Miss Li, Avicii Arena, Betyg: 3 (5)
Det finns några saker man nästan tar för givna när man går på konsert med Miss Li. En av dem är att det ska vara svårt att stå still. En annan är att Linda Carlsson själv ska vara överallt på scenen, med en energi som verkar komma från en helt annan energikälla än den vi vanliga dödliga använder oss av.
Men när Miss Li firar 20 år som artist på Avicii Arena är det något som inte riktigt stämmer. Hela publiken sitter. Ja, även på parkett. Det är en ganska märklig syn när man vet vilken artist som står på scenen. Jag har svårt att komma på någon annan svensk artist som så självklart brukar kunna få med sig en publik i rörelse.
Miss Li brukar vara suverän på publikkontakt. Hon har en förmåga att skapa känslan av att hela lokalen är en enda stor fest. Den här kvällen finns det visserligen energi på scenen, men kontakten med publiken känns inte lika självklar som jag är van vid. Det blir stundtals mer en show vi tittar på än en fest vi faktiskt är en del av. Kanske gör arenans sittande publik sitt till, men jag saknar den där ömsesidiga urladdningen.
Musikaliskt är det också en kväll som får mig att fundera över hennes utveckling. Jag har alltid haft ett särskilt förhållande till den tidiga Miss Li. Den pianodrivna popen, de jazziga infallen, den lite skruvade personligheten och låtarna som inte riktigt följde någon given popmall. Det var där jag fastnade.
Under de senaste åren har hon rört sig alltmer mot en hyperpoppigare och mer strömlinjeformad ljudbild. Hitsen har blivit större och framgångarna enorma, men jag tycker inte nödvändigtvis att musiken blivit bättre för det. Snarare saknar jag ibland den egenart som fanns i de tidigare låtarna.
Det är därför jubileet blir extra intressant. Här finns en hel karriär att plocka ur, och när de äldre låtarna får utrymme känner jag att det är just där jag hittar den Miss Li jag tycker allra mest om.
Sedan har vi förstås själva Miss Li. Hon är sig lik. Finns det egentligen någon svensk artist som har ramlat så många gånger på en scen? Den fysiska komiken och den till synes okontrollerade energin är en del av hennes personlighet. Den här gången lyckas hon dessutom riva en kandelaber. Det är svårt att inte le. Hos Miss Li kan även en olyckshändelse bli en del av underhållningen.
Det är också hennes stora styrka. Hon är aldrig någon artist som bara ställer sig bakom en mikrofon och levererar låtarna. Det händer saker hela tiden. Hon bjuder på sig själv, tar ut svängarna och verkar inte ha något emot att se lite tokig ut på vägen.
Jubileumskvällen avslutas med att Petter kliver upp på scenen för ”Lev nu, dö sen”. Kvällens enda gäst blir därmed också ett passande sista inslag i firandet.
Tjugo år efter starten i Borlänge är Linda Carlsson en av Sveriges största popartister. Det är imponerande, och det finns gott om anledningar att fira. Men jag går från Avicii Arena med lite blandade känslor. Jag hade gärna sett mer av den gamla Miss Li och framför allt en publik som fick vara med och skapa festen.
Det är fortfarande Miss Li vi pratar om, och en kväll med henne är sällan tråkig. Men den här gången når jubileet inte riktigt hela vägen fram.
Betyg: 3/5