• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Skandal

Recension av tv-serie: The Pirate Bay – skrämmande skildring av hur svenska rättsväsendet gick i USA:s ledband

9 november, 2024 by Rosemari Södergren

Foto: Stina Stjernkvist

The Pirate Bay
Betyg 4
Premiär på SVT Play 8 november 2024
Regi Jens Sjögren och Patrik Gyllström
I rollerna Simon Gregor Carlsson, Arvid Swedrup, Willjam Lempling, Robin Stegmar

En skrämmande berättelse om hur det amerikanska kapitalet kunde styra Sverige. Dn amerikanska kapitalismen fick den svenska regeringen och polisen att lyda USA:s order och det svenska rättsväsendet till och med struntade i vad som är svensk lag och normal etik när domaren som var involverad i upphovsrätts-organisationer fick döma i Pirate Bay-rättegången. Ja det finns mycket att skämmas över hur svenska makthavare och myndigheter agerade kring The Pirate Bay.

Handlingen i tv-serien om The Pirate Bay utspelas under tidigt 00-tal Stockholm. Vi får följa Peter Sunde, Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm som förenas i en dröm om ett fritt internet. Gottfrid jobbar på att ta fram en tjänst som kopplar samman fildelare från världens alla hörn. Antipiratbyråns chefsjurist Henrik Pontén inser tidigt vilka konsekvenser The Pirate Bay kommer att få, men har svårt att göra sin röst hörd men blir sedan allt mer symbolen för kampen mot pirater.

En majoritet som var med på den tiden har säkert någon gång använt sig av The Pirate Bay och laddat ner en sång eller ett filmklipp. Kom ihåg att detta var innan Spotify eller Netflix, Youtube eller SVT Play lanserats. Det är uppenbart att The Pirate Bay banade väg för de streaming-tjänster som sedan kom. I tv-serien beskrivs fildelarna som ungdomar och Antibyråns frontman Henrik Pontén som representant för den äldre generationen och för storägarna av kulturföretag som den amerikanska filmbranschen. En av de stora anledningarna till varför fildelningen var så utbredd tas inte upp i serien: Den minutiösa schemalagda ordning i vilken film- och musikbranschen och tv-spelsföretagen lanserade sina produkter. Många, många var irriterade på att till exempel tv-spel eller filmer lanserades långt tidigare i USA och Storbritannien är i Sverige eller andra länder.

Foto: Tommy Darmark/Crosby

Men att serien inte fångas verkligheten exakt som den utspelades gör inte så mycket. Den har fångat en del av stämningarna vid den tiden och framför allt sätter den fingret på den SKANDAL som utspelades, att svenska myndigheter, poliser och makthavare löd amerikanska vinstintressen som marionetter. Det är en skandal, det finns helt enkelt inget annat ord för hur jakten på de som startade The Pirate Bay och jakten på honom som lät webbplatsen finnas i sin server gick till. Rent juridiskt är det lika tydligt nu som då att de som programmerade den eller ägde serverhallen inte var de som fildelade. Tekniken för detta var ju att alla som kopplade upp sig hjälptes åt att dela en bit, var och en hjälpte till. Peter Sunde, Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm och Carl Lundström som upplät sin serverhall gjordes till syndabockar för att skrämma andra från att göra något liknande. Det är som om jag öppnar en yta för marknadsstånd och någon säljer stöldgods där och jag blir dömd för vad någon gör på den ytan. Ett stort övergrepp som också skedde är vid den senaste razzian där massor av hårddiskar beslagtogs som inte alls hade med fildelning att göra utan där fanns olika webbplatser som hyrde in sig i webbhotellet.

Ett bevis på att lagen tolkas olika i skilda situationer är när Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch på sin sida på Facebook nämnde att en advokat varit dömd för ett brott. Då var inte Facebook som var ansvarigt utan den enskilda person, det vill säga Ebba Busch, som skrivit något. Svenska myndigheter vågade förstås inte gå på Facebook. Den som är störst och rikast styr svenska myndigheter, oftast.

En annan sak som det svenska rättsväsendet gjorde som är under all kritik i samband med Pirate Bay-hörvan är att de fyra som dömdes till fängelse också ska betala den amerikanska filmindustrin och andra upphovsföretag mer än 70 miljoner kronor, när räntan lagts på. Hur skadeståndet räknades ut är totalt verklighetsfrämmande. Till Svenska Dagbladet förklarar Peter Danowsky, ombud för skivindustrins intresseorganisation Ifpi: Skivbolagen utgår från laglig försäljning på nätet av skivor. En skälig ersättning är enligt Danowsky 6,5 euro per nedladdat verk – något han säger att tingsrätten accepterat och de åtalade inte motsatt sig.

