• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

medkänsla

Filmrecension: And Breathe Normally – helt underbar

17 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

And Breathe Normally
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 augusti 2018
Regi Isold Uggadòttir

En vacker isländsk film om två kvinnor från hela olika bakgrund som båda hamnat i kläm i livet och som upptäcker att de har en hel del gemensamt. Den ena en skuldsatt ung ensamstående mamma med son i lågstadier som kastas ut i hemlöshet och en afrikanska flyktingkvinna som av en slump fastnar i passkontrollen på Island och tvingas söka asyl där. Det är blir väldigt tydligt att världens utsatta människor har oerhört mycket gemensamt, de mekanismer som slår ut människor finns världen över.

Dessa isländska vyer och miljöer är som så ofta i isländska filmer så uppfriskande. Speciellt med denna heta sommar som sitter kvar i kroppen är det oerhört svalkande med det isländska regnet som öser ned.

Livsödena för dessa två unga kvinnor, isländska Lara och Adja från Guinea Bissau, binds samman på Reykaviks internationella flygplats. Lara som har vräkts från sin lägenhet har precis fått en chans att vända sin rätt hopplösa situation då hon fått en provanställning i passkontrollen. Adja mellanlandar på Island med ett falskt pass då hon försöker ta sig till sin familj i Kanada. När Adjas pass ska scannas påpekar Lara ett fel som leder till att Adja grips av polis och placeras i förvar inför deportation.

Adja blir dömd till fängelse för att hon försökt ta sig igenom med ett falskt pass. Det är lite annorlunda mot här i Sverige där jag inte hört att flyktingar blir dömda till fängelse för att de har falskt id. Jag kan tänka mig att skillnaden beror på att Adja inte egentligen ville söka asyl i Island utan ville bara ta sig vidare medan de flyktingar som kommer till Sverige med hjälp av falska pass eller id-kort har Sverige som mål och söker asyl här.

Lara och hennes son Eldar lever i bilen då de blivit utslängda från lägenheten. Lara vill inte säga sanningen till sonen, att de blivit hemlösa. Som tittare förstår vi att ett skäl till att hon inte vill säga sanningen till sonen är förmodligen att hon är rädd att förlora vårdnaden om honom om det kommer fram att de är hemlösa. Hon lurar i sonen att de ska på en äventyrsresa. Lara, sonen och katten får därmed sova i bilen medan regnet öser ned utanför. Vi ser också hur Adja å sin sida pratar i telefon med sin dotter som kommit till Kanada och Adja berättar inte heller sanningen för sitt barn utan lovar att allt ska lösa sig. Fast hon vet att chansen att det ska lösa sig inte är stora. Likheterna är stora mellan hur människor agerar, oavsett bakgrund i livet.

En av filmens styrkor är att den inte berättar allt för tydligt. Att Lara tidigare förlorat vårdnaden om sin son men nu lyckats få tillbaka honom får vi reda på liksom i förbifarten. Vi förstår att hon haft drogproblem men nu slutat. Fast hon inte klarar att spola ned alla droger i toalettstolen utan behåller lite för säkerhets skull. Det är likadant när det gäller bakgrunden till Adja, vi kan inte vara helt säkra på vad som hänt egentligen mer än att vi vet att hennes syster och dotter lyckades ta sig till Kanada då hon själv olyckligtvis stoppades.

Det var ren slump att just Adja stoppades. Den första passkontrollanten såg inte att passet var falskt. Vi kan bara förmoda att dottern och systern hade tur att inte fastna hos en lika noggrann passkontrollant. Det är en metafor, tänker jag, för situationen för all världens flyktingar. Vem som lyckas ta sig till frihet har mest tur, helt enkelt.

Skådespelarna är helt underbara. Kristín Þóra Haraldsdóttir som Lára, Babetida Sadjo Babetida Sadjo som Adja och Patrik Nökkvi Pétursson som Eldar är alla tre så naturliga och äkta i sina roller.

