Kulturmagasinet Kulturbloggen

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

invandring

Drömmen om Sverige – Niklas Orrenius bok borde ingå i samhällskunskapen i gymnasiet

by

drommenomsverige

Drömmen om Sverige
Författare: Niklas Orrenius
Utgiven: 2014-09
ISBN: 9789127140721
Förlag: Natur Kultur

Drömmen om Sverige av journalisten och författaren Niklas Orrenius är en bok som borde ingå i samhällskunskapen i gymnasiet.

Jihan är en syrisk kvinna. Hennes man Jihan dödades i ett bombanfall i hemstaden Qamishli i Syrien. Familjen förlorade då sitt hem. I krigets spår blev kvinnor i staden våldtagna av soldater. Jihan tog sina barn och sin mamma och flydde. I arton timmar vandrade Jihan genom skogen i gränsområdet mellan Turkiet och Bulgarien med sin sexåriga son Mustafa, elvaårige dottern Sande och modern. En bit in i Bulgarien greps de av polisen och de låstes först in och flyttades sedan till några militärbaracker nära gängen. Där får de bo tillsammans med andra flyktingar och där finns ingen mat och ingen el. Jihan skulle helst vilja ta sig till Sverige där hon har två mostrar. Men vägen till Sverige är låst nu, på grund av EU-lagar måste hon och hennes familj nu söka asyl i Bulgarien, eftersom det är det första EU-land de kom till och där de sökt asyl.

Jihan är ett av många, många exempel på människor som tvingats fly utan att ens vara politiskt aktiva. Niklas Orrenius låter oss möta många människor i sin reportagebok. De flyktingar han träffar får ansikten och röster – och vi inser att det som drabbat dem skulle kunna drabbat vem som helst.

Av Syriens 22 miljoner invånare är nästan hälften på flykt. Människor smugglas genom det stängda Europa, ofta på dyra och farliga vägar. Många av de syriska flyktingarna hoppas på att komma till Sverige, till det lugnaste landet i världen. Men nålsögat är litet. De flyende är hänvisade till smugglare som oftast tar flyktingarna till länder som inte är särskilt rustade för att ta hand om flyktingströmmar.

Niklas Orrenius berättar om möten med flyktingar som lever i Sverige och han berättar om möten med flyktingar vid syriska gränsen. Texterna publicerades ursprungligen i Dagens Nyheter. Boken innehåller även ett nyskrivet uppföljande reportage.

Många flyr för sina liv från Syrien. De flyr sönderbombade städer och flyr från våldtäkt och våld. Tidigare tog många som drömde om trygghet i Europa sig in via Grekland. De tog sig in över Evrosfloden som utgör gräns mellan Turkiet och Grekland. Men Grekland och EU täppte till hålet, de satte upp ett högt stängsel med taggtråd längs gränsen. Stängslet betalades av grekiska staten.

Istället hittade flyktingsmugglarna en annan väg till Europa, till det fattiga Bulgarien. Författaren och journalisten Niklas Orrenius berättar i boken “Drömmen om Sverige” att smugglare tar mellan 250 och 1.000 dollar för att skjuta ut människor i natten till ett skogsområde nära gränsen till Bulgarien – och därifrån får de flyende ta sig fram, en skogig mörk väg som tar några timmar att ta sig.

Bulgarien är inte något drömland för den som flyr från Syrien. Bulgarien är ett fattigt land som har en BNP per invånare som ligger strax över Iraks nivå och lägre än den i Vitrysslan och i Botswana, exempelvis. Bulgarien är Europas fattigaste land och flyktingfientliga partier växer där.

Orrenius bok är stark och känns mycket ärlig. Han berättar om familjer som förlorat familjemedlemmar och som tvingats fly från sitt land. Han berättar hur EU-länder reser stängsel för flyktingar. Det blir så tydligt att mycket av det som sägs i debatten om invandring idag färgats av Sverigedemokraterna och det är en debatt som förs av mycket okunniga personer. Många av dessa människor som flyr är utbildade människor som skulle vara en tillgång för Sverige och övriga EU-länder, om vi bara hade en politik och ett samhällssystem där dessa människor kommer in i samhället, in på arbetsmarknaden. I Bulgarien får många av dessa flyktingbarn inte ens gå i skola. Niklas Orrenius berättar om barn som varit där i tre år utan att få gå i skola. Hur ska då människor kunna komma in i samhället?

Om jag vore lärare i samhällskunskap i högstadiet eller gymnasiet skulle jag köpa in boken som lärobok, låta ungdomarna läsa den och sedan diskutera. Då kanske vi i framtiden kan forma ett mänskligare samhälle där människor på flykt ses som medmänniskor och får den stöd och den hjälp vi själva skulle vilja ha om vi hamnade i en sådan situation att vi måste fly från vår hembygd.

