Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Immigration

Filmrecension: Onkel Jens – sevärd och engagerande skildring av att möta sina föräldrars kultur

by

Onkel Jens
Betyg 3
Svensk biopremiär 22 augusti 2025
Regi Brwa Vahabpour

En film med två spår, två teman, som möts på flera sätt. De två spåren och deras samspel är väl genomförda, om än lite övertydliga. Huvudspåret, som engagerar mig framför allt är skildringen av Akam som är en lärare i trettioårs-åldern i Norge och han bor ihop med två vänner i ett kollektiv i Oslo och lever ett bekvämt liv – tills hans kurdiske farbror dyker upp på ett oväntat besök. Akam är uppväxt i Norge, talar norska flytande och lever som en norrman men har också kurdiska rötter då hans föräldrar var flyktingar från Iran där han pappa kämpade för kurdernas rättigheter.

Akam har viss kunskap om sin kurdiska bakgrund men han är utan tvekan mycket norsk och är vad kan definieras som väl integrerad i den norska samhället. Men så dyker helt oväntat hans farbror upp. Farbrodern som av något skäl tagit sig från Iran. Farbrodern får sova i kollektivet några nätter men är charmig och ser till att han får stanna längre. Det märks att farbrodern inte har några planer på att resa hem till Iran igen. Akam börjar ana att något inte står rätt till och han börjar forska kring vad som är den egentliga anledningen till att farbrodern kommit till Norge.

Att regler för att få asyl och uppehållstillstånd inte alltid är vare sig humana eller logiska, det har skildrats i många filmer. Det är det ena huvudspåret i filmen och egentligen tillför den delen av berättelsen inte så mycket nytt kring det. Det finns redan så många filmer och berättelser om hur överdrivet strikta regler, skrivna av beslutsfattare som inte förstår hur farligt livet i en diktatur som Iran kan vara. Det är inte alltid möjligt för den som flyr för sitt liv från diktaturer som Iran att ha ett korrekt pass att visa upp, exempelvis. För att ta sig ur ett förtryckande land är en stor och svår utmaning,

Filmens mest intressanta del är Akams situation. Han är uppväxt i Norge och har inte så mycket av sitt kurdiska arv med sig i bagaget. Hans föräldrar, speciellt pappan, hade tydliga flyktingskäl och fick stanna. Jag tror att många i dagens västvärld kan känna igen sig i Akams korsväg i livet där han både är väl etablerad medborgare i Norge och samtidigt öppnas han ögon för den kultur hans föräldrar kom från. En sevärd och engagerande skildring av Akams situation och utveckling.

De livrädda – om att vara på flykt, av systrarna Marall och Talajeh Nasiri, har premiär på Dramaten 20 januari

by

Kimiya Faghih, Nina Rashid. Foto: Sören Vilks.

De livrädda är skapad av systrarna Marall och Talajeh Nasiri och är inspirerad av deras egen barndom och erfarenhet av flykt. Efter en Riksteaterturné med 42 föreställningar är det dags för Stockholmspremiär på Tornrummet den 20 januari. I rollerna som systrarna syns Nina Rashid och Kimiya Faghih.
Ett pressmeddelande berättar:
”Kimiya Faghih och Nina Rashid fångar syskonskapets alldeles egna makt(o)balans med en ömsint precision där vem som beskyddar vem långt ifrån är självklart”, skrev DN efter premiären den 24 september 2021.

De livrädda är en berättelse om syskonskap – om att vara äldst och yngst. Om två systrar som inte kan somna för att de är rädda för mörkret, för att göra bort sig och för diktatorn. Pjäsen är skriven av Talajeh Nasiri och för regi står skådespelaren Marall Nasiri som här debuterar som regissör.

– Rädsla är en känsla som vi börjar maskera och gömma redan som barn. Jag hoppas att förställningen under en kort stund kan vara en plats där den unga publiken kan få vara rädd, men också garva åt sin rädsla, i stället för att springa ifrån den. Men det jag framförallt vill med pjäsen är att humanisera den så hårt avhumaniserade erfarenheten av att ha levt på flykt, säger Marall Nasiri.

En föreställning för årskurs 4-6 i samarbete med Riksteatern.

Av: Talajeh Nasiri. Regi: Marall Nasiri. Scenografi och kostym: Moa Möller. Ljud: Safoura Safavi. Ljus: Mira Svanberg. Mask: Anna Olofson. Dramaturg: Ninna Tersman.
Medverkande: Nina Rashid och Kimiya Faghih.

