kristdemokraterna

Gogols Revisorn i mycket egen version på Moment: Teater – skrämmande aktuell skrattfest

18 oktober, 2015 by Rosemari Södergren

Revisorn
Oerhört fritt efter Gogol
Manus och regi: Andreas Boonstra
Musik: Simon Steensland
Scenografi: Erik Stenberg
Premiär på Moment: Teater i Stockholm 17 oktober 2015

Scenen är förlagd till tiden efter nästa val. Sverigedemokraterna är det största partiet och har bildat regering med Kristdemokraterna. Kanske är det en framtid som kan bli verklighet. En sak är i alla fall säker: om det blir verklighet då är det nog slut på yttrandefrihet och kulturen kommer att strypas. Det är i alla fall regissören och teatermannen Andreas Boonstra på Moment: Teater övertygad om. Han har alltid sett de två partierna som ett sorts systerpartier och deras kulturpolitik ekar väldigt likadant. Boonstra har fört över Gogols klassiska pjäs Revisorn till en framtid då SD och KD styr Sverige.

Gogols Revisorn skildrar händelserna då borgmästaren i en mindre stad i Ryssland blir tipsad i förväg om att en inspektör ska skickas ut på uppdrag av staten för att kontrollera att allt går rätt till i den lilla staden. Givetvis går inte allt rätt till. Borgmästaren och övriga makthavare skor sig på folket och korruptionen frodas, som i de flesta ryska städer på den tiden – eller egentligen är dramat ständigt aktuellt, överallt i världen. Människor som har positioner och makt över andra har en tendens att utnyttja det för egen vinning.

De flesta makthavare kanske blir skärrade när de hör att en inspektion är på väg? Gobols drama “Revisorn” utspelar sig nu på en liten fri teater, liknande Moment: teater och de har hört ryktet från säkra källor att en inspektör är på väg för att kontrollera att de driver teatern enligt den fastslagna kulturpolitiken som råder. Nu får ingen kritik framföras mot den styrande regeringen, ingen fri debatt får längre förekomma, inget som påminner om reklam för ett samhälle med mångkultur får finnas, ursvenskt och opolitiskt ska det vara.

Nu är Andreas Boonstra inte vem som helst. Han har en fantasi som går på högvarv och den som har sett någon av hans tidigare produktioner vet vad som väntar. Revisorn blir en skrattfest och den bubblar av ironi och skämt, ibland drar det nog iväg lite väl mycket. Boonstra passar på att skoja om teaterns värld samtidigt. Eftersom föreställningen totalt är tre timmar med paus tror jag inte den skulle förlora något på att korta ned lite på de delar som flyger iväg lite mycket om teatervärlden. När det spretar åt för många håll kan det blir lite tröttsamt.

Uppsättningen på Moment: teater pendlar mellan flera spår. Först och främst är det grundtemat: en snart nutida version av Gogols pjäs, samtidigt innehåller föreställningen flera politiska utspel och analyser av Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna och som tredje del finns ett slags spel i spelet där skådespelarna med rejält tilltagen Brechtmanér betraktar sig själva och spelet utifrån. Det fungerar och det är både roligt och skrämmande, tankeväckande starkt. Men kanske föreställningen skulle höjas något steg i sin helhet om den sista delen drogs ned något.

Nikolaj Gogols komedi ”Revisorn” är en komedipjäs från 1836. Förutom Tjechovs fyra pjäser är detta det enda ryska teaterstycke som blivit allmänt bekant utanför Ryssland. Det hade urpremiär 19 april 1836 på Alexandrinskijsteatern i Petersburg, motsvarighet till vår Dramaten och uppkallad efter kejsare Nikolaus I:s gemål Alexandra.

Revisorn av Nikolaj Gogol är i fem akter och handlar om en man som anländer till en mindre landsortsstad, där han misstas för en väntad statlig inspektör. Moment: teaters version drar iväg med full fart åt fars men skrattet fastnar ibland i halsen, för det kanske verkar som ett skämt, men med tanke på vad som skett i svenskt samhälle på senare tid är det inte omöjligt att föreställningen skildrar verkligheten om några år. Hoppas, hoppas att det är som Andreas Boonstra skriver i programmet till föreställningen:
Som det kommer sägas i pjäsen du alldeles strax ska se så hoppas jag verkligen att jag gjort den här pjäsen i onödan. Att scenariot som jag byggt min tolkning av Gogols Revisorn på aldrig blir verklighet. Men för säkerhets skulle gör jag den här pjäsen nu. Det kan faktiskt bli förbjudet senare.

