Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Fredrik Benke Rydman

Danskritik: Fredrik “Benke” Rydmans Snövit – är snygg, rolig med duktiga dansare och starka visuella scenlösningar

by

Fredrik “Benke” Rydmans Snövit
Idé och Koreografi Fredrik Benke Rydman
Scenografi: Fredrik Benke Rydman och Lehna Edwall
Kostym Lehna Edwall
Ljus Linus Fellbom
Dansare Lisa Arnold, Daniel Asamoah, Michael Buchner, Kevin Foo, Milena Jacuniak, Hanna Jansson, Daniel Koivunen, Ellen Lindblad, Martin Wallin
Premiär på Dansens Hus, Stockholm, 11 december 2019

Visuellt snyggt, perfekt. Fredrik “Benke” Rydman är en av nutidens mest fascinerande regissörer och koreografer. Allt har tar tag i blir ytterst sevärt. Också nu när han gjort sin tolkning av sagan om Snövit och fört in den i vår tid. Koreografiskt är föreställning helt fantastisk: färgerna, de skicklig dansarna, musiken. Jag är så fascinerad av hur dansen, som bygger både på modern streetdance och klassiska influenser, kan berätta så mycket. Det behöver inga ord när Fredrik “Benke” Rydman skapar koreografin.

Men ska jag vara ärlig når dramaturgin, berättelsen, inte riktigt fram hela tiden. Första halvan är klockren men sedan blir den inte lika skarpt raktpå. I ett pressmeddelande står det om uppsättningen:
Snövit 2019 handlar om en kamp mot ålderdom, en kamp för att bli älskad, en kamp mot ensamhet, en kamp mot psykisk ohälsa.

Att skildra kampen mot ålderdom – ja det når fram. I det ligger väl kampen om att bli älskad också, att människor tror att de är älskade på grund av utseende och ytliga värden. Däremot tycker jag inte att en kamp mot ensamhet och ännu mindre en kamp mot psykisk ohälsa går fram.

Snövits förälder är en androgyn person (dansas så skickligt av Daniel Koivunen). Hen vill vara vacker och bli bekräftad, går på yoga och gym och kämpar och får sin bekräftelse via miljoner likes på Instagram. Snövit, dottern, vill hon mest ha som en statussymbol, något gulligt och sött att visa upp. Detta framförs starkt med dans, i färg, med kläderna, med musik och digitalt exponerade bilder. Enastående visuellt snyggt och talande utan ord. Mästerligt.

En dag har Snövit fått mens och därmed tar hon steget från att vara ett litet barn till att vara en ung kvinna. Då får hon sin egen mobiltelefon och kan skapa sin egen profil på sociala medier och den bekräftelse och kärlek hon inte får av sin förälder kan hon få via alla följare som gillar henne. Då händer det som skakar om hennes förälder: Snövit får fler likes på Instagram.

Det är både roligt, träffande och ironiskt att framföra den klassiska sagan om Snövit i vår tid där styvmoderns talande spegel är våra sociala medier och Instagram i synnerhet.

I pressmeddelandet står det om Benke Rydmans Snövit:
Det blir en hisnande resa in den digitala samtiden, tillsammans med Snövit, Instadrottningen och 7 influencers.

De sju influencers är de sju dvärgarna, som i premiärföreställningen bara var sex. Dvärgarna, eller rättare sagt de sex influencers har var och en byggt upp sitt personliga varumärke med sin diagons. De är på en retreat för socialamedieberoende och har fått lämna ifrån sig sina telefoner och går varje dag på stärkande promenader. Dessa dansare är publikfavoriter och får kraftiga applåder, välförtjänta. Det är skickliga. Här tycker jag inte att det Benke Rydman formulerat att han vill säga går fram helt. Dvärgarna blir inte urskiljbara individer.

Som helhet är detta ändå en underbar föreställning som jag är säker på kommer att bli utsåld lång tid. Den är snygg, rolig med duktiga dansare och snygga scenlösningar.

Nötknäpparen – underhållande bra

by


Vi har inte kommit iväg förut, det har varit slutsålt varenda gång vi tänkt att gå. Nu när Nötknäpparen sätts upp för en tredje säsong, så får vi äntligen tag i biljetter. Vid premiären för två år sen, fick den lite kritik mot att vara lite rörig och full av infall. Jag personligen älskar att den är full av infall.

Fredrik Benke Rydman förvandlar dansklassikern Nötknäpparen till en modern gatusaga. Där barn lämnas på en soptipp, föräldrarna reser till väst för att tigga. Jörgen, publikvärden används för att förklara dansen, och det kan kännas som fördummande mot publiken, men för mig blir det precis tvärtom, det öppnar upp för alla, för alla som kommer ska förstå vad som händer på scenen. Det öppnar upp för att även unga besökare får ut mer av föreställningen. Jag blir tillsammans med dom glada när både Mario och Darth Vader dyker upp under ett av infallen. Det leks med ridåer och vad vi får se.

