Maja Ivarsson är en av Sveriges mest karismatiska frontpersoner, men på Cirkus blev det tyvärr en kväll där förutsättningarna arbetade mer emot henne än med henne.
Det började redan med produktionen. Ljussättningen dominerades av hårt motljus, vilket gjorde det svårt att överhuvudtaget se vad som hände på scenen. Ivarsson, som vanligtvis glänser i sin sceniska närvaro, förlorade mycket av sitt uttryck i dimman av strålkastare riktade åt fel håll. Publiken såg mest siluetter – inte artister.
Ljudet gjorde inte saken bättre. Det var ovanligt grötigt för att vara Cirkus, med instrumenten som krockade snarare än bar upp varandra. Vissa partier var rentav svåra att urskilja, som om mixen aldrig riktigt hittade sin balans.
Därtill kom det nya scenuppbyggda konceptet: en scen placerad mitt på parketten, vilket lämnade bara några få rader publik bakom. Det skapade en känsla av att konserten egentligen bara ägde rum i en liten cirkel av fans allra längst fram. För dem blev det säkert både nära och exklusivt — men för alla andra blev upplevelsen distanserad. Istället för att vara en inkluderande liveshow kändes det som att de flesta av oss stod vid sidan av och tittade in, snarare än att vara en del av det.
Musikaliskt levererade Ivarsson med den energi hon alltid burit med sig, men när ljus, ljud och scendesign hamnar på minus blir det svårt att bära en hel kväll på ren karisma.
Betyg: 2 av 5
Det fanns potential — men produktionen och scenupplägget gjorde att konserten aldrig riktigt nådde ut till publiken. En kväll som borde ha sprakat blev istället en upplevelse i gråskala och motljus.