Vi skriver idag 29 februari 2020 i almanackan, och under de två månader som gått till dags dato, har det hänt en del i svensk inrikespolitik som påverkar grunderna för vårt grundlagsskyddade demokratiska styrelseskick. För Sverigedemokraterna har lagt två ytterst kontroversiella och problematiska förslag som berör mediernas frihet och oberoende. Bara att det läggs sådana förslag, är faktiskt allvarligt. Det ena som Aron Emilsson, SD:s kulturpolitiska talesperson ville få riksdagens kulturutskotts bifall till (förslaget avslogs tack och lov) handlar om att företrädare för SVT, UR och SR skulle kallas in till utskottet för att där stå till svars för program och avsändare misshagliga för SD. Bara detta förslaget i sig vittnar om ett tydligt antidemokratiskt synsätt, som fått genomslag i spåren på SD:s framgång i opinionsmätningarna under senare år.
Men det skulle snart komma ett etter värre förslag, som jag ser det. Linus Bylund, SD:s representant i SVT:s och SR:s ägarstiftelse tyckte att det var på sin plats att driva igenom idėn om att skrota presstöd och filmstöd, slå ihop och banta public servicebolagen och straffa partiska journalister. Ja, du läste rätt att enskilda journalister anställda i de berörda public servicebolagen ska kunna få sparken om de befinns vara partiska eller antidemokratiska (!!). Och det ska komma från Bylund som representerar ett parti med tydligt högerextrema värderingar. Man skulle gå ännu längre än så och säga att SD har de ideologiska rötterna i svensk nazism och fascism och ha fog för det.
Förslagen som Emilsson och Bylund lagt, är alltså ämnade att omkullkasta två vitala förutsättningar i en demokrati. Mediernas möjligheter att fritt kunna arbeta och granska bl a den politiska makten. Uppenbart stör detta med pressfrihet och yttrandefrihet SD så pass att man vill strama åt möjligheterna för det fria demokratiska samtalet, och det är samtidigt tydligt vilken politik på medieområdet som SD vill föra om man får chansen efter valet 2022. Precis som redan har skett i Polen och Ungern. Två länder vars auktoritära och konservativa regimer är förebilder för SD, så särdeles förvånande att de vill göra likadant i Sverige är det inte. Att det är viktigt att stå upp för de grundläggande demokratiska värderingarna, går inte att blunda för längre. Det är dags att sluta normalisera det SD står för och så otvetydigt vill uppnå.
Kanske är det den essentiella insikten som nu lett fram till att Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna, publicerat sitt ställningstagande i ett inlägg på Facebook. Där tar Kristersson ställning mot SD:s förslag, och det är bra att han gör det. Med tanke på att det talas om ett konservativt block i riksdagen bestående av SD, M och KD så kanske man kan se Kristerssons reaktion som början på slutet för ett regeringsalternativ som vi idag ser de bisarra konsekvenserna av i bl a Hörby och Sölvesborg där SD leder politiska styret. Står man upp för de grundläggande demokratiska värderingarna, så betyder det i detta fallet att mediernas frihet och oberoende där public service ingår inte kan naggas i kanten. Inte ens ”bara lite lite grann”…
