Kulturmagasinet Kulturbloggen

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musikal

Pelle Svanslös får nytt liv som musikal: “Han hittar modet att vara snäll” på Sundsvalls Teater

by

Teater Västernorrlands Pelle Svanslös är en musikal med mycket sväng och dans. Som Pelle ser vi Alfred Tobiasson.

Gösta Knutssons tidlösa och älskade klassiker får nytt liv när Teater Västernorrland förvandlar berättelsen om Pelle och hans äventyr till en rivig musikal med klös. Den 27 december är det premiär på Sundsvalls Teater, berättar ett pressmeddelande:

– Det känns spännande att vara i den här fasen i processen där vi snart ska få möta publiken. Det är en färgsprakande musikal med både underhållning och djup som passar hela familjen, säger Isabelle Moreau, regissör.

När Pelle var liten fick han sin svans avbiten av en råtta. Nu kommer han till Uppsala där alla katter har långa svansar. Elake Måns och hans kumpaner Bill och Bull beslutar sig för att sätta svanslösingen på plats. Det är ett svindlande äventyr som kastar sig mellan kattlöpning, romantik, marknadsgyckel och kidnappning.

– Det är en riktig saga, en utopi i vår mörka tid om hur en liten ensam katt, Pelle, till slut har modet att stå upp för sig själv, mot sin mobbare Måns och hur han har modet att vara snäll… något jag önskar både barn och vuxna, säger Isabelle Moreau.

Pelle Svanslös är en berättelse om att våga vara sig själv och om att stå upp för varandra, berättad med humor och värme som talar till såväl stora som små. Familjeföreställning från 6 år.

Pelle Svanslös spelas
27 dec – 9 feb Sundsvalls Teater
17 – 19 feb Härnösands Teater

Dramatisering: Anneli Mäkelä (fritt efter Gösta Knutssons böcker)
Bearbetning: Erik Norberg och Isabelle Moreau
Sångtexter: Lars Huldén och Erik Norberg
Regi: Isabelle Moreau
Scenografi och kostym: Hanna Cecilia Lindqvist
Musik och ljuddesign: Anders Ortman
Inspelad musik: Nordiska Kammarorkestern, dirigent Eva Lauenstein
Ljusdesign: Erik Nordlander
Maskdesign: Agnes Kenttä
Koreografi: Johanna Lindh
Medverkande: Mira Andersson, Pär Andersson, Karin Bergquist, Ellen Hennig, Frida Jansdotter, Sofia Södergård, Alfred Tobiasson, Victor Wigardt, Anders Öhrström
Föreställningens längd: 2 timmar inkl. paus

Teater Västernorrland är länets egen teater med uppdrag att spela teater för både barn och vuxna i hela Västernorrland. Publikmötena sker i olika lokaler – i allt från klassrummet till den stora scenen.

Pia Johansson och Dan Ekborg återförenas i musikalen Spelman på taket hösten 2019

by

Med en serie oförglömliga uppsättningar på Stockholms stadsteater 2005-2013 skrev Dan Ekborg och Pia Johansson in sig i svensk teaterhistoria som ett av landets absoluta radarpar. Nu är det officiellt att de återförenas i Kulturhuset Stadsteaterns stora musikalsatsning hösten 2019 – Spelman på taket på Dansens Hus.

Ett pressmeddelande berättar:
– Jag har sökt efter möjligheten att få para ihop detta legendariska radarpar på nytt! Det som Dan och Pia gjorde tillsammans i fem uppsättningar på Stockholms stadsteater träffade alltid rakt i hjärtat. 2019 får vi äntligen se dem tillsammans igen, när denna fantastiska musikal, Spelman på taket, får premiär. Och på en legendarisk stadsteaterscen dessutom, säger Anna Takanen, Teater- och scenkonstchef på Kulturhuset Stadsteatern.

