Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

svpol

Debatt: Ska vi ha barn i Ronneby som står utanför och inte får låna böcker?

by

Trots att bibliotekets personal i Ronneby tydligt gång på gång påtalar att avgift för barns bibliotekslån inte är bra, blir den kvar. (Foto: Martin Moberg, Kulturbloggen)

Debatten om sittande styret Samling för Ronnebys beslut att införa en avgift för barns bibliotekslån, som slår till när lån inte lämnats tillbaka i tid eller om lånet förkommit – den fortsätter föras i lokala medier. Det efter att kommunfullmäktige under våren har behandlat frågan och där styret röstade igenom förslaget att, trots den berättigade kritiken, fortsatt behålla avgiften. Men helt eniga var de inte denna gång, en kommunfullmäktigeledamot från Liberalerna (se bifogad skärmdump ovan) valde att lägga ett förslag om att ta bort avgiften och fick i voteringen stöd av oppositionen S, V och MP. Majoritetsbeslutet går emot bättre sans och vett kan man konstatera, t ex är bibliotekets personal som profession tydliga i sin kritik och det har man varit hela tiden.

Kulturbloggen har tidigare den 6 maj i år uppmärksammat detta och ställde då frågan till SD, M, KD och L i Ronneby på vilket sätt en sådan avgift skulle vara läsbefrämjande? Det finns ett uttryck som säger att en inställd spelning också är en spelning, ett uteblivet svar från Ronneby kommuns styrande ledning är i sig således ett sorts svar. Men barnen i kommunen förtjänar betydligt bättre än så, en avgift på deras bibliotekslån har redan fått konsekvenser. Lånefrekvensen går nedåt, eftersom föräldrar är oroade över att en sådan bestraffande avgift införts. Det sker i ett läge, när vi vet att det är viktigt att barn och unga i Sverige läser mer. Ronneby kommun borde sannerligen tänka om och göra rätt. Ska vi ha barn i Ronneby som står utanför och inte får låna böcker? Skärpning!

Debatt: Hur kan en avgift som införts i Ronneby på lånekort för barn vara läsbefrämjande?

by

Hur tänkte ”Samling för Ronneby” här, hur kan en avgift på lånekort för barn vara läsbefrämjande? (BLT lördag 6 maj 2023)

Läser i Blekinge läns tidning idag på Ronneby-sidorna om att den nya avgift, som har införts på barnlånekort, nu har blivit en börda för personalen på biblioteken i Ronneby kommun. Personalen får också rätt så syrliga reaktioner från föräldrarna till de barn och unga det handlar om. Styret som tillträdde efter valet 2022, ”Samling för Ronneby” (som Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill kalla sig för) ligger bakom denna avgift och då kan man sannerligen undra – på vilket sätt skulle denna avgift befrämja bibliotekets uppdrag att verka läsbefrämjande för barn och unga i Ronneby kommun?

Det är nämligen så att hanteringen av fakturor till föräldrarna kostar betydligt mer i både pengar och arbetstid för biblioteken i kommunen framför allt än de pengarna som kommer in. Har egentligen berörda partier i styret och deras politiska företrädare ens bemödat sig att efterhöra vad personalen på biblioteken tycker? Framför allt de SD, L och M-politiker som sitter i kommunstyrelsens arbetsutskott, som gärna vill ha avgiften kvar. Dessutom verkar man inte ha tagit in barnperspektivet tillräckligt i beredningen av ärendet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har under hela resans gång varit emot avgiften i fråga.

Det av fullt begripliga och välgrundade anledningar, biblioteken i Ronneby kommun har ett läsbefrämjande uppdrag gentemot barn och unga. Det behöver läsas mer än det gör idag och resultaten i skolan kan faktiskt förbättras om barn läser mer böcker inte bara under skoltid utan också på fritiden. Det är gynnsamt för t ex läsförståelse, utveckling av ordförråd och kreativitet något som digitala hjälpmedel inte kan ge på samma sätt. Gör om, gör rätt brukar man säga. I detta fall är det precis just det som Ronneby kommun behöver göra. Ställer således frågan igen till partierna i ”Samling för Ronneby”: Hur i all friden kan en avgift på barnlånekort vara läsbefrämjande?

Föreläsning, Demokrati 100 år – ”Tror jag att min röst spelar roll eller tror jag det inte?”

by

Blekinges landshövding, Ulrica Messing, föreläser om demokratin och politiken bl a sett från personliga erfarenheter. Foto: Martin Moberg,

Under gårdagskvällen begav jag mig till Ronneby Stadsbibliotek för att lyssna på en intressant föreläsning i serien Demokrati 100 år, som är ett samarrangemang mellan Studieförbundet Vuxenskolan och Ronneby Stadsbibliotek. Att biblioteken är en plats för sådana arrangemang utöver att låna böcker och datorer för att surfa på Internet, är bra men också viktigt sett ur en demokratisynpunkt. Ulrica Messing, som i fjol höstas i september utsågs till landshövding i Blekinge län av regeringen, var inbjuden att hålla en föreläsning för oss dryga 30-talet åhörare.

