Astrid Assefa, Danilo Bejarano och Eva Rexed i Motståndets melankoli.
Motståndets melankoli
Premiär 12 september
Scen: Målarsalen på Dramaten.
Bearbetning och regi: Ulla Kassius.
Scenografi: Åsa Frankenberg, Ulla Kassius och Moa Möller
Skådespelarare: Danilo Bejarano som musikläraren, Astrid Assefa som mamman, Marcus Vögeli som sonen och Eva Rexed som musiklärarens fru.
Efter en samling utanför Målarsalen tar var och en av ett 50-tal åskådare en stol och bär in den i salen. Stolarna bildar en cirkel med en scen i mitten. Alla sitter tysta och följer hur en lampas ljussken sakta rör sig i en runt i cirkel i taket. Vad är det här? Var går gränsen mellan åskådare och aktörer och mellan scenen och åskådarplatserna. Plötsligt reser sig en kvinna ur ringen, musiklärarens fru, och börjar prata om att vi alla en gång kommer att dö. När hon tystnar reser sig en annan kvinna, mamman, och berättar att det samhälle som hon är van vid håller på att falla sönder. Kaos, upplopp, strider på gatorna och kanske till och med mord. Hon skäms för sin son som lever på gatorna vilket gör henne besviken, rädda och arg. Tryggheten söker hon i sina syltburkar och gardiner. Plötsligt reser sig sonen ur ringen och närmar sig sin mamma. Han söker förlåtelse och kanske lite omsorg. Gå, säger mamman. Sonen lyder och börjar i stället prata om universum. Han pratar om jordens och månens rörelse runt solen som lyser upp universums mörker. När månen hamnar mellan jorden och solen blir det solförmörkelse vilket påverkas allt liv på jorden. Människorna börjar frysa, blir oroliga och alla djuren börjar bete sig konstigt.
Musiklärarens reser sig ur ringen och pratar om att de harmonierna som han har undervisat om inte alls ger en bild av universums och världens harmoni. Han har insett att det han har lärt ut är ett förvridet undantag från världens kaos. Han är besviken på, inte bara musiken, utan också på hela samhället och alla människorna. Men mest besviken verkar han vara på sin fru och sitt äktenskap. Lika besviken är hans fru som säger att hon numera enbart är fru till efternamnet. Men till skillnad från de tre andra verkar inte hon deppa ihop helt. Hon ser också sin chans att utnyttja katastrofen till sin fördel genom att kämpa och ta maken. Men vad ska hon kämpa emot? Vem har makten? Var finns motståndet? Tar hon makten när hon gång på gång reser sig och berättar samman historia om att döden väntat alla och att hon ser en hjälte i rummet. Alla fyra fortsätter att pratat om sina liv och sina högst subjektiva perspektiv på den katastrof som både har skett och sker. De pratar inte med varandra utan mest för sig själva. De olika berättelserna avbryts ett antal gånger av, inte bara av pratet om döden, utan också av sonens berättar om himla kropparnas rörelser och om solförmörkelsens faror. Alla sitter i en cirkel och ser hur ljuskäglan rör sig i en cirkel och hör hur talet om döden och solförmörkelsen cirklar runt om och om igen. Är det tack vare eller trots katastrofen som allt fortsätter att upprepa sig.
Verket har många bottnar. Det handlar om att allt i universum hör ihop och förändras ömsesidigt. Himlakropparnas rörelser kan förändra allt på jorden, det som är tryggt och välkänt kan bli otryggt och främmande och det som är levande kan dö. Det handlar om besvikelser och konflikter mellan människor. Den handlar också om hur vi människor gör våra egna personliga tolkningar av det som sker, kanske särskilt vid annalkande katastrofer. Finns det något hopp? När månen rör sig slutar solförmörkelsen.
Verket bygger på en roman av en av Ungerns främsta nu levande författare László Krasznahorkai, Motståndets melankoli (1989). Han är fortfarande mycket produktiv trots att han som motståndare till den nuvarande regimen i Ungern har det svårt. Ulla Kassius bearbetning och regi är med tanke på bokens omfång och komplexitet storartad. Tillsamman med Åsa Frankenberg, Moa Möller och de fyra skådespelarnas fina prestationer har Ulla Kassius skapat ett spännande och intressant verk som är högst aktuellt i vår samtid.