Wikipedia:
Rättegången mot The Pirate Bay var en rättsprocess kring fildelning. Stockholms tingsrätt avgjorde målet 2009 och Svea hovrätt 2010. Båda rättegångsprövningarna ledde till fällande domar mot de ansvariga för The Pirate Bay, nämligen fängelsestraff och ett solidariskt skadestånd till de spel-, film- och skivbolag som var målsägande.

Det behövs inte någon stor hjärna för att förstå att varenda en som laddat ner en låt inte skulle ha köpt låten den inte fanns på The Pirate Bay. De är ett högst omoraliskt bud från musikindustrin som domaren köpte rakt av. Och att domaren köpte det totalt bygger också på en stor skandal: Under rättegången kom det fram att domaren var medlem i upphovsrätts-organisationer som står på åklagarens sida. Ytterligare ett flagrant element är att USA hotade Sverige med handelsblockad om upphovsmännen till The Pirate Bay inte greps, åtalades och fälldes.

Ingen har hellet kunnat bevisa att filmindustrin verkligen förlorade dessa miljoner dollar som de påstår. Ingen filmbolag gick i konkurs under den tiden.

En av rollfigurerna tv-serien ”The Pirate Bay” är Rasmus Fleischer, som är en fiktiv version av honom för 20 år sedan. Han var en av frontmännen för föreningen Piratbyrån. Rasmus Fleischer skriver i Aftonbladet:
Nej, det krävdes inga privatdetektiver för att identifiera männen bakom piratsajten. Första åren finansierade The Pirate Bay sin hårdvara genom att be användarna donera direkt till Fredrik Neijs privata bankkonto, vilket finns dokumenterat på Internet Archive. Webbhotellet PRQ var inte hemligare än att Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm stod registrerade som ägare hos Bolagsverket, detta redan innan The Pirate Bay sjösattes på en PRQ-uppkoppling. Men uppenbarligen ville manusförfattarna till varje pris klämma in en klyschig detektivhistoria.

TV-serien förenklar frågan och konfliktytorna och har framför allt fokuserat skildringen som en kraftmätning mellan den mäktiga lobbygruppen, Motion Picture Association of America, och The Pirate Bay.

Ett fult övergrepp som svensk polis stod för var också i samband med mot företag som hade sina en husrannsakan, efter beslut av kammaråklagare Håkan Roswall. Husrannsakan genomfördes av ett 50-tal poliser mot webbhotellet PRQ:s lokaler i Stockholm. Vid tillslaget togs 186 servrar i beslag, jämte ett stort antal andra föremål. I husrannsakan drabbades även företag och organisationer utan samröre med Pirate Bay eftersom samtliga servrar i webbhotellets lokaler beslagtogs. Polisen gjorde även husrannsakan och beslag i privatbostäder. Justitieombudsmannen meddelade efter avslutad granskning av polisens agerande att det inte fanns tillräckliga skäl att ifrågasätta att egendom togs i beslag i den omfattning som skedde. Aldrig att svensk polis skulle fått göra likadant mot någon som tillhörde de rika och de mäktiga i samhället.

Frågan om upphovsrätt är inte en glasklar fråga om rätt eller fel. Att The Pirate Bay växte så snabbt och hade så många användare beror inte bara på att användarna inte ville betala för musik, film, datorprogram och tv-spel med mera. Det berodde minst lika mycket, om inte mer, på att människor ville ha tillgång och inte behöva till ägarna bestämde att det skulle finnas tillgängligt i deras land – och priserna hade också betydelse, förstås. The Pirate Bay banade vägen för webbtjänster som kom senare.

