• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Åldersdiskriminering

Svenska medier hot mot demokratin och hinder för svensk välfärd

24 oktober, 2012 by Rosemari Södergren

Svenska medier är ett stort hot mot svensk välfärd och ett hot mot demokratin.
För ett tag sedan intervjuade jag integrationsminister Erik Ullenhag om åldersdiskriminering. Han menade att svenska medier är ett hot mot demokratin eftersom medier dels bara  rekryterar journalister som är purunga och det gör i sin tur att det medier rapporterar om blir ett skevt urval mot vad människor vill veta mer om. Nöjesjournalistiken får dominera totalt.

Statsminister Fredrik Reinfeldt nämnde i en intervju att svenska invånare i framtiden kommer att behöva arbeta längre upp i åldrarna, ifall vi vill behålla vår välfärd. Det blev ett himla liv kring detta. Som alltid tosg de yrkesgrupper upp där människors kroppar slits före 65-årsåldern.
Ja det är sant, det finns arbeten och miljöer som sliter på människor – men obestridliga fakta är att ändå en allt större del av befolkningen är piggare och fräschare allt högre upp i åldrarna. Ett obestridligt faktum är nog också att välfärden inte kan upprätthållas om inte fler människor kan arbeta.

Tisdagen den 23 oktober togs frågor kring Sveriges åldrande befolkning då SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) tillsammans med in Framtidskommissionen hade bjudit in forskare och praktiker för att diskutera utmaningar kring detta. Statsminister Fredrik Reinfeldt är ordförande i Framtidskommissionen och den som samordnar kommissionens arbete med den demografiska utmaningen och han deltog i seminariet.

Det är typiskt och skrämmande att det enda jag hittills sett rapporterats därifrån i medier var i morgon-tv från SVT där, naturligtvis, de arbetsområden där människor slits ut före pensionsålderns togs upp. Allt för att låtsas som att det inte finns något problem med att människor inte duger i arbetslivet när de fått många års erfarenhet.

Ett annat skrämmande exempel står arrangörerna av seminariet själva för.

I inbjudan uttrycks det så här:
I de flesta utvecklade länder ökar antalet äldre som andel av hela befolkningen på grund av ökad medellivslängd, bättre hälsa och minskat barnafödande. Detta medför att åldersfördelningen blir alltmer skev. Ett längre arbetsliv när befolkningen åldras – behövs det och hur ska det gå till? Det är seminariets huvudfråga.

Skrämmande hur den diskriminerande synen på äldre också genomsyrar inbjudan. Varför uttrrycker de sig som att åldersfördelningen är skev. Skev utifrån vilka värderingar? Utifrån tankesättet att en människa inte duger något till efter en viss ålder? Skrämmande att det står så i själva inbjudan.

Minst lika skrämmande är att inte medier hittills tycks ha tagit upp frågan. Det är så sorgligt självklart: fördomarna frodas kring människor som inte är unga.

Reinfeldt vågade säga att människor bör kunna jobba efter 65 år. Och det kommer att behövas att människor gör det om vi ska upprätthålla välfärden. Självklart är det lika viktigt att unga människor kan få jobb och att människor från andra länder kommer in i arbetsmarknaden. Men det tas upp i medier och diskuteras. Men åldersdiskrimineringen är ett stort problem.

När de flesta arbetsgivare inte anställer människor som fyllt 50 och svenska medier inte anställer något som fyllt 40 – och Aftonbladet exempelvis är  ännu värre: deras medelålder på de anställda är 38 år. Det säger sig självt att Aftonbladet inte anställer någon som fyllt 35, kanske knappt någon som är över 30. Och vad för detta med sig i förlängningen? Det som rapporterar om i svenska medier blir till övervägande nöjesjournalistik.

Ja nöje är viktigt men det borde inte dominera nyhetsrapporteringen.

