera bra solosånger och applåderna från publiken låg på en hög ljudnivå, och applådera vi fick mer än gärna göra X antal gånger. Folket från byn stod ofta för både sång och dans och trots den avskalade scenen visste man i publiken precis vart man hamnat, vare sig man befann sig i Snickerboa eller hos doktorn i Mariannelund. Lina som spelas av Anna Melander tog oss genom de skiftande årstiderna och händelserna i Lönneberga. Något som syntes i ändring av kläder och rekvisita på scen, det ger ett bra sammantaget intryck.

Pappa Anton och sonen Emils relation, som vi väl känner till, den sätter ton redan från första inledande scen. Även om Anton ofta är ordentligt arg på sonen Emil, så älskar mamma Alma som spelas av Linda Thureson alltid sin son, oavsett hur många hyss det än blir på en dag. Anton spelas av Ola Rydberg och Emil spelas av Elliot Rydberg, som är far och son i verkligheten också. Det ger det hela en speciell och bra touch till själva handlingen och skådespeleriet dem emellan.

Lugna systern Ida som spelas av Olivia Burgos Copcutt är en tydlig kontrast gentemot syskonet Emil, som alltid är i farten med sina upptåg. Men även oaktat detta faktum, så kan Ida få för sig att vara med på Emils hyss, t ex att bli upphissad i flaggstången. Det är också flera välkända karaktärer från klassikern vi fick se på scen. Så som t ex Krösa-Maja och Kommendoran som styrde och ställde i fattighuset (ja, vem minns inte henne?) som spelades av Elin Sandelius. Även en och en annan fattighjon, för så såg det ut då det begav sig när fattigdom skulle vårdas bort.

När föreställningen var till ända gav publiken en stående ovation i den ljumma och ljusa junikvällen och man kunde se många känslor från skådespelarna, som förtjänar att få stående ovationer för denna föreställning för hela familjen är mycket bra. Det är således bara att ta sig till Bellevueparken i Karlshamn denna sommar och med stor sannolikhet kommer ni att få vara med alltifrån stående ovationer och applåder och underhållande dråpligheter allt inramat i en föreställning väl i linje med Lindgrens bokserie. Ända fram till den 5 augusti går det att se Emils hyss i kubik i Lönneberga.