Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

sverigedemokraterna

Gogols Revisorn i mycket egen version på Moment: Teater – skrämmande aktuell skrattfest

by

revisornmomentteater

Revisorn
Oerhört fritt efter Gogol
Manus och regi: Andreas Boonstra
Musik: Simon Steensland
Scenografi: Erik Stenberg
Premiär på Moment: Teater i Stockholm 17 oktober 2015

Scenen är förlagd till tiden efter nästa val. Sverigedemokraterna är det största partiet och har bildat regering med Kristdemokraterna. Kanske är det en framtid som kan bli verklighet. En sak är i alla fall säker: om det blir verklighet då är det nog slut på yttrandefrihet och kulturen kommer att strypas. Det är i alla fall regissören och teatermannen Andreas Boonstra på Moment: Teater övertygad om. Han har alltid sett de två partierna som ett sorts systerpartier och deras kulturpolitik ekar väldigt likadant. Boonstra har fört över Gogols klassiska pjäs Revisorn till en framtid då SD och KD styr Sverige.

Gogols Revisorn skildrar händelserna då borgmästaren i en mindre stad i Ryssland blir tipsad i förväg om att en inspektör ska skickas ut på uppdrag av staten för att kontrollera att allt går rätt till i den lilla staden. Givetvis går inte allt rätt till. Borgmästaren och övriga makthavare skor sig på folket och korruptionen frodas, som i de flesta ryska städer på den tiden – eller egentligen är dramat ständigt aktuellt, överallt i världen. Människor som har positioner och makt över andra har en tendens att utnyttja det för egen vinning.

De flesta makthavare kanske blir skärrade när de hör att en inspektion är på väg? Gobols drama “Revisorn” utspelar sig nu på en liten fri teater, liknande Moment: teater och de har hört ryktet från säkra källor att en inspektör är på väg för att kontrollera att de driver teatern enligt den fastslagna kulturpolitiken som råder. Nu får ingen kritik framföras mot den styrande regeringen, ingen fri debatt får längre förekomma, inget som påminner om reklam för ett samhälle med mångkultur får finnas, ursvenskt och opolitiskt ska det vara.

revisorn2Nu är Andreas Boonstra inte vem som helst. Han har en fantasi som går på högvarv och den som har sett någon av hans tidigare produktioner vet vad som väntar. Revisorn blir en skrattfest och den bubblar av ironi och skämt, ibland drar det nog iväg lite väl mycket. Boonstra passar på att skoja om teaterns värld samtidigt. Eftersom föreställningen totalt är tre timmar med paus tror jag inte den skulle förlora något på att korta ned lite på de delar som flyger iväg lite mycket om teatervärlden. När det spretar åt för många håll kan det blir lite tröttsamt.

Uppsättningen på Moment: teater pendlar mellan flera spår. Först och främst är det grundtemat: en snart nutida version av Gogols pjäs, samtidigt innehåller föreställningen flera politiska utspel och analyser av Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna och som tredje del finns ett slags spel i spelet där skådespelarna med rejält tilltagen Brechtmanér betraktar sig själva och spelet utifrån. Det fungerar och det är både roligt och skrämmande, tankeväckande starkt. Men kanske föreställningen skulle höjas något steg i sin helhet om den sista delen drogs ned något.

Nikolaj Gogols komedi ”Revisorn” är en komedipjäs från 1836. Förutom Tjechovs fyra pjäser är detta det enda ryska teaterstycke som blivit allmänt bekant utanför Ryssland. Det hade urpremiär 19 april 1836 på Alexandrinskijsteatern i Petersburg, motsvarighet till vår Dramaten och uppkallad efter kejsare Nikolaus I:s gemål Alexandra.

Revisorn av Nikolaj Gogol är i fem akter och handlar om en man som anländer till en mindre landsortsstad, där han misstas för en väntad statlig inspektör. Moment: teaters version drar iväg med full fart åt fars men skrattet fastnar ibland i halsen, för det kanske verkar som ett skämt, men med tanke på vad som skett i svenskt samhälle på senare tid är det inte omöjligt att föreställningen skildrar verkligheten om några år. Hoppas, hoppas att det är som Andreas Boonstra skriver i programmet till föreställningen:
Som det kommer sägas i pjäsen du alldeles strax ska se så hoppas jag verkligen att jag gjort den här pjäsen i onödan. Att scenariot som jag byggt min tolkning av Gogols Revisorn på aldrig blir verklighet. Men för säkerhets skulle gör jag den här pjäsen nu. Det kan faktiskt bli förbjudet senare.