Relaterat:
Recension av boken i Svenska Dagbladet.
Text med anknytning till boken i Dagens Nyheter.

Detta inlägg ingår i #blogg100

Mellan klan och stat av Per Brinkemo bör bli obligatorisk läsning för alla som i sitt arbete möter somalier

by

mellanklanochstat

Mellan klan och stat
Författare Per Brinkemo
Förlag Timbro
ISBN 978-91-7566-983-0

Per Brinkemo är journalist och av en serie händelser kom han i kontakt med en tonårspojke, uppväxt i Sverige men med somaliskt ursprung. Pojken hade skickats till Somalia för att uppfostras traditionellt somaliskt, bo på landet och vara beredd på att få stryk om han inte gjorde vad han blev tillsagd. Hur kunde hans föräldrar skicka iväg honom till människor som för honom var främlingar, även om de tillhör samma klan som honom? För oss verkar det kärlekslöst. Per Brinkemo hjälpte pojken att komma tillbaka till Sverige och de satte igång Brinkemos intresse för Somalia och somalierna.

Somalierna är nog en folkgrupp som kan ha svårt att assimileras eller integreras i det svenska samhället. Somalierna har hög andel som inte får arbete i Sverige. Per Brinkemo visar i sin bok på flera skäl till varför det blir så. Han visar hur somalier kommer från en kultur och ett samhälle där mycket fungerar på ett helt annat sätt än i vårt svenska system. Han menar inte att vi ska ändra på vårt system men däremot pekar han på hur vi kan hantera mottagningen i vårt samhälle på betydligt mer genomtänkta sätt. Egentligen tycker jag att det Per Brinkemo pekar på som möjliga vägar egentligen är bättre för alla som kommer hit, oavsett bakgrund och ibland är det också så att en hel del skulle bli bättre för alla oss som redan bor här och är medborgare om myndigheter agerade på ett mer flexibelt och lyhört sätt.

Khadra är en somalisk kvinna som lagat mat i hela sitt liv. Hon är jätteduktig på matlagning. Nu vill hon starta en restaurang. Hon vill alltså starta eget företag. När en lämplig lokal blev ledig i rätt område började det bli dags att äntligen genomföra visionen och drömmen. Per Brinkemo berättar om när han följde med henne till Malmö Kommunala Bostäder för att gå igenom praktiska detaljer när hon skrev på kontraktet. Tjänstemannen hade en stor hög med papper på sitt bord och han babblade på med hög hastighet om olika tillstånd, försäkringsfrågor, avtalslängd med mera. Per Brinkemo som är journalist tyckte också att det gick för snabbt och hade svårt att hänga med i alla turer, men för Khadra som inte är bra på svenska språket måste det varit förskräckligt. Och plötsligt säger tjänstemannen:
– Och så måste du ha ett fettavskiljningsavtal.
– Eh, vad är det? undrade både Per Brinkemo och Khadra.
Det lär vara en slags tank i källaren som samlar upp fett via ett rör från kökets spis. Den tanken måste tömmas på fett med jämna mellanrum.
– Vem tömmer den? frågade Per Brinkemo.
– Det gör ett företag, svarade tjänstemannen, men först måste man skriva ett avtal med VA SYD, som anlitar företaget som tömmer.
– Och vad är VA SYD, undrade Per Brinkemo.

Den här tjänstemannen hade inte mycket till inlevelseförmåga för att förstå hur det är för den som inte kan eller förstår allt som den myndigheten sysslar med. Tyvärr lär den tjänstemannen inte vara ett undantag inom myndigheter och byråkratiska institutioner. Tänk bara på all information från Skatteverket om e-deklarationer, f-skatt, a-skatt, enskild firma, aktiebolag, moms och periodiseringsfonder med mera, med mera. Redan för den infödde svenske medborgaren kan det bara krångligt att sätta sig in i all byråkrati och administration, men hur får de utlandsfödda nya medborgarna information? På vilket sätt presenteras den?

En mer ödmjuk attityd från myndigheters håll och mer lyhördhet för vad mottagaren av information kan ta till sig skulle förbättra mycket. Per Brinkemo berättar i boken om somaliernas bakgrund, har berättar om hur deras samhälle ser ut och hur de påverkas av klansystemet och om hur en muntlig överenskommelse väger mycket tyngre i det somaliska samhället än skrivna ord. Boken är klar och tydlig och bör vara obligatorisk läsning för alla som på något sätt i sitt arbete möter människor med somaliskt ursprung.