I rollerna:
Göran Thorell, Josefin Ankarberg, Martin Jonsson, Jenny Antoni, Ludde Hagberg, Niki Gunke Stangertz
Foto: Håkan Larsson

Lördagspolitiken: Därför vill jag ha Mats Odell

19 november, 2011 by Rosemari Södergren

Att jag tycker att Kristdemokraterna sviker det kristna uppdraget genom att liera sig med högerkrafterna är ingen hemlighet för den som följt mina tyckanden.

För Sverige, samhället, människor och världen tror jag att det bästa samhället uppnår vi med en politik som klarar balansgången mellan stat och individ.

När staten blir för stark får individen sitta emellan. Det har vi sett i avskräckande exempel som det forna Sovjet. Fast det beror egentligen inte på staten utan på individerna: de som får makt där blir egentligen lika egensinniga och känslokalla och egoistiska som de ekonomiska makthavare som liksom bankdirektörer inte kan se det orimliga i att de roffar år sig mer än alla andra.

Ett samhälle där det är stora klyftor mellan människor och grupper är alltid ett samhälle med problem. Människor mår dåligt i samhällen där en liten klick anser sig vara elit och värd mycket mer än alla andra. Det spelar ingen roll om denna elit kallar sig kommunister eller kapitalister.

För Sverige tror jag inte det är bra med denna stenhårda blockpolitik som tagit över politiken. Idag är det omöjligt för medborgarna att rösta fram ett mittenalternativ. Alla vi som skulle vilja ha en regering som styrs av partier som balanserar mellan höger och vänster kan visserligen rösta på Socialdemokraterna, som är det mesta mittenpartiet idag. Men kommer S att kunna få egen majoritet? Knappast. Och är det ens önskvärt? Men det finns inga äkta mittenpartier utöver S.

Folkpartiet liksom C och KD är minst lika höger som Moderaterna.

Men nu anar jag möjligheten av en spricka. En liten spricka. Men alla sprickor börjar med en liten spricka.

Mats Odell konkurrerar med Göran Hägglund om att få leda Kristdemokraterna. Kommande helg avgörs frågan. Mats Odell är om möjligt ännu mer höger än Hägglund.

Enligt DN finns det chans/risk att högeralliansen spricker om Mats Odell får ta över KD.

Ja, det är vad vi som vill ha demokrati önskar. Ge väljarna chansen att välja en mittenregering.
Låt inte Moderaternas maktbegär hindra folket att få den regering de vill ha.

—-
Under strecket:
Har ni sett senaste lögnen från Moderaterna förresten? De skriver på hemsidan:
Skatter ska betalas lika av alla

Det menar de förstås inte. Varför låter de i så fall den som är arbetslös, eller sjuk eller som har arbetat hela sitt liv och nu är pensionär betala högre skatt än de som arbetar. Pensionärer, sjuka och arbetslösa får ju inte jobbskatteavdrag vilket i praktiken betyder att de betalar högre skatt. Att Moderaterna använder känd metod från 1984 med nyspråk och kallar det för jobbskatteavdrag ändrar inte faktum. Den som drabbats av sjukdom eller arbetslöshet straffas med högre skatt, liksom den som arbetat hela sitt liv och går i pension.

För övrigt hoppas jag att libyerna som nu gripit Muammar Gaddafis son Saif al-Islam kan visa att de är civiliserade och kan ställa honom inför rätta istället för att avrätta/mörda på plats. Visa att de är bättre än den tidigare regimen.

Aftonbladet:
Han har länge varit efterlyst av internationella brottmålsdomstolen.
Nu har Muammar Gaddafis son Saif al-Islam gripits i sydvästra Libyen.
Det uppger övergångsrådets justitieminister, enligt AFP.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, Kristdemokraterna, Mats Odell, Moderaterna, Socialdemokraterna,

Det är Moderaterna, KD och deras vänner som ska ställas till svars för Caremaskandalerna

13 november, 2011 by Rosemari Södergren

Alla jag talar med, överallt, är upprörda över misskötseln av äldre människor i de skandaler som kommit till allmänhetens kännedom. Att gamla människor får ligga med blöta blöjor är bara droppen som fått bägaren att rinna över.