Svenska medier är förmodligen den grupp arbetsgivare som är värst på att åldersdiskriminera. Och nu undrar jag: om statsminister Reinfeldt på allvar tycker att människor ska kunna arbeta högre upp i åldrarna: vad är han och hans regering beredd att göra för att motverka fördomarna om människor över 50 år?

 

Jag skickar också en öppen fråga till Socialdemokraterna: är ni beredda att ta itu med problemet att människor över 50 år sorteras bort från arbetslivet? Är ni beredda att göra något åt åldersdiskrimineringen?

 

 

Vi kan inte räkna med att svenska medier tänker ta upp problemet, eftersom de själva är den största arbetsgivaren som satt åldersdiskriminering i system.

 

Hellre rapportera om överklassens protester mot nedskärning av gratis champagne än att rapportera om de verkliga problemen i samhället.

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: Åldersdiskriminering, Medier, Reinfeldt

Stockholms stadsteater: I sista minuten – en föreställning alla bör se

25 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

I sista minuten
Manus Carin Mannheimer
Regi Sissela Kyle
Stockholms stadsteater
Premiär 24 augusti 2012

Äntligen har Carin Mannheimers ”I sista minuten” kommit till en scen i Stockholm. Den sattes upp förra året i Göteborg och blev en publik- och kritikersuccé. Succén lär upprepas i Stockholm när den nu satts upp i regi av Sissela Kyle och med de rutinerade skådespelerskorna Yvonne Lombard, Meta Velander och Meg Westergren. Premiärföreställningen fick stående ovationer och publiken skrattade ofta under föreställningen och applåderade till extra roliga scener.

Ja för rolig är ”I sista minuten”, fast rolig med en allvarlig underton. I centrum står tre åttioåriga damer som har varit vänner sedan ungdomen, sedan tiden då de stod på barrikaderna och ville förändra världen och bodde i kollektiv. De träffas ofta, retas med varandra men håller ändå ihop. De brukar spela bridge varje måndag men den fjärde bridgespelaren har dött och nu har Solveig hittat en ny pensionär som ska spela med dem. Problemet är bara att denna person visar sig vara en man, Per. Det tycker inte Marianne om, i vars stora lägenhet de håller till. Solveig däremot blir förtjust och förälskad.

Handlingen utspelar sig i Mariannes lägenhet, en stor paradvåning som är alldeles för stor för henne och som hon egentligen inte har råd med längre. Pensionen skulle räcka tills hon blev åttio – men nu när hon blivit äldre än så, vad kan hon göra? Måste hon flytta till en liten lägenhet, långt bort från alla träd och allt som ger henne minnen? Vissa dagar är minnena det enda som gör dagen värd att genomlevas. Lägenheten ska omvandlas till bostadsrätt, som hon inte har råd att köpa – och vilken bank ger en gammal dam lån?

Att åldras i dagens samhälle är något okänt. Den som fyllt 80 vill inte sitta på undantag och allt fler kommer att vägra att ligga på dåliga äldreboenden i gamla blöjor. Carin Mannheimer tar upp ett viktigt ämne, ett ämne som kommer att bli oerhört hett ju fler som börjar närma sig pensionsåldern och uppåt. En ny generation äldre växer fram, en generation som inte kommer att acceptera att bli behandlade som kollin.

Marianne som handlingen framför allt kretsar kring är en övre medelklass-kvinna som varit gift med en överläkare och själv har hon varit en skarp journalist. Carin Mannheimer har helt klart helt medvetet valt en sådan huvudperson, för det är medelklassen och speciellt den övre medelklassen som kan gå i fronten för att kämpa för bättre villkor för äldre människor. Tyvärr är det ju så. Det är den krassa verkligheten. Människor från grupper med mindre makt i samhället har svårare att göra sig hörda. Tyvärr.

