Avgrunden
Författare Davide Enia
Översättning från italienska Peter Cottino
Regi Johannes Schmid
Musik och ljud Rikard Borggård
Scenografi Alexander Marek
Kostym Annika Bromberg
Ljusdesign Emil Olsson
Skådespelare Daniel Goldmann
Spelas från 23 september till 4 oktober 2026 på Teater Giljotin, Stockholm
Avgrunden är en intensiv självbiografisk och monologisk pjäs av författaren Davide Enias, en pjäs som han dessutom som skådespelare har spelat vid ett stort antal tillfällen. Pjäsen handlar om möten mellan författaren, på scenen skådespelaren Daniel Goldman, och ett stort antal båtflyktingar som försöker fly till den italienska ön Lampedusa. Ön som ligger mellan Sicilien och Nordafrika (Tunisien) har en befolkning på cirka 7000 invånare och en yta på cirka 20 kvadratkilometer. Den har under lång tid varit den främst landstigningsplatsen för människor som i mer eller mindre osäkra båtar försöker ta sig från Nordafrika till Europa. Det är en livsfarlig resa eftersom många av båtarna förliser vilket innebär att ett stort antal människor drunknar i det ofta stormiga havet med sina höga vågor. Vid ett tillfälle, under september månad 2023, kom 7000 flyktingar till ön under loppet av 2 dagar. Det var mer än vad ön mäktade med på en gång.
Pjäsen handlar om att författaren reser till Lampedusa för att skapa sig en bild av vad som pågår och för att i ord försöka beskriva sina erfarenheter och upplevelser. I fokus är författarens möten med boende, räddningsarbetare och vårdpersonal men också författarens möte med sig själv, de egna reaktionerna och upplevelserna. Ett betydelsefullt möte är med en räddningsdykare som beskriver de fruktansvärda förhållanden som drabbar båtflyktingarna och de i det närmaste omöjliga situationer och svåra moraliska överväganden som räddningsarbetarna ställs inför när det tvingas välja mellan vilka de ska rädda och vilka de därmed måste överge. Beslut som avgör vilka som ska få leva och vilka som slukas av havet. Även om båtflyktingarnas fruktansvärda situation hela tiden är närvarande är pjäsens fokus författarens och räddningsarbetarnas upplevelser av det som händer, alltså inte båtflyktingarnas upplevelser. Det är en styrka i pjäsen. Båtflyktingarnas upplevelser och berättelse kan enbart skildras av dem själva, inte av en författare på tillfälligt besök.
Alla möten med människor och med egna upplevelser vävs samman med och får betydelse för författarens privata och sociala liv. När han vid ett tillfälle inte orkar med allt elände ägnar han tre dagar åt att koka apelsinmarmelad på de 40 kilo apelsiner som han har fått av sin mamma. Eftersom han har bjudit med sin fåordiga pappa till Lampedusa så leder de gemensamma upplevelserna till att de närmar sig varandra på ett helt nytt sätt. Vidare bidrar telefonsamtalen med den döende farbror till en fördjupad förståelse för vad de dödliga landstigningarna kring Europas kuster betyder för förtvivlade människor och familjer. De som ger sig ut på livsfarliga resor med förhoppningen att kunna skapa sig och sina familjer ett nytt och värdigare liv i Europa.
Pjäsens författare Davide Enia har skapat ett betydelsefullt, påträngande och perspektivförskjutande verk om den fasansfulla verklighet som han konfronteras med på Lampedusa. Daniel Goldmanns rollprestation är lysande i sin närvaro, intensitet och nyanserade känslorepertoar. Det gör att man som åskådare tvingas förhålla sig till de egna föreställningarna om en ständigt pågående europeisk och global politisk problematik. Det är svårt att lämna föreställningen oberörd. En visserligen naiv, men ändå tanke, att alla borde se ligger nära till hands.