• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Religionsvetenskap

Bokrecension: Vilsna själars paradis: mina år i tantrasektens innersta krets – intressant om vägen in till en destruktiv tantra-grupp

2 juni, 2024 by Rosemari Södergren

Vilsna själars paradis: mina år i tantrasektens innersta krets
Författare Beatrice Karinsdotter
Utgivningsdatum 2024-05-08
Förlag Norstedts
ISBN 9789113125909

Genom yoga hittade Beatrice Karinsdotter, Bea, till tantra som i sin tur förde henne vidare till en speciell inriktning av tantra som visade sig vara en destruktiv sekt. Öppet och ärligt berättar Beatrice Karinsdotter om hur hon hamnade i klorna på en organisation, en tantragrupp som heter TNT, där medlemmarna blir hjärntvättade och blint lyder sin ledare. En sann skildring från verkligheten om hur det bakom fint snack om andlighet och utveckling döljer sig en riktig ful fisk. Ledaren talar om att medlemmarna ska lära sig döda sitt ego men egentligen är ledaren den värsta egoist som kan tänkas som utnyttjar medlemmarna både sexuellt, psykisk och ekonomiskt.

Beatrice Karinsdotter, Bea, berättar hur hon med spänd förväntan går sin första kurs för Sam Harret, den karismatiske ledaren för The New Tantra. Bea har provat på tantra tidigare men hon har hört att hos Sam får de lära sig mycket mer och gå djupare in i äkta tantra, tror hon. Bea upplever kursen som fantastisk och efter kursen berättar hon för dessa ledare att hon jobbar med att ordna event i Sverige och erbjuder sig att hjälpa till.

När Bea går fortsättningskurser blir hon väl emottagen och får höga betyg av kursledaren och blir indragen i ledningen för att arrangera skolans kurser. Som utomstående, när jag läser hennes berättelse, förstår jag direkt att anledningen till att Sam och hans ledningsgrupp snabbt drog in henne i verksamhetens kärna var för att de insåg att hon kunde hjälpa dem att nå ut ännu mer medan hon själv tolkade det som att hon passade perfekt för denna form av tantra.

Det är skrämmande att se hur Bea och andra deltagare dras in i läran och blir hjärntvättade, hur de kan gå på att det är andligt utvecklande att ha sex med många partner, att använda droger och att klä sig sexigt. Ledaren Sam, talar och predikar om att deras tantra är den enda rätta och det är en väg för att bekämpa egot. Sam, ledaren, är det största egot det går att tänka sig men ingen vågar kritisera honom. Sam sprider ett flum-snack om andlighet fast det han sysslar med är så långt från andlighet det går att komma.

Hur kan någon alls, som Bea, gå på detta? Redan när en grupp talar om att de har den enda rätta vägen är det dags att dra ögonen åt sig. Bea skriver med flyt. Hon skriver så vi kan se det som händer med hennes ögon och uppleva det som hon upplevde det då det hände. Därigenom kan vi begripa hur hon kunde dras in i det. När hon blev en del i ledar-teamet får hon resa runt hela världen och organisera skolans kurser, hon tjänar mer pengar än någonsin tidigare och går på tantriska fester för särskilt utvalda och får vänner inom hela världen som är engagerade i denna form av tantra. Det är gemensamt för de flesta som hamnar i destruktiva sekter eller grupper att de får vänner inom sekten vilket gör det svårare att våga lämna sammanhanget. Det blir en form av automatisk censur att kritiska tankar och känslor som sätts igång.

En varningssignal för att en sekt är destruktiv är när ledaren talar om att det finns olika nivåer av den så kallade upplysningen, eller som Sam predikar: olika steg för att uppnå frihet från egot. Det högsta steget, steg tio, har bara han själv uppnått. Och den enda som kan avgöra vilket steg någon uppnått är, förstås, endast ledaren Sam.

När man som läsare står utanför och läser är det obegripligt att människor ens kan fastna i en rörelse som är en sådan bluff men författaren berättar bra och ärligt och gör att det går att förstå hur hon fastnade i ledarens garn.

En sekt brukar inom religionsvetenskap definieras som en grupp där varje medlem måste tydligt visa att hon/hon/hen tror på det som predikas. Det räcker inte med att bara skriva under en blankett som det gör för att gå med i Svenska kyrkan. Det är en vanlig uppfattning att alla sekter är farliga eller destruktiva. Det behöver de inte vara. Sekt betyder bara att det krävs en personlig övertygelse för att komma med och de som är med kan känna att de hittat en gemenskap med likasinnade.

