När jag skulle gå på pendeln för att ta mig till Hisingen och europeiska cupfinalen som där skulle avgöras hade jag tid att gå in på facebook. Chockades då över nyheten om ”Jojje” Wadenius plötsliga dödsfall. Den som postade det oerhört trista beskedet var en vän, livemusikentusiast och lokal arrangör. Har haft otroligt svårt att samla tankarna för att skriva minnesord som dessutom sätter in musikern, låtskrivaren, arrangören och producenten i en rättvisande kontext. I fjol fyllde gitarristen 80 år, jämnårig med två kollegor av samma dignitet. Jag syftar på Janne Schaffer som jag träffade för inte länge sedan i Kungsbacka efter hans ”My Music Story” som recenserats här och Kenny Håkansson vars biografi Resa mot okänt mål jag nyligen läst med stort intresse. De tre jämnåriga giganterna fångades på samma bild under Uppsala Gitarrfestival i fjol. Fortfarande ofattbart att inte längre finns bland oss. Hoppas på en minnesbok eller biografi även om det just nu känns som en klen tröst om ett sådant verk skulle sammanställas.
Kommande vecka skulle Jojje Wadenius framträda på Göteborg Stadsteaters Lunchteater med föreställningen Livet är mer än bara musik (skivan med samma titel har recenserats i K-bloggen) kompad av pianisten Lotta Hasselquist Nilsson. Till saken hör att de båda uppträtt med sina respektive historier förenade i sorg och musik i ett gripande program. I oktober befann de sig på Aftonstjärnan och undertecknad var på plats. Skrev en utförlig text om föreställningen. Lotta är änka efter framlidne Stefan Nilsson vars grymma öde Tom Alandh speglat i två drabbande dokumentärer. Eftersom Jojjes karriär varit lika imponerande som innehållsrik är det kanske inte direkt förvånande att bland stora skaran han samarbetat med fanns också pianisten och kompositören som prisats för sin gärning.
Wadenius tilldelades också flera utmärkelser under sin långa karriär, både flera Grammis och i förfjol kunglig medalj. Jag har tagit del av åtskilliga kondoleanser, sorgen över smärtsam förlust och foton från vänner jämte rörande inlägg på hans fb-sida. Jag fick några korta möten med honom, det sista på Valand när han gästade tribut-bandet Really Dan sommaren 2023. På sensommaren 2024 blev jag bjuden på konsert på Nef med det så kallade Cleobandet. Osäker på om jag den gången fick chansen att tacka den älskvärde mannen för en lysande vital konsert. Stockholmaren som gjorde karriär over there och som bosatte sig i Oslo efter giftermål, tycks ha varit lika omtyckt som beundrad.
Jag såg den genomsympatiske smått geniale frilansaren på en scen redan sommaren1972 när Jojje gjort sig ett namn i Made In Sweden, Solar Plexus, släppt den epokgörande barnskivan Godá godá och varit studiomusiker hos bland andra Pugh, Björn J:son Lindh och Cornelis. Gick i högstadiet när Blood, Sweat & Tears kom till Scandinavium och blev presenterade av min morbror. Satt då på parkett med en klasskompis, min minnesbild är att detta var första enskilda konserten på egen hand utan föräldrar. Jojje Wadenius värvades som bekant till tajta svänggänget vars blåssektion var lika berömd som den hos Chicago. Fyra år senare diggade jag hans gitarrspel på platta i andra upplagan av Made In Sweden. Solodebuten från -78 införskaffades långt senare på vinyl begagnad.
Jojje var nyfiken musikaliskt, bevandrad i åtskilliga genrer. Förutom rock lirades blues, funk, jazz, visa, soul, fusion och mer därtill. Han spelade elbas på flera svenska produktioner och var inte alls oäven som sångare, vilket flera generationer barn och deras föräldrar känner till. På sista skivan Livet är mer än bara musik framför han berörande med fin betoning texter av Lotta Olsson. Carl Georg Viktor Wadenius tog vara på de chanser han erbjöds yrkesmässigt och vekade ha lätt för att lära. Den ofta anlitade studiomusikern utsträckte sannerligen sitt verksamhetsområde. Jag har ett par av de lp när han är medlem i Blood, Sweat & Tears. Och från 1978 bodde han i långa perioder i New York, medverkade i husbandet på Saturday Night Live och hans licks kan urskiljas på skivor jag har. Syftar på album med Donald Fagen, Steely Dan (live-platta), Luther Vandross, Michael Franks, Aretha Franklin, Roberta Flack & Peabo Bryson. Finns säkert fler exempel. Somliga av dessa samarbeten upplystes ett utsålt Aftonstjärnan om, fast tonvikten i berättelsen låg på privatlivet och äktenskapet med norska Britt. Han har turnerat med både mina favoriter Steely Dan (uppfann egen genre) och Simon & Garfunkel. Snacka om att hålla en högklassig bredd.
Hans inflytande på vad vi i brist på bättre brukar benämna afrikansk-amerikansk musiktradition kan knappast överdrivas. Så mycket och högkvalitativt han fick uträttat, tycktes inte lida av skaparvånda och han ställde upp på många uppdrag i Sverige och Norge efter att han flyttat hem från USA. På 2000-talet var spännvidden hisnande. Från Helen Sjöholm, Lill Lindfors Och Ann Sofie von Otter till George Benson, Timmy Körberg, Kent och Cleo.bandet (recenserats här) Jojje var också rotad musikaliskt i det nordiska vemodet. Det makalösa arvet har många vittnat om.
Ska avslutningsvis försöka erinra mig vilka scener jag sett den produktive frilansaren på. Förutom Scandinavium och flera gånger på Nef borde jag ha sett på Skeppsholmen. Vet bestämt att jag hörde det igenkännbara soundet som solist hos GWO i Kronhuset, på Liseberg (exempelvis med Pugh när liveversioner gjordes av dennes omtalade debutplatta), hörts med BBB i Steely Dan-hyllning och i soulfunkig N. Y-Connection på Kungstorget samt på Falkenbergs Jazz- och Bluesdagar. Georg Jojje Wadenius lämnar ett stort tomrum efter sig