Amelia Adamo skriver i programbladet för föreställningen:
Tack Carin Mannheimer! Du anar inte vad du gjort för oss ung-gamla med dina pjäser ”Sista dansen” och ”I sista minuten”.
Min spaning visar, att nyfikenheten på hur det där livet ”sen” kommer att bli bara ökar. Vi kommer att få se nya förebilder pubicerade i media – ingen under 80 – som gör gör saker vi inte tror att folk i den åldern gör. Allt ifrån att åka jorden runt med en liten rycksäck till att ta pilotkörkort och påbörja en business för flygfärdtjänst. PRO-föreningarna kommer ha ABBA-discodans och döpa om sig till smarta seniorer. Det är inte skämt.

Det är väl lite typiskt för just en välbärgad lyckad kvinna i övre medelklassen som Amelia Adamo att peka på de delar ur föreställningen. ”I sista minuten” son tar upp  att människor över 80 också är människor, vilket sällan tas upp i svenska medier. Jag tror tyvärr att hon har fel. Svenska medier kommer inte att skriva om åldrade människor, hur tuffa de än är. I Sverige råder ju en extrem åldersdiskriminering på många plan. Se bara på svenska medier som Aftonbladet och DN som i stort sett bara anställer människor under 30. Redan vid 50 sorteras människor bort i det svenska arbetslivet. Undantag är just människor ur samma grupp som Amelia Adamo som har mäktiga och rika förbindelser.

För mig handlar ”I sista minuten” om mycket mer än att en liten grupp kvinnor i övre medelklassen ska kunna åldras med respekt från omgivningen. Ett viktigt ord som sammanfattar mycket av föreställningen är ”vänskap”. Kärlek och erotik kommer och går, men vänskap håller. Carin Mannheimer visar på ett sätt, en väg, en metod att ta sig igenom ålderdomen utan att vara alltför ensam. Om fler kan leva tillsammans i kollektiv kan nog många ha en betydligt bättre ålderdom. Varför måste livet var tungt och långsamt och tomt och ensamt för den som blivit äldre?

Trion Yvonne Lombard, Meta Velander och Meg Westergren spelar så bra och de flankeras av de två männen i föreställningen som spelas av Lars Lind och Jacob Nordenson. Det är svårt att spela komedi på det här sättet, denna form av komedi kan lätt kantra över till buskis. Skådespelarna klarar balansgången öven om det av och till syns att de har rätt roligt själva åt sina repliker.

En skrattfest utlovas var och en som ser föreställningen, men den ger förhoppningsvis också öppnade ögon för att människor har ett värde efter 70. Kanske kan föreställningen vara en hjälp till att få igång en debatt om hur vi kan skapa förutsättningar för att människor ska kunna fortsätta leva och blomstra i ålderdomen? Kanske kan pjäsen hjälpa till att motverka den tunga ålderdiskriminering som härskar i Sverige.

Här skrev Kulturbloggen om I sista minuten när den sattes upp i Göteborg.
Här skrev Teatermagasinet om I sista minuten när den sattes upp i Göteborg.

Här har Scenbloggen skrivit om I sista minuten i Stockholm.

Foto: Petra Hellberg

På scen
Marianne Yvonne Lombard
Annlouise Meta Velander
Solveig Meg Westergren
Per Lars Lind
Staffan Jacob Nordenson
Kristin/Sara Eva Stenson

Produktion
Av Carin Mannheimer
Regi Sissela Kyle
Scenografi och kostym Charles Koroly
Ljus Patrik Bogårdh
Ljud Terese Johansson
Mask Kjerstin Elg

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm stadsteater, teater, scenkonst, åldersdiskriminering, Carin Mannheimer

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Åldersdiskriminering, Carin Mannheimer, Scenkonst, Stockholm stadsteater, Teater

Erik Ullenhag och näringslivet glömmer totalt bort åldersdiskrimineringen

1 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Söndag den 1 juli skiner en varm sol över Stockholm – och kanske orkar den lysa upp Gotland också. Där börjar nämligen Almedalsveckan  och först ut är Sverigedemokraterna. Det uppmärksammas Dagens Nyheter genom att ta in en debattartikel av immigrationsminister Erik Ullenhag tillsammans med representanter för näringslivet. De tar upp vilken enorm resurs det är för Sverige att ha en mängd medborgare som är födda i andra länder och därför kan tillföra erfarenhet till arbetsgivare.