Psykoterapeuten Helena Löfgren om tecken på att en sekt är farlig:
Ökade krav på engagemang
Dåligt bemötande av kritiska frågor
Isolering
Att allt är underbart
Allt ska ske snabbt

Ett kännetecken är ofta att medlemmarna i en destruktiv grupp föraktar och ser ner på alla andra människor och grupper.

Fredrik Sjöberg i Svenska Dagbladet som också recenserat boken är nog inte kunnig om sekter. Han skriver om Vilsna själars paradis:
em som helst kan hamna i en sekt. Så brukar det heta. Orden är tänkta som tröst; de riktas till stackare som ångrat sig och lämnat och efteråt känner sig lurade samt på goda grunder korkade. Att rakt av hålla med om det tröstar ingen. Lika fullt är frasen knappast sann. Vem som helst hamnar inte i en sekt.
Länken till hans recension finns här men eftersom Svenska Dagbladet har betalvägg kan du bara läsa om du har en prenumeration på den tidningen.

Han har fel. Jag har läst många poäng religionsvetenskap på universitetet och sett många undersökningar som är tydliga med att vem som helst kan hamna i en destruktiv sekt.

Aftonbladet skriver om detta:
En underbar sanning som löser allt. Därpå kärleksbombning, isolering och en långsam normalisering av det otänkbara.
Vem som helst kan råka in i en destruktiv sekt, enligt experterna.
…
– Ingen människa går in i en församling som Knutby för att bli misshandlad. Det är en normaliseringsprocess, i kombination med isolering. När det dessutom finns religiösa övertoner så blir det en otroligt giftig cocktail, säger Helena Löfgren, legitimerad psykolog och specialiserad på otillbörlig påverkan.

Beatrice Karinsdotters berättelse om hur hon hamnade i denna destruktiva tantragrupp är intressant. Vad jag saknar är henens berättelse om kampen för att ta sig ur gruppen. På hennes hemsida ser jag att hon idag jobbar med rådgivning och stöd för bland annat de som vill lämna destruktiva grupper. I boken saknar jag mer om detta.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Destruktiva sekter, Religionsvetenskap, Tantra

Bokrecension: Arvet och arvtagarna – en viktig ögon-öppnare

20 februari, 2018 by Rosemari Södergren

Arvet och arvtagarna
Författare: Taina Kantola och Lennart Warring
Utgiven: 2015-10
Formgivare: Niklas Lindblad
ISBN: 9789127143951
Förlag: Natur Kultur

Religion har inte alltid varit patriarkatets beskyddare. De högsta gudarna har inte alltid varit beskrivna som män eller manliga. Inom hinduism finns det gudinnor och det finns inriktningar där gudinnan är det högsta. Hinduism är en av de äldsta religioner som fortfarande har många anhängare i vår tid. Att patriarkatet tog över religionerna var inte det ursprungliga, kanske.

Kulturen i Mesopotamien har påverkat både kristendom och sedan islam, liksom de grekiska filosoferna. Och där, i denna antika värld fanns det en gudinna som steg ned i dödsriket och återuppstod efter tre dagar. En förebild till det som senare skulle predikas i kristendomen.

Boken ”Arvet och arvtagarna – Fem tusen år av mesopotamisk lärdomshistoria” av Taina Kantola och Lennart Warring berättar på ett kunnigt och intressant sätt om kulturen, religion, filosofin, vetenskapen och skrivkonsten som fanns i denna kultur som påverkat både västvärlden och de asiatiska kulturerna.

Västerländsk forskning inom religionsvetenskap, filosofi och andra humanistiska kulturämnen har haft en tendens att jämföra allt utifrån de västerländska upplysningsidealen. Religioner har bedömts efter en kristen ofta protestantisk måttstock. Filosofin har hävdats ha skapats av de grekiska filosoferna. Taina Kantola och Lennart Warring visar tydligt att filosofi fanns redan före de grekiska filosoferna. Troligen har grekerna påverkats av och inspirerats av det mesopotamiska filosoferande tankarna. Världens äldsta filosofiska text om hur man bör leva livet heter Shuruppaks instruktioner och är från sumerisk tid i Mesopotamien, 2.500-2.400 före vår tideräkning.

Shuruppaks instruktioner innehåller råd från kung Shuruppak till sin son Ziusudra. Sonen varnas bland annat för att bruka våld mot kvinnor. Hans dotter får rådet att inte gifta sig med en arrogant man.