Spelman på taket får premiär 24 augusti 2019 på Dansens Hus – en av de spelplatser som Kulturhuset Stadsteatern flyttar till under renoveringen av teater- och kulturhuset vid Sergels torg. När Stockholms stadsteater invigdes med pompa och ståt 1960 var det på Folkets Hus vid Norra Bantorget på Wallingatan, nuvarande Dansens Hus. Spelman på taket kommer att regisseras av Ronny Danielsson som har satt upp en lång rad musikaler på Kulturhuset Stadsteatern med stor framgång. I rollerna som Tevye och Golde ser vi alltså Dan Ekborg och Pia Johansson. Senast de spelade mot varandra var 2013 i teaterversionen av Woody Allens film En midsommarnatts sexkomedi: ”Dan Ekborg och Pia Johansson överglänser Woody Allen och Mia Farrow”, skrev Aftonbladet då, och i DN kunde man läsa: ”Dan Ekborg och Pia Johansson som efter flera lyckade samarbeten har blivit Stadsteaterns svar på Ginger och Fred passar replikerna mellan sig som vore de tennisbollar, minst lika lekfullt och bitskt som i ”Vem är rädd för Virginia Woolf”.

Allra första gången de arbetade tillsammans på Stadsteatern var 2005 i Lars Rudolfssons Tolvskillingsoperan, som blev en av Stadsteaterns långkörare med hela 105 utsålda föreställningar. Men det var med sina oförglömliga rolltolkningar av George och Martha i Vem är rädd för Virginia Woolf? 2008 som de verkligen skrev teaterhistoria tillsammans: ”jag minns inget par som lyft en klassiker och laddat om den igen som (Sofia Jupithers) Martha och George. Pia Johansson och Dan Ekborg gör svensk teaterhistoria.” Sa man i Eldorado, Sverige Radio P2. ”Pia Johansson och Dan Ekborg åstadkommer storverk”, skrev DN.

Två år senare, 2010, gav de tillsammans ett uppseendeväckande smakprov på det kommande samarbetet, Sommarnattens leende, med en Hollywoodkyss på Guldbaggegalan: ”Att rollbesätta med Pia Johansson som den luttrade skådespelerskan Desirée Armfeldt och Dan Ekborg som den lätt uppgivna advokat Egerman, är som väntat en stjärnsmäll (och nu fick Hollywoodkyssen på Guldbaggegalan sin förklaring).” Expressen.

De har förutom ovan nämnda, även spelat mot varandra i En midsommarnattsdröm (2006, regi Alexander Mørk-Eidem).

Pia Johansson kom till Stockholms stadsteater 1985 (Sanning och konsekvens) och har medverkat i totalt 62 uppsättningar som skådespelare. Hon har även skrivit och regisserat ett antal uppsättningar.
Dan Ekborg gjorde sin första roll på Stockholms stadsteater 1978 (praktikant) då teatern låg på Wallingatan (nuvarande Dansens hus). Listan över deras oförglömliga rollprestationer även i pjäser där de inte spelat mot varandra är lång för dem båda. Här ett axplock:

Pia Johansson: Molly i I lusthuset (1988), Mrs Clackett i Rampfeber (2007), Petra von Kant i Petra Von Kants Bittra Tårar (2008), Kerstin i Lärare För Livet (2009), Narren i Trettondagsafton (2010) och Maria i Marias Testamente (2013).

Dan Ekborg: Peer Gynt (2007), Puntila/Matti (2009), högkomiker Sandon i jubileumsföreställningen Aniara (2010), Orgon i Tartuffe (2011), Dan i Next To Normal (2012), Billy Flynn i Chicago (2014) och nu senast Philip Henslowe i Shakespeare In Love som fortfarande spelar på stora scenen och som får nypremiär på dansen hus våren 2019.

Spelman på taket är en gripande, varm och humoristisk berättelse om en värld i gungning. Det är en ständigt aktuell berättelse om människans behov av traditioner för att hålla den nya tiden och andra hot mot sammanhållningen ifrån sig. Och om den unga generationens behov av att bryta med samma traditioner.

”Om jag hade pengar” sjunger den fattige mjölkbonden Tevye. Men pengar har han inga däremot fem upproriska döttrar som har egna idéer om sina liv. Till exempel vem de ska gifta sig med. Tevye och hans fru Golde älskar varandra. Rena turen eftersom ingen frågade efter deras åsikt när äktenskapsmäklerskan och deras föräldrar bestämde att det skulle bli just de två. Så har traditionen alltid sett ut bland den judiska befolkningen i deras lilla by på den ryska landsbygden. Men nu har den nya tiden även nått hit. Världen som Tevye känner den är på väg att försvinna. Och det är bara början.