Jadå. Ullenhag och näringslivet har rätt i detta.

Men det som är så trist och så typiskt är att ingenstans i debattartikeln nämns åldersdiskrimineringen.
Debattförfattarna tar bara upp att människor från andra länder behövs i arbetlivet och att unga måste släppas in i arbetslivet.

Att människor som fyllt 45 år och ännu mer de som fyllt 50 år och som blir arbetslösa – de är chanslösa i det svenska arbetslivet. Varför ser näringslivet och Ullenhag inte det problemet? Det är inte bara ett problem för varenda människa som drabbas av detta. Det är också en gigantisk sjukdom i vårt samhälle idag att människor ratas när de blivit medelålders.

Varför ser de inte detta problem eller struntar de i det? Kanske är det så att för dem är det ingen problem. Den välbeställde klarar sig ju alltid. Näringslivets makthavare får ju alltid jobb även om de fyllt 65, om de vill. Likaså i Erik Ullenhags kretsar, förmodligen. Han kommer ju från en välbeställd bakgrund och där tar de hand om varandra. Men den som kommer från arbetsklassbakgrund är dörrarna stängda om han/hon/hen blir arbetslös efter 45 års ålder.

I debattartikeln skriver Ullenhag med flera bland annat:
Sverige har en tradition av att vara ett öppet, tolerant och dynamiskt land. Vår öppenhet har bidragit till ett välmående samhälle med hög tillit människor emellan och har varit en viktig orsak till den ekonomiska tillväxt som har byggt vårt välfärdssamhälle. Öppenheten har också gjort att Sverige blivit ett framgångsrikt exportland. Genom historien har människor kommit från andra länder för att arbeta i vårt land. Alla dessa människor har på olika sätt berikat Sverige och svenska företag har genom historien varit beroende av denna arbetskraft.

Öppet och tolerant? Nej inte gentemot människor som fyllt 50 och som blivit arbetslösa.

Människor som har många års arbetslivserfarenhet och livserfarenhet kan faktiskt tillföra kompetens till en arbetsplats. Den som varit med några år kan ofta sätta in saker i ett sammanhang på ett annat sätt och kan också ha blivit mindre meningslöst prestigejagande.

Men istället sorteras ansökningar från den som fyllt 45 och uppåt bort direkt när de söker jobb. Det är nog näringslivets makthavare väl medvetna om.

Erik Ullenhag med medskribenter rekommenderas att genast införskaffa och läsa Bodil Jönssons bok ”När horisonten flyttar sig”, en bok som avslöjar samhällets åldersdiskriminering.

I bräschen för ålderdiskrimineringen går för övrigt svenska medieföretag. Där sorteras människor bort redan när de fyllt 40, såvida de inte har goda kontakter med redaktionsledningen och kan få chefsjobb. Annars sorteras de bort till och med som sommarvikarier. Därför är det så klart helt tyst om ålderdiskrimineringen i svenska medier.

För övrigt noterar jag att det politiska läget är väldigt intressant. Aftonbladet berättar med anledning av den senaste väljarundersökningen av United Minds:
I Aftonbladet/United Minds ligger Kristdemokraterna under riksdagens fyraprocentsspärr för fjärde månaden i rad. Enligt fem av sju mätningar i år skulle partiet åka ur riksdagen.
Även i Statistiska centralbyråns stora undersökningar med över 5 000 svarande ligger Kristdemokraterna under riksdagsspärren. I de två senaste mätningarna, i december och juni, låg partiet under fyra procent.

