• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Ulf Olsson

Filmrecension: Project Hail Mary – spännande och fantasifullt rymdäventyr med ett vackert bildspel

19 mars, 2026 by Ulf Olsson

Project Hail Mary

Project Hail Mary
Betyg: 4
Svensk biopremiär 20 mars 2026
Regi: Phil Lord och Christopher Miller.
Roller: Ryan Gosling som Grace, Sandra Hüller som Eva och Lionel Boyce som Carl.

Projektet Hail Mary är ett känslomässigt nyanserat rymd-äventyr som bygger på ett överraskande möte och en växande vänskap mellan jordingen Grace och utomjordingen Rocky. Huvudpersonen Grace vaknar upp ur en medicinskt skapad koma utan att veta vem han är, var han är och hur han har hamnat där han är. De AI-genererade svaren på hans frågor får honom långsamt att förestå att han är på ett rymdskepp många ljusår bort från jorden. Men han fattar fortfarande inte vad det hela handlar om. Efter ett tag upptäcker han två döda personer och inser att han är helt ensam utan kontakt med jorden som ligger ofantliga långt borta. Han börjar minnas mer och mer om orsakerna till den situation som han befinner sig i. Han minns att han är en mycket populär lärare i naturvetenskap och att han innan det var forskare i molekylärbiologi. Forskarkarriären tog dock slut på grund av att han publicerade forskningsresultat som avvek från de etablerade sanningarna. Han menar sig ha kommit fram till att vatten inte är en nödvändig förutsättning för att skapa liv och att solen långsamt håller på att dö. Helt oväntat får han besök av en representant för regeringen, Eva, som vill att han ska återvända till forskningen eftersom många tecken tyder på att han inte har fel. Världen står nämligen inför en chockartad insikt, solen håller på att mattas av samtidigt som en svag infraröd linje, Petrova-linjen som går från solen till Venus, håller på att bildas.

Allt tyder på att solens avmattning beror ett samspel mellan Petrova-linjen och en okänd mikroorganism, Astrophage. Planeten jorden och hela mänskligheten måste räddas. Eftersom den sårade Grace inte är det minsta intresserad av att ta upp sin forskning igen så tackar han bestämt nej till Evas förslag. Efter en i det närmaste tvingande övertalning går han till slut med på att göra det. Plötsligt upptäcker han att Astrophagen är en cell som förökar sig genom koldioxid från Venus och energi från solen. Astrophage, som hotar allt liv på jorden har dessutom har spridit sig till andra stjärnor i universum. Den är alltså ett hot mot hela universum. Men en stjärna tycks klara sig nämligen Tau Ceti som ligger drygt 11 ljusår bort från jorden. Kan nyckeln till jordens räddning finns där? Därför beslutar man att skicka tre astronauter till Tau Cite.

Enligt Eva är inte avståndet till stjärnan något större problem, problemet är att bränslet inte kommer att räcka fram och tillbaka. Det är ett alltså ett självmordsuppdrag. Men de tre astronauterna är beredda att offra sina liv för att rädda hela mänskligheten. Här smyger sig en närmast religiös symbolik in i filmens berättelse. Mänskligheten kan inte rädda sig själv utan måste förlita sig på högre krafter långt bort. Men människan måste samtidigt hjälpa kraften genom ett osjälviskt uppoffrande för en högre sak än det egna livet.

Tanken var aldrig att Grace skulle följa med på rymdfärden. Men eftersom en av de tilltänkta besättningsmännen förolyckades tvingas Grace att gå in som besättning. Eva menar att han är den enda som kan ersätta den döda besättningsmannen. Eftersom han vägrar drogas han och är i koma när han placeras på sin plats i rymdskeppet. Han är i alltså motsats till sina medresenärer inte det minsta intresserad av att osjälviskt uppoffra sig för en större sak. Han är inte beredd att offra sig för att rädda mänskligheten, han väljer hellre att gå under tillsammans med den när det oundvikliga inträffar.