Mesopotamien betyder på grekiska ”landet mellan de två floderna” eller Tvåflodslandet och är området runt floderna Eufrat och Tigris i Irak.

Civilisationens vagga förläggs oftast till Mesopotamien för omkring 5.000 år sedan. Under de följande 2.000 åren var tvåflodslandet världens mest högtstående kultur och utövade ett starkt inflytande på sina grannar i Egypten, Mellanöstern och Indusdalen. De bördiga slätterna i södra Mesopotamien, som var en del av den så kallade bördiga halvmånen, gav rika skördar, och läget mellan alla andra civilisationer gjorde kulturer som Sumer, Akkad, Assyrien och Babylonien till de allra mäktigaste under långa epoker.

I Mesopotamien utvecklades de allra äldsta civilisationerna skriftspråk (så kallad kilskrift). Här uppstod också de första städerna Lagash, Ur, Uruk, och Nippur. Många dynastier och imperier har genom tiderna kontrollerat området.

Det historiska området Mesopotamien är en del av Irak sedan nybildningen av staten Irak år 1932. Området tillhörde dock Persien fram till 1535 och Osmanska riket 1535 – 1918, då britterna tog över provinsen efter första världskrigets slut. (Källa Wikipedia).

Mesopotamien som idag är en av världens mest krigshärjade och kaotiska delar har stått fadder för mänsklighetens äldsta civilisationer, vilkas rön och uppfinningar utgör en del av vår vardag än i dag. Här uppfann de gamla sumererna tegelstenen, skrivkonsten, hjulet, statsförvaltningen och mycket mer, men inget av detta hade betytt något om inte deras arv hade förvaltats och vidareutvecklats av andra.

Boken är precis som de står på dess hemsida en hyllning till de många folk som kommit och gått i regionen, och till de framsteg inom filosofi, juridik, statsförvaltning, astronomi och litteratur som de alla bidrog till att skapa eller förvalta.

Tänk om de som strider om religion eller kultur ville läsa denna och öppna sina ögon för att det som de menar att deras egen kultur är bättre på, det fanns redan då, för mer än femtusen år sedan. Ingen kultur står för sig själv, alla är integrerade och influerade av varandra.

Tidningen Expressen har kallat boken Klassisk folkbildning.

Jönköpings-Posten:
Arvet och arvtagarna tillgängliggör de den mesopotamiska lärdomshistorien och överbryggar effektivt de tusentals år som har flutit mellan textens aktörer och läsaren.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, forskning, historia, Recension, Religion, Religionsvetenskap

Upprorsmakaren av Reza Aslan gör Jesus mer levande

8 augusti, 2014 by Rosemari Södergren

upprorsmakaren

Upprorsmakaren – Berättelsen om hur Jesus från Nasaret blev Jesus Kristus
Författare: Reza Aslan
Språk: Svenska
Förlag: Weyler Förlag
Översättare: Margareta Eklöf
ISBN: 9789187347344

Hurdan var eller är Jesus, den människa som den stora världsreligionen kristendomen bygger på? Religionsvetaren Reza Aslan har forskat kring människan Jesus och menar att när ledarna för kyrkorna några hundra år efter Jesus levt och verkat valde vad som skulle vara med i Nya Testamentet och vad kyrkorna skulle lära ut: då valdes viktiga delar av Jesus bort. Jesus blev mer Gud och mindre mänsklig, han blev mindre världstillvänd och blev mer from och mindre rebellisk, menar Reza Aslan.

Det är fascinerande, att när jag läser Aslans forskningsresultat träder en bild fram av Jesus som för mig som kristen gör Jesus ännu mer levande för mig.

Vi vet inte mycket om Jesu liv, men vi vet säkert att han blev hängd och dog på korset. Och vi vet att det var ett straff som de romerska ockupanterna av Palestina reserverade för statens fiender. Reza Aslan är religionsvetare och muslim. Han har försökt att vetenskapligt och historiskt granska vem människan Jesus var och han menar alltså att den gudalika Kristusgestalten som de kristna kyrkorna lyfter fram inte stämmer med vem och hurdan Jesus egentligen var. De böcker och brev som ingår i Nya Testamentet har valts ut flera hundra år efter att Jesus levde och är utvalda för att passa kyrkans syften, enligt Reza Aslan.

