20/9 2026
Sjömanssalen på Första Långgatan i Göteborg
Arrangör: Gatenhielmska Huset
Hade varit iväg på event fyra dagar i rad och ville söndag eftermiddag vara hemma och se på fotboll på teve. Blev övertalad av den isländske artistens svenska PR-kontakt att bege mig till hållplats Masthuggstorget. Och det något motvilligt tagna beslutet fick jag definitivt någon anledning att ångra, tvärtom. Hade aldrig varit i lokalen tidigare som tydligen förvaltas av organisationen bakom Gatenhielmska (deras hus är beläget en spårvagnshållplats längre bort vid Stigbergstorget, har besökt och skrivit om kulturevenemang där ett halvdussin gånger senaste åren). Man borde guidas i rummet eftersom två väggar upplåtits åt monumentalmålningar av Torsten Billman (1909-1989), vår främste visuelle skildrare av sjöfart och sjömannens tillvaro. Är aktiv medlem i Ove Allanson-sällskapet och skrivit betraktelse till en vänbok, vilket är relevant i sammanhanget då litterära sällskapet tillhandahållit och sålt böcker om konstnären Torsten Billman. Att denna intima så kallade pop up konsert arrangerades i just Sjömanssalen, berodde enligt presentatören på att de erbjudits möjligheten att använda rummet till olika offentliga evenemang. Skulle tro att kapaciteten är cirka åttio sittplatser och att publiken uppgick till cirka hälften av den siffran. Singer Songwritern Svavar Knutur, aktuell med sjätte skivan i eget namn, har besökt Göteborg en gång tidigare. Han befinner sig i skrivande stund på turné i Skandinavien.
Kan inte erinra mig på rak arm att jag tidigare hört en man från Island framförande eget material, ytterligare en faktor som gjorde att arrangemanget kändes exklusivt. Min kunskap om det lilla vindpinade landet i den nordiska gemenskapen baseras i huvudsak på samtida film, musik och skönlitteratur. Känner en man från ön som sedan länge är bosatt i Göteborg och som är vän med John Swedenmark. Swedenmark översätter isländska romaner och diktsamlingar varav några belönats med Nordiska Rådets pris. Han var tidigare kulturredaktör på LO-tidningen / Arbetet under en period då undertecknad under hans redaktörskap publicerades i tidningen. Min poäng är att jag har läst en del av hans strålande översättningar som står i mina hyllor, varav en gavs till mig i 50-års present tillsammans med en dvd om gruppen Sigur Rós (sett dem på Skeppsholmen). Har närvarat när min vän språkgeniet framfört sina översättningar live då Författarcentrum Västs Uppläsningsscen gästats av författare från Island. Författaren Håkan Broström skrev en bok om sina besök på den karga ön till kollegor och introducerade dem på så vis för sina läsare, en bok jag äger.
Torde ha sett ett dussintal isländska långfilmer under årens lopp på Göteborgs filmfestival, den senaste så sent som i år. Intresset för att sprida isländska berättelser via filmmediet resulterade i en antologi jag också äger. Musiken är nästan ett kapitel för sig. Förutom Sigur Rós minns jag Björk i ett tält på Heden, Anna Greta (Anna Gréta Sigurdadottir) har recenserats live och på skiva och samma uppmärksamhet har minst lika karismatiska Stina Augustdotter rönt. Senaste skivaktuella musikern från Island som recenserats var kuriöst nog Anna Gretas far, den kände mångsysslande saxofonisten och kompositören Sigurd Flosason. Nämnda förhållandevis unga kvinnor pratar flytande svenska, något de gjort sedan jag träffat dem första gången.
Jag valde ovanligt nog att sätta mig längst fram jämte en vän. Här fanns de mest bekväma stolarna. Nackdelen var att jag inte vågade smussla med anteckningar även om mannen med namnet han är ensam om, kanske var informerad om att en recensent fanns på plats. Kan således bara utgå från mina färska minnen och komplettera med vad han själv och andra skrivit. Konserten där Knutson ackompanjerade sig själv på akustisk gitarr utan pedaler eller förinspelad bakgrund pågick i cirka sjuttio minuter inklusive extranummer utan mikrofon nedanför scen sjungandes till ukulele. Texterna som framförs på isländska ska finnas översatta på hans hemsida. Beträffande hur musiken låter är den enligt egen utsago att beteckna som genren ”folk”. Bedömare har utsett honom till en isländsk motsvarighet till Paul Simon, fast i samtal med denne kvalificerade artist framgår att han vill bli erkänd genom att vara sig själv. Kontentan av att jag i hans uttryck märkte stänk av Nick Drake och Richard Thompson vilket också yppades, blev att Knutur verkade besväras en smula av dessa ofrånkomliga kopplingar. Hade till listan av namn kunnat lägga till exempelvis John Martyn och Göran Fristorp.
Svavar Knutur visade sig vara en fullgod gitarrist, utmärkt sångare och en riktigt skaplig låtskrivare. Sedan han bestämde sig för att helhjärtat satsa på en karriär som singer songwriter 2009, har han nästan helt undvikit att skriva kärlekssånger. För oss exemplifierade han dock förnämligt talesättet ”ingen regel utan undantag”. I hans låtar som så här naket ofta framstår som visor, finns ett tilltal som berör. Kompositioner kännetecknas av obändig styrka, skönhet och snitsiga melodier. Visst hade man önskat förstå vad han sjunger om, han som också turnerat i USA och Australien och grundat en melodika-festival.
I noga genomtänkta mellansnack upplyses vi ändå om ämnen han skriver om. Med avväpnande humor levereras livserfarenheter till den grad att uppskattningsvis halva tiden går åt till dessa underhållande monologer på lättbegriplig engelska. Olika tonfall anläggs och det gestaltas med kroppsspråk. Svavar som ratat artistnamn är en estradör av rang när han berättar om sig själv, naturen/ vädret/ bebyggelsen och det isländska kynnet. Inte minst effekten av alkohol, ett självklart behov för många av hans landsmän. Artisten som sägs ha vigt sitt liv åt att utforska och förmedla villkoren historiskt (en legendarisk kvinnlig poet från 1700-talet(?) förekommer i showen) och idag, för innevånarna på den karga ön. Något han gör med besked genom starka sånger och berättelser, parat med en glimten-i-ögat attityd i lika fyndiga som upplysande invävda monologer. En anmärkningsvärd konstrast uppstår live emellan gripande låtar oftast i moll och ett medryckande, bejakande berättande kryddat med personliga åsikter.