Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Ronneby folkteater

Recension: När man låter hjärtat va’ me’ – då kan inget stoppa Ronneby folkteaters revy

by

(Kön i blomsteraffären, där man kan tränga sig ifall ens son har en mkt fin titel. Från sketchen Titlar och hemorrojder, akt 1 och 2 – Foto: Martin Moberg)

Titel: Låt hjärtat va’ me’

Premiär 23 januari 2026, kl 19.00, Ronneby Cityhotell. Spelas till 14 februari utvalda dagar.

Regi: Urban Jönsson

Regikonsulter: Hanna Berben Beckman, Pontus Larsson.

Manus: Urban Jönsson, Hanna Berben Beckman, Pontus Larsson m fl

Koreografi: Ann-Sofie Othén, Cajsa Ekstrand, Urban Jönsson.

Musik: Anderz Wrethov, Axel Åhman, Jakob Norrgård, Kevin Holmström, Kristofer Strandberg, Robert Skowronski, Diane Warren, Albert Hammond

Musikbakgrunder: Johan Harding

Skådespelare: Mia Österhof, Anne Alfredsson, Sandra Eriksson, Efraim Laksman, Alfred Eriksson, Ella Elm, Lotta Wirefeldt, Jessica Högberg, Axel Eriksson.

Betyg: 4

Något senare än vanligt in på det nya året var det så dags för nyårsrevy i Ronneby, som igår kväll den 23 januari på slaget 19 hade sin premiär. Årets titel på Ronneby folkteaters uppsättning är ”Låt hjärtat va’ me'” och där finns en tanke eller två bakom, då vår tillvaro just nu är orolig pga händelser nära oss och i vår omvärld. Hjärtat behöver sannerligen va’ me’ och i Ronneby under de kommande veckorna får man som publik en välbehövlig blandning av kärlek, skratt och satir på vår samtid.

Ronneby folkteaters revy så här runt nyåret den kan man lita på och man blir underhållen med många korta och några lite längre sketcher vilket känns igen i tidigare års uppsättningar. För de är kända för sitt ”folkliga skratt” som konstnärlig ledstjärna, med rötter i Blekinges frigruppstradition. Årets revy spelas i två akter med paus, vi fick se olika sketcher som alla fick munlädret att röra på sig, några mer, andra lite mindre som sig bör. Man kan gott konstatera att ensemblen ger sitt allra bästa på scen denna gång på Ronneby Cityhotell, mitt emot Resecentrum då Ronneby folkteaters ordinarie lokaler ett stenkast bort längs Gångbrogatan f n renoveras.

Första akten avhandlade bl a dejtingdjungelns vedermödor, hur ska man kunna träffa den Rätta? Tja, det fick vi se I ”Body shop” där flera olika karaktärer på karlar erbjöds den kvinnliga klienten och det gick t o m att leasa (!) en passande karl för en liten nätt månadsavgift på några tusen kronor. Det här med att få föräldrar att köpa ut på Systembolaget, här gjorde de yngre skådespelarna bra ifrån på scen och dråpligheterna ersatte varandra i ”Systemfel” och ”Köpa ut”.

(Ska pappa äntligen köpa ut på Systembolaget eller inte? Från sketchen ”Köpa ut” akt 1 – Foto: Martin Moberg

Har du koll på vad flamingo är, det är ju bara en fågel med ett karaktäristiskt utseende eller hur? Nja, det är lite mer än så i ”Flamingo” ges en något bredare definition och kanske är det bäst att låta bli att sätta ut en flamingo i trädgården inköpt från någon utlandsresa efter det här. För man kan ju få oväntat besök och skamliga förslag. Riktigt roligt var denna sketch och det skrattades en del i publiken. När det gäller ”Titlar och hemorrojder”, har Folkteatern tänkt till lite och låter den fortsätta i akt två. Bra upplägg samtidigt handen på hjärtat – vad betyder egentligen fina titlar?

William Shakespeare, ursäkta ”Viljam Skäjsbeer” det där med namn på kända personer är inte det lättaste att hantera för barnen i skolan och den sketchen var faktiskt finurligt framförd och ånyo gjorde den yngre delen av ensemblen bra ifrån sig. Sista numret i akt 1 var faktiskt pricken över i:et, nu när Sverige är med i NATO behöver det minsann köpas vapen av alla de sorter ett sång och shownummer med musik koppling till finska Vörå så förstår ni säkert. I vart fall var det här bra.

