• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Astrid Lindgren

Världspremiär för ny Astrid Lindgren-bilderbok

29 april, 2019 by Redaktionen

Illustration: Marit Törnqvist

Astrid Lindgrens älskade vaggvisa, tonsatt av Georg Riedel och känd från filmen Alla vi barn i Bullerbyn, har nu illustrerats av Marit Törnqvist.

Ett pressmeddelande:
I Alla ska sova får vi följa med på en magisk promenad i den svenska sommarkvällen, till kohagen, till lammen och till andra små djur som hellre vill leka än sova. Först när skymningen övergår till natt verkar alla få ro. Till och med vareviga katt.

Världens mest lästa barnboksförfattare Astrid Lindgren skrev texten till Alla ska sova (även känd som Alla ska sova för nu är det natt) redan i mitten av 1980-talet. Ursprungligen gjordes den som text till en vaggvisa, tonsatt av Georg Riedel, som sjöngs i filmen Alla vi barn i Bullerbyn. När konstnären och illustratören Marit Törnqvist hörde sången framföras på Astrid Lindgrens begravning 2002 bestämde hon sig för att göra en bilderbok baserad på texten.
– När man förväntar sig i en vaggvisa att zooma in på barnet, göra världen liten, väljer Astrid att göra motsatsen. Hon zoomar ut och visar barnen allt. Hennes berättarperspektiv som stämmer så fint med mitt eget, säger Marit Törnqvist.

I Alla ska sova får läsaren följa med på en magisk promenad i den svenska sommarkvällen, till kohagen, lammen och till andra små djur som hellre vill leka än sova. Först när skymningen övergår till natt verkar alla få ro. Till och med vareviga katt.

Om Marit Törnqvist

Marit kom redan som barn i kontakt med Astrid Lindgren eftersom hennes mor, Rita Törnqvist-Verschuur, översatte Astrids böcker till nederländska. Bland annat tyckte Astrid att Marit var den ’skrålligaste Skrållan’ hon nånsin hade sett och föreslog att hon skulle spela Skrållan i Salkråkan-filmen. Planerna stöp dock på att Marit lärde sig gå för sent.
Astrid Lindgren bodde av och till hos familjen Törnqvist, både i Holland och på gården i Småland, och Marit minns fortfarande med förtjusning hur den då 65-åriga författaren ägnade en hel eftermiddag åt att hoppa i höet med barnen.

Direkt efter examen på konstakademin i Amsterdam 1987 illustrerade Marit Törnqvist När Bäckhultarn for till stan av Astrid Lindgren. Därefter har de samarbetat med titlar som Sunnanäng och I Skymningslandet – under arbetet med den sistnämnda bilderboken flög de ballong över Stockholm tillsammans.

Här i Sverige känner vi också Marit Törnqvist som scenograf till Sagotåget och Villa Villekullasalen på Junibacken i Stockholm, där hon också var konstnärlig rådgivare fram till 2003.
Hon har även själv skrivit barnböcker, nu senast Den lyckliga ön, och mottagit priser för sina böcker i både Belgien och Holland.

Arkiverad under: Litteratur och konst, Toppnytt Taggad som: Astrid Lindgren, Ny bilderbok

Mio, min Mio – evangeliskt drabbande men saknar ljuset

18 december, 2016 by Marja Koivisto

Foto: Petra Hellberg

Mio, min Mio
Av Astrid Lindgren
Dramatisering Kristina Lugn
Regi Sofia Jupither
Scenografi Erlend Birkeland
Kostym Julia Przedmojska
Ljus Linus Fellbom
Ljud Michael Breschi
Mask Johanna Ruben
Kompositör Joakim Unander
Premiär 17 december 2017 på Stora scenen, Stockholms stadsteater

Mio, min Mio, en av Astrid Lindgrens mörkaste sagor, har dramatiserats av Kristina Lugn för Stadsteatern. Uppsättningen är avskalad med fokus på de mörkare delarna av sagan.