I rollerna:
Göran Thorell, Josefin Ankarberg, Martin Jonsson, Jenny Antoni, Ludde Hagberg, Niki Gunke Stangertz
Foto: Håkan Larsson

Drömmen om Sverige – Niklas Orrenius bok borde ingå i samhällskunskapen i gymnasiet

by

drommenomsverige

Drömmen om Sverige
Författare: Niklas Orrenius
Utgiven: 2014-09
ISBN: 9789127140721
Förlag: Natur Kultur

Drömmen om Sverige av journalisten och författaren Niklas Orrenius är en bok som borde ingå i samhällskunskapen i gymnasiet.

Jihan är en syrisk kvinna. Hennes man Jihan dödades i ett bombanfall i hemstaden Qamishli i Syrien. Familjen förlorade då sitt hem. I krigets spår blev kvinnor i staden våldtagna av soldater. Jihan tog sina barn och sin mamma och flydde. I arton timmar vandrade Jihan genom skogen i gränsområdet mellan Turkiet och Bulgarien med sin sexåriga son Mustafa, elvaårige dottern Sande och modern. En bit in i Bulgarien greps de av polisen och de låstes först in och flyttades sedan till några militärbaracker nära gängen. Där får de bo tillsammans med andra flyktingar och där finns ingen mat och ingen el. Jihan skulle helst vilja ta sig till Sverige där hon har två mostrar. Men vägen till Sverige är låst nu, på grund av EU-lagar måste hon och hennes familj nu söka asyl i Bulgarien, eftersom det är det första EU-land de kom till och där de sökt asyl.

Jihan är ett av många, många exempel på människor som tvingats fly utan att ens vara politiskt aktiva. Niklas Orrenius låter oss möta många människor i sin reportagebok. De flyktingar han träffar får ansikten och röster – och vi inser att det som drabbat dem skulle kunna drabbat vem som helst.

Av Syriens 22 miljoner invånare är nästan hälften på flykt. Människor smugglas genom det stängda Europa, ofta på dyra och farliga vägar. Många av de syriska flyktingarna hoppas på att komma till Sverige, till det lugnaste landet i världen. Men nålsögat är litet. De flyende är hänvisade till smugglare som oftast tar flyktingarna till länder som inte är särskilt rustade för att ta hand om flyktingströmmar.

Niklas Orrenius berättar om möten med flyktingar som lever i Sverige och han berättar om möten med flyktingar vid syriska gränsen. Texterna publicerades ursprungligen i Dagens Nyheter. Boken innehåller även ett nyskrivet uppföljande reportage.

Många flyr för sina liv från Syrien. De flyr sönderbombade städer och flyr från våldtäkt och våld. Tidigare tog många som drömde om trygghet i Europa sig in via Grekland. De tog sig in över Evrosfloden som utgör gräns mellan Turkiet och Grekland. Men Grekland och EU täppte till hålet, de satte upp ett högt stängsel med taggtråd längs gränsen. Stängslet betalades av grekiska staten.

Istället hittade flyktingsmugglarna en annan väg till Europa, till det fattiga Bulgarien. Författaren och journalisten Niklas Orrenius berättar i boken “Drömmen om Sverige” att smugglare tar mellan 250 och 1.000 dollar för att skjuta ut människor i natten till ett skogsområde nära gränsen till Bulgarien – och därifrån får de flyende ta sig fram, en skogig mörk väg som tar några timmar att ta sig.

Bulgarien är inte något drömland för den som flyr från Syrien. Bulgarien är ett fattigt land som har en BNP per invånare som ligger strax över Iraks nivå och lägre än den i Vitrysslan och i Botswana, exempelvis. Bulgarien är Europas fattigaste land och flyktingfientliga partier växer där.

Orrenius bok är stark och känns mycket ärlig. Han berättar om familjer som förlorat familjemedlemmar och som tvingats fly från sitt land. Han berättar hur EU-länder reser stängsel för flyktingar. Det blir så tydligt att mycket av det som sägs i debatten om invandring idag färgats av Sverigedemokraterna och det är en debatt som förs av mycket okunniga personer. Många av dessa människor som flyr är utbildade människor som skulle vara en tillgång för Sverige och övriga EU-länder, om vi bara hade en politik och ett samhällssystem där dessa människor kommer in i samhället, in på arbetsmarknaden. I Bulgarien får många av dessa flyktingbarn inte ens gå i skola. Niklas Orrenius berättar om barn som varit där i tre år utan att få gå i skola. Hur ska då människor kunna komma in i samhället?