(Inget stoppar vår revy, akt 2 avslutande nummer – foto: Martin Moberg)

Akt 2 öppnades med två sketcher med Ronneby-anknytning, den första var kommunstyrelsens ordförande tillsammans med tjänstepersoner ute efter att ta fram en ny kommunslogan och det blev till sist en sorts återgång till en välkänd sådan från 1987. Det till tonerna av den välkända melodin ”Låt hjärtat va’ me'”. Besöker man Ronneby, ja då kanske en rundvandring i centrumnära Bergslagen eller i Brunnsparken med kunnig guide vore något? Fast den guide vi fick se I ”Hitte-på-guide” har en hel del brister främst vad gäller den mest elementära källkritik och bemötande.

Vi fick också under kvällen stifta bekantskap med några rikspolitiker Centerpartiets fd ordförande Anna-Karin Hatt ”Vår Hatt”, kulturminister Parisa Liljestrand (M) ”Kulturkanon” och energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) som framförde en lovsång så att vi skulle bara fatta hur BRA det ju är med Små Modulära Reaktorer ”SMR”. Numret framfördes med dans och med ficklampor med LED-belysning, det blev riktigt bra eftersom övriga lampor i lokalen släcktes ned.

Avslutningen på akt 2 bjöd på ”Förolämpning mot tjänsteman”, ”Gårdsförsäljning” och som kronan på verket ”Den döende teatern” där kommundirektören ansvarig för teaterbyggnaden stövlar in och inte för en sekund iddes lyssna till teaterdirektörens växande desperation och synpunkter på t ex läckage från tak, trasiga stolar, vatten i källaren och livsfarlig elinstallation. Hejdlöst roligt nummer, framhåller särskilt Ella Elms gestaltning av teaterns husa här skrattades det i stolsraderna. För det är som i ”Inget stoppar vår revy”, som kom sist i akt två, när man låter hjärtat vara med då kommer det alltid sättas upp revyer i Ronneby. Betyget på årets revy blir bra, en solid fyra. Rekommenderar således ”Låt hjärtat va’ me'”, spelas utvalda dagar till den 14 februari på Ronneby Cityhotell.

(Nu ska det köpas vapen, Sverige är ju medlem i NATO – ”Köpa vapen”, akt 1 – foto: Martin Moberg)

Teaterrecension: Stadsvandring i Ronneby anno 1658 under en hårdför försvenskningsprocess..

by

(Ronneby anno 1658 och årtionden därefter – Ronneby folkteaters stadsvandring 2025 – foto: Visit Ronneby)

Betyg: 4

PREMIÄR
Tisdag den 24 juni kl. 18.00 samling utanför Turistinformationen, Ronneby Torg
Vandringen tar cirka en och en halvtimme.
Guide: Anneli Vik, tisdagen den 22 juli guidar Urban Jönsson.

ÖVRIGA DATUM
Tisdagar: 24/6, 1/7, 8/7, 15/7, 22/7, 29/7, 5/8, 12/8. (eventuellt en extra vandring den 19/8)

Tid: kl. 18.00
Antal platser per vandring: 60 personer

Igår kväll den 24e juni, var det premiär för årets dramatiserade stadsvandringar av Ronneby folkteater. Startpunkten var inte som tidigare års sommarkvällar på Torget i Ronneby, utan vid den vackert nymålade byggnaden där Turistinformation sitter och årets dramatiserade stadsvandring fokuserar man på det historisk dramatiska året 1658 och decennierna därefter. För då skedde det så pass påtagliga och pådyvlade förändringar i vardagen, som än i dessa dagar ligger i bakgrunden.

Stadsvandringen sker under en tid när svenskarna bl a erövrade Blekinge och inledde en hårdför försvenskningsprocess. Det kom definitivt att märkas i Ronneby, staden vid åkröken. Ta t ex när prästerna plötsligt skulle predika på svenska, och liturgin var inte som under dansktiden. Eftersom kyrkan vid den här tiden var något alla bara skulle gå till om söndagarna, kom nyordningen i gudtjänstfirandet att bli svårsmält för invånarna i handelsstaden nästintill mitt i Blekinge.