Teaterkritik: De skyddssökande – något av det bästa på en Stockholms-scen den här säsongen

by

Foto: Sören Vilks

De skyddssökande
Av Aischylos
Bearbetning David Greig
Regi Dritëro Kasapi
Översättning Helena Fagertun och Mirna Sakhleh
Scenografi och kostym Annika Nieminen Bromberg
Ljus Markus Granqvist
Ljud Magnus Ericsson
Mask Patricia Svajger
Premiär 18 oktober 2018 på Kulturhuset stadsteatern, Lilla scenen

En fantastisk uppsättning av den grekiska tragedin, där antiken möter nutid och allt fungerar perfekt. Berörande, går inte att värja sig. Föreställningen säger mycket om kvinnors situation i världen, om immigration och emigration, om att söka asyl, om vilka värderingar vi vill leva med, om att kunna se på sig själv med respekt – att vara människa.

Aischylos drama är 2.500 år och har något att säga människor idag fortfarande. Ja lika mycket som då det skrivs. 50 kvinnor flyr över Medelhavet i ett skepp. När de nått sitt mål – Argos i Grekland – vädjar de omedelbart till kung Pelasgos – skydda oss! De flyr undan krig, slaveri och tvångsgifte. Från män som erövrat deras hemland. Som troligen redan är på jakt efter dem. Det är en situation vi på flera sätt kan känna igen från dagens värld. Vem har inte sett bilderna på flyktingar som tar sig till Europa över Medelhavet i vingliga gummibåtar.

När Aischylos skrev denna tragedi framfördes scenkonst av en kör. Aischylos tros vara den som utvecklade dramat på scen med en skådespelare. I regi av den skotske dramatikern David Greig bibehålls formen med kör på ett smart sätt. Sju svenska skådespelare sitter vid var sitt litet bord och nio skådespelerskor från Palestina medverkar på länk och syns på en stor digital skärm. Tillsammans blir dessa svenska och palestinska skådespelare kören. Det fungerar starkt, mycket bra.

En bit in i föreställningen kommer då den enskilde skådespelaren fram, Per Sandberg, som spelar kung Pelasgos som får en svår situation att lösa. De 50 flyende, asylsökande kvinna hotas av att bli hämtade av de män som anser sig ha rätt att äga dem. För kungen och invånarna i Argos är det en skam att neka en flykting hjälp. Å andra sidan utsätts hela staden för en stor fara, staden kan bli tvungen att gå i krig för att hindra att kvinnorna blir tagna av de män som anser de vara deras egendom.

Kungen låter folket rösta. Folket måste vara enigt, menar han. Här ser vi hur Aischylos var en kämpe för demokrati, den nya formen av samhällsskikt. Regissören har valt att låta publiken agera folket och får rösta om hur de asylsökande 50 unga kvinnorna ska bemötas. Att interagera med publik kan bli krystat, men inte här. Det fungerar mycket bra. Den här uppsättningen är något av det bästa på en Stockholms-scen den här säsongen.

Medverkande:
Kirsti Stubø, Elisabet Carlsson, Eva Stenson, Angelika Prick, Leonard Terfelt, Per Sandberg, Åke Lundqvist och Annika Hallin.
Medverkar i bild från Al Harah – teatern:
Christin Hodali,Diana Swity,Faten Khoury,Hanin Tarabay,Iman Aoun,Mirna Sakhleh,Raeda Ghazaleh, Reem Talhami och Riham Isaac.

Drömmen om Sverige – Niklas Orrenius bok borde ingå i samhällskunskapen i gymnasiet

by

drommenomsverige

Drömmen om Sverige
Författare: Niklas Orrenius
Utgiven: 2014-09
ISBN: 9789127140721
Förlag: Natur Kultur

Drömmen om Sverige av journalisten och författaren Niklas Orrenius är en bok som borde ingå i samhällskunskapen i gymnasiet.

Jihan är en syrisk kvinna. Hennes man Jihan dödades i ett bombanfall i hemstaden Qamishli i Syrien. Familjen förlorade då sitt hem. I krigets spår blev kvinnor i staden våldtagna av soldater. Jihan tog sina barn och sin mamma och flydde. I arton timmar vandrade Jihan genom skogen i gränsområdet mellan Turkiet och Bulgarien med sin sexåriga son Mustafa, elvaårige dottern Sande och modern. En bit in i Bulgarien greps de av polisen och de låstes först in och flyttades sedan till några militärbaracker nära gängen. Där får de bo tillsammans med andra flyktingar och där finns ingen mat och ingen el. Jihan skulle helst vilja ta sig till Sverige där hon har två mostrar. Men vägen till Sverige är låst nu, på grund av EU-lagar måste hon och hennes familj nu söka asyl i Bulgarien, eftersom det är det första EU-land de kom till och där de sökt asyl.