Om jag vore lärare i samhällskunskap i högstadiet eller gymnasiet skulle jag köpa in boken som lärobok, låta ungdomarna läsa den och sedan diskutera. Då kanske vi i framtiden kan forma ett mänskligare samhälle där människor på flykt ses som medmänniskor och får den stöd och den hjälp vi själva skulle vilja ha om vi hamnade i en sådan situation att vi måste fly från vår hembygd.

Relaterat:
Recension av boken i Svenska Dagbladet.
Text med anknytning till boken i Dagens Nyheter.

Detta inlägg ingår i #blogg100

Andersson och Johansson dominerar – SD ropar nog efter vargen utan täckning

by

Dagens stora nyheter vittnar om en stor bluff. Tror jag.

Sverigedemokraterna är med 6,6 procent Sveriges fjärde största parti i Sifos väljarundersökning för maj, uppger bland annat Dagens Nyheter.

Förmodligen gick SD framåt i och med att deras partiledare Jimmie Åkesson fick vara med i partiledardebatten i SVT. Han gjorde väl inte något särskilt övertygande intryck, men å andra sidan bet han ingen, han såg ut som en vanlig människa och inte det monster som SD utmålas som.

Kanske är det vad som banar väg för dem, att alla målar fram dem som värsta monstren?

Hur som helst: Åkesson lyckades ju få fram sitt argument i nästa vartenda ämne: det var den dåliga invandrarpolitikens fel.
Den dåliga skolan, arbetslösheten … ja det mesta.

Jag tänkte: om det är så att islam är på väg att ta över det västerländska samhället, om det nu är sådan stor fara: då borde väl det märkas i efternamn?
Men de absolut i särklass vanligaste efternamn i Sverige är fortfarande Andersson och Johansson.
Enda skillnaden är att Andersson tycks vara på väg att gå om Johansson på förstaplatsen.

Ja när vi har sådana häftiga nyheter i Sverige behöver svenska journalister tack och lov inte göra som de brittiska, hitta på nyheterna. DN:
Reportrarna kunde till och med hitta på sina artiklar när de inte fann en tillräckligt spännande berättelse ute i verkligheten, enligt den forne reportern på News of the World.

– Jag hittade på historier om langare och nynazister, människor som sålde vapen och falska dokument, säger Graham Johnson.

Relaterat:
Aftonbladet, Svenska Dagbladet, och bloggaren Svensson och SVT Nyheter 1 och SVT 2.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Svensk, svenskare … Ett reportage om Sverigedemokraterna

by

Från och med den 19 september 2010 har Sverige fått ett nytt riksdagsparti, Sverigedemokraterna, ett nationalistiskt parti som är motståndare till mångkultur, ett parti som skiljer sig från den bild som getts av mitt eget parti – Socialdemokraterna. I boken Svensk, svenskare… Ett reportage om Sverigedemokraterna (Optimal förlag), skriven av journalisterna Annika Hamrud och Elisabet Qvarford, får jag till mig denna andra bild.
Bilden av Sverigedemokraterna av i dag och bilden av Sverigedemokraterna från gårdagen skiljer sig åt. Gårdagens bild är bilden av skinnskallar, nynazister och knäppgökar, med engagemang i Bevara Sverige Svenskt (BSS), med koppling till personer i vit maktrörelsen och förintelseförnekare.
Sverigedemokraterna får komma till tals samtidigt som kritiken finns. Rasismen och nazismen är bortstädad. Röstsiffrorna i riksdagsvalet talar sitt tydliga språk: 5,7 procent röstade för SD, vilket motsvarade 300 000 röster. Självkritik och reflektion infinner sig. Den nya bilden av Sverigedemokraterna är ett parti vars politik är att ta på största allvar. När de bjuder upp till dans i kulturhistoriska föreningen Gimle så kommer schottisen ursprungligen från Böhmen. När det äts kåldolmar så tänker jag på Karl XII och hans sejour i Turkiet hos sultanen.
Bokens omslag är mest glädjande: designgruppen Fuldesign har skapat hijaben (slöjan) till Sverigedräkten. Det är verkligen en ansträngning att göra Sverigedräkten tillgänglig för svenska muslimska kvinnor. Sverigedräkten skapades för 100 år sedan för kvinnor utan folkdräkt från egen socken.