SPELMAN PÅ TAKET
PREMIÄR 24 AUGUSTI 2019 DANSENS HUS
Manus: Joseph Stein
Musik: Jerry Bock
Sångtexter: Sheldon Harnick

Baserad på Sholem Aleichems berättelser
Med särskilt tillstånd av Arnold Perl
Producerad i New York av Harold Prince
Ursprunglig regi och koreografi: Jerome Robbins
Uppförs med tillåtelse av Music Theatre International (Europe)
Regi Ronny Danielsson
Koreografi Roger Lybeck
Musikaliskt ansvarig Joakim Hallin
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Annsofi Nyberg
Ljus Mikael Kratt
Mask Katrin Wahlberg

Filmrecension: Mamma Mia! – Here We Go Again: Den snyggaste filmen på bio på länge, en film som sprider lyckokänslor

by

Mamma Mia! – Here We Go Again
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 juli 2018

Here we Go Again. Ja det gör Mamma Mia! verkligen. Mamma Mia! är tillbaka och på många sätt är det samma sak som den första filmen för tio år sedan. Det är samma ensemble, i stort sett fast med en lyckad förstärkning i Lily James, Andy Garcia och Cher. Det är samma sånger plus några andra ABBA-sånger. Det är nästan samma historia. Det gör inget. Det är helt OK. Det är bra, det är snyggt och det är riktigt roligt emellanåt. Mamma Mia! – Here We Go Again som både är en efterföljare till den första Mamma Mia!-filmen och en prequel kommer helt klart att bli sommarens stora filmhändelse.

Mamma Mia! – Here We Go Again är en hygglig musikalfilm som är ett måste för alla som älskar musikaler och för alla Abba-fans men helt klart underhållande för många fler. Filmens handling tillhör inte filmhistoriens mästerverk men det är en film som sprider glädje, en film jag går ut från salongen med lätta steg. Förra James Bond-stjärnan Pierce Brosnan är med, liksom i den första Mamma Mia!-filmen och han sade på en presskonferens inför filmpremiären att både filmerna varit lustfyllda att göra, att ensemblen trivts så bra med varandra. (Här kan du läsa Kulturbloggens rapport från presskonferensen och se ett filmklipp från den.)

Den första Mamma Mia!-filmen, som kom 2008, blev snabbt en sådan succé, både av kritiker och genom en stor publik, att det var rätt klart tidigt att det skulle bli en efterföljare. Efterföljaren är absolut godkänt även om många nog inte tycker den är lika bra som den första, men det gör inget. Det räcker ändå.

Handlingen utspelar sig både före den första filmen och fem år efteråt. Lily James spelar Donna, Meryl Streeps karaktär i den första filmen. Vi får se henne som ung, nybakad från college ger hon sig iväg ut i världen och hamnar på den grekiska ön där hon föder sin föder sin dotter Sophie, spelas av Amanda Seyfried. Parallellt utspelar sig en handling fem år efter förra filmens handling. Donna har avlidit ett år tidigare. Dottern Sophie har skapat ett hotell precis på den plats i det ruckel där Donna födde henne och där Donna bodde och en gång hade sagt att där en dag skulle stå ett hotell.

Sophie är stressad, hotellet ska snart ha sin stora invigningsfest och av hennes tre pappor har bara Sam (Pierce Brosnan) kunnat komma och ett oväder ser ut att kunna förstöra invigningsfesten, dessutom har hon trassel med sin älskade make Sky, som är i New York.

Handlingen kring hotellet är rätt ytlig och påklistrad och rätt svår att ta på allvar. Händelserna kring Donna som ung är mer intressanta. Filmens behållning är dock inte dramat utan musiken, danserna, sången, kläderna – de nya och roliga versionerna av Abbas klassiska sånger som Waterloo och Super Trouper. Det är musikalen som gör filmen – och en mängd fina och underhållande detaljer, som att få se de tre papporna: Colin Firth, Stellan Skarsgård och Pierce Brosnan i vida glitterbyxor. Chers framträdande tillsammans med Andy Garcia är en av filmens stora höjdpunkter. Och att få se både Björn Ulvaeus och Benny Andersson i små biroller är kul. Det är en musikalfilm som jag blev glad över. Den snyggaste filmen på bio på länge, en film som sprider lyckokänslor.