När den ensamme Grace närmar sig Tau Ceti upptäcker han ett främmande rymdskepp som dockar Hail Mary genom en luftsluss. Via slussen får Grace kontakt med den enda överlevande på det okända skeppet. Grace döper utomjordingen till Rocky eftersom hans utseende liknar stenar. De hittar ett sätt att kommunicera och ett sätt att besöka varandras skepp trots att de inte kan överleva i varandras atmosfärer. Så småningom inser de att de är ute på samman uppdrag, att rädda den egna planeten. Tillsammans upptäcker de så småningom en ny planet som får namnet Adrian och som innehåller en livsform som neutraliserar Astrophage förstörande kraft. Det finns alltså en lösning som kan rädda bådas planeter. Eftersom de lyckas fånga in den räddande livsformen är det möjligt att återvända och rädda planeterna. Men när det går upp för Rocky att Grace inte har bränsle för att återvända till jorden delar han med sig av sitt bränsle eftersom det räcker för bådas hemfärder. På väg tillbaka till jorden inser Grace att de har gjort ett misstag som kommer att förgöra Rocky innan han når fram till sin planet. Vad göra? Fortsätta mot jorden eller vända tillbaka och rädda Rocky. Nu agerar Grace etiskt sett helt annorlunda än vad han gjorde när Eva försökte övertyga honom att bli en av besättningsmännen. Han som inte var beredd att offra sig för mänskligheten är plötsligt beredd att osjälviskt offrar sig för sin nya vän, utomjordingen Rocky. Han vänder alltså tillbaka till Rocky för att rädda honom, trots att det med stor sannolikhet kommer att leda till den egna döden. Grace och Rocky återförenas alltså igen. Men var? Är det en okänd planet med atmosfär lik jordens? Har Grace tack vara att han till slut offrade sig för både något mindre och något större hamnat i paradiset.

Filmen är ett spännande och fantasifullt rymdäventyr med ett vackert bildspel, spännande ljudeffekter och vacker musik. Den kan ses som en existentiell berättelse om liv och död och om konflikten att rädda sig själv eller uppoffra sig för något högre. Ryan Gosling gestaltar pendling mellan känslor av ångest, förtvivlan, kärlek, vänskap och hopp på ett lysande sätt. Det som drar ner betyget på filmen är att den är för lång, vissa scener är för långsamma och utdragna. Det är inte helt enkelt att betygsätta filmen. För den målgrupp som uppskattar stora filmiska rymdäventyren är Hail Mary förmodligen i det närmaste lysande. Men för den målgrupp som inte delar samman förtjusning är det förmodligen en mindre intressant film trots att den är mycket välgjord.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: The Testament of Ann Lee – helt enkelt lysande

12 mars, 2026 by Ulf Olsson

Orwell

The Testament of Ann Lee
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 mars 2026
Regi Mona Fastvold.
Roller: Amanda Seyfried som den vuxna Ann Lee, Esmee Hewett och Millie Rose Crossley som den unga Ann, Lewis Pullman som Anns vuxna bror, Benjamin Bagota och Harry Conway som den unga William, Christopher Abbott som Anns man, David Cale, John, Thomasin McKenzie, Lewis Pullman, Stacy Martin och Tim Blake Nelson.

Ann Lee föds i Manchester år 1736 i en familj med åtta barn. Redan som liten börjar hon arbeta i en bomullsfabrik tillsammans med sin yngre bror William. Ann och William står varandra mycket nära och följs åt genom hela livet. En natt hör hon något som hon tycker är obehagligt, nämligen att hennes pappa och mamma ligger med varandra. Eftersom hon uppfattar sex som synd anklagar hon sin pappa: ”Jag vet vad du håller på med.” Det leder till att hennes pappa slår henne. Hon upptas mycket tidigt av föreställningar och fantasier om gud och vad som kan vara synd. En gång lyssnar hon på en gatupredikant som är mycket kritisk till den engelska kyrkan, som han hävdar bara intresserar sig för ritualer och makt och inte för vad verklig gudfruktighet är. Några år senare blir hon intresserad av de nya väckelserörelserna, särskilt de skakande kväkarna som predikar att Jesus kommer tillbaka som kvinna och att gud är både man och kvinna. Skakarna förordar att man ska bekänna sina synder offentligt och att sång samt improviserad dans och skrik är viktiga delar i gudstjänsten för att det ska vara möjligt att komma nära gud. Ann blir snart en av förkunnarna i gruppen och gifter sig med en församlingsmedlem, Abraham. Äktenskapet blir en plåga för Ann eftersom hon sedan barnsben har varit övertygad om att det bästa är att avstå från sex eftersom det är synd. Det gör det svårt för henne att acceptera sin man som visar sig vara sadomasochistisk och som kräver oralsex. Men efter att ha fött 4 barn, som alla dör tidigt, tycker hon att det får vara nog.