Invandringen från Somalia till Sverige tog fart vid slutet på 1980-talet. I dag finns det närmare 50.000 somalier i Sverige. Men kunskapen om somalisk kultur och om livsvillkoren för de somaliska invandrarna är låg. Attitydundersökningar har visat att somalier är den invandrargrupp som svenskar bedömer som allra mest kulturellt avlägsen. Det utgör en grund för diskriminering men också för kulturkrockar som går att förebygga med ökad kunskap.

Om den som i sitt arbete möter människor med annan bakgrund är mer lyhörd skulle många byråkratiska möten bli bättre. Det gäller inte bara när somalier möter myndigheters tjänstemän – det handlar om alla möten. Fler tjänstemän som försöker lyssna in vad mottagaren av informationen förstås efterlyses.

Relaterat: Expressen och Sveriges Radio.

Little Bee av Chris Cleave – en bok att bli förälskad i

by

Little Bee
Författare: Chris Cleave
Förlag: Brombergs
ISBN10: 9173373842
ISBN13: 9789173373845

Jag blir förälskad i romanen Little Bee direkt, för första sidan. När jag läst några kapitel och inser att det är en man som skrivit den blir jag förvånad.

Boken är skrivet utifrån två kvinnors perspektiv, båda berättar i jag-form: Little Bee som är en 19-årig kvinna från Nigeria som precis av misstag släppts ut efter att ha suttit inlåst två år i en flyktingförläggning i Storbritannien och Londonbon Sarah O’Rourke, en karriärkvinna i trettioårsåldern som driver ett nöjes- och sminkmagasin för kvinnor.

Little Bee som kommer från en by på landsbygden i Nigeria ser på företeelser i vår värld ur sin synvinkel och det är något vi har en del att lära av.

Vi får uppleva fördomar och förutfattade meningar som människor i västerländska medelklassen har om flyktingar. Hur människor inte tror på att det är farligt att återvända till hemlandet för en flicka som varit vittne till soldaternas övergrepp över en by. Att immigrationsmyndigheter inte förstår att hon riskerar livet.

Det är hemskt att läsa vissa delar. Kan det vara möjligt att Storbritannien låser in flyktingar i flera år medan de väntar på beslut om de ska få uppehållsstånd eller ska slussas tillbaka till sina hemländer?

Vi möter också den nyblivna änkan Sarah och via hennes perspektiv möter vi västvärldens medelklass som vill göra det som är rätt, men känner sig maktlös och uppgiven.

Bokens stora styrka är dess språk, bilderna är rentav poetiska och det är metaforer och bilder som gör att jag ser saker med nya ögon.

Men som alla förälskelse sker något när vi lärt känna föremålet för vår förälskelse. Antingen fördjupas förälskelsen till kärlek eller så svalnar förälskelsen av. När jag kommer längre in i boken blir det en ganska tragisk berättelse som inte ger mycket hopp. Det gör ont. Det är är en förälskelse som gör ont.
Den skildrar en historia som bör berättas och på ett sätt som känns äkta, trovärdigt.
Andra delen är dock mörk, kanske för mörk. Min förälskelse i boken förvandlas till ett gnagande obehag – som har med vad den faktiskt berättar att göra.

Brombergs blogg berättar mer om Little Bee.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bildt och Billström talar med dubbla tungor

by

Carl Bildt och Tobias Billström ville begränsa antalet irakier i Sverige.
I samband med ett möte med USA:s ambassadör 2007 ska de ha gjort sådana uttalanden.
Bildt ska bland annat ha tagit upp svenskarnas krav på en hårdare invandringspolitik, uppger amerikansk ambassadpersonal i nya Wikileaks­dokument.
Källa Aftonbladet.

Detta är en av de mest ombloggade nyheterna i svenska bloggvärlden fredag 21 januari.
Jo, det är intressant. Men inte särskilt förvånande. Jag menar både att det är den mest ombloggade nyheten och själva nyheten.
Bloggvärlden i Sverige, alltså den som syns på Knuff och Intressant, är i princip de bloggar som bloggar om politik.
Annat syns knappt där, oavsett om det är många, många bloggare som tar upp annat.

Att politiker kör falkspel eller dubbelspel är tyvärr inte ovanligt. Vissa politiker menar nog till och med att det ligger i deras roll, att de inte ska säga öppet vad de tänker och tycker. De har väl någon slags förvriden uppfattning om att vanligt folk inte begriper saker lika bra som de själva göra.