The Pirate Bay Bildtext: Henrik Pontén (Robin Stegmar) Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Tv-seriens styrka är inte att den redovisar alla frågeställningar – vilket troligen hade blivit mera av en dokumentär och inget bra drama. Seriens styrka är att den är spännande trots att vi vet att det är de med mest makt och pengar som vinner, vilket är som det brukar vara i verkligheten och rätt deprimerande. Amerikansk filmindustri brukar annars lura i oss att den lilla människan kan vinna. För det kan den ju inte. Det är klart att det är viktigt att de som lever på att skapa film, musik med mera också kan leva på det. Men det är inte alltid samma sak om att de stora ägarna ska ha rätt att dela in världen i olika zoner efter när något ska ha premiär. Seriens stora styrka är inte bara spänningen förstås eller att den visar hur amerikansk ideologi fick styra i Sverige utan framför allt att den ger mycket att prata om och diskutera.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Antipiratbyrån, Antipiratbyrån och Henrik Pontén, Det svenska rättsväsendet, Recension av tv-serie, Skandal, Stor skandal, SVT, The Pirate Bay

Nu måste alla myndigheter granskas – och speciellt Transportstyrelsen

28 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

Den ena skandalen efter den andra kommer i ljuset nu. Den ena myndigheten efter den andra visar sig ha haft folk i ledningen som anser sig ha rätt att lägga enorma pengar på fester.
Säpos som hade Bond är ett skrämmande osmakligt exempel och att det nu visar sig att FRA är storslösare, det förvånar mig inte ett dugg. En myndighet som jobbar med att att bevaka folket drar troligen till sig en särskild slags personal.

Men det finns myndigheter som slösar med skattebetalarnas medel på annat sätt också. Ta Transportstyrelsen som ett exempel. Vilken service erbjuder de medborgarna? Ofta väldigt usel och så fördröjd att det är ren skandal.
För två år sedan blev jag bestulen på min plånbok och där låg mitt körkort. Att spänna körkortet gick lätt, det kunde jag göra via Internet. Två dagar sedan fick jag ett telefonsamtal. En man hade hittat min plånbok: rensad på pengar med körkortet fanns kvar. Då försökte jag kontakta Transportstyrelsen för att dra tillbaka förlustanmälan. Det var omöjligt att få kontakt med en levande själ på Transportstyrelsen. Jag satt i telefonkö i mer än en halvtimme flera gånger – sedan hade jag bara inte tid att sitta ännu längre i telefonkön utan gav upp. Jag mailade dem och fick inget svar, jag skickade vanligt brev till dem. I mail och i brev berättade jag att körkortet kommit tillrätta och så bad jag om något svar från dem, så jag visste att de fått mitt brev. Jag ville veta att körkortet inte var spärrat. Det är bra att veta när jag hyr bil, till exempel. Nej, jag fick inget svar att Transportstyrelsen.

Ska de ha löner av våra skattepengar när deras servicenivå inte är högre än så?

Jag kan dra upp massor av fall som visar hur usel Transportstyrelsens service är. I slutet av maj skickade en ung man jag känner in en ansökan om tillstånd att ta körkort. Nu har tre månader gått och han har inte fått något svar.

Nej, det är skandal.

Jag har ingen aning om ifall Transportstyrelsen lägger pengar på stora fester istället. Det spelar ingen roll. De slösar med våra skattemedel när de inte kan upprätthålla högre service till oss medborgare.

Nu är det dags att granska alla myndigheter – och då är det inte alls bara vilka fester de har och hur de gör upphandling till dem som bör granskas. Vad ger myndigheterna för service till oss medborgare? Behandlar myndigheterna oss medborgare som kunder de är rädda om, eller behandlar de oss som lägre stående varelser som får ta vad vi får?

Nu måste alla myndigheter granskas, som Socialdemokraterna föreslår.

Relaterat: Aftonbladet och Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, FRA, Säpo, transportstyrelsen, samhälle, politik, skandal, slöseri, skattemedel

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: FRA, Politik, samhälle, säpo, Skandal, skattemedel, slöseri, socialdemokraterna, transportstyrelsen

Löntagarfonderna lyxfestades upp av forskareliten

14 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

Att överheten anser sig ha rätt till exklusiva lyxiga fester oavsett om tiderna är dåliga och många mindre lyckligt lottade drabbas av arbetslöshet och sjukdom med sänkta ersättningar – ja det är inget nytt under solen.
Vi är inte mer civiliserade än att en del grupper anser sig vara värda mycket mer än andra.

Den statliga myndigheten Tillväxtverket är ett exempel, näringsdepartementet ett annat och nu idag kommer ett minst lika uppseendeväckande avslöjande. Dagens Nyheter:
Stiftelsen för strategisk forskning har de senaste åren festat upp flera miljoner kronor av pengar avsedda för forskning. På tre år har festfixaren Micael Bindefeld fått 9,3 miljoner kronor. När stiftelsen fyllde 15 år kostade festen över två miljoner.

