Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

integration

TV-recension: Balanserad skildring av när världen anno 2015 kom till Ronneby

by

Titel: När världen kom till Ronneby

Betyg: 3+

Premiär: 9 januari 2022, Centrumbiografen Ronneby och SVT Play. 12 januari i SVT 1.

Producent: Tom Alandh

Klippning: Heleen Rebel, sfk

Foto: Kalle Segerbäck

Ansvarig utgivare: Axel Arnö, SVT

Medverkande: Intervjuade Ronnebybor, Anna Johansson, polisen Ronneby, Lars Trägårdh, professor i historia vid Ersta Sköndal Högskola i Stockholm, Emma Gunler, journalist Sydöstrans Ronnebyredaktion och Roger Fredriksson, kommunalråd Ronneby m fl

Bild på Ronneby då, (faksimil: När världen kom till Ronneby”), Martin Moberg, Kulturbloggen

I söndags den 9 januari hade Tom Alandhs dokumentärfilm ”När världen kom till Ronneby” världspremiär på Centrumbiografen i Ronneby och på strömningstjänsten SVT Play. En mycket intressant dokumentär som det hade arbetats en längre tid med och som har sin huvudsakliga utgångspunkt i hur den stora flyktingströmmen från krigshärjande Syrien 2015 i nästa steg kom att påverka Ronneby som stad och samhälle.

Tom Alandh är sannerligen välmeriterad med bakgrund som journalist och dokumentärfilmare och har sedan 1970-talet gjort närmare 100 stycken dokumentärfilmer, som har sänts i SVT. Han har under årtionden träffat de flesta i vårt avlånga land och gjort dokumentärfilmer om både kända och okända människor. Monica Zetterlund, Håkan Juholt, Annika Östberg, Jan Troell, Anna Lindh och ”Nacka” Skoglund för att nämna några av dem.

Nu var turen kommen att göra en kortare reportagefilm om Ronneby inför valet 2022, så var det tänkt. Det hade nämligen kommit en ny studie om social tillit i samhället, som hade publicerats av professor Lars Trädgårdh , som visade på att Ronneby är en av de städer i landet där det är som sämst ställt med förtroende människor emellan. Ronneby hade också tagit emot många nyanlända från Syrien drygt fem år tidigare. Därför ville Alandh besöka Ronneby och under en period ta reda på varför är det så som det framgår av Trädgårdhs studie.

Väl i Ronneby kom tanken om ett kortare reportage inför valet 2022 att förändras, då det visade sig finnas flera intressanta berättelser att dokumentera. Ronneby hade också samma sommar, augusti 2020 varit i riksmedias blickfång efter omfattande skadegörelse i centrum. I stället gjordes planeringen om och det blev en timmes lång dokumentärfilm med intervjuer med infödda och nyanlända Ronnebybor, företrädare för polisen, lokalpress och lokalpolitiker m fl.

Bild på Ronneby nu, 2020-tal, foto: Martin Moberg, Kulturbloggen

Vilket jag tycker är bra, ska man gå på djupet med att skildra samhällsförändringar och hur den faktiska tryggheten kontra den upplevda tryggheten hos människor påverkas av omvälvande utrikeshändelser som det ännu pågående inbördeskriget i Syrien är, behövs det tid och en kortare reportagefilm med fokus på valet 2022 på en kvart till tjugo minuter hade inte varit tillräckligt.

Det är den positiva delen i bedömningen av dokumentären, efter att ha sett den på SVT Play. I det positiva omdömet ligger också att den är balanserad, människor med olika bakgrund i Syrien och i Ronneby och med tillhörande livsöden får tala till punkt och berätta hur man känner oaktat att den faktiska tryggheten nu har vänt mot det bättre hållet efter gemensamma insatser från samhället.

Men det fattas något eller några saker ska man säga, t ex hade man velat ta del av föreningslivets och civilsamhällets insatser för integration som direkt skalades upp då 2015 och 2016, för att hjälpa till med att ta emot de nyanlända Ronnebyborna. Det finns således mycket kvar att skildra och fråga om, låta fler människor få berätta om hur allt kom att påverka inte bara från ett negativt perspektiv.

