Efter verk av Franz Kafka
Manus och regi: Hans Blomqvist
Scenografi: Jesper Lundahl
Kostym: Agnes Gry
Ljud, ljus, teknik: Jacki Román
Mask: Jessica Cederholm
i rollen: Erik Åkerlind
Premiär hos Göteborgs Dramatiska Teater i Stigbergsliden 19/9 2025
Spelas till och med 16/11
Premiärdatumet sammanföll med premiär på stadens Stadsteater vilket medförde att föreställningen hos GDT sågs påföljande kväll, Satt längst ut på andra rad på den fullsatta trånga gradängen. Följde med intresse vad som pågick i Blumfelds lägenhet under en timmes tid. Det är så han heter, den propre missnöjda tjänstemannen på linnefabriken som berättelsen ”Blumfeld- en gammal ungkarl” handlar om. Franz Kafka hyste ambivalenta känslor inför sin oavslutade novell, som nu kännaren av dennes existentialism lustfyllt bearbetat.
Hans Blomqvists samarbete med Erik Åkerlind sträcker sig långt tillbaka i tiden, närmare bestämt till 2012 då de gjorde Boet baserad på en text av Franz Kafka. Gemensamt för deras samarbeten är att berättelser inte ämnade för scen dramatiserats utan väsentliga ändringar i överföringen till talspråk och att publiken fått stifta bekantskap med så kallade anti-hjältar. Andra exempel på sådana lyckade adaptioner är Tusen år hos Gud (Stig Dagerman), Anteckningar från ett källarhål (Dostojevskij) samt Flickan och dockan (Kafka) – samtliga recenserade här. Blomqvist motiverar vad som synes vara en besatthet av tjeckens texter genom att betona hur de öppnar och sluter sig, ungefär som abstrakt måleri. Det gäller att välja bland möjliga tolkningar. I egenskap av manusleverantör fokuserar han enligt egen utsago på känslan av tomhet och övergivenhet som svårligen kan bemästras.
Att vad som driver monologen är en övernaturlig händelse, likt en hallucination, har vi inga problem att förhålla oss till när vi får kika in i Kafkas konstruerade universum. De två bollarna under sången vilka tycks ha ett eget liv där de i intervaller osynkade studsar, påminner om surrealismen hos Ionesco eller Beckett. Påhittet kan ses som en light-version av den berömda berättelsen där Gregor Samsa förvandlas till skalbagge. Blumfeld är en enstöring och en kuf som i rubrik av ansedd kollega stämplas som incel. Efter en besvärlig arbetsdag återvänder han till hemmets härd, vitsminkad iförd grå kostym, kubb och käpp,
Scenografin går i vitt. Mannen som tyngs av självömkan och förakt bor trångt. På scen finns bland annat en låg spjälsäng , garderob, lampor och ett hörnskåp där egengjorda likören frestar. Med vetskapen att han börjat tala högt för sig själv får publiken reda på hur han mår, vad han nyligen gått igenom. Blir omgående uppenbart att inte minst lärlingar på jobbet brustit i att visa tillbörlig respekt. Bollarna uppfattas som en integritetskränkande störning vilka ger upphov till mardrömmar. Och tillvaron rubbas till den grad att man undrar hur han ska ta sig ur den hotfulla situationen, återfå mental stabilitet.
Senast jag såg Erik Åkerlind på scen var det i den mindre lyckade Om kärlek, en sällan spelad enaktare av Lars Norén från 2010. Vill påstå att där var skådespelaren felcastad. Här är han i sitt esse, i sitt rätta element, på en nivå så gott som i paritet med mästerliga agerandet i Anteckningar från ett källarhål. I nära relation med lika erfaren regissör mejslas ett brett uttryck av känslor fram.
Genom sitt skickligt varierade tilltal behåller Åkerlind greppet om oss. Spänningen upprätthålls med återgivande av anekdoter i echaufferad ton och på hu han reagerar på ”inkräktarna” i rummet. Firma Blomqvist & Åkerlind har säkerligen studerat Allan Edwall som gjort rollen under titeln Bättre utan hund. I deras tappning lyder underrubriken ”När tystnaden blir öronbedövande”. Gestaltandet hos denne uttolkare (också verkat som regissör och teaterchef) utgår från ett tilltal som ger avtryck, tar sig in i publikens huvuden och hjärtan. Pendlingen i att framställa okontrollerade utfall och därefter eftertänksam förtrolighet gör monologen till en uppvisning i suveränt skådespeleri. De framslipade nyanserna som binder samman gör den märkliga monologen synnerligen sevärd.