Stiftelsen för strategisk forskning får sina medel kommer från de nedlagda löntagar­fonderna som finansierades med skatter från företag. Stiftelsens uppdrag från regeringen är att stödja svensk forskning inom medicin, teknik och naturvetenskap.

För min del tycker jag det hade varit bättre om löntagarfonderna gick till ett mer jämställt och mer rättvist samhälle, att de gick till något som gav människor jobb istället för till lyxiga fester åt överheten.
Ja just det, rätt använda är ju faktiskt exakt det som forskarna kan åstadkomma. Forskning kan skapa nya företag som ger människor jobb, forskning kan ge nya medicin som ger bot för sjuka människor.
Stiftelsen för strategisk forskning har en viktig funktion att fylla – det är så dumt att dess ledning svärtar ned dess renommé med överdrivna fester.

Minst lika illa, om inte till och med värre, är att Lars Rask, VD för Stiftelsen för strategisk forskning, först försökte hindra Dagens Nyheter att få ut handlingarna. När DN påbörjade granskningen vägrade Lars Rask först att lämna ut avtalet med hänvisning till sekretess. Stiftelsen lyder under samma offentlighetsprinciper som allt som lever på våra skattemedel. Insyn i deras förvaltning är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.

Peter Högberg har skrivit en hel del om detta liksom Martin Moberg.

Läs även andra bloggares åsikter om Stiftelsen för strategisk forskning, lyx, skandal, Lars Rask, forskare, löntagarfonder, slöseri

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: forskare, Lars Rask, löntagarfonder, lyx, Skandal, slöseri, Stiftelsen för strategisk forskning

Undrar hur det känns att vara regeringens betrodde reporter på Dagens Eko?

11 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

Minister Annie Lööf gick ut med stora gester och förklarade hur oanständigt och gement det var av Tillväxtverket att slösa med skattebetalarnas medel och att Tillväxtverket bröt mot de tydliga reglerna för hur sådana festligheter ska betalas. Att hon själv och hennes departement gjort likadant, fast inte i lika stor skala, är rätt skrattretande. Ministern blir en rätt löjlig figur. Men det allra värsta i den här historien är inte att näringsdepartementet varit nonchalanta och slarvat mot reglerna. Den stora skandalen i sammanhanget är hur näringsdepartementet agerade när medier bad att få tillgång till redovisningen.

Som DN tar upp i sin ledare:
Offentlighetsprincipen är en hörnsten i den svenska demokratin. Medier och andra intresserade ska kunna hämta information i olika frågor, oavsett vad myndigheterna själva väljer att informera om. Detta skriver regeringen själv på sin hemsida.

Blotta misstanken att höga politiska tjänstemän försöker försvåra mediernas granskning och kommer med undanflykter är allvarlig. Informationskulturen på regeringskansliet framstår som ett betydligt större problem än dess representation.

Fakta är att när Aftonbladet bad att få ut nöringsdepartementets redovisning över sina festligheter då kontaktade tjänstemännen de politiska ansvariga som fick flera dagar på sig att kontakta politikerna som kunde skynda sig att betala in vad de glömt och därmed åtgärda sakerna.

Dessutom kontaktade näringsdepartementets pressekreterare en journalist på Dagens Eko som kunde komma före Aftonbladet och redovisa en tillrättalagd nyhet. Som DN uttrycker det:
I sin iver att desarmera nyheten ringde en av Annie Lööfs pressekreterare upp en betrodd reporter på Dagens Eko och talade om att departementet, på eget initiativ, gått igenom räkenskaperna och rättat till eventuella felaktigheter.

Jag undrar hur det känns för en journalist att vara en av regeringen betrodd journalist. Att vara på så god fot med regeringen att hen förväntas skriva vad regeringen vill ha förmedlat. Där någonstans har väl journalistiken kantrat. Journalistik ska granska makthavare.

Röda Berget har också skrivit om detta liksom Martin Moberg.