Var jag än träffar människor är de upprörda. Alla säger att äldreomsorg är något som inte borde drivas av vinstintresse. Det är ett av de saker som ett samhälle ska värna om.

Vård, skola och omsorg har i svenska medborgarens sinne varit viktiga områden. En gång i tiden var vi till och med så bra på äldreomsorg att japaner skickades hit för att lära av oss. Idag borde vi skicka svenska politiker till Japan, förmodligen, för att göra studiebesök.

Upprördheten är stor. När jag träffar människor i den buddistiska föreningen, när jag träffar människor i Svenska kyrkan och bland alla mer än tusen bekanta jag har i Facebook.

Men det som gör mig orolig är att det verkar som om ilskan mest riktas åt riskkapitelbolaget bakom Carema och cheferna på Carema.

Kanske ligger det i den borgerliga pressens ägares intresse att det ska stanna därvid?
Det finns ju politiker som hårt drivit frågan att privatisera vård, skola och omsorg.
Den som är så dum att han/hon tror att omsorg om medmänniskor utförs bästa av vinstintresse, den har inte förstått mycket.

För övrigt undrar jag om det finns något konkret exempel på något land där vinstintressen styr och där äldreomsorg är bra också för de som inte är rika? Knappast.

För övrigt är det stor skam av de så kallade Kristdemokraterna inte hörs i frågan. Hur kristet är det att låta gamla människor ligga med blöta blöjor?

Hög tid för KD att byta namn till MD (Mamondyrkarna). Vilket intresse tycks Kristdemokraterna sätta i främsta rummet? Rätten att driva vinstdrivande företag? Är det viktigare än omsorg om medmänniskor?

Ikväll (söndag 13 november) blir det debatt om äldrevården i Agenda med
Maria Larsson (KD) och Lena Hallengren (S) möts. Dessutom kommer Caremas vd Carl Gyllfors till studion. Jag hoppas att frågan då äntligen lyfter till de som verkligen är ansvariga för den här utvecklingen, det vill säga de politiker som till varje pris vill privatisera allt i samhället och vill ta bort känslan av att vi hör ihop. De politiker som medveten monterar ned medkänslan för medmänniskor.

Många har skrivit om detta, bland annat Annarkia och hos HumanLabRat, hos Jinge, och hos Kaj Raving, hos Erik Berg och hos Röda Berget.

Fler artiklar om vanvården av gamla finns i Aftonbladet och ännu mer i Aftonbladet, hos Rapport 1, Rapport 2, Rapport 3, Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Expressen 1, Expressen 2, Expressen 3.

Läs även andra bloggares åsikter om Debatt, samhälle, äldreomsorg, Carema, Moderaterna, Kristdemokraterna, Mamondyrkarna, alliansen, skandal, Carema, medkänsla, nonchalans

Hur tänkte Birro, eller tänkte han alls?

4 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

Marcus Birro är en sådan där kändis som får jobb för att han är så känd.
Nu har han klantat till det för sig i röran kring den kristdemokratiska stormen.

Birro som fått toppjobbet att hålla i Kvällsöppet på tv4 basunerade ut stort att han vill bli partiledare i Kristdemokraterna. Därmed kom uppsägningen från journalistjobbet på tv4 snabbare än ett brev på posten (det kom med mail, berättar Aftonbladet).

En journalist har så klart som alla svenska medborgare rätt att ha en politisk tillhörighet. Men att vara så engagerad att man är redo att bli partiledare, det är för mycket. Givetvis.
Tv4 gör rätt. Det är inget konstigt med det.

Däremot håller jag med Birro om att det är en viss inkonsekvens hos tv4:
Det som stör honom allra mest är den inkonsekvens som han anser att TV4 bedriver.
– De plockade ju in Gustav Fridolin direkt från Miljöpartiet till ett TV4-program som sysslar med politik. Då var det tydligen inga problem, säger han. (citat Aftonbladet).

Fredrik Virtanen kommenterar det hela:
Samtidigt är det genant för TV4 att man inte lär ut basala kunskaper om opartiskhet och journalistisk trovärdighet till en programledare för ett samhällsprogram. Att man ens sätter en debattör till att göra en journalists arbete är djupt förvirrat.
TV4 har uppenbara problem med att skilja (de ytterst få) samhällsprogrammen från (de väldigt många) underhållningsprogrammen. Men ställda inför Birros partiledarambitioner hade man givetvis inget annat val än att börja leta efter en ny programledare.