För en politiskt intresserad person är boken en guldgruva, för mig som gräsrotspolitiker är boken ett snäpp högre. Det är en ovanlig, intressant bok på trehundratrettio sidor som analyserar och beskriver ett parti på frammarsch med ett porträttgalleri över ledarskiktet – tiotalet yngre män – fotfolk, medlemmar, sympatisörer. Personporträtten från Sverige; från Sölvesborg i syd, Gävle i nord, Stockholm i öster, Göteborg i väster; visar att folk känt sig svikna, att Sverigedemokraterna gett dem ett erkännande. Samtidigt skrämmer det att få en inblick i vad partiföreträdarna – ett toppstyrt ledarskikt – är kapabla att göra om de får mer inflytande. Bara det att göra undantag i lagen om anställningsskydd (LAS) från två till fem undantag eller att sänka straffmyndighetsåldern från 15 till 12 år är tvivelaktigt. Vid 12 års ålder har barn inte hunnit uppnå sin emotionella förmåga. För mig framstår det som tvivelaktigt främst på grund av detta.
Jag fick följa författarna och deras resa genom Sverige under valrörelsen 2010 med Sverigedemokratiska representanter: partiledaren Jimmie Åkesson som har en av Fogelströms Stockholmsböcker på nattduksbordet men definitivt inte Jan Guillous svenskfientliga Arnböcker, partisekreteraren Björn Söder som efter valet blir gruppledare för SD:s riksdagsgrupp, ”trubaduren” Linus Bylund som tack vare revyrätten får lov att ändra i texten till ”Flickan och Kråkan” och slipper bli stämd av Mikael Wiehe, pressekreteraren som är oseriös och inkompetent när han inte lämnar sina kontaktuppgifter till en mediarepresentant, lokale ordföranden Mikael Jansson, Göteborg, som blir bänkgranne (riksdagen) med Shadiye Heydari (s), Göteborg, och som inte vill hälsa, Mattias Karlsson och Erik Almqvist (ungdomförbundets ordförande) som har startat kulturföreningen Gimle (världen efter Ragnarök) för att på något sätt bevara gamla traditioner och det svenska kulturarvet. Samme Erik Almqvist, som Jimmie Åkesson förklarade som ”ungdomligt oförstånd” (Erik Almqvist är 27 år) när Erik gjorde hotfulla uttalanden om att idka våld mot Åsa Linderborg, Aftonbladets kulturredaktör, inför prinsessbröllopet.
Bland Sverigedemokraterna, majoriteten är män, finns avhoppade kristdemokrater, moderater, socialdemokrater, nydemokrater. Medlemmar är även första och andra generationens invandrare. Representerade yrkesbeteckningar är präst, personlig assistent, Volvoarbetare, behandlingsassistent, kanslist, tidigare riksdagsledamöter, regionfullmäktigeledamöter.