Läs även andra bloggares åsikter om skandal, Annie Lööf, demokrati, censur, offentlighetsprincipen, medier, mediekritik Dagens Eko

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Annie Lööf, censur, demokrati, mediekritik Dagens Eko, Medier, offentlighetsprincipen, Skandal

Chefen för arbetsförmedlingen gör inte sitt jobb: hon bör avgå

16 april, 2012 by Rosemari Södergren

På något sätt borde väl Angeles Bermudez-Svankvist, Arbetsförmedlingens generalsekreterare, avgå. Hur fullföljer väl inte sitt uppdrag när hon hellre skickar pengar till statens kassa än hjälper arbetslösa?

Ur Aftonbladet:
Arbetsförmedlingen går med plus – trots tusentals människor i arbetslöshet.
På fem år har Arbetsförmedlingen skickat tillbaka nära 18 miljarder till statskassan.

Arbetsförmedlingen förmedlar inte jobb. Det är sant. Men myndigheten kan göra mycket för att underlätta för människor att få jobb. Det fanns en tid då Arbetsförmedlingen i samarbete med AMS arrangerade exempelvis massor av IT-kurser som gjorde att många, många kunde få vettiga jobb.

Den som chefar för Arbetförmedlingen är väl anställd för att myndigheten ska ge bra stöd åt människor så de kan få jobb – eller kan starta eget och försörja sig på det.
Varje människa som kan försörja sig själv är en vinst för samhället.

Med så hög arbetslöshet som vi har i Sverige är det stor skandal att Arbetsförmedlingen inte gör mer. Att återlämna 18 miljarder till statens kassa borde inte vara den myndighetens uppdrag.
Att inte använda dessa för vettiga projekt som hjälper människor att få jobb är att misslyckas med sitt jobb, det är att ge upp, att inte ens försöka.

Det finns massor att göra för den som har den allra minsta fantasi och engagemang.

Chefen för arbetsförmedlingen gör inte sitt jobb: hon bör avgå.

18 miljarder skulle kunnat ge många arbetslösa kompletterande kurser och utbildningar och Arbetsförmedlingen skulle kunnat ha anställt fler arbetsförmedlare med mera, med mera.

Kunskap är en nyckel för att få jobb.

En annan är att motverka åldersdiskrimineringen som gör att varken unga eller människor över 50 blir anställda.

—–
DN konstaterar samtidigt att inkomstskillnaderna i Sverige fortsätter att öka, trots att hushållens ekonomiska standard i genomsnitt ökade med 12 procent 2006-2010, mätt som relativ inkomst.
Det betyder att de som har det sämst fått det ännu sämre. Många av de som har det sämst är arbetslösa. Tänk vad 18 miljarder kunde förändrat för deras situation.
Det är läskigt att den styrande regeringen verkar så uppgiven inför den skenande arbetslösheten.

Relaterat:
Dagens Nyheter 1 och Dagens Nyheter 2 och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, arbetsmarknad, jobbpoliitk, jobb, skandal, högerregeringen

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: arbetsmarknad, högerregeringen, jobb, jobbpoliitk, samhälle, Skandal

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Anders Boson Jazz … Läs mer om Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Titel: Tre äpplen föll från … Läs mer om Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

8/5 2025 Kungsbacka Teater Hade … Läs mer om Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

Årets festivalbild, tecknad av Ditte … Läs mer om Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

– Målet är att alla besökare, inte minst … Läs mer om I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Manus och sångtexter: Steven Sater … Läs mer om Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Den 22 & 23 maj 2025 kommer Annika … Läs mer om Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Hjord av marionettdjur flyr 20.000 km till Sverige för att varna om klimatkrisen

THE HERDS i Lagos, Nigeria den 19 april … Läs mer om Hjord av marionettdjur flyr 20.000 km till Sverige för att varna om klimatkrisen

Vi är inte maskiner – och det vet Kjell Rautio mycket väl

Titel: Vi är inte … Läs mer om Vi är inte maskiner – och det vet Kjell Rautio mycket väl

Eggande och exotiskt tonspråk förädlas av kreativ kombo – House Of Wu Fei på Dergårdsteatern

7/5 2025 Dergårdsteatern i … Läs mer om Eggande och exotiskt tonspråk förädlas av kreativ kombo – House Of Wu Fei på Dergårdsteatern

Teaterkritik: [BLANK] – känns ända in i märgen

[BLANK] Av Alice Birch Översättning … Läs mer om Teaterkritik: [BLANK] – känns ända in i märgen

Foto: The Delines på Pustervik

The Delines Pustervik, Göteborg 8 maj … Läs mer om Foto: The Delines på Pustervik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in