Denna version av Nötknäpparen är en perfekt första dansföreställning för den som inte kommit iväg på dans förut. Det är starka dansare, som verkligen kan sitt hantverk. Det finns fortfarande med lite ballett, men mest är det riktigt häftig gatudans. Det är en föreställning för hela familjen, snygg, snabb och som sagt, full av infall.  Det infall jag håller allra högst, när det kommer en lite falskt skorrande kopia av många aktuella artister, sjunger ”Stop cracking my nuts!” . Det blir inte bara dubbelironi, det blir ytterligare en nivå.

Det är bara att inse, nu när de spelat denna föreställning ett antal gånger så är den jäkligt underhållande, försök att få biljetter till de sista föreställningarna som går. Just nu spelas den till 18 mars på Dansens hus.

Fredrik Benke Rydman sätter upp “Nötknäpparen” i höst

by

notknapparen

”En usel historia med fantastisk musik”. Tidigare Bounce-dansaren och koreografen bakom den internationella succén Svansjön, Fredrik Benke Rydman, sätter upp “Nötknäpparen” i höst. I hans händer förvandlas balettklassikern från 1800-talet till en spektakulär scenshow med streetdans och angeläget tema. Ett pressmeddelande berättar:
Tjajkovskijs musik möter nyskrivet av bland andra Danny Saucedo och Anna Ternheim. Premiären äger rum 8 september på Dansens Hus i Stockholm.

fredrikrydman‒ Det som lockar mig med “Nötknäpparen” är den fantastiska musiken. Storyn är usel, så för att den ska bli något måste den utvecklas. Det ger mig en ingång att berätta om hemlösa barn i dagens Europa men på ett fantasifullt, skrämmande, kul och galet sätt. En modern saga!, berättar Fredrik Benke Rydman.

I september får Stockholmarna se en helt ny version av “Nötknäpparen”. Den är mest känd som en balett baserad på E T A Hoffmanns skräckromantiska berättelse från 1816 med musik av Pjotr Tjajkovskij. I stället för tåspetsbalett möter publiken bland andra en sibirisk europamästare i breakdance. Originalsagans julfirande hemma hos en välbärgad familj byts i Rydmans version ut till en betydligt ruffigare miljö när handlingen uppgraderas till nutid. Publiken får följa den lilla flickan Clara som har lämnats ensam att bo på en soptipp, medan hennes föräldrar tigger på gatorna i ett rikt främmande land. I förhoppning om att återförenas med sina föräldrar, luras Clara att följa med en organhandlare på jakt efter ett ungt hjärta att sälja till en sjuk man. Nötknäpparen, prinsen, har gått sönder och förlorat sin stjärnglans. Samtidigt berättar en bloggare allt vi vill och inte vill veta om föreställningen. Alla jagar trygghet och ett sammanhang i en saga som är skrämmande lik verkligheten vi lever i.

Fredrik Benke Rydman gör Stravinskijs Eldfågeln på GöteborgsOperan

by

fredrikbenke_eldfageln

Våren 2015 sätter GöteborgsOperan upp Stravinskijs Eldfågeln med mer än hundra medverkande på scenen. Som koreograf har nu Fredrik Benke Rydman anlitats.

Ett pressmeddelande berättar:
Fredrik Benke Rydman är en av Sveriges mest hyllade koreografer, känd som grundare och medlem i dansgruppen Bounce och för sin omtalade moderna streetdance-version av Tjajkovskijs Svansjön; Svansjön – Reloaded, som blev en stor succé både i Sverige och utomlands. 2013 spelades den för utsålda hus på GöteborgsOperan.

I samarbete med GöteborgsOperans Danskompani tar han sig nu an Igor Stravinskijs Eldfågeln och sätter den i ett nytt sammanhang. Handlingen kommer flyttas in i klubbmiljö med bland andra maffiamedlemmar och den snällaste person ni träffat. Dansare från GöteborgsOperans Danskompani, street- och break dansare, danselever, semiprofessionella dansare och amatörer i olika åldrar, från 18 till 70 år kommer tillsammans att skapa en Eldfågel som ska lyfta operataket. GöteborgsOperans Orkester under ledning av Henrik Schaefer framför Stravinskijs musik live. Mer än hundra personer kommer att medverka i uppsättningen som är tänkt att skapa en stark känsla av gemenskap mellan deltagare och publik.

Eldfågeln är en av Igor Stravinskijs mest uppskattade baletter och skrevs för Ryska baletten 1910. Den banade väg för den mer modernistiska Våroffer som kom ett par år senare. GöteborgsOperans Danskompani gjorde Våroffer under säsongen Hemland och Riskzoner (våren 2013) och fortsätter nu med Eldfågeln i Adolphe Binders, konstnärlig ledare GöteborgsOperans Danskompani, tema för den här säsongen; Wonderland: Udda & underbart.