Att säga öppet att de vill minska antalet invandrare är inte direkt politiskt korrekt. Det här är ett stort problem, att politiker inte säger vad de verkligen tycker i olika frågor- Vad är det som gör att de inte vill säga vad de tycker i frågan? Är de rädda att inte bli omvandla, att in få fortsätta på sin välbetalda post? Är de rädda att uppfattas som Sverigedemokrater?

Världen och Sverige mår inte bra av halvsanningar, lögner och dolda agendor.

Ur Aftonbladet:

Bildt har än så länge valt att inte kommentera dokumenten.
– Carl Bildt har inga kommentarer eftersom det är Wikileaksdokument och uppgifter från tredje part, säger Carl Bildts pressekreterare Anna Charlotta Johansson till Aftonbladet.
Samma svar ger Billströms pressekreterare.
– Nej, vi har inga kommentarer eftersom det är Wikileaksdokument och tredjehandsinformation, säger Linda Norberg, pressekreterare hos Tobias Billström, till Aftonbladet.

De kommer alltså att försvara sig med att hävda att det inte är sant.

Relatert: Alliansfritt Sverige och Svenska Dagbladet och hos Röda Berget och hos Svensson.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Monsters – en måstefilm för den som går på Stockholms filmfestival

by

Tillhör du de som tänker gå på Stockholms filmfestival? I så fall hoppas jag att du inte missar att se “Monsters”.
Förmodligen släpps den på biograferna så småningom också. Det vore konstigt annars.

Andrew är en amerikansk fotograf som hamnat i Mexico. Han tar på sig uppdraget att eskortera en ung amerikanska som är turist till färjan som ska ta henne hem till USA. Hennes pappa är stenrik, så det är ett välbetalt extrajobb han tar på sig.
Men de befinner sig nära det område i Mexico som gränsar till USA och där utomjordingar har landat. Området är avspärrat och de amerikanska militärstyrkorna öser in kemiska gifter och bombar området med jämna mellanrum för att hålla utomjordingarna i schack.

Men nej, det är inte någon actionfilm och inte någon vanlig monsterfilm med fula utomjordingar som jagar människor. Filmen är mest lågmäld och har många bottnar.

För mig var det en mycket positiv överraskning. Under en och en halv vecka har jag sett tre-fyra filmer på förhandsvisning inför festivalen, så jag har sett en hel del av festivalens kommande filmer. Detta var den film jag tyckte allra bäst om.

Den har många bottnar. Utomjordingarna gör ingen skada om du låter dem vara ifred, säger en av de mexikanare som bor i området där dessa varelser dyker upp ibland.
Är det så? Är det hur de behandlas som gör att de blir farliga?
USA har en lång och hög mur mot området där utomjordingarna håller till. Men hjälper det? Går det att hålla utomjordingarna utanför USA?
Området där utomjordingarna farit fram ser ut som om det är New Orleans och drabbats av en orkan. Är utomjordingarnas förstörelse orsakade av människorna, är naturens hämnd orsakad av människor? Och vad betyder det att utomjordingarna dras till tv-apparater? Är det en liten humoristisk kick åt kulturimperialismen och dumkulturen?

Välj själv. Det finns många tolkningar att göra av filmen.

På Stockholms filmfestivals hemsida beskrivs filmens handling så här:

Rymdvarelserna har redan landat. I ett postapokalyptiskt Mexiko försöker Andrew eskortera sin chefs dotter till den amerikanska gränsen – men under död grönska växer monstruösa ting… Årets stora överraskning är en kontemplativ resa som gör creature feature-allegori av invandringspolitik. Intelligent genrefilm i kölvattnet av District 9.

Regisörren Gareth Edwards är född 1975 i Nuneaton i Storbritannien. Han har vunnit en BAFTA Award för bästa visuella effekterna för dokumentären “Hiroshima”.
“Monsters” är hans långfilmsdebut.
Detta är helt säkert en regissör vi kommer att höra mer av.
Likaså de två huvudrollsinnehavarna: Scoot McNairy som spelar fotografen Andrew Kaulder och Whitney Able som spelar Samantha Wynden , den unga kvinna som ska eskorteras hem.
De lär synas i fler storfilmer framöver.

Stockholms filmfestival drar igång på allvar på onsdagskvällen 17 november och premiärfilmen är ”Hjärtslag” av den kanadensiska filmens underbarn Xavier Dolan. han är 21 år och har redan långfilmsdebuterat. Han är alltså 21 år och Stockholms filmfestival fyller 21 år.
Jag missade förhandsvisningen av “Hjärtslag” och har inte biljetter till premiärvisningen på onsdag kväll heller, så jag får se den framöver. Den lär väl också komma på biograferna så småningom.
Dagens Nyheter berättar mer om “Hjärtslag”.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,