I rollerna bland andra Meryl Streep, Amanda Seyfried, Lily James, Christine Baranski, Julie Walters, Pierce Brosnan, Colin Firth, Stellan Skarsgård, Dominic Cooper, Andy Garcia och Cher.

Pierce Brosnan om Mamma Mia: “Bland det mest oförglömliga jag varit med om i hela mitt liv”

by

När uppföljaren till framgångssagan Mamma Mia! först kom på tal var tanken att göra en prequel, berättar producenten Judy Craymer under en presskonferens på Grand Hotel i Stockholm. Hon menar att karaktärerna bar på så rika bakgrundshistorier som du bara vill veta mer om; samtidigt var det omöjligt att göra något utan originalskådespelarna med bland andra Amanda Seyfried, Pierce Brosnan och Stellan Skarsgård i ledande roller. Resultatet blev lite som Gudfadern del II där vi förflyttas framåt och bakåt i tiden.

– Det var mer som stod på spel den här gången, fortsätter Craymer. Eftersom den första blev en sådan succé. Jag tror varken jag, Björn eller Benny var säkra på om vi någonsin skulle kunna göra om det. Eftersom ettan blev så älskad över hela världen var det så mycket som stod på spel, så det krävdes någonting alldeles extra för en uppföljare ens skulle komma på tal.

Beskedet om ABBAs återkomst slog ner som en blixt i klar himmel tidigare i år, men vi får vänta ett tag till på de nya låtarna då de enligt Benny Andersson varken har en koppling till eller har påverkat inspelningen av filmen över huvud taget. Däremot är det bara tre låtar från den första filmen som är med även denna gång.

– Det går inte att göra Mamma Mia! utan att ha med Mamma Mia!, förklarar filmens regissör Ol Parker. Och det är brottsligt att inte spela Dancing Queen varje gång du får chansen.

–  Det var trixigt att få in Waterloo som sett till berättelsen är den mest abstrakta låten, tillägger Craymer. Men du lyckades till och med klämma in Fernando.

Till skillnad från förra filmen påpekar Björn Ulvaeus att vissa låttexter nu skrivits om för att passa bättre in i filmens narrativ. Han syftar på I’ve Been Waiting For You och My Love, My Life; två låtar som kanske inte är de kändaste numren hos gemene man men som nu alltså inte bara kommer i ny tappning men också med bitvis ny text.

– Jag älskar Ols manus, fortsätter Ulvaues. Särskilt hans lösning för slutscenen. Så jag var tvungen att skriva något som helt och håller klickade med var som hände på scen.

Dessutom gör både Björn och Benny små cameos i filmen. Ulvaues spelar en filosofiprofessor medan Andersson ”bara är pianisten”. Men du såg till att vi spelade i rätt tonart under Our Last Summer, flikar Craymer in. Så du gick verkligen in i din roll.

ABBA är ett fenomen som sprider glädje och förenar generationer. Amanda Seyfried, som i filmen spelar den nu gravida Sophie, berättar att hon själv upptäckte ABBA genom sin pappas samlingsskivor där ABBA var flitigt förekommande. Att hon får sitta här nu känns nästan för bra för att vara sant.

Som den yngre versionen av Meryl Streeps karaktär, och Seyfrieds mor i filmen, ser vi Lily James som förklarar att ABBA alltid har funnits med henne. Hon minns inte när hon först hörde dem, de har alltid varit en del av henne.

Vad är det då som gör Mamma Mia!-filmerna så speciella? Enligt Pierce Brosnan, som likt Stellan Skarsgård och Colin Firth spelar en av Seyfrieds potentiella pappor, är det vänskaperna de skapat.

– Tio år har gått så fort, förklarar han. Det här är en unik film för mig. Jag värdesätter dem verkligen, både på grund av vänskapen till alla som är med och musiken i sig; texterna är poesi; de har fängslat så många generationer av män, kvinnor och familjer. Jag kan inte nog säga hur mycket jag uppskattar att spela Sam och alla ögonblick med Amanda. Jag måste även säga att se Cher gå upp på scen och sjunga Super Trouper är bland det mest oförglömliga jag varit med om i hela mitt liv. Jag hade faktiskt en dag ledigt och tog min mamma på lunch. Vid tolvtiden ringde de och ville ha mig tillbaka i studion. Jag tog med henne och sade att vi fick se vad som händer. Vad som hände var att Cher sjung Super Trouper på scen. Alla hade med sig sin mamma eller sin pappa eller sin pojkvän eller sin flickvän. Det blir inte bättre än så. Att sitta i vänners sällskap och se filmhistoria skrivas är någonting jag hoppas bära med mig länge.