Hennes förkunnelse får stor spridning i lokalsamhället vilket gör att fler och fler söker sig till skakarna och till de dynamiska gudstjänsterna. Eftersom det anses hota både den engelsk kyrkan och den allmänna ordningen kastas hon i fängelse, där hon är kvar under 14 dagar. Fängelsetiden tillbringar hon med att vägra äta och dricka samt åkalla gud. Det gör att hon blir svagare och svagare och hon säger sig ha få uppenbarelser och kontakt med gud och hela andevärlden. När hon berättar om sina uppenbarelser för församlingen blir den övertygade om att hon måste vara den kvinnliga Messias som de har väntat på. De döper henne till Moder Ann. Hon förklarar att den ursprungliga synd är otukt och att människan därför måste avhålla sig från sex. Ett idogt arbete och ett liv i kyskhet är vägen till paradiset och moderlighet kommer att göra alla fria.

Efter ett tag får hon nya uppenbarelser som uppmanar henne att lämna det religiöst trångsynta England och fara till Amerika, närmare bestämt till New England. Det blir en farofylld och stormig båtfärd där de hotas att gå under. Ann är övertygad om att det som räddar alla är två änglar som ledsagar båten genom stormarna. Efter ca en månad i New York är det dags för Ann och hennes grupp att bege sig till New Englands där de skapar, Niskayuna, ett nytt samhälle och en ny församling. Genom broderns resor till olika byar runt omkring samlas fler och fler människor runt Ann och församlingen växter. Men Ann nöjer sig inte med det. Tillsammans med sin bror och några andra församlingsmedlemmar ger hon sig ut på en 2-årig resa för att starta nya församlingar runt omkring i New England. Till en början går allt bra, men till slut tar det en ände med förskräckelse. Ann och hennes bror förs allvarlig skadade tillbaka till Niskayuna där församlingsmedlemmarna ger henne allt det stöd som hon behöver.

Anns testamente är en spännande och intresseväckande film om en tid då de gamla maktfullkomliga kyrkorna ifrågasattes av en dynamisk frikyrklig rörelse. Filmen skildra på ett inkännande sätt den kamp och den förföljelse som ofta drabbade de nyare väckelserörelser.
Den har väckt stor uppmärksamhet vid ett antal filmfestivaler och Amanda Seyfried, vars rolltolkning bär upp hela filmen, har blivit nominerad till bästa kvinnliga huvudroll vid två tillfällen, bland annat Golden Glove. Hennes gestating av filmens Ann Lee är helt enkelt lysande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Teaterkritik: Personkrets 3.1 – skådespeleri när den är som bäst

8 mars, 2026 by Ulf Olsson

Romería
Foto: Sören Vilks

Personkrets 3.1
Av Lars Norén
Regi och bearbetning Alexander Salzberger
Ljus och scenografi SUTODA
Kostym Jasminda Asplund Blanco
Mask Rebecca Afzelius
Kompositör Pekka Tuppurainen
Dramaturg Åsa Lindholm
Premiär Stockholms Stadsteater, Klara scenen, 6 mars 2026
I rollerna:  Leonard Terfelt, Sandra Huldt, Robert Fux, Bahador Foladi, Matilda Ragnerstam, Bengt Braskered, Jens Hultén, Ann-Sofie Rase, Helena af Sandeberg, Shebly Niavarani, Isak Warrol Karlsson, Pella Appelfeldt Wahlberg, Elsa Wörmann och Carlos Romero Cruz.

I Stockholms innerstad samlas en grupp marginaliserade och utstöta människor som missbrukare, hemlösa, psykiskt sjuka och prostituerade. Dramat handlar alltså om människor som har fallit igenom det sociala skyddsnätet i ett folkhem som har eller håller på att monteras ner. Vi möts av missbruk, beroenden, sociala arv, medberoenden och hat/kärlek mellan föräldrar och barn. Åskådarna, som tittar på den misär som spelas upp på scenen, tillhör en helt annan samhällsgrupp. De mer socialt lyckade som lever ett förhållandevis gott liv. Men är det så enkelt? Hur långt är steget från att tillhöra samhällets innegrupper till att plötsligt hamna bland de marginaliserade. Kan vi vara helt säkra på att gränserna är absoluta i ett samhälle där den tekniska utvecklingen omstrukturerar arbetsmarknader och en skilsmässa kan leda till att man plötsligt inte har råd med ett eget boende. Var går gränsen mellan oss och dom? Frågan ställs gång på gång när aktörerna riktar sig utåt mot åskådarna och ställer lätt obehagliga frågor till alla de som sitter tysta och tittar på. Särskilt brännande blir det när en av aktörerna frågar åskådarna: Varför går ni på teater? Är det för att förändra världen eller är det för att slippa förändra världen? Samma fråga kan naturligtvis ställas till skådespelarna som privata personer: Varför spelar ni teater? Är det för att förändra världen eller för att slippa förändra världen? När frågorna ställs luckras gränserna mellan scenens aktörer och publiken upp. Såväl aktörerna som publiken deltar på något sätt i samma spel, där vissa, ”de ännu ej utstötta” intresserat men tyst ser på när samhället faller samman på scenen. Teatern blir plötsligt ett miniatyrsamhälle av samhället i stort. Det som pågår inne på teater pågår samtidigt på plattan utan för teatern. Vissa lider, missbrukar och andra ser på. Det reser frågor om teaterns, kanske kulturens, roll i samhället. Synliggörande och medvetandegörande samt osynliggörande och normaliserande på en och samma gång. Både se och se bort.

