17/4 2026
Musikens Hus i Majorna
Binder ris åt egen rygg med mina utförliga recensioner fullt medveten om att ingen kräver lika mycket research och språklig finess som blivit mitt betungande ideal. Önskar att jag lunnat skriva klatschigare med lätt hand. Hade därtill behövt ett bollplank. Har ett par gånger recenserat tiomannabandet Spöket i köket här i entusiastiska ordalag, vilket gjorde att deras omistlige ledare bjöd in till ett slags 10-års jubileum, tillika releasekalas tillsammans med folkmusikinfluerade vokalkvartetten Åkervinda.
Meddelade Nisse Blomster att jag bokat in mig på funkfest hos Jazzföreningen Playhouse, men var villig att ta vagnen till Karl Johansgatan när konserten var över. Funkade enligt plan. Kom fram till första pausen och kunde lyckligtvis beställa något att äta i baren. Visade sig att festen i tre akter var i princip utsåld. Närmast scen fanns som brukligt en yta reserverad för dansande. Spöket i köket gör ingen hemlighet av att de ser sig som one of a kind, enda lounge/ rave- storbandet i landet som ägnar sig åt en mix av vackert vemod och sväng, sväng som får det att spritta i benen. Tio musiker trakterar tjugo instrument och sjunger på fyra språk, vilket gjorts på tre album. Inte osannolikt att jag var ende skribenten utanför innersta kretsen på plats. Kan tänka mig att en hög andel av den exalterade publiken besökt Urkult (Ganman/ Panshiri har ett underbart kul kapitel om festivalen i sin senaste bok). I likhet med Ale Möllers projekt Xeno Mania med nästan lika stor numerär, tänder jag på att Spöket i köket sysslar med sound bortom konventionell folkmusik.
Deras succéartade konsert på cirka 70 minuter blir till en härlig retrospektiv där ”direktören för det hele” introducerar solister och låtar, ger sig själv fritt spelrum. Blomster är en genomsympatisk individ vars kolossala arbetsinsats (står för arrangemang, bokar gig, busschaufför etc.) uppmärksammas i hyllningstal. Är honom väl unt att hålla låda då han är extremt underhållande , även om han ibland hade tjänat på att vara mer distinkt. Musiken man med sådan ackuratess lirar kommer från Kanada, Irland, Dalarna och säkert fler regioner. Zappa nämns som en referens, fast i mina öron ligger Waterboys närmare till hands som ett riktmärke.
Orkestern består av blåssektion på fyra personer. Om det var ordinarie besättning heter de Erik Larsson, Cecilia Moore, Albin Lagg samt Sebastian Petersson. Den sist nämnde brukar jag höra i Göteborg Jazz Orchestra. Rytmsektionen utgörs av Erik Bengtsson på kontrabas jämte Blomster på podorythmie (fottrumma). Emma Engström spelar klaviaturinstrument, Lies Hendrix dragspel (durspel om man ska vara korrekt) och man klarar sig med en person på fiol, nämligen Signe Kierkgarrad Schmidt. Blomster anför med ackordföljder på akustisk gitarr medan Mads Kjöller Henningsen hörs på företrädesvis flöjter och vevlira. Garanterar absolut inte att definitiva sättningen listats.
Dags att dyka in i anteckningsboken. Vad hände i grova drag och hur lät det? Jubileet som erkänns vara en sanning med modifikation öppnar för Spökets del med Jig till Jon från den senaste av fyra skivor, åtföljd av ett taktilt alster insvept i nordisk melankoli. .Den ystra inledande dängan är både komponerad, arrangerad och producerad av Nisse Blomster. Förundras över hur tajt och omväxlandet det är. Uppfattade jag rätt varvas upp med reel skriven av Kjöller Henningsen vars ösiga närvaro får mig att associera till traditionella irländska tongångar, fast uppspeedade likt ett ska-band. Skickliga, spelglada solister avlöser varandra! Fäster mig vid hisnande schatteringar jämte enastående effektiv dynamik. Inledningen får mig att rysa av välbehag då den är magisk. Förnimmer en styrka som föregående konsert med Prince-basisten Ida Nielsen inte riktigt kan matcha. Sveps med av intensiteten och hur den balanseras med självklar skönhet vars emellanåt spröda tongångar förför.
Efter dessa himmelska höjder lättas en smula på emotionella energin. Polska annonseras. Den ska framföras så snabbt det bara går varför dans anbefalles. Övergången till tårdrypande ballad tillhör aftonens mest stämningsfulla moment. Melodin med sitt släpiga beat färgas av vevlira i framkant, om ögon och öron är med mig. Magin är tillbaka! Tror att det rörde sig om en vals Blomster komponerat till sin syster. Låter som en vaggvisa. Man avrundar sitt glimrande set med Turbomoppen, låt från Quebec och den näst första låt storbandet lärde sig, nämligen Brudvals från Gagnef. (med reservation för att inte all info är helt korrekt återgiven).
Nu var jag mer än nöjd, fast musikaliska festen var långt ifrån slut. Gensvaret från fans var också stort då de hade fått vad de önskade sig. Tog mig en sväng till Utopia och återvände i god tid till storstilade finalen när Spöket skulle backa upp Åkervinda, framföra liveversionen av den ep de spelat in tillsammans, släppt på digitala plattformar betitlad Hits från förr.
Åkervinda från Skåne bildades på Skurup 2013 av fyra primärt jazzsångerskor. De, har turnerat i Europa, Australien och Nordamerika, släppt tre skivor (äger minst en cd) och varit med i Allsång på Skansen. Har hört dem live. De fyra strupar vilka sömlöst levererar stämsången tillhör Agnes Åhlund (Backa Teater, My Dear Companion…) , Iris Bergcrantz (recenserat flera av hennes album), Linda Bergström (We Float) samt Lise Kroner. Genom att ackompanjeras av ett mäktigt storband begivet på världsmusik adderas en synnerligen välgörande dimension. Variationsmöjligheterna ökar påtagligt.
Fusionen startar med lustig, antik schlager i form av Öppna ditt fönster från 1932 som förknippas med Ulla Billquist. Följs upp med en skänklåt vars sound påstås röra sig mellan halling-disco och stänk av heavy metal. Efter Gammal och ung får vi njuta av rock & roll i otakt enligt vår guide, det vill säga Ja änte flöttar ja till sjöss skriven av Lars Hollmer, en av hörnpelarna i Samla Mammas Manna och mannen bakom hitten Boeves psalm. Gemensamma repertoaren överraskar. Sensationellt att man fastnat för en av Dan Berglunds mest ömsinta existentiella visor. Syftar på Nattvandrare som han själv har kvar på repertoaren. Detta storstilade projekt går i mål med bonusmelodi. En swingbetonad schlager döpt till Light Is Dim.
Kan inte nog understrykas hur fabulöst tonsäkra och synkade Åkervinda är. Och samarbetet med Blomster och hans spöken bör absolut bedömas som en synnerligen helgjuten historia. I motsats till energiska utövare av folkdans satt jag för det mesta och lyssnade. För de med lust och kondition kvar anordnades gammaldans av ett DJ-team. Ska påpekas att ljus och ljud var till belåtenhet. Lät i dubbel mening alldeles utmärkt om samtliga medverkande.