Många avhopp sker från partiet, under mandatperioden 2006-2010 står stolar tomma i 44 kommuner, en tredjedel av Sverigedemokraternas representanter har lämnat sina uppdrag. Bland avhopparna finns det de som gått över till Nationaldemokraterna, som brutit sig ur Sverigedemokraterna. Det finns misstro mot massmedia och mediaovana nämns som anledning till inställda intervjuer. Partiprofilen blir ansiktslyft och ”paketeras om”. Rasistiska tillmälen tystas ned. Filmning fortsätter för att ”luften är fri”. Beklämmande är när polishundar skäller och en liten flicka gråter hysteriskt.
Samtidigt som Sverigedemokraternas väljare är negativt inställda till hbt-personer (källa: SOM-institutets chef) flörtas det med hbtrörelsen. Enligt en SCB-undersökning har Sverigedemokratiska väljare konservativa arbetarvärderingar. De engagerar sig i frågor kring familjens ställning, lag och ordning, svenska värden och liknar kristdemokraterna. SD-väljare är inte mer kristna än andra. EU-motståndet är kompakt.
Enligt United Minds väljarundersökning tillhör partiets nytillkomna väljare följande grupper: 1) Den traditionelle arbetarklassmannen: kärnväljaren från gruppen stark arbetaridentitet utan jobb, en väljare som har svårt för Mona Sahlin, 2) Den missnöjde läraren med traditionella, borgerliga värderingar: om att läraryrket förr var något fint och inriktat på att förmedla kunskaper medan nu försöker hålla ordning i klassrummet och tycker att lärarstatusen gått förlorad, 3) Kvinnan i vården: ofta en ensamstående mamma som sett sitt barn bli bestulet på sin mobiltelefon av ungdomsgrupper.
Under Almedalsveckan som besöks av cirka 12 000 personer tog SD emot bloggaren (Jihad Watch) och katoliken Robert Spencer, som efter sitt föredrag får ta emot en ask islamofobil av Unga Muslimer (Spencer anser att islam är djävulen) och visar upp ett kroppsspråk av härskartekniker när Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson försöker intervjua honom.
När ungdomsordföranden för RFSL Ungdom, Värmland, blev mordhotad, och Karlstad kommunstyrelse gjorde ett uttalande för Värmland Pride var SD det enda partiet som inte skrev under. En lokal SD:are, Tommy Hansson, sa att bögar sprider hiv, att hbtrörelsen förträngt aidshotet, att skulden ligger på Jonas Gardell, Mark Levengood och Eva Dahlgren och gjorde ett osmakligt skämt om designen Sighsten Herrgård (SH dog 1987). Jimmie Åkesson fick Rosa Tisteln (RFSL – Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande) 2010 för att ha ställt grupp mot grupp; hbt mot muslimer.
Sverigedemokraterna är i denna bok, i intervju efter intervju, ett parti att ta på allvar. Gruppvåldtäkter nämns emellanåt. Tänk då på Fogelströms Stockholmssvit, andra delen; ”Barn av sin tid”; om Bergsprängarens dotter ”Gullspira”. Lösningen är inte att osynliggöra Sverigedemokraterna och deras världsbild. De kan bemötas med argument och kunskap. De ska inte underskattas eller överskattas. Nu har tjugo personer tagit säte i Sveriges riksdag med allt vad det innebär. De får höga löner och övernattningslägenheter. Samtidigt finns ärrade personer ute i landet och ska hantera kontrasterna. Det återstår att se om dansen blir omtyckt, i Stockholm som ute i landet.

Länkar
TCO-tidningen
Aftonbladet
Iakttagaren
Torbjörn Jerlerup
Dagens Nyheter
Meny
Jocke Larsson

Citat:
Det är ett gediget stycke journalistiskt hantverk...
Lars Linder i DN den 24 november 2010

Svensk, svenskare. .. Ett reportage om Sverigedemokraterna
Annika Hamrud, Elisabet Qvarford
ISBN-13:978-91-7241-213-2
ISBN-10: 9172412135

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Pirate Bays grundare fortsätter äga domänen sverigedemokraterna.se

by

Sverigedemokraterna får inte ta över domännamnet sverigedemokrater.se.
Berättar Dagens Nyheter.

20 september som någon publicerade 5.740 namn på personer som varit i kontakt med SD eller som var medlemmar i partiet på sajten sverigedemokrater.se. Ett namn som liknade partiets officiella hemsidesadress sverigedemokraterna.se.

Domännamnet innehas av en av grundarna av Pirate Bay, Gottfrid Svartholm Warg och Fredrik Neij och Stiftelsen för internetinfrastruktur. Stiftelsen, som har hand om toppdomänen .SE, slår fast att en ideell förening som SD inte kan skydda sitt namn genom att registrera sig hos Skatteverket.

Eftersom det är Sverigedemokraterna som drabbas är det förstås lite kul. Men jag funderar lite på om beslutet hade varit likadant om Pirate Bay köpt domänen moderaterna.se eller socialdemokraterna.se.
Sverigedemokraterna vill de flesta av oss inte ha med att göra, men ska inte alla vara lika inför lagen?

Fast å andra sidan använder ju Pirate Bay domänen för att berätta vilka som är med i Sverigedemokraterna, så namnet på domänen är rätt träffande och exakt. Men å andra sidan är det väl inte tillåtet att publicera uppgifter om andra människors politiska tillhörighet?
Ja, jag vet, nu är det Sverigedemokraterna som är drabbade och de flesta av oss gillar inte deras politik. Men om det hade varit ett annat parti som drabbats, hur hade vi då reagerat?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,