
Elina Duni/ Rob Luft
Reaching For The Moon
4
Inspelad juni 2025 i Frankrike
Producent: Manfred Eicher
ECM
Releasedatum: 24/4 2026
Har blivit två genomlyssningar, varav den första i hörlurar nattetid. Ska sägas att jag uppskattade albumet mer första gången vilket kan ha berott på att sången lagts i framkant på bekostnad av ackompanjerande utsökt gitarrist. Även om tonspråket ofta avviker från det för västerlänningar gängse, applåderar jag att de elva spåren är melodibaserade. Något man inte är bortskämd med när det gäller ECM och deras vanligtvis mer eller mindre introverta utgivningar.
Rob Luft född i London 1993 som kompar på gitarr och elektronik är ett namn jag hade visst hum om. Hans cv innehåller bland annat tre album i eget namn, samarbete med John Surman och flera prestigefyllt priser. I och med Reaching For The Moon har tre skivor gjorts tillsammans med albansk-schweiziske sångerskan Elina Duni, fast för första gången på duo. Duni har en bakgrund som klassiskt pianist i barndomen och bildade en jazzkvartett efter studier i jazz. Kvartetten ägnade sig åt att mixa folksånger från Balkan med improvisation, vilket gav eko bland kritiker och är en bakgrund som är märkbar på denna intima produktion. 2017 släppte Duni en soloplatta, uppseendeväckande för att det sjungs på nio språk. I samband med skivsläppet av albumet på duo anordnades under försommaren en releaseturné i Europa.
De elva spåren utgör en härligt vildvuxen brokig kompott av sånger. Det kreativa paret ligger bakom tre original vars titlar är Foolish Flame, Magnolia samt Your Arms. Kan inflikas att illustrerat texthäfte medföljer cd-utgåvan. Titellåten är skriven av Irving Berlin för en film som heter likadant från 1930, vars signaturmelodi många storheter sjungit in. Rörande soundtrack finns här ytterligare två låtar. Dels Yumeji´s theme av japansk kompositör som glider över i Sleep Safe And Warm av Krzysztof Komeda vars vaggsång fanns med i Roman Polanskis skräckartade film Rosemary´s Baby. Enligt skivbolaget flyter Dunis stämma ordlöst in i dessa melodier. Också på detta album hörs åtskilliga språk. Vi får exempelvis ett stycke på franska av Fauré och Cammina Cammina av italiensk singer-songwriter vid namn Pino Daniele. Vidare levereras en traditionell låt från Kosovo och Leili Lullaby signerad en persisk sångerska.

Duni kompletterar ljudbilden med percussion på tre spår: Ani More Nurse, Leili Lullaby samt Lonely Woman som avrundar kollektionen sånger. Valda med omsorg utan skönjbar gemensam nämnare vid en ytlig betraktelse. Första tre sångerna bildar nästan en slags trilogi vad beträffar sound och framför allt tempo. Sammanfattningsvis är det fråga om reflekterande världsmusik och visa med drag av poetisk kammarjazz och stänk av up tempo med markerat beat. För det mesta slingrar sig musiken stillsamt och svävande fram.
Att lägga titellåten först fungerar fint, lyssnaren fångas och tas med in i deras musikaliska universum. Snacka om att tillverka ett subtilt sound. Försynt plockas med ackord och laboreras med elektronik från Lufts sida för att rätt syresätta verserna Duni så skickligt framför. Hans avspända teknik med svajarm och pedaler gifter sig sömlöst med hennes strålande frasering och artikulation. Gitarristen ges utrymme för eleganta stick och ett solo anges specifikt av ECM. Sången i förgrunden bedårar tack vare denna för mig obekanta kvinnas auktoritet. På framför allt Ani More Nuse bryts mönstret genom att pulserande rytmik tillförs. Och avlösande Foolish Flame kännetecknas av sitt arty pop stuk á la Joni Mitchell och hennes egenartade sätt att stämma sin gitarr. Trevligt med ett konsekvent ECM-album där melodier för en gångs skull har högsta prioritet, fast utforskande ingredienser inte exkluderats. Har i funderandet på slutgiltigt omdöme pendlat emellan 3+ och det betyg som ändå till sist delades ut.