• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturbloggen

Vandring från mänsklig stad till ruinerna av densamma

29 mars, 2021 by Martin Moberg

(Moustafa Janos fotomontage “Small dreams” av ett krigsdrabbat Syrien, här med monumentet över Utvandrarna Karl-Oskar och Kristina. Norra konsthallen, Kulturcentrum, Ronneby mars 2021)

I dessa, kan man lugnt säga, mycket speciella tider är det inte mycket som är som det brukar vara, eller som vi känner det. Coronapandemin som pågått strax över ett års tid, har formligen omkullkastat vår tillvaro, något som är påtagligt från ett personligt till ett samhälleligt plan. Det har skett och sker samtidigt med bl a situationen globalt med klimatet, kriget i Syrien vars konsekvenser vi ännu inte sett ände på. De två utställningar som i dagarna haft en digital vernissage och som går att se på Kulturcentrum i Ronneby, berör dessa dagsaktuella ämnen.

Den lokala konstnären Kim Demåne, Ronneby, har tagit fasta på det vi är mitt inne i, idén till sin utställning “Human city” kom nämligen till under pandemin. Genom att blanda sin fantasivärld med det som pågår just nu, har Demåne lyckats fånga uppmärksamheten hos besökarna som på ett smittsäkert sätt vandrar runt i Kulturcentrums utställningshallar. Demånes verk är nämligen målade direkt på väggarna, något som annars mest förekommer på väggar utomhus.

(Human city – Kim Demåne, väggmålning södra konsthallen, Kulturcentrum i Ronneby, mars 2021)

Vad är just min delaktighet i den mänskliga staden, som vi alla är en del av. Det funderar säkert de av oss som går omkring i egen maklig takt i den södra konsthallen där man förundras över det mångfacetterade budskapet i väggmålningarna. Och det kommer mer, som griper tag i dig vare sig du vill det eller inte – något som går att skönja i bakgrunden i fotot ovan den fotoutställning som Moustafa Jano, fotokonstnär från Syrien ställer ut.

Borta är de färgsprakande väggkreationerna och istället är det bilder av krig, flykt och förödelse som möter oss – men också av drömmar om en bättre framtid. Janos har utgått från sina egna erfarenheter som flykting från kriget i Syrien som nu pågått i tio år, när han skapat fotoutställningen “Small dreams”. Utställningen är fotomontage, där Janos egna barn ofta förekommer och där leken tar stor plats mitt i all förödelse orsakat av decennium av krig. Det är här, som de små drömmarna är av central betydelse det i fotomontage av platser märkta av undergång och med symboler av hopp.

Utställningarna i den södra och norra konsthallen på Kulturcentrum i Ronneby öppnade i lördags den 27 mars med digitalt vernissage och de pågår till och med den 23 maj. Demånes och Janos utställningar går att se genom att fysiskt besöka Kulturcentrum, det finns anvisningar ute vid entrén på hur många som tillåts vara inne i konsthallarna samtidigt mm. Konst är inte bara tankeväckande utan det skapar också gemenskap och i tider av dessa behöver vi det.

Arkiverad under: Litteratur och konst, Toppnytt Taggad som: Fotomontage, Human city, Kim Demåne, Kulturbloggen, Kulturcentrum, Moustafa Jano, Ronneby, Small dreams, utställning

Recension: Julkalendern “Mirakel” – magisk berättelse mellan julen 1920 och 2020

5 december, 2020 by Martin Moberg

Mirakel
Betyg: 4
Start 1 December 2020 i SVT

Manus: Peter Arrhenius, Sara Young och Fredrik Agetoft. 

Regi: Calle Åstrand. 

Medverkande skådespelare: Sarah Rhodin, Bibi Lenhoff, Johan Glans, Annika Andersson, Joel Adolphson, Babben Larsson, Maja Rung, Andreas Rothlin Svensson, Emanuel Kielin, Dragomir Mrsic, Emil Brulin, Ossian Nordh, Therése Lindgren m fl.

Berättarröst: Sten Ljunggren

(Skärmdump: SVT Play, 5 december 2020, Martin Moberg, Kulturbloggen)

Årets julkalender i SVT som är den sextionde i ordningen, har titeln “Mirakel” en finurlig titel visar det sig. Då bl a de två huvudpersonerna heter Mira (Sarah Rhodin) och Rakel (Bibi Lenhoff), men också det faktum att julkalendern detta på många sätt mycket speciella år, kretsar kring framställa energi på ett icke tidigare skådat och helt klimatvänligt sätt det med hjälp av ett konstgjort litet svart hål (!).