Men det kom inte att bara stanna vid det, följderna för Ronnebyborna när svenske kungen Karl XI 1679 grundade en ny stad på en ö i skärgården drygt tre mil österut blev ännu bistrare än förändringar i hur kyrkans predikan kom att innebära. Det var bra skådespelarinsatser från Folkteaterns emsemble och man kan tydligt förstå hur militär erövring av landområden så brutalt slår mot civilbefolkningen i årtionden efteråt. Tiden läker alla sår, nja kanske det. Rekommenderar att man följer med på Ronneby folkteaters stadsvandring anno 2025.

Teaterkritik: Mer politisk satir i Värsta visslet, nyårsrevy i Ronneby – i ett tilltalande glittrigt och glatt format

by

(Mia Österhof, Kseniya Aniashvili, Jakob Elm, Smilla Mostberg, Jessica Högberg, Malin Holm, Lotta Wirefeldt och Ann Alfredsson spelar i årets nyårsrevy i Ronneby. Bild: Andreas Blomlöf, Sydöstran)

Titel: Värsta visslet

Betyg: 4

Manus: Hanna Berben Beckman, Pontus Larsson, Urban Jönsson m fl

Regi: Hanna Berben Beckman och Pontus Larsson

Koreografi: Ann-Sofie Othén

Musik: Andreas Zetterberg Österlund

Premiär på Ronneby folkteater den 3 januari 2025, kl 19.00

Resterande föreställningar: 4/1 (kl.19), 11/1 (kl.19), 12/1 (kl.15), 17/1 (kl.19), 18/1 (kl.15), 24/1 (kl.19), 25/1 (kl.15)

Det gångna året har sannerligen inte varit sparsmakat med inspiration till en nyårsrevy om man t ex ser till händelserna i lokalpolitiken i Ronneby med maktskiftet i juni 2024, något som så klart märks i årets upplaga som sätts upp av en garvad och samspelt ensemble som spänner mellan 16 till 80 år på Ronneby folkteaters scen. Med ”Värsta visslet” tar nämligen nyårsrevyn vårens turbulens i Stadshuset i Ronneby och gör om det till en klockren fars för teatersalongen. Men det är inte bara en politisk revy med lokalt fokus även om namnet anspelar på vad som har hänt i Ronneby, utan det skojas med andra företeelser i samtiden vi lever i, det är tokigheter och andra snackisar, såväl nationella som internationella som framförs på ett både roligt och fyndigt sätt.

Det är faktiskt bra nummer rakt av som vi bjuds på i två akter, Pontus Larsson och Hanna Beckman har skrivit 15 av revyns totalt 23 nummer. Urban Jönsson, som har varit huvudförfattare till nyårsrevyn i över 20 år, har givetvis också bidragit även i år. Det har även vissa av skådespelarna, och det slår igenom vad gäller både kvalité och underhållningsvärde. Det blir ett kalas med fart, sång, musik, igenkänning på hög nivå, humor, skrattgaranti, snygga kläder och snygg scenografi. Det finns alltså något för alla, som sig bör och det finns två intressanta nyheter i årets Ronneby-revy. En ny koreograf i Ann- Sofie Othén, som gör ett par nummer, har anlitats och det höjer intrycket, dessutom blir det ingen liveorkester på scen. Det kan ses som ett minus men jag tycker att Andreas Zetterberg Österlund gör en grym bakgrundsmusik. Det blir en jämnare musikbild för publiken, det är ett plus.

Som vanligt bjuds vi på en härlig, rolig och igenkännande nyårsrevy. Allt jackar liksom ihop och slutresultatet blir därefter. Sedan är Värsta visslet ju i år lite mer politisk än vad som är brukligt, dock är det begripligt för det har ju varit ett sådant år. För man kan ju inte kan göra en årsresumé och inte kommentera det som har hänt i Ronneby då i synnerhet maktskiftet i Stadshuset och efterspelet till det. Men som jag har varit inne på, det är inte bara politisk satir i alla nummer. Det är en del som helt enkelt bara är tokigt och roligt. Men med det sagt, publiken kan förvänta sig mycket kring årets händelser, i både Ronneby, Sverige och världen – och många bra sångnummer i årets Ronneby-revy.

Inspektören – nyskriven och modern fars i sin rätta Brunnsmiljö, Ronneby 2024

by

(Ronneby folkteaters sommarteater 2024 ”Inspektören” Foto: Ronneby folkteater

Betyg: 4

Regi: Johan Ringström

Manus och producent: Pontus Larsson

Medverkande: Emma Lundin, Daniel Gustavsson, Lotta Jansson, Pontus Larsson, Mia Österhof, Magnus Hjelm, Anette Gustavsson, Malin Holm, Johannes Persson, August Hylse, Christoffer Österhof och pomchi-hunden Egon.