För det bestående intrycket efteråt blir p g a det som inte kom med, oaktat att dokumentärfilmen är balanserad, rädslan hos de medverkande Ronnebyborna. De nyanlända Ronnebyborna emellertid har en något annan uppfattning. Man trivs i Sverige, i Blekinge och i Ronneby. Det finns en tydlig drivkraft att lära sig svenska, skaffa sig ett arbete och integreras i samhället man kommit till.

Så gärna en andra och uppföljande entimmes dokumentär om Ronneby producerad av Tom Alandh, med den omisskännliga rösten. En uppföljning med det som inte fanns utrymme att få med i denna dokumentär. Varför inte också ta med berättelserna om mötesplatserna som skapades och de faktiskt positiva möten människor emellan och med en annan röd tråd, hur Ronneby tillsammans liksom förr har varit van vid att ta emot nya människor. För världen har kommit till Ronneby många gånger genom historien och varje gång kommit att påverka staden och dess befolkning.

Fotografiska inför fritt inträde fram till nyvalet

by

fotografiska

Fotomuseeet Fotografiska i Stockholm inför fri entré fram till nyvalet i slutet av mars, som en manifestation för ökad integration

I ett pressmeddelande skriver Fotografiska:
Över 50 miljoner människor är på flykt från krig och katastrofer i världen. Behovet av hjälp är enormt samtidigt som främlingsfientligheten ökar i Sverige. Fram till nyvalet inför Fotografiska fritt inträde för att sätta fokus på Sverige som ett land där humanismen står i fokus. Fritt inträde gäller alla som medverkar till att nya och etablerade svenskar möts genom Kompis Sverige.

Konstens roll i samhället är bland annat att skapa förståelse, för oss själva och för andra. Konsten och kulturen ger oss en möjlighet att se saker ur olika perspektiv vilket främjar toleransen i en tid då samhället allt mer präglas av ett vi mot dom.

Sverige har en tradition av att vara ett land som står för humanism, demokrati och mänskliga rättigheter. Sverige har varit en stark röst i världen för utsattas rättigheter, medlat i konflikter och fungerat som en säker och trygg plats för människor på flykt. Men Sverige förändras.

»Det blåser starka främlingsfientliga vindar övervårt land. 22 mars bestämmer vi vilket Sverige vi
vill leva i. Här och nu spelar konsten en mycket viktig roll. Vi vill få människor att mötas och vår förhoppning är att fler kulturinstitutioner ska ta efter«, berättar Fotografiskas VD Anna Berggren.

Fotografiskas initiativ sker i samarbete med Röda korsets verksamhet Kompis Sverige som matchar ihop och skapar möten mellan etablerade och nya svenskar. Kompisrelationerna ger ett ömsesidigt utbyte som vidgar perspektiv, minskar språkbarriärer och bryter fördomar. Genom att skapa vänskapsrelationer på individnivå ges nödvändiga förutsättningar för ett väl fungerande och mångkulturellt samhälle. Ett Sverige där gränserna mellan etablerade och nya svenskar suddas ut.

»Vi har en dröm om att förändra Sverige genom att skapa möten mellan människor«, säger Pegah Afsharian, initiativtagare till Kompis Sverige.

»Fotografiska är en plats som lockar många gäster som vanligtvis inte brukar känna sig välkomna i ’kultursverige’. Vår förhoppning är att vi med konstens hjälp tillsammans ska kunna få många fler etablerade och oetablerade svenskar att mötas«, säger Natassia Fry, initiativtagare till Kompis Sverige.

Fotografiska erbjuder alla Kompis Sveriges deltagare fri entré för att hjälpa etablerade och nya svenskar att mötas. Fotografiska har öppet 9–23 veckans alla dagar för att så många som möjligt ska kunna komma.

Kultur för integration

by

Sweden AID Orchestra är en satsning som det talats lite om på kultursidorna i pressen. Ändå är det ett av de mest spännande konserter jag sett på år och dar. Där möts symfoniker, vissångare, rappare och grymt duktiga The Real Group i en musikalisk mix som fick de små håren att resa sig.

Sweden AID Orchestra är ett integrationsprojekt där kulturen binder samman det etablerade och utanförskapet. Det är sådant som alltid får mig att utbrista – kultur är mer förenande än larviga tävlingar i kommunal regi där förorterna skall tävla om bästa projekt för att få pengar.