Ja, det är sannerligen ett mirakel i sig att ens kunna skapa ett sådant kosmiskt ytterst kraftfullt fenomen i ett helt vanligt laboratorium och därefter kunna kontrollera utan att det spårar ur. Men det är just vad det gör, det händer ett tekniskt missöde för forskarna Vilgot (Johan Glans) och Anna-Carin (Annika Andersson). För det lilla maskhålet sliter sig för att sedan snabbt dra iväg och där tar årets julkalender sin spännande början.

Året allt detta speciella händer är det år som vi kallar nutid år 2020, det förlupna maskhålet försvinner snart till vindsvåningen på en gammal herrgård, som numera är ett HVB-hem, där flickan Mira bor sedan hennes föräldrar omkom i en bilolycka. Och så öppnas portalen genom maskhålet mellan år 1920 och år 2020.

Mira, som väntar på att bli adopterad, tar sig upp på vindsvåningen och då händer det hennes innersta personlighet faller genom maskhålet, och förflyttas till samma herrgård 100 år tidigare, år 1920. Samtidigt sker samma förflyttning exakt samma tidpunkt 100 år tidigare, när flickan Rakel, som bor i samma herrgård med sin familj, på andra sidan vidrör maskhålet och hennes personlighet förflyttas till Miras kropp i HVB-hemmet år 2020.

Ett klassiskt sätt att skifta själ eller personlighet, som har provats förut i filmhistorien framför allt i Hollywood-filmer att vips försättas i situationer i en helt annan kropp i interaktion med andra som är vana vid att man är och beter sig på ett specifikt sätt. Men så är man inte på det förväntade sättet, vilket leder till roliga förvecklingar och det sker i “Mirakel” också.

Men det alldeles nya här är sättet detta oväntade skifte sker på genom ett litet konstgjort maskhål på en vindsvåning på en gammal svensk herrgård. Och att det sker i en brytningstid för både Mira och Rakel, båda vill att det ska hända något speciellt nu i juletid. Och det får de verkligen vara med om, sannerligen. Men kommer de att komma hem var och en till “sin” tid?

Den lilla osäkerheten är bra att den finns där, en sorts cliffhanger som gör att man oberoende ålder faktiskt vill titta på vart avsnitt fram till julafton. Jag kan konstatera att den bärande berättelsen i årets julkalender den håller måttet. Detta då den bl a knyter an på ett bra sätt till en av vår tids största globala utmaningar – klimatförändringarna.

Det får manusförfattarna till genom att helt enkelt t ex att låta julmånaden december 1920 vara mycket kall och snöfylld, medan det år 2020 runt samma herrgård istället råder barmark och det är sydsvenskt vintergrått. Men också själva antitesen mellan 1920 och 2020 lyfts fram bra i årets julkalender, det har ändå gått 100 år, det utan att på något sätt skriva år 1920 på näsan.

Ta t ex synen på energi och hur man producerar den, och tillgängliggör densamma – nu 2020 är inte kol så klockrent att bygga samhällets samlade energibehov på även om en liten “tur-kolbit” vackert lagd på en sammetskudde på den gamla herrgården år 1920 ger sken av det motsatta. Tycker att “Mirakel” är en både bra och sevärd julkalender, som sänds på SVT 1 resp SVT Barn och på nätet (SVT Play) fram till den spännande upplösningen den 24 december.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt, TV Taggad som: julkalender, Klimat, Kulturbloggen, Mirakel, Recension, SVT, tv

Mello! – publiksuccé!

7 mars, 2020 by Martin Moberg

(Hela ensemblen sjunger, till stående ovationer från publiken, ABBA:s “Waterloo” som vann ESC i Brighton, 1974 – foto: Martin Moberg, Kulturbloggen)

Denna lördagkväll är det final i den svenska Melodifestivalen, och senare i mitten på maj är det tänkt att Eurovision Song Contest (ESC) ska hållas i Rotterdam, Nederländerna. Men man behöver nödvändigtvis inte bege sig vare till Stockholm eller Rotterdam för att få uppleva musikalisk glädje i sann melloanda och det med liveband som numera fattas i mellosammanhang.

Det räcker faktiskt att som undertecknad gjorde idag på eftermiddagen, tillsammans med ett drygt 100-tal andra sätta sig till rätta i Ronneby folkteater och där få se och lyssna till elever som går på Ronneby Kulturskola. För de bjöd med bravur, ackompanjerat av en orkester på scen, på det bästa och värsta från Melodifestivalen och Eurovision.

