26/9 2025
Swejs-arrangemang hos Contrast i Göteborg
Sångerskan Karolina Vocidolac har som namnet antyder sina rötter på Balkan. Ändå ägnar sig hon åt att förvalta låtskatten från Brasilien, inte minst i trion Marango som jag förtjust lyssnat till ett par gånger. När hon nu fick ett gig mitt på dan hos SWEJS (Swedish Executive Jazz Society) bildas en ny liten formation utan varken rytmsektion eller pianist. Jag blev inbjuden av en av gitarristerna vilka jag känner väl och recenserat live och på skiva. De som ackompanjerar Vocidolac är Tobias Grim på akustisk gitarr, Rolf Jardemark med en elektrisk gura (möjligen halvakustisk jazzgitarr) samt Eric Liftig på tenorsaxofon. Tre musiker jag ganska ofta fått höra live i mindre sättningar och med storband.
Medlemmarna i SWEJS, som funnits i drygt tjugofem år med verksamhet i Stockholm och Göteborg betalar för lunch + konsert vilka anordnas på diverse krogar. Bjöds in för att dokumentera när en lyckad tillställning hölls på Nefertiti för några år sedan. Representerade SWEJS genom att informera och agera presentatör gjorde Mats Ander (trumpetare i flera storband).
Contrast är välfylld denna soliga fredag och förutsätter att åhörarna var mycket nöjd med timmen kallad ”Waves from Brazil” med det bästa ur landets populärmusikaliska tradition. Bossa nova som uppstod sent 50-tal betyder nya trenden eller nya vågen, vilket förklarar varför en av bossans mest spelade kompositioner just fått den engelska titeln Waves. Den beskrivs på Contrast som en elegant sofistikerad stil med influenser från jazz. Merparten av konsertens repertoar var inte oväntat skriven av Antonio Carlos Jobim, flera hämtas från prisade legendariska plattan Getz/ Gilberto featuring Antonio Carlos Jobim från 1964.
Serverades sång och musicerande av en sådan dignitet att den konserten förtjänar att dokumenteras i berömmande ordalag, något jag därför åtagit mig. En av de allra främst ambassadörerna för bossa och närliggande stilar tar tillfället i akt och introducerar låtarna. Och fast Karolina Vocidolac inte är lika uppburen och välkänd som Lill Lindfors, Sylvia Vrethammar, Lisa Nilsson eller Lina Nyberg (fyra damer jag hört live senaste åren) ska hennes ansenliga förmåga som interpret framhållas. Det sjungs på portugisiska såväl som på engelska och till och med svenska. Apropå soundet lät det behagligt naket med tre melodiinstrument huserandes i centrum och också figurerar som bakgrund.
Man börjar med Dedafinado vars långsamt smekande intro på tenorsax innan gitarrerna tar över är ljuvligt, leder tanken givetvis till mästaren Stan Getz. Därpå en superbt kontrollerad tolkning av lika ikoniska Corcovado var engelska titel lyder Quiet Nights of Quiet Stars – minst en vers sjungs oclså på engelska. Skulle någon tveka huruvida sångerskan behärskar det tidlösa materialet ges här en rungande bekräftelse. Och musikerna ackompanjerar på bästa tänkbara vis. Här bjuds på delikat solo från Tobias Grim. En konst att vara medhårsstrykande utan att det blir ytligt. Samspelet är som sig bör avspänt med stark närvaokänsla, oavsett om sångerna framförs stillsamt eller i snabbare tempo.
I tredje låten ökar intensiteten genom att rytmen accentueras. Fäster mig vid intrikat tonspråk och en melodi som förmodligen är svårsjungen. Rolf Jardemark ger sig av i sin första utflykt. Grande Amore, ursprungligen en samba från 1945, är ett flera goda exempel på hur tempo varieras. En definitiv höjdpunkt är en vackert framsvepande melodi främst förknippad med Elis Regina, vars svenska text skrivits av nämnda Vrethammar under titeln I Skymningen. Om mina anteckningar stämmer handlade det om just smeksamma Wave. från ett album av Jobim släppt 1967.Grim levererar ett fingerfärdigt solo snyggt uppbackad av Jardemark.
Måste två största toppar utses landar vi först i The Shadow Of Your Smile som utgör enda undantaget i repertoaren, vars instrumentala ledmotiv signerat Johnny Mandel Oscars-belönades. Enligt Eric Liftig är Andy Williams version den mest klassiska. Här utmärker sig just Liftig med ett inspirerat utbroderande av förförisk melodi medan vi får ett lika prydligt som avspänt inpass från mannen med hatten.
Medveten om att texten liknar ett referat. Hög tid att runda av. Två hits framförs på sluttampen, Dels den första finalen där det hettar till i One Note Samba. Uppsluppen historia som bjuder på tonal akrobatik och flinkt arbetande instrumentalister vilka avlöser varandra. Det självklara extranumret blir föga förvånande Girl From Ipanema som Astrud Gilberto odödliggjorde, njuter av dess oemotståndliga gung. Grim passar på att ge oss ett lysande, ytterst vitalt solo. Allra sist bör återigen betonas vilken hög kapacitet den frontande kvinnan har. Som sagt en alldeles förträfflig konsert med specifik inriktning.