Att läsa Reza Aslans granskning av Jesus som människa är en spännande läsning. Författaren vill ju visa att jesus var mycket mer upprorisk och rebellisk än vad många kyrkor predikar. Jag tycker att det mycket väl går att studera Jesusgestalten vetenskaplig. För den som är kristen handlar ju Jesus om mer än en historisk person –
grunden för kristendom är ju tron på/övertygelsen att Jesus uppstod och det kan ju författaren vare sig bevisa eller motbevisa. Reza Aslan går inte heller in på frågan om uppståndelsen särskilt mycket. Det han fokuserar på är hurdan Jesus var som människa.

Jag tycker, som jag redan nämnt, att mycket av det Aslan tar upp är högst intressant. Ju mer människa Jesus blir, desto mer intressant är Jesus ju. Att Jesus existerat torde inte ens de mest fanatiska ateisterna förneka. Men vissa saker som Reza Aslan tar upp tycker jag inte är så vetenskapligt behandlat. Det lustiga är att författaren utan att ha några bevis bara säger att vissa uppgifter är fel i evangelierna i Nya Testamentet, men författarens argument bygger ofta bara på hans egen känsla, han har inga bevis för vad han för fram.

I Nya Testamentet sägs ju att romaren Pontius Pilatus inte tog beslutet om att Jesus skulle avrättas. Pilatus försökte tvärtom fria Jesus och det var de judiska ledarna som tog beslutet att Jesus skulle korsfästas. Enligt Aslan var detta ett sätt för de kristna kyrkorna att bli accepterade av det romerska riket, skulden för att Jesus dödades kunde läggas på judarna. Pontius Pilatus var enligt historiska skrifter, skriver Aslan, en grym person. Det ska därför vara omöjligt att Pontius Pilatus skulle vilja fria Jesus. Det är egentligen frågan om Pilatus alls träffade Jesus, menar Aslan. Det var inte ovanligt att romarna avrättade rebelliska judiska män.

Hmm, tänker jag: har författaren aldrig sett att alla människor någon gång gör något som inte går i linje med hur de brukar göra? Jag har träffat på otaliga sådana fall. Det är inte alls omöjligt att en grym man som Pontius Pilatus också har mjukare sidor och att han träffade Jesus av nyfikenhet och kände att Jesus var något speciellt. Det är också möjligt att Pontius Pilatus vann något på att låta de judiska ledarna ta beslutet.

Det är flera sådana saker som författaren tar upp som han menar bevis mot kyrkans bild av Jesus. Det ironiska är att författaren menar att de som valt ut vad som ska vara i bibeln har gjort det utan att bry sig om sanningen men han gör exakt likadant i sin text. Han för fram sina tankar och tolkningar men inte vetenskapligt eftersom han förkastar alla texter som motsäger hans egen tes.

En detalj som är irriterande och ett tecken på vad Reza Aslan vill med sin bok är att han konsekvent vägrar ange tideräkningen som vi i västvärlden faktiskt gör. Istället för att skriva f.Kr (före Kristus) och e.Kr (efter Kristus) skriver han hela tiden f.v och e.v för före och efter vår tideräkning. Varför anstränger han sig så för att få bort ordet Kristus – när det ändå är så vi gör.

Men om Reza Aslan med sin bok hoppas få bort Jesus som Kristus – då har han inte lyckats. Tvärtom. Ju mer mänsklig och ju mer levande människan Jesus blir, desto mer trovärdig blir han – och om Gud eller gud fanns/finns i Jesus – det blir inte mindre av att Jesus var en människa. För om det är något som är väldigt säkert, är väl ändå att det fanns en man som hette Jesus och som levde kring vår tideräknings början, som kostfästes och som enligt hans efterföljare uppstod.

Recensenten i Sydsvenskan formulerar detta väldigt bra:
Apostlarna ville ha en judisk Messias. Paulus ville ha Jesus Kristus. Reza Aslan vill ha en militant revolutionär. Walter Wink och jag själv vill ha en ickevåldsaktivist. Och den Jesus jag själv vill ha, säger kanske mer om mig själv än om den fattige jude som för tvåtusen år sen lämnade ett så djupt avtryck i historia, tradition och mystik.

Relaterat: Recension i DN och i Sydsvenskan.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Jesus, kristendom, Religionsvetenskap, Reza Aslan, Upprorsmakaren

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Millesgården Tal R - Elefanten i … Läs mer om Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Foto: Sören Vilks Nietzsche kontra … Läs mer om Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in