Det var både hits och floppar svenska och andra länders bidrag från både då och nu vi fick se och höra. Det framfördes musikaliska nummer på såväl spanska (Eres tú) som portugisiska och så vi fick se finska monstermasker på scen till de mycket välbekanta tonerna av Lordis ESC-bidrag från 2006. Kulturskolans hyllning till melodifestivalen har redan blivit en publiksuccé.

Gårdagens föreställning blev slutsåld, fick jag veta av Ronneby Kulturskola, eftermiddagens nästintill bara enstaka platser var lediga och kvällens är också den slutsåld. Och när man sitter där, taktfast med hela publiken applåderande till refrängerna i “Satellit“, “Guld och gröna skogar”, “Håll om mig”, “Hard Rock Hallelujah” och sist men inte minst “Waterloo” så förstår jag varför. SVT borde ta kontakt med Ronneby Kulturskola för så här ska Mello vara.

Arkiverad under: Dans, Musik, Scen, Toppnytt Taggad som: Eurovision Song Contest, Kulturbloggen, Melfest, melodifestivalen, Musik, Ronneby, Ronneby folkteater, Ronneby Kulturskola

10-års jubileum “Gräddfil” nyårsrevy med extra allt

6 januari, 2020 by Martin Moberg

Gruppbildsproblematik uppstår när tre klasskamrater möts igen i Ronneby efter 30 år. Mia Österhof, Carina Ringtun och Malin Holm. (Foto: Martin Moberg, Kulturbloggen)

Nyårsrevy: “Gräddfil”

Spelas 31 december, 4 januari, 5 januari och alla fredagar och lördagar i januari.

Revyskådespelare: Mia Österhof, Carina Ringtun, Noura Alchaer, Malin Holm, Efraim Laksman, Håkan Robertsson, Kseniya Ani, Sandra Penzo.

Revyorkestern: Henrik Ström, kapellmästare (klaviatur), Lena Dolgova (violin), Stefan Nordmark (gitarr), Peter Nordmark (bas), Pär Johnsson (slagverk)

Manusförfattare: Pia Redin, Urban Jönsson, Håkan Robertsson, Efraim Laksman, Vilgot Axelsson, Mikael Kahl m fl

Regissör/Exekutiv producent: Håkan Robertsson

Under tio års tid har Ronneby folkteater satt upp nyårsrevyer på Gamla teatern i Ronneby med föregående års nyhetshändelser med mera som inspiration, alltifrån det som har hänt i Ronneby till det som varit högaktuellt nationellt och internationellt.

Detta gjort med underfundiga och klockrena texter, kombinerat med musik och dans av revyskådespelarna på scen som gör att munnen har fått le brett flera gånger ja den har fått skratta flera gånger också. Så hur skulle det bli i år, tio års jubileum dessutom och det efter ett år med en hel del händelser som satt avtryck i nyhetsflödet.

Jodå, vi skulle inte bli besvikna ty manusförfattarna gjorde det igen när de tog sig an både de lokala och globala ämnen som dominerat fjolårets nyhetsagenda. Vassa och samhällssatiriska texter som revyskådespelarna ackompanjerat av revyorkestern framförde till publikens gillande det hela gjort med glimten i ögat.

Revyn består i 32 stycken nummer, det vi drygt 50-talet i publiken under trettonafton fick se tog upp bl a miljö och klimatfrågan, vår alltmer uppkopplade tillvaro med appar och smarta telefoner. Och den klassiska baletten “Svansjön” (bästa numret) som handlade om kommunledningens dyra konferensresor, nedläggningen av kulturskolan i Ronneby – alltsammans uppdelat i två akter. Första akten lite lugnare, för att i den andra öka tempot framemot finalnumren.

Finalnumren som i år var två stycken, varav det sista var ett extranummer (bra där!) Alltsammans inramat med glittrande discodans á la 70-tal det vart stående ovationer när väl revyskådespelarna tackade publiken efter att sista numrets musik klingat av. Ronneby folkteaters revyskådespelare hade gjort det igen, ja glada amatörer som bjöd på en nyårsrevy med extra allt detta jubileums år.

En sjuk moder jord besöker läkaren. Mia Österhof och Malin Holm (foto: Martin Moberg, Kulturbloggen)

Arkiverad under: Recension, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dans, Gräddfil, Kulturbloggen, Ronneby, Ronneby folkteater

Kulturbloggen möter Maria Lithell

12 september, 2014 by Rosemari Södergren

_DSC4787_lågupplösta_MariaLithell

 

Livets stora frågor och vardagslivet möts i Maria Lithells nysläppta album ”Tides” som är ett imponerande album. Tides bjuder lyssnaren på en fängslande resa genom storartad musik. Tonsättaren och artisten Maria Lithell har en enorm bredd i sitt musikaliska register.