Filmen är en stark film i kategorin socialrealism och berättar om både världens flyktingar och om klassfrågor. Filmen har många bottnar och talar till mig på flera sätt. Den vänskap som byggs mellan dessa två kvinnor och Laras son Eldar värmer hjärtat och ger hopp åt tron på mänskligheten. Det är visserligen bara ett drama, en berättelse, inte ett klipp från verkligheten. Men vi kan alltid hoppas att filmen kan förmedla civilkurage och medkänsla/medmänsklighet – förmåga att se människan i våra medmänniskor.

Isold Uggadòttir är en isländsk regissör och manusförfattare utbildad vid Columbia University i New York. Hennes prisbelönta kortfilmer har visats på över hundra festivaler världen över. And Breathe Normally är hennes långfilmsdebut och med den har hon fått flera priser bland annat på Sundance filmfestival.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Asyl, Filmrecension, Flyktingar, Island, medkänsla, medmänsklighet, migration, Recension, Scen

Det är Moderaterna, KD och deras vänner som ska ställas till svars för Caremaskandalerna

13 november, 2011 by Rosemari Södergren

Alla jag talar med, överallt, är upprörda över misskötseln av äldre människor i de skandaler som kommit till allmänhetens kännedom. Att gamla människor får ligga med blöta blöjor är bara droppen som fått bägaren att rinna över.

Var jag än träffar människor är de upprörda. Alla säger att äldreomsorg är något som inte borde drivas av vinstintresse. Det är ett av de saker som ett samhälle ska värna om.

Vård, skola och omsorg har i svenska medborgarens sinne varit viktiga områden. En gång i tiden var vi till och med så bra på äldreomsorg att japaner skickades hit för att lära av oss. Idag borde vi skicka svenska politiker till Japan, förmodligen, för att göra studiebesök.

Upprördheten är stor. När jag träffar människor i den buddistiska föreningen, när jag träffar människor i Svenska kyrkan och bland alla mer än tusen bekanta jag har i Facebook.

Men det som gör mig orolig är att det verkar som om ilskan mest riktas åt riskkapitelbolaget bakom Carema och cheferna på Carema.

Kanske ligger det i den borgerliga pressens ägares intresse att det ska stanna därvid?
Det finns ju politiker som hårt drivit frågan att privatisera vård, skola och omsorg.
Den som är så dum att han/hon tror att omsorg om medmänniskor utförs bästa av vinstintresse, den har inte förstått mycket.

För övrigt undrar jag om det finns något konkret exempel på något land där vinstintressen styr och där äldreomsorg är bra också för de som inte är rika? Knappast.

För övrigt är det stor skam av de så kallade Kristdemokraterna inte hörs i frågan. Hur kristet är det att låta gamla människor ligga med blöta blöjor?

Hög tid för KD att byta namn till MD (Mamondyrkarna). Vilket intresse tycks Kristdemokraterna sätta i främsta rummet? Rätten att driva vinstdrivande företag? Är det viktigare än omsorg om medmänniskor?

Ikväll (söndag 13 november) blir det debatt om äldrevården i Agenda med
Maria Larsson (KD) och Lena Hallengren (S) möts. Dessutom kommer Caremas vd Carl Gyllfors till studion. Jag hoppas att frågan då äntligen lyfter till de som verkligen är ansvariga för den här utvecklingen, det vill säga de politiker som till varje pris vill privatisera allt i samhället och vill ta bort känslan av att vi hör ihop. De politiker som medveten monterar ned medkänslan för medmänniskor.

Många har skrivit om detta, bland annat Annarkia och hos  HumanLabRat, hos Jinge, och hos  Kaj Raving, hos  Erik Berg och hos Röda Berget.

Fler artiklar om vanvården av gamla finns i Aftonbladet och ännu mer i Aftonbladet, hos Rapport 1, Rapport 2, Rapport 3, Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Expressen 1, Expressen 2, Expressen 3.