Jihan är ett av många, många exempel på människor som tvingats fly utan att ens vara politiskt aktiva. Niklas Orrenius låter oss möta många människor i sin reportagebok. De flyktingar han träffar får ansikten och röster – och vi inser att det som drabbat dem skulle kunna drabbat vem som helst.

Av Syriens 22 miljoner invånare är nästan hälften på flykt. Människor smugglas genom det stängda Europa, ofta på dyra och farliga vägar. Många av de syriska flyktingarna hoppas på att komma till Sverige, till det lugnaste landet i världen. Men nålsögat är litet. De flyende är hänvisade till smugglare som oftast tar flyktingarna till länder som inte är särskilt rustade för att ta hand om flyktingströmmar.

Niklas Orrenius berättar om möten med flyktingar som lever i Sverige och han berättar om möten med flyktingar vid syriska gränsen. Texterna publicerades ursprungligen i Dagens Nyheter. Boken innehåller även ett nyskrivet uppföljande reportage.

Många flyr för sina liv från Syrien. De flyr sönderbombade städer och flyr från våldtäkt och våld. Tidigare tog många som drömde om trygghet i Europa sig in via Grekland. De tog sig in över Evrosfloden som utgör gräns mellan Turkiet och Grekland. Men Grekland och EU täppte till hålet, de satte upp ett högt stängsel med taggtråd längs gränsen. Stängslet betalades av grekiska staten.

Istället hittade flyktingsmugglarna en annan väg till Europa, till det fattiga Bulgarien. Författaren och journalisten Niklas Orrenius berättar i boken ”Drömmen om Sverige” att smugglare tar mellan 250 och 1.000 dollar för att skjuta ut människor i natten till ett skogsområde nära gränsen till Bulgarien – och därifrån får de flyende ta sig fram, en skogig mörk väg som tar några timmar att ta sig.

Bulgarien är inte något drömland för den som flyr från Syrien. Bulgarien är ett fattigt land som har en BNP per invånare som ligger strax över Iraks nivå och lägre än den i Vitrysslan och i Botswana, exempelvis. Bulgarien är Europas fattigaste land och flyktingfientliga partier växer där.

Orrenius bok är stark och känns mycket ärlig. Han berättar om familjer som förlorat familjemedlemmar och som tvingats fly från sitt land. Han berättar hur EU-länder reser stängsel för flyktingar. Det blir så tydligt att mycket av det som sägs i debatten om invandring idag färgats av Sverigedemokraterna och det är en debatt som förs av mycket okunniga personer. Många av dessa människor som flyr är utbildade människor som skulle vara en tillgång för Sverige och övriga EU-länder, om vi bara hade en politik och ett samhällssystem där dessa människor kommer in i samhället, in på arbetsmarknaden. I Bulgarien får många av dessa flyktingbarn inte ens gå i skola. Niklas Orrenius berättar om barn som varit där i tre år utan att få gå i skola. Hur ska då människor kunna komma in i samhället?

Om jag vore lärare i samhällskunskap i högstadiet eller gymnasiet skulle jag köpa in boken som lärobok, låta ungdomarna läsa den och sedan diskutera. Då kanske vi i framtiden kan forma ett mänskligare samhälle där människor på flykt ses som medmänniskor och får den stöd och den hjälp vi själva skulle vilja ha om vi hamnade i en sådan situation att vi måste fly från vår hembygd.

Relaterat:
Recension av boken i Svenska Dagbladet.
Text med anknytning till boken i Dagens Nyheter.

Detta inlägg ingår i #blogg100

Mellan klan och stat av Per Brinkemo bör bli obligatorisk läsning för alla som i sitt arbete möter somalier

by

mellanklanochstat

Mellan klan och stat
Författare Per Brinkemo
Förlag Timbro
ISBN 978-91-7566-983-0

Per Brinkemo är journalist och av en serie händelser kom han i kontakt med en tonårspojke, uppväxt i Sverige men med somaliskt ursprung. Pojken hade skickats till Somalia för att uppfostras traditionellt somaliskt, bo på landet och vara beredd på att få stryk om han inte gjorde vad han blev tillsagd. Hur kunde hans föräldrar skicka iväg honom till människor som för honom var främlingar, även om de tillhör samma klan som honom? För oss verkar det kärlekslöst. Per Brinkemo hjälpte pojken att komma tillbaka till Sverige och de satte igång Brinkemos intresse för Somalia och somalierna.