Messing är mest känd, för de av oss som varit med ett tag i politik och samhällsliv, för att ha suttit med i regeringen som statsråd först på arbetsmarknadsdepartementet, sedan på Kulturdepartementet och på Näringsdepartementet när Göran Persson (S) var statsminister 1996 till 2006. Vilket hon lyfte inledningsvis, för att sedan ställa en fråga – varför politik? Ja, varför inte? Det pratades politik och samhällsfrågor hemma under Messings uppväxt i Hällefors, och det var inte ovanligt förr generellt sett vid t ex köksbordet att man gjorde det.
Det är viktigt att det tycks, hemma, på arbetsplatsen mm att åsikter får mötas under samtal och dialog för vad händer när människor tystnar och samtalet klingar av? Vilket samhälle får vi då och hur påverkar det t ex väljarnas vilja att gå och rösta när det är val? Intressant frågeställning som Messing lyfte, när man kan följa valdeltagandets utveckling historiskt ligger Sverige högt internationellt sett med 4 av 5 väljare och fler som röstar vart fjärde år (före 1994 var det vart tredje år), även om det i år minskade oklart varför i skrivande stund.

Vi fick också veta mer om länsstyrelsernas funktion och roll, att de är 21 stycken spridda över landet och att de är regeringens förlängda arm i länet vet nog de flesta. Men visste ni att länsstyrelsen är en enrådsmyndighet till skillnad från t ex Försäkringskassan som styrs av en styrelse eller Rättshjälpsnämnden som styrs av en nämnd? Tror inte att man i vardagen tänker på att det ser ut så. Det som i högsta grad fortfarande är aktuellt, valet, styrs av vallagen som inför årets val hade skärpts på ett antal punkter bl a får man inte rösta två stycken samtidigt och att valsedlarna hämtas från ett ställ skymt bakom en skärm. Länsstyrelserna har ett ansvar att säkerställa att räkningen och hanteringen av valsedlarna efter valdagen sker på ett korrekt och transparent sätt.

För frågan i rubriken ”Tror jag att min röst spelar roll eller tror jag det inte?” som Messing ställde i samband med att hon talade om valet och länsstyrelsens arbete, är verkligen tankeväckande. För det finns länder inte alls långt från Sverige, där väljarnas tillit till att det går juste och rättssäkert till är mycket låg på faktiskt goda grunder. Ett sätt att upprätthålla tilliten, är just genom att ha en vallag och att röstningen sker på ett tillgängligt och transparent sätt under hela processen.

Men minst lika viktigt är att det finns möjlighet till samtal och möten människor emellan samt att det ges tid att reflektera och utveckla tankegångar lite mer än genom snabba och kortfattade svar i sociala medier det tog Messing fasta på. Jag tycker att det var en givande och intressant kväll som Blekinges landshövding hade hand om och vi lärde oss lite mer om demokrati som stadfästs framför allt i Regeringsformens portalparagraf.

Debatt: Förödande besparingar på biblioteken i Ronneby – vaffor gör di på detta viset?

by

Medan Ronneby kommun går 66 milj kr plus i bokslutet, ska biblioteken i kommunen dra åt svångremmen. Hur tänker man då? Skärmdump: SR P4 Blekinge

Ronneby kommun kom idag 18 februari med sitt bokslut för fjolåret 2021 (+ 66 milj kr), det visade sig bero på att framför allt skatteintäkterna har ökat betydligt mer än vad som beräknats i prognoserna. Det samtidigt som kommunen, likt alla andra kommuner i landet, har fått rejält med statliga stödpengar för att kunna hantera kostnader relaterade till covid-19 pandemin.

I det läget har den moderatledda minoritetsalliansen och SD utifrån den budget för 2022, som de röstade igenom i kommunfullmäktige i november 2021, lagt stora besparingar på den kommunala verksamheten. Hela kommunens budget ska dras ned med ytterligare 40 milj kr. Det är en ansenlig summa. Mycket av dessa besparingar kan sannerligen ifrågasättas nu när ekonomin de facto inte bara går ihop utan genererar betydande överskott.

En sådan besparing berör biblioteken i kommunen, det är helt tanklöst agerat i och med att biblioteken har en viktig position i samhället att inte bara låna ut böcker, film mm utan de har också en demokratibefrämjande roll. I år när biblioteken i Ronneby storsatsar på att lyfta demokratins genombrott för drygt 100 år sedan, ska ändå besparingar drabba biblioteken och det viktiga arbete de utför dagligen. Vaffor gör di på detta viset?

TV-recension: Balanserad skildring av när världen anno 2015 kom till Ronneby

by

Titel: När världen kom till Ronneby

Betyg: 3+

Premiär: 9 januari 2022, Centrumbiografen Ronneby och SVT Play. 12 januari i SVT 1.