Sweden AID Orchestra är sammansatt av symfonimusiker från nästan hela landet, i flera månader har man utan ersättning övat tillsammans med The Real Group, Sebbe Staxx (från Kartellen), Loney Dear, Adam Kanyama för att sätta samman ett musikaliskt program där den klassiska musiken möter jazzen (The Real Group), rappen och baladmusiken. Och det fungerade så otroligt bra.

Sweden AID leds av dirigenten Hans Åkesson, orkestermusiker i bland annat Stockholms Läns Blåsarsymfoniker och för hela idén till integrationsprojektet står Mikael Anderfjärd som arbetat sedan 2009 med projekt ”Integration 100%”.

Konserter har genomförts i Gävle och nu Stockholm och har burits av två teman. I Gälve där man spelade inför slutsålt konserthus var temat Mitt Nya Hemland och kvällens biljettintäkter gick oavkortat till att stötta ensamkommande flyktingbarn.

I Stockholm var temat ”Skriv dig fri”, ett skrivprojekt för ungdomar i miljonprojekten. Det är en skrivarkurs som vill inspirera ungdomar vars röster sällan hörs i det offentliga och som så småningom skall bli en bok med samma titel ”Skriv dig fri”.

En av drivkrafterna bakom ”Skriv dig fri” är Sebbe Staxx (Kartellen) med ett förflutet inom kriminalitet och missbruk. För Sebbe blev skrivandet och musiken vägen ut och in i ett nytt liv. Hans mycket kritikerrosade pjäs ”Medan vi faller” har varit ett steg i att bearbeta men också försöka förmedla hur livet ser ut i miljonprogrammen.

Sebbe var en av artisterna vid konserten, han rappade på ett sätt som fick även mig som inte gillar rapp att fängslas och när han rappade tillsammans med The Real Group i slutnumret ”Kringsatt av fiender” skriven av poeten Nordal Grieg i ett specialarrangemang av Sebbe själv, slutade publiken nästan att andas. Det var den sången som sjöns i Oslo Domkyrka under minnesgudtjänsten för Utöjaoffren.

Jag har aldrig tänkt mig att rapp och klassiskt, och så vacker poesi som i ”Kringsatt av fiender” kan mötas. Sebbes pappa Rune Stakset läste på norska en dikt skriven av Sebbe som var en direkt förlängning av Nordal Griegs text.

Starkt intryck gjorde också Loney Dear från Jönköping. Ballad och singer/songwriter med en röst och musikalitet som får mycket att blekna. Har aldrig hört talas om honom, aldrig lyssnat på honom tidigare, men där fanns det definitivt mersmak.

I låten ”DurMoll” fick han publiken att fungera som en bakgrundskör medan han själv sjöng.

”Skriv dig fri” gör ingen rättvisa om man inte får se vad det innebär. Ali 15 år, kammad och i kavaj ställer sig lugnt och berättar att den dikt han nu skall läsa är ett brev till hans mamma. En mamma som inte längre finns och som han aldrig fick chansen att säga hur mycket han beundrade.

Senare fick vi lyssna på Pascal 20 år som läste dikten om sin port. Det var osentimentalt och innerligt. Och det var otroligt vackert.

The Real Group är en av landets bästa vokalgrupper, deras förmåga att växla mellan svängig jazz, leka med klassisk musik och renodlad pop är i världsklass. Här finns glädje och musikalitet i exakt den mix som gör att man som publik inte tröttnar.

Slutligen en av Sveriges prisbelönta rappare, 15 årige Adam Kanyama, från Norsborg, som får mig att fundera över ett uttalande från före detta rektorn för för Fryshusets Gymnasium, Jan Sjunnesson (Newsmill 12-09-18) ”rappare antas till exempel till musikprogrammets rapmusikpassion vid Fryshusets gymnasium, där de får ge utlopp för sin ilska och eventuella kreativitet. Dessa elever som sällan klarar av alla tre åren
med examen går ut utan kompetens för vidare studier eller med en yrkesutbildning. Det yrke de utbildats för, rappare, är knappast efterfrågat på arbetsmarknaden och om erbjudanden ges är dessa inte på heltid.”

