Författare: Elin Olausson
Utgivningsdatum: 2025-08-26
Förlag: Ravenheart förlag
Förledd – den andra delen i Elin Olaussons Bruket-trilogi är överlag skarpare skriven än den första delen, Gnistregn. Det finns fortfarande vissa bitar i boken som skulle kunna förbättras, men generellt har kvalitén på Olaussons skildringar förbättrats. Olausson verkar mer bekväm med sin egen stil, i jämförelse med den första boken i trilogin. Prosan i sig har trappat upp i charm.
Mitt största problem är fortfarande dialogen, som är stel, men med tanke på att även de flesta karaktärerna i boken är socialt klumpiga går den biten att förlåta. Trots det är det vissa delar av både dialogen och de inre monologerna som framstår som en aning överdramatiska. I stort sett har dialogen dock blivit skarpare, och även med mer humor.
Den andra delen i trilogin är fortfarande mycket slowburn, vilket får mig att oroa mig en aning för att den sista delen kommer att ha för mycket handling istället. Hittills håller Olausson tempot. Det långsamma i handlingen till och med bidrar till en särskild stämning i boken. Det nordiska stilla mörkret, med mytiska väsen i skogen. Att boken är lite långsam är därför i sig inte ett problem, men det kan bli lite av ett problem i framtiden om författaren väljer att packa in mycket mer handling i den sista delen.
I likhet med Gnistregn är de blyga karaktärerna och deras relationer mycket charmiga, till och med charmigare i Förledd i jämförelse med den första boken. Som läsare blir jag mer orolig för hur det ska gå för karaktärerna. På så vis är Förledd skildringsmässigt mer spännande än Gnistregn.
En sak som kan vara värd att uppmärksamma är hur Olausson använder sig av de mytiska elementen i sina skildringar. Bruket-trilogin är nästan närmare magisk realism än fantasy. Kanske inte fullständigt, men sättet det vardagliga och det stillsamma förs ihop med myt och folktro skapar en fascinerande dynamik. Trots att folktron inte är en självklar del av miljön – vilket ändå innebär att vi inte riktigt är i magisk realism-territorium – introduceras den inte heller som någonting storslaget. Det mytiska kommer från utanför det vardagliga, men integreras så smidigt att det till slut känns helt naturligt i miljön. Det ska bli intressant att se hur författaren för ihop alla huvudkaraktärernas berättelser med det mytiska.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.