Thomas Johansson

Mercedes-Benz Arena Berlin

Betyg: 2 (om du såg showen 2015) 3 (om du inte sett den förut)

Kommer inte U2 till Sverige får vi komma till U2. Ifjol valde vi att se dom i Dublin och år blev det Europa-premiären i Berlin.

Det är snyggt, det är en ganska vuxen publik, men det är i princip samma show som 2015. Då hette den Innocence + Experience och nu har orden bytt ordning, Experience + Innocence. Scenen är densamma, med en lång skärm som sticker ut mellan huvudscenen och den lilla e-scenen.

Den som påstår att rock och politik inte hör ihop, har aldrig varit på en U2-konsert. Här är det mycket politik, även om jag personligen tappade mycket av Bono trovärdighet när han ertappades att finnas med i Panama-läckan, har det inte stoppat den politiska predikanten Bono. Här döper han om det tyska partiet AFD till alternativ för demokrati. Showen börjar med att det visas bilder från olika sönderbombade platser under och efter andra världskriget, och det känns jättekonstigt att publiken applåderar bilderna av ett sönderbombat Berlin.

Biljett-priserna för en U2-konsert ligger nu på smärtgränsen vad många är beredda att betala. Mannen bredvid oss hade försökt att sälja två biljetter han hade till show nummer två, men folk tackade nej, för att de var för dyra, trots att han sålde de till samma pris han köpt dom för, 235 euro styck. Det priset är ingen pris från en svarta-börs-handel utan det pris som står på biljetten. Det är dyrt att se U2 numera.

Vid den förra svängen så var det fyra shower i Globen, och storleken på den nya versionen är i princip identisk med den 2015, så varför då välja bort Globen? Anledningen är nog att det var en inställd show sist, på grund av att en man blev insläppt med ett vapen. Det slutade med en inställd show och en extradag i Stockholm. Inget som uppskattades då, och nu blev det ingen show i Stockholm, vare sig 2017 års turné eller årets. Miss gissning är att det hänger ihop med vad som hände i Stockholm 2015.

Ändå har den som såg showen 2015, inte så många nyheter här. Visst, det spelas sju låtar från fjolårets skiva ”Songs of Experince”, nya låtar för publiken, men sanningen är väl att många av dessa sånger inte kommer att klara av att ta sig in i U2-måste-låtar-att-spela-live. De ersätter låtarna från ”Joshua Tree” och jag saknar ”Where the streets have no name” och ”I still haven’t found what i am looking for och ”With or without you” för att nämna tre låtar från den skivan. Visst, kanske modigt av bandet, och dom var nog lite less på dom efter 2017-års shower där dom spelade hela Joshua-tree skivan live. Ändå är det något jag saknar här, och dom tillhör de mest spelade låtarna av hela urvalet av U2-låtar.

Det är många video-sekvenser som är återanvända från 2015. Det året startade showen med en stor glödlampa. Jag han tänka tanken att den inte var kvar i år, men jag hade fel. Den dök nu upp sist i showen. Innan dess blev vi bjudna på en

2 timmar och 17 minuter lång show. Den startar med att bandet står i den långa skärmen, tydligen med dubbelt så hög upplösning som skärmen 2015, men det känns ändå som en upprepning. Vi är över 17 000 personer på plats.

Jag får känslan att det blivit lugnare runt U2, ingen svensk media på plats som jag ser. Stora delar av de amerikanska showerna blir inte så omskrivna. Det finns inte längre några överraskningar, det är snyggt, men var finns energin och det nya vilda. Det finns tre passager i showen där energin i arenan ökar, publiken för vad den kan, få sitter på sin sittplats men ändå saknas något. Publiken har inte kommit till ett väckelsemöte för EU, men det är ungefär vad det ser ut som, när bandet vecklar ut en gigantisk EU-flagga och räknar upp vilka länder som finns i Europa.

Bandet väljer att avsluta konserten med låtar från den nya skivan, men är kanske inte den starkaste avslutningen. Känslan jag har när jag går ut på kvällen, att det var väl kul, men känner inget känsla att jag vill se någon till show under denna sväng, det räcker så här.

Låtlista

The Blackout
Lights of Home
I Will Follow
Red Flag Day
Beautiful Day
The Ocean
Iris (Hold Me Close)
Cedarwood Road
Sunday Bloody Sunday
Until the End of the World
Elevation
Vertigo
Even Better Than the Real Thing
Acrobat
You’re the Best Thing About Me
Summer of Love
Pride (In the Name of Love)
Get Out of Your Own Way
New Year’s Day
City of Blinding Lights