Den föräldralöse Bo Vilhelm Olsson färdas från sin dystra stämning på en parkbänk i Tegnerlunden, i en plötslig stund av mirakel, till Landet i Fjärran, där han möter och omfamnas av sin far Konungen.

Det vackra riket, som i Astrid Lindgrens bok beskrivs som en grönskande idyll med bäckar, betande lamm och susande silverpopplar, får ingen framträdande visuell roll i uppsättningen. Snabbt färdas vi till ögonblicket då Mio förstår att han har ett uppdrag som väntar, och som väntat i tusen år. Han ska döda den onde riddar Kato, som är den mörka skuggan som ruvar utanför Landet i Fjärran. ”Blommorna dör, fåglarna flyr och solen mister sin glöd när en säger hans namn.”

Det visuella är evangeliskt drabbande med digitala projektioner av flyende skyar, himlar och månljus. Katos värld är ett helvete som får mig att tänka på Aleppos svartbrända, söndertrasade ruiner och genomsyrat av djupaste skräck.

Dramatiseringen är centrerad kring berättelsen om den ödesbestämda uppgiften som tvingar ut människan på en farofylld resa, fylld av kval och ångest och med en längtan efter att få slippa. Men omständigheterna för henne ändå framåt, framåt för att övervinna rädsla och motstånd och konfrontera det svåraste.

Månstråle, månstråle, hjärtats röda blod … , är inledningen på Väverskans sång i Mio, Min Mio. Mio möter väverskan i den Dunkla Skogen som ligger på randen till Katos land, Landet Utanför. Väverskan berättar om sorgen över dotter Milimani och många andra barn som riddar Kato fångat och förvandlat till svarta fåglar som flaxar i en ständig sorgedans över den Mörka Sjön. Väverskan väver två mantlar med drömfoder till Mio och hans vän, följeslagaren Jum-Jum,, som ska skydda dem i drabbningen med Kato. Mantlar som sen ska visa sig avgörande i den sista striden och också i återuppväckandet av flickan Milimani.

Mios känsla för att genomföra sitt uppdrag, med livet som insats, stärks av uppgiften att rädda barnen. Men han våndas och skriker mot skyn som Jesus i Getsemanes trädgårdar: ”Varför vill man far att jag ska göra det här?”

Mio är beredd att ensam möta riddar Kato, men hans lojale vän Jum-Jum ser det som en självklarhet att han ska följa med. Men Jum-Jum våndas också och kvider: ”Om inte döden vore så svår så svår, och om vi inte vore så små och ensamma.”

Det är genomgående goda skådespelarinsatser varav Shebly Niavarani står ut och väcker välgörande glädje, skratt och humor i en annars mörk tillställning,

Jag saknar levandegörandet av den ljusa världen i Gröna ängars ö i uppsättningen. Kanske är det så att vi människor, var och en av oss, har en ödesbestämd uppgift att utföra som sätter hela vårt väsen på prov. Men utan det ljusa och vackra i livet, får vi svårt att klara av den.

I rollerna
Bosse/Mio Tove Edfeldt
Benke/Jum-Jum Bahador Foladi
Tant Lundin/Farmor Eva Stenson
Konungen Gerhard Hoberstorfer
Väverskan Odile Nunes
Gubben Eno Shebly Niavarani
Svärdsmidaren Christer Fant
Riddar Kato Jörgen Thorsson
Nonno Julia Marko-Nord
Jiri Tiril Wishman Eeg-Henriksen
Spejare Jonas Blixt, Magnus Hammer, Oskar Laring
Jiris bror/Spejare Olof Neppelberg, Oscar Jupither
Jiris syster 1/Spejare Nadia Christiansson, Alfonsina Bejarano-Arvidsson
Jiris syster 2 Ella Hammarsten Liedberg, Lily Wahlsteen
Nonnos bror 1 Malte Legros-Selander, Pelle Avemo Hådell
Nonnos bror 2/Spejare Desmond Englund, Alex Moore Eklund
Millimani Inga Avemo Hådell, Lilly Ann Frelin