Arrangör: Ronneby folkteater i samarbete med ABF Blekinge m fl

Premiär: Lördag 6 juli kl 19.00, Kvitterplatsen, Ronneby Brunn

Efter drygt åtta års väntan är det idag framåt tidiga kvällen dags att bege sig till Kvitterplatsen, Ronneby Brunn. Det blir en stärkande promenad genom den pittoreska Brunnsparksmiljön för att till sist ta sig upp för den korta branta backen, väl där möts man av den tilltalande scenografin på Kvitterplatsens scen som är platsen för årets sommarteater i Ronneby ”Inspektören”, som sätts upp av Ronneby folkteater. Den här gången är det en helt nyskriven fars signerad Pontus Larsson, som under 2,5 timme inklusive paus fått fram en handling som kommer att underhålla publiken, som sitter nära scen och utomhus alltsammans i en inspirerande och intagande miljö. Det är en vid första anblicken en klassisk fars man bjuds på med allt vad det innebär med panik, stress och förvecklingar men det blir också en del kärlek bland tjänstefolket på det anrika Brunnshotellet.

Det går vid åtta tillfällen i juli och augusti följa den fiktiva men ack så verkligt nervösa brunnshotelldirektören, Harald Bielke (Magnus Hjelm), som omkring 1920-talets mitt denna dag kommer att få besök av en ny hotellinspektör från föreningen Svenska Hotell. Hua, hur ska det gå? För vem av gästern kan det vara? För inspektionen sker inkognito. Kommer ens hotellet att få godkänt? Och hur mycket folk får det egentligen plats i Direktörsvillan? Men se svaren på frågorna, de håller jag på men helt klart är detta en nyskriven fars som lyckas få en att hänga med i svängarna för i en bra fars där öppnas och stängs dörrarna likt på en saloon.

Manusförfattaren och tillika skådespelaren Pontus Larsson har således lyckats med att få ihop det utan att tappa den klassiska förväxlingshumorn där man får följa någon som har panik och inte vet vem som är vem. Larssons manus, som tog ungefär åtta år att få färdigt, har klarat av att hantera skillnaderna i t ex tidsandan och synen på könsroller, som tacksamt nog inte är likadan som 1920-talet som hade ett lite förlegat synsätt på hur män och kvinnor skulle förhålla sig till varandra. Till det att få munnen att skratta och le ofta i publikraderna utomhus under två akter samtidigt som vi just nu dras med ett minst sagt lynnigt väder med regn och sol om vartannat ger ett plus i kanten på slutomdömet som blir det näst högsta på skalan 1 – 5.

Ett litet oväntat och gulligt inslag utgörs av den lilla pomchi-hunden Egon, som är med på scen i årets sommarteater. Egon gör det med den äran och på det rätta stället i föreställningen. Han styr upp handlingen genom att helt enkelt försvinna ut i den gröna Brunnsskogen och hotelldirektören, ja han behöver hitta honom för att gästerna ska ju må bra. Tala om att vara före sin tid, då vi idag vet om genom forskning och beprövad erfarenhet att den nära samvaron med bl a mindre husdjur påtagligt befrämjar folkhälsan. Skådespelarinsatserna håller bra nivå, en blandning av glada amatörer och proffs. Det kommer förhoppningsvis inte att dröja åtta år tills nästa sommarteater sätts upp i den idylliska och centrum nära Brunnsskogen i Ronneby. Föreställningen sätts utöver ikväll upp sju gånger till i sommar, rekommenderas varmt att du går och se den!

Nyårsrevy i Ronneby, Skratteåterbäring, efterlängtad premiär med äkta spelglädje

by

Ronneby folkteater 2024, Skratteåterbäring

Betyg: 4

Regi, koreografi, scenografi: Hanna Beckman och Pontus Larsson

Producent: Hanna Beckman, Pontus Larsson och Ronneby folkteater

Manus: Urban Jönsson, Ronneby folkteater

Skådespelare: Eifraim Laksman, Jakob Elm, Jessica Högberg, Anne Alfredsson, Smilla Mostberg, Mia Österhof, Lotta Wirefeldt, Malin Holm