Jag noterar också att det finns en onlinespel som går ut på att döda SD-ledaren Jimmie Åkesson för att kunna rädda invandrare. Aftonbladet:
Det krävs bara några musklick för att nå sajten. Där ligger ett spel som går ut på att skjuta ihjäl Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, för att rädda invandrare. Ju fler gånger spelaren träffar rätt så ökar poängen medan blodet sprutar på skärmen.

Det känns obehagligt att sådant accepteras när det gäller ett parti som SD. Det skulle bli ramaskri om någon annan partiledare utsattes för det. Sedan kan man tycka vad man vill om Sverigedemokraterna men de behandlas tydligt och klart inte som andra partipoltiker. Det är obehagligt att det är så, att människor inte har lika värde.

Apropå Almedalen. här är några bloggare som är på väg dit och som är intressant att följa:
Peter Högberg och Peter på Röda berget och Martin Moberg.

Relaterat:
Aftonbladet och Dagens Nyheter 1 och Dagens Nyheter 2 och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, åldersdiskriminering, debatt, Erik Ullenhag, Almedalen, politik, arbetsmarknad

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Åldersdiskriminering, Almedalen, arbetsmarknad, debatt, Erik Ullenhag, Politik, samhälle

SVT:s kommentator gav åldersdiskrimineringen ett ansikte i semifinalen i ESC

23 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Runt om i Europa ropades det hurra när de ryska babushkorna gick vidare i den första semifinalen i Eurovision Song Contest på tisdagskvällen 22 maj.

På Facebook och i Twitter såg jag vilken succé den glada sången med de ryska folkdräktklädda tanterna framför.

Ja de är ett udda inslag. Absolut. Men jag vägrar att tro att den yngsta är mint 100 år.
Ja för det var nämligen vad den ena svenska kommentatorn sade. Den svenska kommentatorn Gina Dirawi gav flera gånger uttryck för ett vidrig åldersförakt. Hon, Gina Dirawi, upprepade vid flera tillfällen spydiga kommentarer om de ryska babushkornas ålder.

Ett exempel när programmet närmade sig slutet sade Gina Dirawi att ”nu får gummorna gå och lägga sig”.
Vilken j-a föraktfull attityd. Ofta dessutom helt fel. Som en vän till mig skrev i Facebook när vi diskuterade SVT-kmmentatorns åldersförakt: ”vuxna orkar väl vara uppe längre än ungar”.

Sverige är ett av de länder som har satt åldersdiskrimineringen i system och i främsta linjen i åldersdiskrimineringen går personalchefer på svenska medier. Nu visade Gina Dirawi från SVT så tydligt och öppet den attityd som ligger bakom detta.

Ryssland visar verkligen fingret åt denna äckliga attityd och visar att människor i vilken ålder som helst kan prestera en låt som fångar människors känslor. En sak äar säker: jag ska rösta på Ryssland på finalen på lördag, flera gånger om.

Fast även om de vinner kommer väl den svenska åldersdiskrimineringen inte att ändras. Den sitter så djupt och fast rotad.

Här är länderna som gick vidare till final:
Rumänien
Moldavien
Island
Ungern
Danmark
Albanien
Cypern
Grekland
Ryssland
Irland

För övrigt noterar jag att Dagens Nyheter som tar två dagar på sig att publicera recensioner av teaterföreställningar inte har några problem med att publicera snabbt på webben när det handlar om Eurovision Song Contest.

Och roligt är ju att tre bidrag som gick vidare till semifinal har svenska låtskrivare: Grekland, Cypern och Irland.