Sweden AID Orchestra är ett av mest fräscha försök jag sett till att integrera, den så kallade finkulturen och den nya kulturen från förorterna. Vi behöver mer av initiativ med kultur inom skolan, barn och ungdomsverksamhet inte minst i förorternas skolor. Nya Moderaternas idé om att banta estetiska program på gymnasiet, nerbantningar av den kommunala musikskolan är ett direkt hot i arbetet för att integrera. Det är inom kulturen vi kan mötas utan knytnävar och där får grabbar som Sebbe ett utrymme och
möjlighet att starta ett annat liv. Jag behöver väl inte säga att det fanns spelglädje, trots allvarlig underton.

Det finns i nuläget inga planer på fler konserter, men om det blir håll ögonen öppna och gå. Biljettpengarna går till ungdomar och då kan det vara värt 350 kr.

Text: Anne Skaner

DN gör pajaskonst av Ullenhags resa till utanförskapet och förvärrar för de som lever i utanförskapet

by

Integrationsminister Erik Ullenhag gjorde en resa till utanförskapet för ett tag sedan. Ni har säkert läst och hört om när han flyttade sitt kontor en vecka från fräscha innerstan i Stockholm till miljonprogramsförorten Rinkeby.

Veckobesöket i utanförskapet har kommenterats friskt i såväl traditionella som sociala medier. Nu visar det sig att ovanpå detta spektakel har Dagens Nyheter följt ministern denna vecka och det reportage finns i söndagens pappersupplaga av Dagens Nyheter. Så klart. Varför lägga ut det på webben så alla kan läsa? Nej håll det till de som har ekonomi nog att prenumerera på papperstidningen.

Det blir ännu mer spektakel och ren ytlighet när det visar sig att ministern alltså låtit den stora morgontidningen följa med under veckan. Hur tydligt blir det inte att allt bara är ett spel för gallerierna? Rent av ett cyniskt spektakel som förvärrar för de som lever i utanförskap.

Genom att Dagens Nyheter följt med under Ullenhags försök till att kika in i det säregna tillståndet utanförskap kan jag konstatera:

Områden som Rinkeby har mycket klart och tydligt nu fått en av att det är ett område av utanförskap. Rinkeby och dess invånare är alltså tydligt och klart placerade i facket utanförskap. Detta gör det ännu tyngre för de som bor i sådana områden, de är ännu mer stämplade och utpekade.

Tyngre och ber skamligt blir det samtidigt för alla oss som nligt högerregeringens kategoriindelning tillhör utanförskapet men inte bor i detta område.

Att Dagens Nyheter hakade på och följde Erik Ullenhag denna vecka av tillfälliga besök i utanförskapets land visar också hur chefer på redaktioner som DN ser på människor i utanförskap. DN gör pajaskonst av Ullenhags resa till utanförskapet och förvärrar för de som lever i utanförskapet. De fina folket, de välbärgade och framgångsrika: ministern och DN-reportern och fotografen reser tillsammans ut till utanförskapet på ett tillfälligt gästbesök.

Jag tror inte att Ullenhag medvetet vill förlöjliga alla oss som tillhör utanförskapet – han drivs säkert av filantropisk välvilja. Men genom att släppa in mediers fulla bevakning gör han sitt lilla besök till en enda medieföreställning.

Redan ordet utanförskap är läskigt, skrämmande, obehagligt. Redan genom att plaera människor i en sådan kategori försvårar politiker för alla oss som klassas inom detta.

Enligt siffror i DN är 35 procent av de som är inskrivna på arbetsförmedlingen utrikes födda. Det betyder att det finns 65 procent som klassas in under utanförskapet som inte är födda utrikes. Jag kan lova herr Reinfeldt att det finns en och annan som är ”etniskt svensk” bland dessa. Det finns många i dagens samhälle som har funktionshinder av olika slag, fysiska och psykiska, och som arbetsgivare inte anställer. Det finns människor som blivit arbetslösa efter att de fyllt 50 år – och dessa människor blir inte heller anställda. Det finns människor som får svåra sjukdomar och är långvarigt sjukskrivna och hamnar utanför sjukförsäkringssystemet efter ett tag.