Läs även andra bloggares åsikter om Debatt, samhälle, äldreomsorg, Carema, Moderaterna, Kristdemokraterna, Mamondyrkarna, alliansen, skandal, Carema, medkänsla, nonchalans

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: alliansen, Carema, Carmea, debatt, kristdemokraterna, Mamondyrkarna, medkänsla, nonchalans, samhälle, Skandal

Raseri mot blöjchefen hos Carema

11 november, 2011 by Rosemari Södergren

Personal på ett äldreboende inom Carema ska ha fått order att inte byta blöjor på de äldre när de blir våta utan byta först när blöjan blivit helt fylld av urinen. De ska till och med blivit uppmanade att väga blöjorna för att kunna avgöra om blöjan är fylld eller inte.

Det är så svårt att tro. Är det en bluff? Kan det vara sant?
På Facebook ser jag många som är upprörda. Många som skrivit saker som cheferna på Carema som ligger bakom det beslutet liksom politiker som gett Carema tillstånd att utföra äldreomsorg först ska få ligga till sängs i tre veckor med blöta blöjor – och sedan kan vi börja diskutera hur det ska gå till.

Det är begripligt att upprördheten är stor, stor, stor …

Alla människor åldras utom de som dör tidigt. Sedan är det förstås en klick makthavare och företagare som har sådana inkomster att de kan hyra in sig själva på lyxboende när de blir gamla.

Vad är det som gör att människor som sitter på chefsposter verkar vara så totalt utan medkänsla för andra människor? Hur ser de på en gammal människa som måste ha blöja? Har dessa chefer totalt förlorat förmågan att leva sig in i andras situation?

En chef som kan ta ett sådant här beslut kan ju inte tro på allas lika värde.

En annan vidrig aspekt på det här är det som CRISTER ENANDER tar upp i ett inlägg på Newsmill:

Skamligt att gamlingarnas pengar hamnar i skatteparadis
”De som byggde landet, skrev jag. Nu går deras skattepengar, inbetalade under ett helt liv av hårt arbete, till ett anonymt bolag på Jersey, i stället för till den vård och omsorg de behöver och är värda efter ett långt liv. Är det verkligen bara jag som tycker att det är vansinnigt? Att det rentut sagt är skändligt, en skam för vårt land?”

Hur tänker beslutande politiker som kämpat så för att äldreomsorgen ska privatiseras och bli en affärsfråga istället för att bära av omsorgen om de äldre?

Nog för att det kan förekomma felaktigheter på kommunala hem för äldre, men när verksamheten drivs främst för att ge stora vinster (girighet) åt ägarna och inte drivs främst av omtanke om människorna där, då ökar självklart risken för sådana här vidriga övergrepp.

Hur han samhället blivit så här hårt? Hur fungerar de politiker och de chefer som med berått mod låter sådant här ske?

Röda Berget skriver indignerat:
Carema borde byta företagslogga. En pissblöt blöja med vingar av hundralappar är en lämplig symbol för skandalföretaget Carema.

För övrigt står ju hemskheterna om Carema i bjärt kontrast med att Kulturrådet vill satsa på kultur för äldre. Om de äldre inte ens får ha torra blöjor på sig, då blir det svårt att ta till sig kultur. Kulturrådet borde få ta över Carema. Jag skämtar inte. Jag menar människor med förmåga till medkänsla.

För övrigt undrar jag varför Kristdemokraterna är så tysta i frågan? Har deras tolkning av kristendom ingen medkänsla för åldrande människor, är vinsten och dyrkan av Mamon viktigare än en gång för dem?