Foto: BeA Nilsson

Filmen “Mamma Mia! Here We Go Again” har svensk biopremiär onsdag 18 juli 2018.

Filmklipp från presskonferensen:

 

 

Parkteatern: Stående ovationer för Stoppa världen

by


Foto: Markus Gårder

Stoppa världen – jag vill stiga av
Av Leslie Bricusse och Anthony Newley.
Regi och koreografi Hans Marklund
Scenografi och kostym Annsofi Nyberg
Mask Rebecca Afzelius
Kapellmästare Andreas Landegren
Rekvisita Anja Liedtke
Premiär på Parkteatern, Vitabergsparken Stockholm 1 juni 2018

En klassisk musikal som “Stoppa världen – jag vill stiga av” med kända örhängen är perfekt som premiärföreställning för Parkteaterns sommarsäsong. Ensemblen med Albin Flinkas i täten i huvudrollen som Lilleman fick stående ovationer. Publiken tände till ordentligt när den klassiska sången “Bygg upp ett högt berg” kom, publiken klappade takten och sjöng med.

Föreställningen har en stram, snygg koreografi, artisterna har bra röster, är duktiga dansare och musikerna är skickliga. Den här versionen kommer att fungera bra i Stockholm i sommar. Den har en hel del anspelningar och skämt från vår tid med och när den äkta Östermalmstjejen hade en liten vovve i handväskan döpt till Horace gapskrattade publiken.

När musikalen sattes upp för första gången i Sverige på Scalateatern i Stockholm 1963 med Jan Malmsjö och Anna Sundqvist i huvudrollerna blev det Jan Malmsjös stora genombrott. Jan Malmsjö var på plats bland premiärpubliken under Parkteaterns premiärkväll och jag tror att han var nöjd med sin efterföljare i rollen som Lilleman, Albin Flinkas.

Originalversionen av Stoppa världen – jag vill stiga av (engelska: Stop the World – I Want to Get Off) är en engelsk musikal som utspelas i cirkusmiljö. Musikalen följer Lillemans liv från födsel till död och är till stor del pantomim och enmansteater. En kvinnlig motspelare gestaltar såväl Lillemans hustru Evie som hans tre karikerade älskarinnor: ryskan Anja, tyskan Ilse och amerikanskan Ginnie. Kända melodier från musikalen är “Bygga upp ett stort berg” och “Vad för en tok är jag?”.

I den svenska uppsättningen på Scalateatern med Jan Malmsjö var Lilleman sminkad och uppklädd till clown. Parkteaterns uppsättning har flyttat till vår samtid, till Stockholm och en värld som tycks snurra allt snabbare och Lilleman och övriga roller är alla klädda i snygga svarta kostymer och slips. Lilleman är ett barn av vår tid. Han vill passa in och han vill bli rik.

Parkteaterns uppsättning är en avkortad version på en timme och en kvart och är anpassad till Parkteaterns format. Det är klart ett en hel del faller bort när en helaftons-föreställning kortas ned till en dryg timme – men det fungerar bra. Lillemans tyska älskarinna har plockats bort men ryskan och amerikanskan finns kvar och de spelas av samma artist, Jessica Heribertsson, som spelar hans fru Eva.

Jessica Heribertsson fungerar mycket bra tillsammans med Albin Flinkas. Hon har en gedigen bakgrund inom både sång och dans. Hon har studerat på Balettakademin i Göteborg och har haft flera musikalroller. 2007 blev hon nominerad till Guldmasken för rollen som Joanne i Rent på Göta Lejon.

Originalmusikalen hade premiär på Queen’s Theatre i London 20 juli 1961 med Anthony Newley både i huvudrollen som clownen “Lilleman” och som regissör. Newley följde sedan med till Broadway 1962, där den gick 555 gånger.

Medverkande
Albin Flinkas, Andreas Landegren, Anna Sise, Barbro Lindkvist, Cilla Silvia, Henning Attlin, Jessica Heribertsson, Martin Höper, Petter Skoglund och Rebecka Meiselbach.