Men vi om ändå vänder blicken mot det som pågår på själva scenen ser och hör vi icke-dialogiska dialoger mellan skådespelarna: snabba, aggressiva, kärleksfulla, självupptagna och ibland hoppfulla. Något slags icke-solidarisk solidaritet fylld av svart humor. Skådespeleri när det är som bäst.

När pjäsen hade urpremiär 1998 regisserades den av upphovsmannen själv, Lars Noren. Han ville beskriva den tid då maskorna i välfärdens nät blev större och större och den samhälleliga solidariteten ersattes med att individen förväntades klara sig själv. Noréns uppsättning, som var 6 timmar lång, har skurits ner till två och en halv timme i Alexander Salzberger nytolkning. Det är tydligt att inget positivt har hänt med sprickorna i skyddsnätet under de senaste 30 åren. Har det hänt något så är det till det sämre. När de välförtjänta applåderna och de många inropningarna tar slut skyndar publiken ut på plattan, som är granne med teatern, och försvinner uppfyllda men icke-seende ner i tunnelbanan.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Lars Norén, Personkrets 3.1, Scenkonst, Teaterkritik, Teaterrecension

Teaterkritik: Jonah – fängslande och samtidigt humoristisk pjäs om människors försök att skydda sig själva genom fantasier

20 februari, 2026 by Ulf Olsson

Jonah - Playhouse Teater
Nina Dahn och Arvid von Heland i Jonah av Rachel Bonds på Playhouse Teater
Foto: Viktor Kjellberg

Jonah
Manus Rachel Bonds från New York
Regi Elin Skärstrand

Översättning Stefan Marling
Scenografi Paul Garbers
Kostym Maria Felldin
Ljusdesign Johan Sundén
Kompositör, ljuddesign Mikael Svanevik
Maskdesign Catharina Lundin
Scenmästare: John Jarlelind
Producent: Louise Helgesson
Svensk premiär 18 februari 2026
Scen Playhouse teater, Stockholm
I rollerna Nina Dahn som Ana, Arvid von Heland dom Jonah, Egon Ebbersten som Danny och Victor Iván som Steven.

Jonah är en pjäs om ung spirande och komplicerad kärlek samt om fantasier kring och förhållningssätt till det motsatta könet, kroppen, lusten och den egna historien. I centrum står Anas möten med tre olika unga män. Danny som är hennes halvbror, Jonah som arbetar på Anas elevhem och Steven som hon delar studentkorridorer med. I bakgrunden spökar också Dannys våldsamma pappa, alltså Anas styvfar. Vi får följa den tonåriga Anas första intensiva förälskelse i Jonah och vidare genom vuxenblivandets olika personliga och relationella utmaningar. I mötet med Jonah spelas såväl hennes längtan efter kärlek som hennes rädsla för närhet upp. De tvära kasten mellan längtan och rädsla genomsyrar den självupptagna, högljudda och ofta aggressiva dialogen mellan Ana och Jonah. Det är ett spel mellan närhet och avstånd som går igen också i relationerna med Danny och Steven.

Plötsligt byter pjäsen skepnad och in stormar halvbrodern Danny som kräver uppmärksamhet, närhet och tröst. Var går gränsen för deras syskon- eller halvsyskonkärlek? På vilket sätt har styvfaderns mörka sidor och våldsamheter format deras relation. Danny kommer och återkommer till Ana. Men är det Anas fel att Danny till slut ger upp.