Relaterat: Aftonbladet, Expressen 1, Expressen 2, Expressen 3, DN 1, DN 2, DN 3 , SVT Nyheter och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Carema, äldrevård, medkänsla, samhälle, åldrande, blöjor

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: blöjor, Carema, medkänsla, samhälle

Rostfläckar på lacken – dikt tillägnad Moderaternas partistämma

20 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

Rostfläckar på lacken
Bilens motor hackar
Hårddisken är trög seg
Batterierna måste få ladda

Ge verkstaden tid att polera lacken
Fyll på med olja
Ge tid för återhämtning och nystart
Och bil och dator orkar ett decennium till

För människor finns inte detta tålamod
För människor finns inte denna tid
Människan får inte återhämta sig
Inte vila den tid behövs för att läka

Fråga Reinfeldt och Hägglund varför
Vi är mobiler populära
Så länge vi är nya fräscha snabba
Skrotas sen, inget att vårda i åratal

Denna dikt tillägnar jag Moderaternas partistämma som startar i Örebro 20 oktober.

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Moderaterna, dikt, ålderdom, åldrande, medmänsklighet, medkänsla, vård, omsorg, etik, värderingar

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: dikt, medkänsla, medmänsklighet, Omsorg, vård

Skäms Migrationsverket, skäms regeringen, skäms Hägglund, skäms, skäms, skäms

18 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

En 91-årig kvinna som Ukraina har bott en längre tid hos sina släktingar i Sverige. 91-åringen, Ganna Chyzhevska är delvis dement och har inga släktingar kvar i Ukraina. Trots det ska hon nu utvisas dit.

Migrationsverket ska skämmas, skämmas, skämmas …
De som beslutat detta har ingen skam i kroppen, ingen förmåga till medkänsla för andra människor.

Är det ett sådant kallt samhälle högerregeringen vill ha?

Göran Hägglund, partiledare för Kristdemokraterna, har all anledning att skämmas. Hans parti påstå sig vilja stå för etik och moral. Vad de inte vill stå för är uppenbart. De vill inte stå för kärlek till sina medmänniskor. Om Hägglund och hans parti hade stått för kärleksbudet hade de skrivit i högan sky och protesterat mot det som sker nu, när Ganna utvisas.

Jag minns Alf Svensson, när han var partiledare. Han skulle aldrig någonsin ha tigit i den här situation.

Skäms Hägglund, skäms, skäms, skäms …

Ur Aftonbladet:

Nu mejlbombas Tobias Billström och Facebookgruppen ”Stoppa utvisningen av Ganna” växer.
Men i dag ska gravt dementa Ganna Chyzhevska, 91, utvisas.
– Jag kan inte sätta henne på planet, säger hennes dotterdotter Anna Otto.

Nu har jag hört att människor som vill demonstrera mot det här omänskliga beslutet är på väg ut till Arlanda för att demonstrera. Jag har hört att de ska träffas vid 13-tiden vid terminal 5. Hoppas det nu är korrekta uppgifter.

Hoppas, hoppas, hoppas dessa människor kan få de andra som är på planet att vägra flyga iväg så länge den tvångsutvisade 91-åriga Ganna Chyzhevska är med på planet.

Här hittar du Facebookgruppen Stoppa utvisningen av Ganna Chyzhevska.

Relaterat:
Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Migrationsverket, samhälle, politik, medkänsla, Ganna, utvisning

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Ganna, medkänsla, Migrationsverket, Politik, samhälle, utvisning

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

One to One: John & Yoko Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Uppskjuten tid Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

The Legend of Ochi Betyg 1 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

I höst, 2025, släpper[ingenting] ett … Läs mer om Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Anders Boson Jazz … Läs mer om Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Titel: Tre äpplen föll från … Läs mer om Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

8/5 2025 Kungsbacka Teater Hade … Läs mer om Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

Årets festivalbild, tecknad av Ditte … Läs mer om Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

– Målet är att alla besökare, inte minst … Läs mer om I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Manus och sångtexter: Steven Sater … Läs mer om Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Den 22 & 23 maj 2025 kommer Annika … Läs mer om Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Hjord av marionettdjur flyr 20.000 km till Sverige för att varna om klimatkrisen

THE HERDS i Lagos, Nigeria den 19 april … Läs mer om Hjord av marionettdjur flyr 20.000 km till Sverige för att varna om klimatkrisen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in