Det stora problemet med samhället är fördomarna och att de arbetsgivare som sitter på välbärgade häckar alltid i första hand väljer att anställa män i trettioårsåldern och att politiker måste kategorisera och stämpla grupper och områden istället för att se möjligheter. Sätt igång massor av utbildningar och kurser som kan leda till jobb, underlätta för att starta eget företag – se människan och tro på den enskilde individens kraft om han eller hon får chanserna.

Sluta att dela in i vi och dom, riv stängslen mellan innanförskap och utanförskap – eller: förresten släng bort det usla ordet utanförskap.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kors i taket, DN-ledaren kritiserar högerregeringens politik

by

barn300

Vårdnadsbidraget stöder att kvinnor från invandrargrupper stannar hemma med barnen och är ännu ett hinder för dessa kvinnor att komma ut i arbetslivet.
Statistik har visat att vårdnadsbidraget inte blivit någon succé. Få utnyttjar sig av möjligheten att med låg ersättning stanna hemma med barnen tills de fyllt tre år. Statistiken visar att de som framför allt använder sig av vårdnadsbidrag är kvinnor från andra länder.
Kvinnorna hålls därmed hemma och hindras att komma ut i arbetstlivet.
Barnen blir sämre rustade inför skolstarten. Om mamman stannat hemma med tre barn i tre år var finns det stor chans att barnen inte hunnit lära sig svenska före skolstart.
Det borde till och med Göran Hägglund inse är dåligt för barnen, när de nu trots allt bor i Sverige.

Vårdnadsbidrag är dåligt ur jämställdhetsperspektiv, dåligt för integrationen och det är definitivt ett ingrepp som går mot arbetslinjen.

Och tänk, döm om min förvåning, Dagens Nyheters ledare analyserar vårdnadsbidraget idag och kritiserar högerregeringens politik. Kors i taket, men det är sant. DN-ledaren smular totalt sönder argumenten för vårdnadsbidrag.

Vårdnadsbidraget som princip utmanar arbetslinjen. Det utmanar jämställdheten eftersom den som får bidraget gör sig beroende av den andra förälderns förvärvsinkomster. Och i praktiken utmanar det integrationen.

Tre skäl som vart och ett för sig räcker för att argumentera för att vårdnadsbidraget ska avskaffas.

Det är riktigt sorgligt att höra vilken ansvarslös inställning Göran Hägglunds kansli har gentemot hur skattemedel ska användas:

Från socialminister Göran Hägglunds kansli meddelas att graden av succé inte avgörs av hur många vårdnadsbidrag som betalas ut. Om det så bara är en familj som kunnat vara hemma längre har reformen tjänat sitt syfte.
Tendensen att det i hög grad är invandrarkvinnor med svag anknytning till arbetsmarknaden som väljer att stanna hemma är enligt socialministerns pressekretare inget problem.

DN-ledaren formulerar ett starkt argument mot Hägglunds kanslis resonemang:
Vad människor väljer att göra är en sak, vilket beteende man använder skattemedel för att stimulera är en helt annan.

Tänk om DN kunde ryta till om ett annat totalhaveri som högerskutan är på väg att föra in samhället i:

Regeringskansliet planerar en radikal förändring av bland annat sjuk- och föräldrapenningen.
Det ska inte längre vara den förväntade inkomsten som avgör hur mycket Försäkringskassan betalar ut. Det nya är att ersättningen bygger på personens inkomst under den senaste tiden.

Två människor utför samma jobb, har samma lön. Men den ena får dubbelt så mycket som den andra om han/hon blir sjuk i ersättning från Försäkringskassan. Hur illa ser inte det ut?
De nya förändringarna som högerregeringen skissar på är både ytterligare ett steg mot ojämlikhet i samhället, ytterligare ett sätt att försvåra för unga att komma in i arbetslivet och dessutom ett idiotiskt sätt att få människor att tveka inför att ta ledigt för att vidareutbilda sig. Högerregeringen är ännu en gång redo att genomföra något som ökar klyftorna och minskar möjligheten för människor att kämpa sig vidare, ännu ett hinder staplas upp för den som vill vidareutveckla sig genom studier.
Högerregeringen sänder ut en tydlig signal: det lönar sig inte att studera.

Svensson har också bloggat om detta, liksom JJ.n och En västgötska.

Relaterat:
Aftonbladet, Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,