• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Asyl

Teaterkritik: De skyddssökande – något av det bästa på en Stockholms-scen den här säsongen

19 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks

De skyddssökande
Av Aischylos
Bearbetning David Greig
Regi Dritëro Kasapi
Översättning Helena Fagertun och Mirna Sakhleh
Scenografi och kostym Annika Nieminen Bromberg
Ljus Markus Granqvist
Ljud Magnus Ericsson
Mask Patricia Svajger
Premiär 18 oktober 2018 på Kulturhuset stadsteatern, Lilla scenen

En fantastisk uppsättning av den grekiska tragedin, där antiken möter nutid och allt fungerar perfekt. Berörande, går inte att värja sig. Föreställningen säger mycket om kvinnors situation i världen, om immigration och emigration, om att söka asyl, om vilka värderingar vi vill leva med, om att kunna se på sig själv med respekt – att vara människa.

Aischylos drama är 2.500 år och har något att säga människor idag fortfarande. Ja lika mycket som då det skrivs. 50 kvinnor flyr över Medelhavet i ett skepp. När de nått sitt mål – Argos i Grekland – vädjar de omedelbart till kung Pelasgos – skydda oss! De flyr undan krig, slaveri och tvångsgifte. Från män som erövrat deras hemland. Som troligen redan är på jakt efter dem. Det är en situation vi på flera sätt kan känna igen från dagens värld. Vem har inte sett bilderna på flyktingar som tar sig till Europa över Medelhavet i vingliga gummibåtar.

När Aischylos skrev denna tragedi framfördes scenkonst av en kör. Aischylos tros vara den som utvecklade dramat på scen med en skådespelare. I regi av den skotske dramatikern David Greig bibehålls formen med kör på ett smart sätt. Sju svenska skådespelare sitter vid var sitt litet bord och nio skådespelerskor från Palestina medverkar på länk och syns på en stor digital skärm. Tillsammans blir dessa svenska och palestinska skådespelare kören. Det fungerar starkt, mycket bra.

En bit in i föreställningen kommer då den enskilde skådespelaren fram, Per Sandberg, som spelar kung Pelasgos som får en svår situation att lösa. De 50 flyende, asylsökande kvinna hotas av att bli hämtade av de män som anser sig ha rätt att äga dem. För kungen och invånarna i Argos är det en skam att neka en flykting hjälp. Å andra sidan utsätts hela staden för en stor fara, staden kan bli tvungen att gå i krig för att hindra att kvinnorna blir tagna av de män som anser de vara deras egendom.

Kungen låter folket rösta. Folket måste vara enigt, menar han. Här ser vi hur Aischylos var en kämpe för demokrati, den nya formen av samhällsskikt. Regissören har valt att låta publiken agera folket och får rösta om hur de asylsökande 50 unga kvinnorna ska bemötas. Att interagera med publik kan bli krystat, men inte här. Det fungerar mycket bra. Den här uppsättningen är något av det bästa på en Stockholms-scen den här säsongen.

Medverkande:
Kirsti Stubø, Elisabet Carlsson, Eva Stenson, Angelika Prick, Leonard Terfelt, Per Sandberg, Åke Lundqvist och Annika Hallin.
Medverkar i bild från Al Harah – teatern:
Christin Hodali,Diana Swity,Faten Khoury,Hanin Tarabay,Iman Aoun,Mirna Sakhleh,Raeda Ghazaleh, Reem Talhami och Riham Isaac.

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Asyl, Emigration, Flyktingar, Immigration, Kulturhuset stadsteatern, Recension, Scenkonst, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

Filmrecension: And Breathe Normally – helt underbar

17 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

And Breathe Normally
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 augusti 2018
Regi Isold Uggadòttir

En vacker isländsk film om två kvinnor från hela olika bakgrund som båda hamnat i kläm i livet och som upptäcker att de har en hel del gemensamt. Den ena en skuldsatt ung ensamstående mamma med son i lågstadier som kastas ut i hemlöshet och en afrikanska flyktingkvinna som av en slump fastnar i passkontrollen på Island och tvingas söka asyl där. Det är blir väldigt tydligt att världens utsatta människor har oerhört mycket gemensamt, de mekanismer som slår ut människor finns världen över.

Dessa isländska vyer och miljöer är som så ofta i isländska filmer så uppfriskande. Speciellt med denna heta sommar som sitter kvar i kroppen är det oerhört svalkande med det isländska regnet som öser ned.