Orkester: Rasmus Dahlström, Liam Appelqvist, Arvid Mattsson, Alfred Svalander

Premiär den 26 januari, kl 19.30, Ronneby Folkteater

Spelas även 27/1, 3/2, 4/2, 9/2, 10/2, 16/2, 17/2

Efter en fyra år lång paus framförallt orsakad av coronapandemin, kom så äntligen skratten, glittret, den levande musiken och paljetterna tillbaka till Ronnebys folkteaters scen. Nyårsrevyns comeback i fredags kväll med regntunga skyar utanför, verkade dessutom vara ömsesidigt efterlängtad av både skådespelare och publik, snacket i pausen i bl a kön till förfriskningar mellan akterna var tydligt positiva. Vilket visade sig i att premiären av Skratteåterbäring spelades för utsålt hus, vilket ger den inramning som jag tilltalas av. Titeln på årets föreställning har sin förklaring i att manusförfattaren Urban Jönsson kom på idén efter att skratten ju nu efter detta uppehåll återvänder till teaterscenen i Ronneby efter fyra år. Med den äran, i stort sett alla nummer leverade eller i vart fall gav möjlighet för publiken att låta skrattet hagla något som skedde några gånger om än ojämnt fördelat i salongen.

För det finns ett uppdämt behov av att få skratta tillsammans, efter de år som gått och med det nyhetsflöde vi dagligen möts av som är allt annat än upplyftande. En riktig och efterlängtad skrattfest är något som ensemblen på åtta personer mellan 15 och 80 år sannerligen bjöd oss i publiken på. Att sedan publiken, eller stora delar av den, inte alltid hakade på de humoristiska knorrarna var något som drog ned helhetsintrycket. Kanske beroende på manus eller att poängen inte uppfattades så som det möjligen var tänkt. Oaktat detta är det är en bra mix i ensemblen, hälften har varit med tidigare och hälften är helt nya. Just det ger en bra dynamik ihop med musiken och manuset, som överlag är välskrivet några nummer skulle kanske ha kortats. Men jämfört med lokalkonkurrenten i Karlskrona höll här en överväldigande majoritet av numren bra kvalité i båda akterna, munnen den fick skratta men ibland var som sagt skrattet sett till publiken i stort nedtonat.

Klart är i alla fall att det var ett glatt och sammansvetsat gäng som ställde sig på scenen under fredagskvällens premiär. Utöver bitvis skrattfest leverade ensemblen både hög igenkänningsfaktor i varje revysketch 26 stycken totalt, det var grym musik från revyorkestern ledd av kapellmästaren Rasmus Dahlström som faktiskt var nära att ta sig till fredagsfinalerna i TV 4:s musikaliska talangtävling Idol 2023 och guldkorn i form av både lokala och nationella snackisar främst från året som har gått – som t ex Sveriges medlemsansökan i Nato (som snart är i hamn efter mycket om och men), det omdebatterade vindkraftverket Kulleryd mellan Ronneby och Bräkne-Hoby, PM Nilssons påkomna illegala ålfiske, problemen med att rekrytera ny personal till 1177.se, turerna kring Postnords paketutdelning som fungerar som andan faller på, ungdomarna och behovet av EPA-traktorer och i numret ”Extra allt” där vi fick se en politiker begära ersättning för precis allt mellan himmel och jord, ja till och med mer än så eller vad sägs om förberedelsen inför förberedelsetiden inför mötena – och arvode för tiden det tog att skriva ihop arvodeslistan.

Och en hel del andra ”massa tokigheter” förstås, som sig bör i en nyårsrevy. Men det ska särskilt framhållas i ett revynummer framfördes ett homage till under fjolåret bortgångne Lasse Berghagen, både gripande och bra som publiken gav applåder till. Det artade sig till sist bra med skrattfesten mot slutet av den andra akten, då släppte det lite grann för publiken och vi fick skratta tillsammans åt dråpligheterna i ”Män som städar” och ”Prinsessan”. Den sistnämnda är riktigt kul, när man ser den förstår man direkt varför. Det landar i en solid fyra i betyg, och har du inte skaffat en biljett ännu finns det biljetter kvar till föreställningarna som återstår, om än inte så många. Jag rekommenderar således varmt årets nyårsrevy som Ronneby folkteater sätter upp, varför inte ta chansen till en rejäl Skratteåterbäring. Ett gott skratt, det behövs och dessutom förlänger det ju livet sägs det.

Revygänget, Ronneby folkteaters Skratteåterbäring 2024, ensemble och revyorkester