Producent: Tom Alandh

Klippning: Heleen Rebel, sfk

Foto: Kalle Segerbäck

Ansvarig utgivare: Axel Arnö, SVT

Medverkande: Intervjuade Ronnebybor, Anna Johansson, polisen Ronneby, Lars Trägårdh, professor i historia vid Ersta Sköndal Högskola i Stockholm, Emma Gunler, journalist Sydöstrans Ronnebyredaktion och Roger Fredriksson, kommunalråd Ronneby m fl

Bild på Ronneby då, (faksimil: När världen kom till Ronneby”), Martin Moberg, Kulturbloggen

I söndags den 9 januari hade Tom Alandhs dokumentärfilm ”När världen kom till Ronneby” världspremiär på Centrumbiografen i Ronneby och på strömningstjänsten SVT Play. En mycket intressant dokumentär som det hade arbetats en längre tid med och som har sin huvudsakliga utgångspunkt i hur den stora flyktingströmmen från krigshärjande Syrien 2015 i nästa steg kom att påverka Ronneby som stad och samhälle.

Tom Alandh är sannerligen välmeriterad med bakgrund som journalist och dokumentärfilmare och har sedan 1970-talet gjort närmare 100 stycken dokumentärfilmer, som har sänts i SVT. Han har under årtionden träffat de flesta i vårt avlånga land och gjort dokumentärfilmer om både kända och okända människor. Monica Zetterlund, Håkan Juholt, Annika Östberg, Jan Troell, Anna Lindh och ”Nacka” Skoglund för att nämna några av dem.

Nu var turen kommen att göra en kortare reportagefilm om Ronneby inför valet 2022, så var det tänkt. Det hade nämligen kommit en ny studie om social tillit i samhället, som hade publicerats av professor Lars Trädgårdh , som visade på att Ronneby är en av de städer i landet där det är som sämst ställt med förtroende människor emellan. Ronneby hade också tagit emot många nyanlända från Syrien drygt fem år tidigare. Därför ville Alandh besöka Ronneby och under en period ta reda på varför är det så som det framgår av Trädgårdhs studie.

Väl i Ronneby kom tanken om ett kortare reportage inför valet 2022 att förändras, då det visade sig finnas flera intressanta berättelser att dokumentera. Ronneby hade också samma sommar, augusti 2020 varit i riksmedias blickfång efter omfattande skadegörelse i centrum. I stället gjordes planeringen om och det blev en timmes lång dokumentärfilm med intervjuer med infödda och nyanlända Ronnebybor, företrädare för polisen, lokalpress och lokalpolitiker m fl.

Bild på Ronneby nu, 2020-tal, foto: Martin Moberg, Kulturbloggen

Vilket jag tycker är bra, ska man gå på djupet med att skildra samhällsförändringar och hur den faktiska tryggheten kontra den upplevda tryggheten hos människor påverkas av omvälvande utrikeshändelser som det ännu pågående inbördeskriget i Syrien är, behövs det tid och en kortare reportagefilm med fokus på valet 2022 på en kvart till tjugo minuter hade inte varit tillräckligt.

Det är den positiva delen i bedömningen av dokumentären, efter att ha sett den på SVT Play. I det positiva omdömet ligger också att den är balanserad, människor med olika bakgrund i Syrien och i Ronneby och med tillhörande livsöden får tala till punkt och berätta hur man känner oaktat att den faktiska tryggheten nu har vänt mot det bättre hållet efter gemensamma insatser från samhället.

Men det fattas något eller några saker ska man säga, t ex hade man velat ta del av föreningslivets och civilsamhällets insatser för integration som direkt skalades upp då 2015 och 2016, för att hjälpa till med att ta emot de nyanlända Ronnebyborna. Det finns således mycket kvar att skildra och fråga om, låta fler människor få berätta om hur allt kom att påverka inte bara från ett negativt perspektiv.

För det bestående intrycket efteråt blir p g a det som inte kom med, oaktat att dokumentärfilmen är balanserad, rädslan hos de medverkande Ronnebyborna. De nyanlända Ronnebyborna emellertid har en något annan uppfattning. Man trivs i Sverige, i Blekinge och i Ronneby. Det finns en tydlig drivkraft att lära sig svenska, skaffa sig ett arbete och integreras i samhället man kommit till.

Så gärna en andra och uppföljande entimmes dokumentär om Ronneby producerad av Tom Alandh, med den omisskännliga rösten. En uppföljning med det som inte fanns utrymme att få med i denna dokumentär. Varför inte också ta med berättelserna om mötesplatserna som skapades och de faktiskt positiva möten människor emellan och med en annan röd tråd, hur Ronneby tillsammans liksom förr har varit van vid att ta emot nya människor. För världen har kommit till Ronneby många gånger genom historien och varje gång kommit att påverka staden och dess befolkning.