Det finns något charmigt med kortlivade band som vägrar försvinna helt ur historien. Hets var ett sådant projekt. För ungefär 20 år sedan bildade Markus Krunegård punkbandet som under sina elva månader i livet hann ha ambitioner långt större än vad någon kanske hade anledning att tro. Under en period fanns till och med tanken att de skulle bli större än Kent.
Nu är de tillbaka. Anledningen är ganska konkret: den enda skivan som Hets hann ge ut släpps för första gången på vinyl. Det firas med tre spelningar, alla på Södermalm. En Sverige-turné enligt bandets egen beskrivning. Geografin är kanske inte riktigt vad man normalt förknippar med en turné, men det är ändå en underhållande detalj.
Det är också värt att plocka fram en gammal kommentar från Markus Krunegård i Zero Magazine från 2006:
”Folk tänker så mycket… som att man bara kan vara med i ETT band eller att man inte kan släppa två skivor samma år. Vi ska spela in vår andra skiva i augusti, den kommer låta som AC/DC.”
Den andra skivan kom aldrig. Hets historia blev betydligt kortare än ambitionerna och AC/DC-influenserna fick aldrig någon egen fortsättning på skiva. Elva månader blev facit.
Men på Café 44 är det uppenbart att det fortfarande finns liv i det gamla punkprojektet. Det blir en riktigt rolig spelning där bandet inte verkar ha något behov av att dra ut på saker och ting. 15 låtar på 50 minuter. Det är nästan en programförklaring i sig. Punkigt, effektivt och utan onödiga omvägar.
Det finns något befriande med hela upplägget. Inga ambitioner att återerövra musikvärlden, inga planer på att bli större än Kent och definitivt inga löften om en AC/DC-doftande uppföljare. Bara ett band som återförenas för att fira sin enda skiva och upptäcka att det faktiskt fortfarande är väldigt roligt att spela tillsammans.
Hets må ha missat chansen att bli Sveriges största band. De fick aldrig till sin andra skiva heller. Men på Café 44 visar de att elva månader inte behöver vara slutet på en historia. Ibland kan det räcka med en vinylutgåva, tre spelningar på Södermalm och 50 minuter riktigt underhållande punk.