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Astrid Lindgren, Mio min Mio, Scenkonst, Teater, Teaterkritik

Krister Henriksson och Nour El Refai i Karlsson på taket till Dramaten

3 maj, 2016 by Redaktionen

karlssonpataket

Astrid Lindgrens berättelse om den rebelliska Karlsson och hans vän Lillebror har älskats av barn och vuxna i över 60 år. Nu når Karlsson på taket Dramaten med Krister Henriksson som Karlsson och Nour El Refai som Lillebror. Premiär den 28 maj.

Ett pressmeddelande berättar:
På taket till ett alldeles vanligt hus vid en alldeles vanlig gata i Sverige bor Karlsson. Han är en vacker, genomklok och lagom tjock man i sina bästa år med en liten propeller på ryggen. Med den kan han flyga, hjälpligt i alla fall… Han bestämmer sig för att landa hos Lillebror som bor med sina föräldrar och två syskon. Sen blir ingenting sig likt.

– Med Karlsson på taket ger vi unga människor det allra bästa, en god berättelse och en storslagen show. Vi undersöker djupet i Karlsson, säger regissören Alexander Öberg.

Ett jazzband med tre musiker på scen framför Georg Riedels älskade musik.
Uppsättningen hade premiär på Göteborgs Stadsteater våren 2015.

Astrid Lindgren publicerade Lillebror och Karlsson på taket 1955 och skrev sedan ytterligare två böcker om denna omtyckta duo. 1974 kom Olle Hellboms film Världens bästa Karlsson, baserad på den första boken. Det har även gjorts animerade filmer och tv-serier om Karlsson på taket, både i Sverige och i Ryssland där karaktären är mycket populär.
En föreställning för alla från 6 år.

Lillebror Nour El Refai
Karlsson Krister Henriksson
Bosse Joaquin NaBi Olsson
Bettan Rakel Benér Gajdusek
Mamman Janna Granström
Pappan Leonard Terfelt
Fru Bock mfl Pierre Wilkner
Gunilla Wilhelm Johansson
Krister Minna Tägil

Av Astrid Lindgren
Regi Alexander Öberg
Scenografi Sören Brunes
Kostym Zofi Nilsson
Ljus Anders Johansson
Peruk och mask Anne-Charlotte Reinhold
Musik Georg Riedel
Kapellmästare Peter Tikkanen

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Astrid Lindgren, Dramaten, Karlsson på Taket, Krister Henriksson, Nour El Refai, Scenkonst

Äntligen, Ronja Rövardotter som anime – i SVT från Studio Ghibli

2 februari, 2016 by Rosemari Södergren

ronja_anime

Den japanska animeproducenten Studio Ghibli, har skapat flera nationella succéer som ”Min granne Totoro”, ”Kikis expressbud” och ”Spirited Away”. Nu har Gorō Miyazaki, son till grundaren av animestudion och en av Japans mest framgångsrika filmskapare, Hayao Miyazaki, fått tillåtelse av Astrid Lindgrens arvtagare att göra en tv-serie av Ronja Rövardotter.

1984 sändes vårt svenska nationalhelgon Astrid Lindgrens berättelse Ronja Rövardotter på svensk tv i regi avTage Danielsson, med Hanna Zetterberg som Ronja, Lena Nyman som Lovis och Allan Edwall som Skalle-Per. Den tecknade japanska versionen premiärsändes i Japan hösten 2014 och har nu kommit till Sveriges Television, till barnkanalen.

Den svenska versionen är väl mer eller mindre legendarisk här. Jag tycker den japanska versionen, som innehåller 26 avsnitt, fungerar bra. Det blir en spännande blandning av den svenska berättelsen med mystiska varelser som vildvittror och rumpnissar. Det märks att det är en anime från just Studio Ghibli. Rövarna har många attribut som påminner om karaktärer ur den japanska samurajhistorien, med fattiga bönder och samurajer. Samtidigt finns den vackra berättelsen av Astrid Lindgren kvar som grund.