Livsödena för dessa två unga kvinnor, isländska Lara och Adja från Guinea Bissau, binds samman på Reykaviks internationella flygplats. Lara som har vräkts från sin lägenhet har precis fått en chans att vända sin rätt hopplösa situation då hon fått en provanställning i passkontrollen. Adja mellanlandar på Island med ett falskt pass då hon försöker ta sig till sin familj i Kanada. När Adjas pass ska scannas påpekar Lara ett fel som leder till att Adja grips av polis och placeras i förvar inför deportation.

Adja blir dömd till fängelse för att hon försökt ta sig igenom med ett falskt pass. Det är lite annorlunda mot här i Sverige där jag inte hört att flyktingar blir dömda till fängelse för att de har falskt id. Jag kan tänka mig att skillnaden beror på att Adja inte egentligen ville söka asyl i Island utan ville bara ta sig vidare medan de flyktingar som kommer till Sverige med hjälp av falska pass eller id-kort har Sverige som mål och söker asyl här.

Lara och hennes son Eldar lever i bilen då de blivit utslängda från lägenheten. Lara vill inte säga sanningen till sonen, att de blivit hemlösa. Som tittare förstår vi att ett skäl till att hon inte vill säga sanningen till sonen är förmodligen att hon är rädd att förlora vårdnaden om honom om det kommer fram att de är hemlösa. Hon lurar i sonen att de ska på en äventyrsresa. Lara, sonen och katten får därmed sova i bilen medan regnet öser ned utanför. Vi ser också hur Adja å sin sida pratar i telefon med sin dotter som kommit till Kanada och Adja berättar inte heller sanningen för sitt barn utan lovar att allt ska lösa sig. Fast hon vet att chansen att det ska lösa sig inte är stora. Likheterna är stora mellan hur människor agerar, oavsett bakgrund i livet.

En av filmens styrkor är att den inte berättar allt för tydligt. Att Lara tidigare förlorat vårdnaden om sin son men nu lyckats få tillbaka honom får vi reda på liksom i förbifarten. Vi förstår att hon haft drogproblem men nu slutat. Fast hon inte klarar att spola ned alla droger i toalettstolen utan behåller lite för säkerhets skull. Det är likadant när det gäller bakgrunden till Adja, vi kan inte vara helt säkra på vad som hänt egentligen mer än att vi vet att hennes syster och dotter lyckades ta sig till Kanada då hon själv olyckligtvis stoppades.

Det var ren slump att just Adja stoppades. Den första passkontrollanten såg inte att passet var falskt. Vi kan bara förmoda att dottern och systern hade tur att inte fastna hos en lika noggrann passkontrollant. Det är en metafor, tänker jag, för situationen för all världens flyktingar. Vem som lyckas ta sig till frihet har mest tur, helt enkelt.

Skådespelarna är helt underbara. Kristín Þóra Haraldsdóttir som Lára, Babetida Sadjo Babetida Sadjo som Adja och Patrik Nökkvi Pétursson som Eldar är alla tre så naturliga och äkta i sina roller.

Filmen är en stark film i kategorin socialrealism och berättar om både världens flyktingar och om klassfrågor. Filmen har många bottnar och talar till mig på flera sätt. Den vänskap som byggs mellan dessa två kvinnor och Laras son Eldar värmer hjärtat och ger hopp åt tron på mänskligheten. Det är visserligen bara ett drama, en berättelse, inte ett klipp från verkligheten. Men vi kan alltid hoppas att filmen kan förmedla civilkurage och medkänsla/medmänsklighet – förmåga att se människan i våra medmänniskor.

Isold Uggadòttir är en isländsk regissör och manusförfattare utbildad vid Columbia University i New York. Hennes prisbelönta kortfilmer har visats på över hundra festivaler världen över. And Breathe Normally är hennes långfilmsdebut och med den har hon fått flera priser bland annat på Sundance filmfestival.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Asyl, Filmrecension, Flyktingar, Island, medkänsla, medmänsklighet, migration, Recension, Scen

Venezuela och Nicaragua, enda länderna som vågar stödja Snowden?

6 juli, 2013 by Rosemari Södergren

venezuela-flag

Det är en skam för västvärlden att ingen land vågar ge Edward Snowden asyl, skrev jag i ett inlägg igår. Så tog det en dag och nu har i alla fall två länder vågat erbjuda Snowden asyl. Fast de två länderna som nu erbjuder Snowden asyl är Venezuela och Nicaragua, kanske inte två länder som ska kategoriseras som västvärlden.