Somalierna är nog en folkgrupp som kan ha svårt att assimileras eller integreras i det svenska samhället. Somalierna har hög andel som inte får arbete i Sverige. Per Brinkemo visar i sin bok på flera skäl till varför det blir så. Han visar hur somalier kommer från en kultur och ett samhälle där mycket fungerar på ett helt annat sätt än i vårt svenska system. Han menar inte att vi ska ändra på vårt system men däremot pekar han på hur vi kan hantera mottagningen i vårt samhälle på betydligt mer genomtänkta sätt. Egentligen tycker jag att det Per Brinkemo pekar på som möjliga vägar egentligen är bättre för alla som kommer hit, oavsett bakgrund och ibland är det också så att en hel del skulle bli bättre för alla oss som redan bor här och är medborgare om myndigheter agerade på ett mer flexibelt och lyhört sätt.

Khadra är en somalisk kvinna som lagat mat i hela sitt liv. Hon är jätteduktig på matlagning. Nu vill hon starta en restaurang. Hon vill alltså starta eget företag. När en lämplig lokal blev ledig i rätt område började det bli dags att äntligen genomföra visionen och drömmen. Per Brinkemo berättar om när han följde med henne till Malmö Kommunala Bostäder för att gå igenom praktiska detaljer när hon skrev på kontraktet. Tjänstemannen hade en stor hög med papper på sitt bord och han babblade på med hög hastighet om olika tillstånd, försäkringsfrågor, avtalslängd med mera. Per Brinkemo som är journalist tyckte också att det gick för snabbt och hade svårt att hänga med i alla turer, men för Khadra som inte är bra på svenska språket måste det varit förskräckligt. Och plötsligt säger tjänstemannen:
– Och så måste du ha ett fettavskiljningsavtal.
– Eh, vad är det? undrade både Per Brinkemo och Khadra.
Det lär vara en slags tank i källaren som samlar upp fett via ett rör från kökets spis. Den tanken måste tömmas på fett med jämna mellanrum.
– Vem tömmer den? frågade Per Brinkemo.
– Det gör ett företag, svarade tjänstemannen, men först måste man skriva ett avtal med VA SYD, som anlitar företaget som tömmer.
– Och vad är VA SYD, undrade Per Brinkemo.

Den här tjänstemannen hade inte mycket till inlevelseförmåga för att förstå hur det är för den som inte kan eller förstår allt som den myndigheten sysslar med. Tyvärr lär den tjänstemannen inte vara ett undantag inom myndigheter och byråkratiska institutioner. Tänk bara på all information från Skatteverket om e-deklarationer, f-skatt, a-skatt, enskild firma, aktiebolag, moms och periodiseringsfonder med mera, med mera. Redan för den infödde svenske medborgaren kan det bara krångligt att sätta sig in i all byråkrati och administration, men hur får de utlandsfödda nya medborgarna information? På vilket sätt presenteras den?

En mer ödmjuk attityd från myndigheters håll och mer lyhördhet för vad mottagaren av information kan ta till sig skulle förbättra mycket. Per Brinkemo berättar i boken om somaliernas bakgrund, har berättar om hur deras samhälle ser ut och hur de påverkas av klansystemet och om hur en muntlig överenskommelse väger mycket tyngre i det somaliska samhället än skrivna ord. Boken är klar och tydlig och bör vara obligatorisk läsning för alla som på något sätt i sitt arbete möter människor med somaliskt ursprung.

Invandringen från Somalia till Sverige tog fart vid slutet på 1980-talet. I dag finns det närmare 50.000 somalier i Sverige. Men kunskapen om somalisk kultur och om livsvillkoren för de somaliska invandrarna är låg. Attitydundersökningar har visat att somalier är den invandrargrupp som svenskar bedömer som allra mest kulturellt avlägsen. Det utgör en grund för diskriminering men också för kulturkrockar som går att förebygga med ökad kunskap.

Om den som i sitt arbete möter människor med annan bakgrund är mer lyhörd skulle många byråkratiska möten bli bättre. Det gäller inte bara när somalier möter myndigheters tjänstemän – det handlar om alla möten. Fler tjänstemän som försöker lyssna in vad mottagaren av informationen förstås efterlyses.

Relaterat: Expressen och Sveriges Radio.