Det berättas i medier om att Hayao Miyazaki, grundaren av Studio Ghibli, redan på 1970-talet försökte övertala Astrid Lindgren att få rättigheterna att spela in en version av Pippi Långstrump. Han fick hela tiden nej. Nu har hans son istället fått rättigheterna att göra en version av Rönja Rövardotter, också det en stark ung flicka.

Musiken är kanske seriens sämsta del, den är väldigt typisk japansk anime och kunde varit till vilken anime som helst. Men utöver det tycker jag sammanblandning av Astrid Lindgrens saga och japansk anime blev en spännande mix.

Svenska Dagbladets recensent gav serien betyg 4 av 6 och menar att serien blir som bäst efter ett par avsnitt när Birk och Ronja träffas. Innan dess tar Ronjas pappa, rövarhövdingen Matiis lite för stor plats.
Av den anledningen tar det fyra avsnitt innan serien kommer igång på riktigt i och med BirkS och Ronjas hoppduell över helvetesgapet. Och inte förrän i avsnitt 10, då Ronja fastnar med foten i rumpnissarnas tak, börjar den kännas på allvar. Scenen när vildvittran sliter och drar i hennes hår för att få med henne till sina systrar är en sådan som kräver föräldranärvaro i tv-soffan.

Ronja Rövardotter hade premiär i Barnkanalen lördagen den 30 januari, 20:00, och finns förstås att se på SVT Play ett tag framöver.

Arkiverad under: Scen Taggad som: Anime, Astrid Lindgren, barnkanalen, Barnkultur, Ronja Rövardotter

Färgstark uppsättning av Ronja Rövardotter

20 december, 2014 by Rosemari Södergren

ronja

Ronja rövardotter
Av Astrid Lindgren
Dramatisering Annina Enckell
Regi Ronny Danielsson
Koreografi Roger Lybeck
Scenografi Martin Chocholousek
Kostym Annsofi Nyberg
Musik Martin Östergren och Mathias Venge
Ljus Hans-Åke Sjöquist
Ljud Simon Mårtensson
Mask Ulrika Ritter
Premiär 20 december på Stora scenen

“Vaffo gör ho på detta vise?”
När Astrid Lindgrens berättelse om Ronja kom på film 1984 och visades på svensk tv spred sig rumpnissarnas uttryck som en löpeld över landet. Det var på den tiden när det bara var SVT som sände tv – och alla såg samma saker. Den svenska publiken tog rumpnissarna och rövarna till sitt hjärta. När nu berättelsen blivit en teaterföreställning kändes det tryggt att en rumpnisse startade föreställning med sitt “Vaffo”.

Trygghet, ja regissören Ronny Danielsson stöder sig tryggt på berättelsen och dess lyskraft. Många älskar historien om Ronja som föds en hemsk ovädersnatt och växer upp hos rövarna ledda av Mattis, hennes älskade far – och hur hon redan från barnsben får lära sig om hur hemsk Borka med sitt konkurrerande rövarband är.

Föreställningen är snygg och färgstark, spännande, mörk, vacker och varm – precis som Astrid Lindgrens berättelse. Scenuppsättningen är tryggt uppförd på ett starkt, säkert och vinnande koncept. Det enda som är nytt sedan filmen och boken kom är att musiken på scen är kraftfullare, en stark blandning av klassisk musik och modern dj-elektroniska rytmer.

Rövarna är lustigt klädda, Borka i clownliknande kläder med inspiration från hårdrocksvärlden medan Mattis har en klarblå jacka som kunde suttit på Michael Jackson men med byxor i lysande regnbågsfärger som mest får mig att tänka på en pyjamas. Kostym-ansvarige Annsofi Nyberg har fått stort utrymme, kläderna spretar åt en mängd olika håll: det är fantasy och medeltid och sextiotal i en ohelig men lyckad blandning. Ullrika Ritter har gjort maskerna. Kostymen av Annsofi Nyberg och scenografin av Martin Chocholousek är steampunk-inspirerad.