Relaterat: Aftonbladet och Svenska Dagbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Buranovskiye Babushki, ESC, Eurovision Song Contest, åldersdiskriminering, Gina Dirawi, Baku, musik

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Musik Taggad som: Åldersdiskriminering, Baku, Buranovskiye Babushki, ESC, Eurovision Song Contest, Gina Dirawi, Musik

Sverige har en hel del att lära av Frankrike – och de viktiga frågorna som inte togs upp i partiledardebatten

7 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Frankrike har valt bort den sittande presidenten Nicolas Sarkozy, kickat honom och istället valt François Hollande.
Många socialdemokrater är glada idag, bytet av president kan betyda att det europeiska samarbetet svänger in på en mindre högerstyrd väg – och att de som ska betala finanskrisen inte bara blir de människor som redan har det sämst.

Vem som helst som inte är helt blind eller döv vet att en hel del rika personer fortsätter att ösa in bra med inkomster – vem som helst som följt utvecklingen i Europa har sett hur alla åtgärder för att stoppa finanskrisen har drabbat de människor som redan har det sämst. Det kan finnas en annan väg ut ur krisen. Det är absolut värt ett försök.

Men det jag gläder mig åt när det gäller det franska presidentvalet är två andra saker.

Hollande är 57 år – han är född 1954 och om han hade sökt jobb i Sverige hade han garanterat rensats bort redan i första sorteringen. I Sverige råder stenhård åldersdiskriminering.

Jag kan ge ett konkret exempel ur mitt eget liv. Jag är ett år yngre än Hollande och förra sommaren skickade jag in en ansökan om sommarvikariat till TT, Tidningarnas Telegrambyrå. Jag arbetade där för lite drygt tjugo år sedan och vet att jag ansågs duktig och att jag var omtyckt.
Nu sökte jag alltså sommarvikariat tjugo år senare och med tjugo års mer erfarenhet och en hel del för arbetet mycket passande utbildningar i bagaget. Jag blev inte ens kallad till intervju för vikariat.
Det är helt uppenbart att jag rensats bort av ett skäl: åldern.
Medieföretag vill inte ha sommarvikarier som är över 35, helst ska de förstås vara ännu yngre.

Svenska arbetsgivare är extrema i hur de diskriminerar på grund av ålder. Vi har massor att lära av Frankrike på den punkten.

Under stort media-ståhej var det dags för den första partiledardebatten inför valet om två år. Den första där nya S-ledaren Stefan Löfven skulle möta statsminister Fredrik Reinfeldt i debatt. Delvis måste Reinfeldt ha varit skakad, jag undrar om vi sett honom fara med så mycket klyschor och dessutom lögner någonsin tidigare? Vi flera tillfällen svarade han inte på frågor utan for ut i traditionella klyschiga angrepp på ”de rödgröna” istället.

Många medieorakel har gett Löfven beröm för sin insats och Metro utropar på sin förstasida att S-ledaren vann partiledardebatten. Det var intressant för Löfven var lugn och utstrålade alla de år han arbetat fackligt och haft kontakt med Svenskt näringsliv.

Det slog mig att Stefan Löfven är född 1957 och därför är ett par år yngre än den blivande franske presidenten. Om jag inte missminner mig är Löfven åldersmannen i sällskapet. Så ålderfixerat är det svenska samhället att inte ens partiledare får ha uppnått femtioårsåldern.

Nej. det är inget fel att unga människor får chansen, Gustav Fridolen som är född 1983 är väl ett utmärkt exempel på en ung människa som är jätteduktig.

Det sorgliga med det svenska samhället är däremot att människor över femtio så medvetet sorteras bort i de flesta sammanhang i arbetslivet. Det var inget som diskuterades under partiledardebatten. Åldersdiskrimineringen är samhällsproblem som tystas ned totalt. Åldersdiskriminering är ett tecken på de fördomar som råder i samhället. Fördomar som frodas kraftigt. Fördomar och oförmåga att se individer för att den som ska anställa inte kan se förbi ålder, kön, kulturell bakgrund med mera, med mera.

Ungdomsarbetslösheten är också ett stort problem – men den fick åtminstone rejält utrymme under partiledardebatten – och det är sorgligt att Reinfeldt med kamrater på högersidan inte ens kan erkänna att deras politik försämrat ännu mer för ungdomar.

