Mamma Mia! – Here We Go Again
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 juli 2018
Here we Go Again. Ja det gör Mamma Mia! verkligen. Mamma Mia! är tillbaka och på många sätt är det samma sak som den första filmen för tio år sedan. Det är samma ensemble, i stort sett fast med en lyckad förstärkning i Lily James, Andy Garcia och Cher. Det är samma sånger plus några andra ABBA-sånger. Det är nästan samma historia. Det gör inget. Det är helt OK. Det är bra, det är snyggt och det är riktigt roligt emellanåt. Mamma Mia! – Here We Go Again som både är en efterföljare till den första Mamma Mia!-filmen och en prequel kommer helt klart att bli sommarens stora filmhändelse.
Mamma Mia! – Here We Go Again är en hygglig musikalfilm som är ett måste för alla som älskar musikaler och för alla Abba-fans men helt klart underhållande för många fler. Filmens handling tillhör inte filmhistoriens mästerverk men det är en film som sprider glädje, en film jag går ut från salongen med lätta steg. Förra James Bond-stjärnan Pierce Brosnan är med, liksom i den första Mamma Mia!-filmen och han sade på en presskonferens inför filmpremiären att både filmerna varit lustfyllda att göra, att ensemblen trivts så bra med varandra. (Här kan du läsa Kulturbloggens rapport från presskonferensen och se ett filmklipp från den.)
Den första Mamma Mia!-filmen, som kom 2008, blev snabbt en sådan succé, både av kritiker och genom en stor publik, att det var rätt klart tidigt att det skulle bli en efterföljare. Efterföljaren är absolut godkänt även om många nog inte tycker den är lika bra som den första, men det gör inget. Det räcker ändå.
Handlingen utspelar sig både före den första filmen och fem år efteråt. Lily James spelar Donna, Meryl Streeps karaktär i den första filmen. Vi får se henne som ung, nybakad från college ger hon sig iväg ut i världen och hamnar på den grekiska ön där hon föder sin föder sin dotter Sophie, spelas av Amanda Seyfried. Parallellt utspelar sig en handling fem år efter förra filmens handling. Donna har avlidit ett år tidigare. Dottern Sophie har skapat ett hotell precis på den plats i det ruckel där Donna födde henne och där Donna bodde och en gång hade sagt att där en dag skulle stå ett hotell.
Sophie är stressad, hotellet ska snart ha sin stora invigningsfest och av hennes tre pappor har bara Sam (Pierce Brosnan) kunnat komma och ett oväder ser ut att kunna förstöra invigningsfesten, dessutom har hon trassel med sin älskade make Sky, som är i New York.
Handlingen kring hotellet är rätt ytlig och påklistrad och rätt svår att ta på allvar. Händelserna kring Donna som ung är mer intressanta. Filmens behållning är dock inte dramat utan musiken, danserna, sången, kläderna – de nya och roliga versionerna av Abbas klassiska sånger som Waterloo och Super Trouper. Det är musikalen som gör filmen – och en mängd fina och underhållande detaljer, som att få se de tre papporna: Colin Firth, Stellan Skarsgård och Pierce Brosnan i vida glitterbyxor. Chers framträdande tillsammans med Andy Garcia är en av filmens stora höjdpunkter. Och att få se både Björn Ulvaeus och Benny Andersson i små biroller är kul. Det är en musikalfilm som jag blev glad över. Den snyggaste filmen på bio på länge, en film som sprider lyckokänslor.
I rollerna bland andra Meryl Streep, Amanda Seyfried, Lily James, Christine Baranski, Julie Walters, Pierce Brosnan, Colin Firth, Stellan Skarsgård, Dominic Cooper, Andy Garcia och Cher.
Beskedet om ABBAs återkomst slog ner som en blixt i klar himmel tidigare i år, men vi får vänta ett tag till på de nya låtarna då de enligt Benny Andersson varken har en koppling till eller har påverkat inspelningen av filmen över huvud taget. Däremot är det bara tre låtar från den första filmen som är med även denna gång.