Föreställningen riktar jag definitivt inte till den som vill ha något avskalat och enkelt. Det är skickligt att få ihop det till en helhet. Min medföljande recensent, en elvaåring, var fängslad av både kläder, dekor, musik och berättelsen i sin helhet.

Regissören, Ronny Danielsson, har tidigare satt upp både Romeo och Julia och West side story två gånger vardera. Han ser likheter mellan dessa och Ronja Rövardotter.

– Jag fascineras av hur kärleken inte tar hänsyn till klass, ras eller kultur – och vilka konsekvenser detta får för samtliga inblandade, säger han i ett pressmeddelande.

Det berättelsen skildrar, hur den unga flickan Ronja blir nära vän med familjens fiendes barn. När hennes far upptäcker den relationen blir han rosenrasande. Det är en tidlös skildring av något som tyvärr är lika aktuellt idag som någonsin tidigare.

– Ronjas vänskap med Birk får hennes pappa Mattis att ta avstånd från henne. Det är en situation som drabbar många ungdomar idag, säger Ronny Danielsson.

Föreställningen fick stående ovationer och jag är säker på att den kommer att dra fullsatt salong ett tag framöver, det är en föreställning som passar alla från sju år och uppåt. Det beror inte på att föreställningen är så exceptionell utan helt enkelt beror på att det inte finns så mycket på Stockholms teatrar som vänder sig till hela familjen från sju år och som håller hygglig kvalitet.

Medverkande på scenen
Ronja Misa Lommi
Birk Björn Elgerd
Mattis Jacob Nordenson
Lovis Thérèse Svensson
Borka m fl roller Christer Fant
Undis m fl roller Eva Stenson
Skalle-Per Carl-Åke Eriksson
Lillklippen m fl roller Rakel Wärmländer
Jutis Marina Nyström
Joen Anna-Lena Hemström
Sturkas Mats Qviström
Knotas Robert Panzenböck
Tjorm m fl roller Emil Brulin
Labbas m fl roller Claes Hartelius
Vittror m fl roller Cilla Silvia
Vittror m fl roller Victoria Cedergren
Vittror m fl roller Outi Ikonen
Vittror m fl roller Catharina Allvin
Vittror m fl roller Gustav Karlberg
Vittror m fl roller Martin Zetterlund
Vittror m fl roller Magnus Borén
Vittror m fl roller Mikael Lindström

ronja-rovardotter-0371_press

ronja-rovardotter-0677_press

ronja-rovardotter-0884_press

Foto: Matilda Rahm

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Astrid Lindgren, Ronja Rövardotter, Scenkonst, Stockholms stadsteater

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Vandring från mänsklig stad till ruinerna av densamma

I dessa, kan man lugnt säga, mycket … Läs mer om Vandring från mänsklig stad till ruinerna av densamma

Filmrecension: Yung Lean In My Head – om hybris och jakten efter det sanna jaget

Yung Lean - In my head Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Yung Lean In My Head – om hybris och jakten efter det sanna jaget

Lyssna: Zikai – You Can Call Me Al

Zikai är Grammisnominerad i kategorin … Läs mer om Lyssna: Zikai – You Can Call Me Al

Lyssna: Roffe Wikström – Ballader och bröl

Nu har Roffe Wikström släppt sitt … Läs mer om Lyssna: Roffe Wikström – Ballader och bröl

Hanya Yanagiharas nya roman kommer på svenska

Albert Bonniers Förlag ger ut Hanya … Läs mer om Hanya Yanagiharas nya roman kommer på svenska

Hela ensemblen medverkar i nytt scenkonstverk på Dramaten

'Hela ensemblen på Dramaten medverkar i … Läs mer om Hela ensemblen medverkar i nytt scenkonstverk på Dramaten

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in