Den tredje mannen, Steven, närmar sig Ana med försiktighet men samtidigt med en påträngande beslutsamhet. I all sin nyfiken söker han Anas godkännande att få ställa några frågor. Det får han till slut. En fråga och kanske pjäsens viktigaste replik är: ”när tog din barndom slut”. Anas svar är: ”när min styvfar flyttade in”. Det öppnar upp för en berörande och förklarande berättelse om styvfadern, mamman, Danny och Anas egna liv. Ett helande berättande som ger Anas vuxenblivande en skjuts framåt.

Jonah är en fängslande och samtidigt humoristisk pjäs om människors försök att skydda sig själva genom fantasier när den inre smärtan och blir alltför påträngande. Men den handlar också om helandets möjligheter när vi vågar släppa taget och vågar släppa in en annan människas lyssnande i våra liv. Mitt i all sin verbala våldsamhet blir det en varm pjäs om en ung förvirrad människas möjlighet att hitta sin egen inre kärna. Det är en pjäs som kan stötta unga vuxnas funderingar om den egna identiteten och de egna relationerna.
En av pjäsens behållningar är de fyra unga skådespelarnas prestationer. Allt talar för att vi kommer att få se mer av alla fyra under många år framåt.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Playhouse Teater, Scenkonst, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

Filmrecension: Crime 101 – spännande, välspelad och inte helt förutsägbar kriminalfilm

12 februari, 2026 by Ulf Olsson

Crime

Crime 101
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 februari 2026
Regi Bart Leyton
Rollerna Chris Hemswort som Mike, Halle Berry som Sharon, Monica Barbaro som Maya, Mark Ruffalo som Lou, Nicke Nolte som Money, Tale Donovan som Monreo och Barry Keogahan som Ormon.

Filmens handling utspelas i Los Angeles där en serie uppklarade brott gäckar polisen. Huvudpersonen är den slipade juveltjuven Mike (Chris Hemswort) som arbetar åt den ljusskygge Money (Nicke Nolte). De enda mönster som polisen lyckas kartlägga i inbrottsserien är att rånen sker kring väg 101 och att tjuven (Mike) tycks göra en hederssak av att aldrig bruka våld. Mike har precis rånat två kurirer som transperar juveler för 3 miljoner dollar. För ovanlighetens skull fortlöper rånet inte lika smidigt som vanligt. Han lämnar exempelvis kvar en liten men ändå betydelsefull blodfläck i den för övrigt väl sanerade bilen. När Mike efter rånet träffar sin uppdragsgivare Money vägrar han att genomföra nästa rån trots att det redan är planerat. Mike hävdar att det är alltför farligt och att det riskerar leda till våld vilket han alltid vill undvika. Money kan inte accepter Mikes vägran men ger till slut uppdraget till Ormon (Barry Keogahan) som är en våldsbenägen rånare. Dessutom får Ormon i uppdrag att eliminera Mike, vilket han med glädje accepterar.

Samtidigt försöker försäkringsmäklaren Sharon (Halle Berry) sälja en för försäkringsbolaget mycket lukrativ försäkring till en förmögen kund Monroe (Tale Donovan). Trots att kontraktet är klart för underskrift tar hennes arbetsgivare ifrån Sharon uppdraget och flyttar över henne till ett mindre glamoröst försäkringsärende, nämligen Mikes senaste inbrott. Hon ska försöka leda i bevis att det handlar om ett beställningsuppdrag för att komma åt försäkringspengar. Sharon inser att det är försäkringsbolagets försök att marginalisera henne. De menar att hon börjar bli för gammal för att sälja försäkringar till äldre rika män, som är bolagets främsta målgrupp.

Även Mike situation börjar bli alltmer osäker. Han hotas från två håll. Dels från lönnmördaren Ormon, dels från detektiven Lou (Mark Ruffalo). Eftersom Ormon smyger omkring utanför Mikes bostad förstår han snabbt vem som har fått i uppgift att döda honom. Det leder till en våldsam biljakt genom Los Angeles. Situationen blir inte bättre av att detektiven Lou lyckats spåra honom via blodfläcken i den dumpade bilen. Mike gör allt för att undkomma båda hoten och börjar samtidigt fundera på att ta sig ur det kriminella livet och börja ett nytt liv med Maya som han nyligen har träffat.