Ett annat område där Frankrike är mycket bättre än Sverige är kulturpolitiken. I Frankrike satsar mycket på kulturpolitik och det är till och med så att vartenda departement måste ta hänsyn till kulturfrågorna.

Lite, lite berördes kulturfrågor indirekt genom att småföretagarnas situationen som allra hastigast berördes. Det är den verkligen som gäller för de flesta inom kultursektorn: att vara mycket dåligt betalt småföretagare.

Det nämndes förstås inte. Det var inget parti som på allvar tog upp småföretagarnas eller kulturens villkor.

Ändå undrar: vill någon på fullt allvar leva i en värld utan kultur?

Mer om det franska valet:
Dagens Nyheter 1 och Dagens Nyheter 2 och SVT Nyheter och Expressen.

Mer om partiledardebatten:
Anne Skaner påpekar att barns och ungdomars situation inte heller togs upp.
Svenska Dagbladet och Martin Mobergs blogg.

 

Och mer relaterat:

Staffan Lindström om fanns inga skillnader, vart skulle man sträva då?, Social Aktion Nu om att de flesta ogillar att inkomstklyftorna ökar, Johan Westerholm om kohandel vänster eller höger,Annarkia om vad har vi att vänta?, Enn Kokk om att Löfven gav Reinfeldt en match.

Läs även andra bloggares åsikter om partiledardebatt. Hollande, Reinfeldt, arbetsmarknad, åldersdiskriminering

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Åldersdiskriminering, arbetsmarknad, partiledardebatt. Hollande, Reinfeldt

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
nya casinon utan svensk licens
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Bokrecension: En lockton i ödemarken av David Thurfjell – en bok för var och en som inte blundar för de existentiella frågorna

En lockton i ödemarken: om människans … Läs mer om Bokrecension: En lockton i ödemarken av David Thurfjell – en bok för var och en som inte blundar för de existentiella frågorna

Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

Detektiven från Beledweyne Betyg 5 Visas … Läs mer om Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

Teaterkritik: Beautiful Souls – drabbande och vackert performanceverk som lockar vardagszombien ut ur dimman

Beautiful Souls Av Tana … Läs mer om Teaterkritik: Beautiful Souls – drabbande och vackert performanceverk som lockar vardagszombien ut ur dimman

Filmrecension: Förlorade illusioner

Förlorade illusioner Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Förlorade illusioner

Dramatens höstprogram: Från Europa 1900-tal på 100 minuter, det äldsta bevarade dramat till nyskriven pjäs om den första rumpan

Hösten bjuder på Europas historia på 100 … Läs mer om Dramatens höstprogram: Från Europa 1900-tal på 100 minuter, det äldsta bevarade dramat till nyskriven pjäs om den första rumpan

Pontus Stenshäll tar sig an Kafka på Göteborgs stadsteater

Pontus Stenshäll tar sig an Franz Kafkas … Läs mer om Pontus Stenshäll tar sig an Kafka på Göteborgs stadsteater

Lena Endre samarbetar med Thomas Ostermeier på Dramaten i monologen Vox humana

Thomas Ostermeier står för regi i … Läs mer om Lena Endre samarbetar med Thomas Ostermeier på Dramaten i monologen Vox humana

Filmrecension: Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves

Dungeons & Dragons: Honor Among … Läs mer om Filmrecension: Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves

Finessrika arr genererar svindlande skönhet – PianoBasso i Frölunda Kulturhus

Frölunda Kulturhus 24/3 … Läs mer om Finessrika arr genererar svindlande skönhet – PianoBasso i Frölunda Kulturhus

Teaterkritik: Körsbärsträdgården på Dramaten i regi av Thalheimer – en satirisk historia

Körsbärsträdgården Av Anton … Läs mer om Teaterkritik: Körsbärsträdgården på Dramaten i regi av Thalheimer – en satirisk historia

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in