Adam Forkelid
Dreams
4
Inspalad live 12 oktober 2024 i Krematoriet i Stockholm
Mix och master: Klaus Scheuermann
Prophone Records (distr. Naxos)
Releasedatum: 24/10 2025
Jag har här recenserat pianisten och kompositörens två senaste skivor jämte en tillsammans med Örjan Hultén om jag har ordning på Forkelids utgivning. Träffade honom på Unity häromåret när egna kvartetten spelade och före det på Utopia, också jazzkrog i Göteborg, och då som medlem i Svante Söderqvists eminenta trio. Forkelid är känd från olika sammanhang med varierande sättning. I fjol bestämde han sig för att genomföra en intim konsert på sin kreativa hemmaplan i Stockholm under huvudstadens Jazzfestival.
Denne särpräglade melodiker ansåg i likhet med närvarande åhörare att en sällsam stämning infann sig den gången i Krematoriet, när han mestadels improviserade på den Fazioli F278 som står där. Både pianisten själv och hans professionella jazzmusiker-fru menar att de utan tveksamhet kan identifiera hans sound när de lyssnar på inspelningen den som Adam Forkelid ombesörjde på egen hand. Skivbolaget beskriver musiken som en drömsk och föränderlig resa vars medvetandeström utförare och mottagare delade.
Av albumets sex stycken är fyra improvisationer, ett bygger på en gammal inspelning på telefon medan Strive som lagts sist är en nytolkning hämtad från kvartettskiva jag recenserade härom året. Få låter som Forkelid i Sverige, även om somliga passager kan påminna om Jacob Karlzon eller Joel Lyssarides. Keith Jarrett framstår som en självklar referens. Finner tonspråket mycket angenämt. Kompositören kan delvis betraktas som en stigfinnare, en meditativ kraftkälla vars spel och fantasifulla melodier är värd än större spridning. Om 46-åringen sägs att han musikaliskt sett gärna tänjer på gränser. Skivan uppstod ur lusten att i liten skala genomföra en exklusiv impro-konsert med ett par hållpunkter.
Man sugs ofrånkomligen in i löpningar och meditativa tillstånd. Ibland är anslaget meditativt och minimalistiskt, ibland ombytligt dramatisk. Musiken är således reflekterande och impulsiv om vartannat. Och han har utarbetat ett öppensinnat karaktäristiskt anslag som definierar honom. Tredje stycket som fått heta Time bryter av från huvudspåret genom sina spontana eruptioner. Albumets final är en skönt porlande ballad präglad av vacker harmonik. Första soloalbumet från pianist Adam Forkelid bör definitivt betraktas som helgjutet.