Också texterna är viktiga. De kretsar kring berättelser om livets stora frågor och vardagligheter som i titelspåret ”Tides”, en mäktig ballad om tidens obönhörliga gång och de livsavgörande val vi ställs inför; kärlek, hopp och livets förgänglighet. Maria Lithells kraftfulla och sensibelt närvarande sångröst möter Christian Kjellvanders lugna och uttrycksfulla röst i en duett som inte lämnar någon oberörd.

Precis som det uttrycks i ett pressmail:
Hennes musik är filmisk och känslodriven. På samma gång lättlyssnad och nyskapande pop, som bygger på gränsöverskridande och spännande arrangemang, där fagott, marimba, stråk och harpa samverkar med sedvanliga popinstrument.

Kulturbloggen träffade Maria Lithell på ett mysigt café som ligger vackert med bänkar framsatta under träkronor bakom Historiska museet i Stockholm.

_DSC4778_lågupplösta_MariaLithellMaria Lithell har en gedigen bakgrund i musikens värld. Som tioåring kom hon in på Adolf Fredriks musikklasser och när hon gick i gymnasiet fick hon jobb i kören på Kungliga Operan i Stockholm. Där jobbade hon i elva år. Hon berättar att hon kände att hon villa lära sig mer inom musiken och utbildade sig först till musiklärare och så småningom ville hon skapa musik själv och sökte då in på och kom in på den femåriga utbildningen för kompositörer och tonsättare på Musikhögskolan.

Maria Lithells musik är i allra högsta grad gränsöverskridande. Maria Lithell blandar och växlar fritt mellan pop, klassisk musik och electronica. I hennes musik kan man finna referenser till artister och kompositörer som Björk, Aimee Mann, Stina Nordenstam, Kate Bush och P.J. Harvey. Här finns också referenser till filmmusik.

Musik är viktig för henne, det märks av hennes imponerande produktion, musiken är dock mer än så. Den är ett starkt sätt att säga viktiga saker med. I våras skrev hon ett stycke för Folkoperan, en miljöopera. En genomgående politisk föreställning som handlade om hur konsumtionssamhällets alla valmöjligheter rimmar illa med jordens globala uppvärmning.


Varför blev det just en opera för att uttrycka engagemanget för miljön och klimatfrågan?

– Varför inte en opera, svarar Maria Lithell på den frågan och tillägger:
– I en opera är alla sinnen inblandade. Jg tycker om att tilltala alla sinnen, att få människor berörda på många plan.

Operan växte fram ur hennes frustration över vad som händer med naturen.
– Jag har barn och det händer att vi är ute i skärgården och fiskar men där finns ingen fisk.

Lägg namnet Maria Lithell på minnet. Hon är en skicklig musiker och spännande kompositör som vi helt säkert kommer att höra med från, både på operascenen och musikscenen. Och lyssna på senaste albumet “Tides”.


Foto: Lena Dahlström

 

_DSC4808_lågupplösta_MariaLithell

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Intervju, Kulturbloggen, Maria Lithell, Musik

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 7
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Vandring från mänsklig stad till ruinerna av densamma

I dessa, kan man lugnt säga, mycket … Läs mer om Vandring från mänsklig stad till ruinerna av densamma

Efterlängtad stark solodebut från norrländsk proggikon – Ung och stark av Björn Sjöö

Björn Sjöö Ung och … Läs mer om Efterlängtad stark solodebut från norrländsk proggikon – Ung och stark av Björn Sjöö

Gratis film till alla över 70 år från 9 april till och med 31 maj

Mellan den 9 april till och med 31 maj, … Läs mer om Gratis film till alla över 70 år från 9 april till och med 31 maj

Lyssna: Andreas Moe – Hey Lulu

Andreas Moe har släppt sin andra låt för … Läs mer om Lyssna: Andreas Moe – Hey Lulu

Rumänska filmdagar i Sverige visas online och erbjuder gratis biljettbokning

Rumänska filmdagar i Sverige 15-18 april … Läs mer om Rumänska filmdagar i Sverige visas online och erbjuder gratis biljettbokning

Titta: Texas – Mr Haze

Texas har nu släppt videon till senaste … Läs mer om Titta: Texas – Mr Haze

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in