Ur Expressen:
I ett officiellt uttalande under gårdagen sa Nicaraguas president Daniel Ortega att hans regering är villiga att ge Snowden politisk asyl ”om omständigheterna tillåter det.”, rapporterar Sky News.
– Vi är öppna och hyser respekt för rätten till asyl, och det är självklart att om omständigheterna tillåter så skulle vi med glädje ge Snowden asyl här i Nicaragua, sa Ortega under framförandet, enligt Sky News.

Edward Snowden är den unge man som avslöjat hur USA avlyssnar världens epost och framför allt avlyssnar EU-länderna. Några länder som verkligen borde ställa upp just för Snowden är ju EU-länderna. Eller så är EU-ländernas makthavare införstådda med att USA avlyssnar oss och är nöjda med det.

I Sverige har vi ju FRA-lagen som ger makten rätt att avlyssna medborgarnas epost och telefonsamtal. Att Sverige därför inte erbjudit Snowden en fristad är därför naturligt. Det är faktiskt riktigt sorgligt att makthavande politiker i så många partier stöder FRA-lagen.

EU:s makthavare borde vara upprörda över den amerikanska avlyssningen. På måndag var det tänkt att EU skulle diskutera spionaget med USA. Men Sveriges utrikesminister Carl Bildt satte stopp för det, uppger Aftonbladet:
På måndag inleds de första samtalen mellan EU och USA sedan NSA-avslöjandet.
Man ska undvika frågor om spionage och avlyssning – istället ska man diskutera datasäkerhet.
Sverige och Storbritannien satte stopp för just de frågorna, skriver The Guardian.

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Asyl, demokrati, EU, Snowden, USA

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Beck – Den osynlige mannen – krafsar mest på ytan med är hygglig underhållning

Beck - den osynlige mannen Betyg … Läs mer om Filmrecension: Beck – Den osynlige mannen – krafsar mest på ytan med är hygglig underhållning

Sammansvetsade surfrockare triumferar med kreativ konsekvent tyngd – Releasefest med Machetes på Pustervik

18/6 2025 Pustervik (matsalen) i … Läs mer om Sammansvetsade surfrockare triumferar med kreativ konsekvent tyngd – Releasefest med Machetes på Pustervik

Filmrecension: Elio

Elio Betyg 2 Svensk biopremiär 25 juni … Läs mer om Filmrecension: Elio

Förstklassig brokig bukett från duo fokuserad på vokalkonst – Mitt liv av Klara Ahlersten & Harald Svensson

Mitt liv 4 Inspelning Studio … Läs mer om Förstklassig brokig bukett från duo fokuserad på vokalkonst – Mitt liv av Klara Ahlersten & Harald Svensson

Missa inte underbara Paul Simon och musiken – In restless dreams – På SVT

”In restless dreams” är en tvådelad … Läs mer om Missa inte underbara Paul Simon och musiken – In restless dreams – På SVT

Festivalen Emmabodakalaset är tillbaka för tredje året

Foto: Studio Disco Dominique Den 25–26 … Läs mer om Festivalen Emmabodakalaset är tillbaka för tredje året

De första titlarna till årets filmprogram på Way Out West har släppts

Way Out West, festivalen i Slottskogen i … Läs mer om De första titlarna till årets filmprogram på Way Out West har släppts

Grattis Takuya Fujisawa – till VGR:s arbetsstipendium

Takuya Fujisawa. Foto: Ingeborg … Läs mer om Grattis Takuya Fujisawa – till VGR:s arbetsstipendium

Lyssna: The Mary Onettes – “Hurricane Heart // Eyes Open (feat. Maja Milner)

The Mary Onettes är tillbaka med nya … Läs mer om Lyssna: The Mary Onettes – “Hurricane Heart // Eyes Open (feat. Maja Milner)

Som att kliva in i en exotisk värld av latin-rytmer och beslöjad romantik – Hilde Louise Asbjörnsen & Nordic Noir på Unity

13/6 2025 Jazzkrogen Unity i … Läs mer om Som att kliva in i en exotisk värld av latin-rytmer och beslöjad romantik – Hilde Louise Asbjörnsen & Nordic Noir på Unity

Skönt småstökig pang-på-estetik och reflektion från trio ledd av passionerad träblåsare – Katharsis av Mappe3

Mappe3 Katharsis 4 Inspelad i … Läs mer om Skönt småstökig pang-på-estetik och reflektion från trio ledd av passionerad träblåsare – Katharsis av Mappe3

Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Draktränaren Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in