Men innan dess vill han göra i ett sista rån. Han vill råna Monroe, alltså den kund som försäkringsbolaget tog från Sharon trots att hon var den som hade gjort hela jobbet. Eftersom Mike på något sätt har fått veta hur Sharon har blivit behandlad av söker han upp henne och föreslår att de ska genomföra rånet tillsamman. Det vägrar hon först uppbragt att göra. Men efter ett känslosamt möte med försäkringsbolaget kontaktar hon hämndlystet Mike. Enligt planen ska de genomföra rånet, som värderas till 11 miljoner dollar, i samband med Monroes bröllop. Lyckas de så kommer Monroe förlora en massa dolda obeskattade pengar vilket i förlängningen kommer att drabba försäkringsbolaget. Men det går inte enligt planerna eftersom både detektiven Lou och lönnmördare Osmon lycka avslöja vad Mike och Sharon har på gång. Plötsligt är det alltså flera personer som vill lura varandra och som ser en chans att utnyttja situationen för egna syften. Upplösningen blev våldsam på brudparets rum. Några av de inblandade avgår som vinnare och andra som förlorare. Gränsen mellan vem som är kriminell och vem som inte är det suddas när nog ut.

Crime är en spännande, välspelad och inte helt förutsägbar kriminalfilm med inslag av både romantik och våld. Den som gillar biljakt på film får sitt lystmäte tillfredsställt. Chris Hemswort gestaltning av Mike är mycket nyanserad. Han framställs som en lågmäld, känslig och tveksam människa som samtidigt är en slipade och hemlighetsfull rånare. Detsamma gäller Mark Ruffalo och Halle Berry gestaltningar av sina roller som Lou och Sharon.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 7
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Förunderlig brygd av högst tillgängliga och esoteriskt skrynkliga toner – Cosmic Ear på Nefertiti

9/4 2026 Nefertiti i Göteborg När … Läs mer om Förunderlig brygd av högst tillgängliga och esoteriskt skrynkliga toner – Cosmic Ear på Nefertiti

Filmrecension: If I had Legs I´d Kick You – plågsamt att se en film helt utan hopp

If I had Legs I´d Kick You Betyg … Läs mer om Filmrecension: If I had Legs I´d Kick You – plågsamt att se en film helt utan hopp

Filmrecension: Josef Mengeles försvinnande – en djupdykning i en krigsförbrytares psyke

Josef Mengeles försvinnande Betyg … Läs mer om Filmrecension: Josef Mengeles försvinnande – en djupdykning i en krigsförbrytares psyke

UNRECOGNIZED till tre svenska scener – Malmö Stadsteater, Göteborgs Stadsteater och Dramaten i samarbete

UNRECOGNIZED samlar teaterkonstnärer … Läs mer om UNRECOGNIZED till tre svenska scener – Malmö Stadsteater, Göteborgs Stadsteater och Dramaten i samarbete

Ellen Keys liv och verk blir föreställningen Ellen Key måste stoppas!

Pressbild på Anneli Jordahl och Catti … Läs mer om Ellen Keys liv och verk blir föreställningen Ellen Key måste stoppas!

Skiner i genrefri glädjerik tilldragelse – Caecilie Norby på Valand

4/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Skiner i genrefri glädjerik tilldragelse – Caecilie Norby på Valand

TV-recension: Dansk polisserie utan sirener – men med desto mer hjärta

Uniformen Dansk TV-serie - SVTplay Betyg … Läs mer om TV-recension: Dansk polisserie utan sirener – men med desto mer hjärta

Filmrecension: Biodlaren – vilken besvikelse

Biodlaren Betyg 1 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Biodlaren – vilken besvikelse

Nördig recension: Valter Nilsson – Högsbo Riviera

Valter Nilsson - Högsbo Riviera - Betyg … Läs mer om Nördig recension: Valter Nilsson – Högsbo Riviera

Övertygelsen i interaktivt intensivt agerande smittar av sig – Every Brilliant Thing hos GEST

Av Duncan Miller med Johnny … Läs mer om Övertygelsen i interaktivt intensivt agerande smittar av sig – Every Brilliant Thing hos GEST

Sverigepremiär för Han den andre av Monica Isakstuen på Göteborgs stadsteater

Ensemblen i Han den andre: Ashkan Ghods, … Läs mer om Sverigepremiär för Han den andre av Monica Isakstuen på Göteborgs stadsteater

Recension: När U2 vågar tvivla, överraskar med en andra EP för 2026

U2 - Easter Lily EP - Betyg 4 … Läs mer om Recension: När U2 vågar tvivla, överraskar med en andra EP för 2026

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in