Myndigheten för psykologiskt försvar anmäler Kalla faktas SD-granskning ”Undercover i trollfabriken”.
Det rapporterar flera nyhetskanaler, bland annat SVT och Aftonbladet.
Myndigheten påpekar att intervjuer som använts med deras företrädare har gjorts i helt andra sammanhang. Myndigheter kallar det ”anmärkningsvärt och osakligt”.
Det är inte alls ovanligt att Kalla fakta gör på detta vis. Kalla faktas reporter gjorde likadant i en så kallad granskande serie i två avsnitt tidigare i våras där Kalla fakta beskyllde Tarot-tolkare eller spiritualistiska medium för att vara orsak till en ung kvinnas självmord. Det enda ”bevis” Kalla fakta hade var ett Youtube-klipp från en kvinna som representerar sekten/kultur Starseed som inte har något med Tarotläggare eller svenska medium att göra. Kalla faktas beteende går att jämföra med om de skulle granskande kritisera Svenska kyrkan genom att använda klipp från en amerikansk mormonkyrka eller rysk församling av Jehovas vittnen. Det säger sig självt att sådant sätt att klippa ihop intervjuer är högst oetiskt.
Kalla faktas förförelse av andliga rörelsen i Sverige innehöll ett högst oetiskt reportage om en ung kvinna som hade gjort självmord. De sista fem åren hade denna unga kvinna inte haft någon kontakt med vare sig sin mamma eller sina syskon, enligt Kalla fakta. Ändå kunde då Kalla fakta slå fast att ett medium fem år tidigare hade sagt att hon inte skulle vända sig till svensk psykiatri för sin depression – och detta skulle då vara skälet till att hon fem år senare dog i sjävmord. Mycket tragiskt. Men så oetiskt av Kalla fakta. Det finns inga bevis för att det någon eventuellt hade sagt fem år tidigare skulle vara orsaken. För min del är det programmet av Kalla fakta så oetiskt och vidrigt att jag aldrig kan få något förtroende för Kalla fakta igen, tror jag.
Huruvida SD har trollfabriker eller inte och om det är trovärdigt granskat i övrigt uttalar myndigheten inte om. Och det handlar inte detta debattinlägg heller om. Däremot är det högst anmärkningsvärt och beklagligt att tv-kanaler som tv4 utger sig för att ha journalister som granskar på etiskt sätt när Kalla Fakta flera gånger klippt ihop intervjuer som inte alls är gjorda i sammanhanget som tas upp. Svensk journalistik förlorar sin trovärdighet genom Kalla Faktas beteende.
För övrigt kan jag noter att Liberalernas partiledare Johan Pehrson (L) är ute och cyklar och tangerar den svenska lagskyddade rätten att rösta utan att någon får se vad man röstar på. Pehrson vill a partier från att sprida budskap och göra reklam anonymt efter TV4:s granskning av SD. (SVT)
Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson är beredd att bort sätten att ha konto på sociala medier där man inte visar sin rätta identitet. Det skulle betyda att exempelvis kvinnor som lever under skyddad identitet inte ska ha tillgång till sociala medier.
Hur det rent praktiskt skulle gå till när ett amerikanskt företag som Meta/Facebook eller X/föd Twitter skulle kontrollera svenska identiteter är också en värt att fundera kring. Ska människor med skyddad identitet tvingas lämna sin identitet till amerikanska företag?
Man kan ha vilken åsikt som helt om trollfarbirek och huruvida SD har trollfabriker som går att jämföra med hur det ser ut i Iran, Saudiarabien och Ryssland. Jag är inte tillräckligt insatt i SD:s ageranden här. Men det måste vara möjligt att kritisera reaktioner kring avslöjandet oavsett inställning till SD.
Exakt vilka och vem som krigar mot vem och varför blir inte klargjort. Det behövs inte heller. Det handlar inte om ett särskilt krig. Förutom att det tydligt är några rebeller strider mot den amerikanska presidentens styrkor tycks det finns flera olika rebelliska läger och dessutom är olika våldsamma grupper ute på egen hand och dödar. Att ta sig fram genom striderna gör journalisterna med livet som insats.
Civil War är spännande, välgjord och engagerande. Filmtekniskt är den imponerande, den är i en klass för sig men det som gör filmen helt enastående är hur den lyfter två viktiga teman: journalistikens viktiga uppgift i samhället och krigens obevekliga ansikte. När det gäller krigsjournalistiken har jag dock lite svårt att tro på att journalister kommer så nära kriget att de bara befinner sig en meter från allt dödande.