Men jag undrar förstås: Hur tänkte Birro?
Tycker han på fullt allvar att han är kompetent nog att leda ett riksdagsparti?
Eller riksdagsparti fram till nästa val. Mycket pekar ju på att Kristdemokraterna trillar ur nästa val.

Jag tog det som ett skämt när jag läste stora löpsedlar att Birro vill kandidera. Det jag undrar är: hur tusan tänker löpsedelsredaktörerna? Tror de själva på att Birro seriöst ville bli partiledare? Eller har de inte någon slags hederlighet när de formulerar löpsedlar?

Birro har tumme med löpsedelsmakarna. Han formulerar sig gärna så att det hamnar i stora rubriker. Exempelvis, här från SVT:
Marcus Birro får sparken från TV4 för att han kandiderade till Kd-ledare. – De jävla idioterna har gett mig sparken från Kvällsöppet, säger Birro till TT Spektra.

Jag undrar:
Vill Birro själv bli kallad “jävla idiot”?
Och jag undrar: hur tänkte han när han med stora åthävor meddelade att han ville kandidera till partiledare för det döende partiet Kristdemokraterna?
Eller tänkte han inte alls?

Vilken nivå vill han att vi ska ha på debattklimatet när han använder uttryck som “jävla idiot”. Är det ett lämpligt ordval av en person med partiledarambitioner?

Relaterat: Martin Mobergs blogg och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Birro, Kristdemokraterna, samhälle, partiledare, politik

Kristdemokraterna – fågel eller fisk?

26 september, 2010 by Rosemari Södergren

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund vill helst inte ha med Miljöpartiet i deras högerblock. Men han har inget emot att högerblocket får stöd av Sverigedemokraterna.
Från Aftonbladet:

Aftonbladet träffade som enda tidning Göran Hägglund efter Kristdemokraternas partistyrelsemöte i går i riksdagen. Han berättar att han är emot att Miljöpartiet tar plats i regeringen:
– Min bedömning är att vi då skulle få ägna oss åt frågor som vi redan har löst, alltså Förbifart Stockholm, energipolitiken, jobblinjen och många andra frågor.

Samtidigt säger han alltså att han mycket väl kan tänka sig att regera med stöd av SD. Jag förstår dilemmat.
Ett annat förslag som riksdagen troligen tar under hösten är betyg från sexan. Är det okej om ni får igenom det med stöd av SD?
– Absolut. Tänk dig hur det skulle vara annars, att vi bara lade förslag som vi visste att vi inte fick stöd för. Det skulle vara samma som att man ber om att få stryk.

Med Kristdemokraternas inställning får Sverigedemokraterna inflytande, rent av ganska mycket. Det finns andra vägar att gå, för politiker som inte drivs av makthunger. Det går att ödmjukt söka andra sätt att få majoritet än att från gång till gång lita på SD. Det går att bryta blocken och se vilka partier som skulle kunna bilda regering tillsammans över blockgränser.

När det gäller det omänskliga med att svårt sjuka slängs ut från Försäkringskassan har ju Göran Hägglund vaknat upp och inser att det inte går att vänta ett år på den utredning som ska göras.
Ur Aftonbladet:

Regeringen strider nu internt om de tuffa sjukförsäkringsreglerna.
En svårt pressad Cristina Husmark Pehrsson (M) lovade i valrörelsen en snabb utredning för att hjälpa de orimligt hårt drabbade.
Efter valsegern uppger ministern nu att den dröjer till nästa sommar.
– Det duger inte, svarar socialminister Göran Hägglund (KD).

Det har Hägglund rätt i. Det duger inte. Visserligen undrar jag varför han inte var öppen med detta under valrörelsen. Han måste ha insett redan då hur omänskligt och ovärdigt systemet med att kasta ut svårt sjuka från sjukpenningssystemet.
Men bättre sent än aldrig. Nu har han chansen att göra något rätt och bryta blockpolitiken i en viktig fråga. En viktig moralisk fråga där det borde vara självklart för en kristen att ta ställning för mänskligare system.

Roger Jönsson och Peter Johansson har också bloggat om detta.

Relaterat: Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet 2.

Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, politik, val2010, Försäkringskassan

kristdemokraterna

Footer

Om oss