Marcus Birro är en sådan där kändis som får jobb för att han är så känd.
Nu har han klantat till det för sig i röran kring den kristdemokratiska stormen.
Birro som fått toppjobbet att hålla i Kvällsöppet på tv4 basunerade ut stort att han vill bli partiledare i Kristdemokraterna. Därmed kom uppsägningen från journalistjobbet på tv4 snabbare än ett brev på posten (det kom med mail, berättar Aftonbladet).
En journalist har så klart som alla svenska medborgare rätt att ha en politisk tillhörighet. Men att vara så engagerad att man är redo att bli partiledare, det är för mycket. Givetvis.
Tv4 gör rätt. Det är inget konstigt med det.
Däremot håller jag med Birro om att det är en viss inkonsekvens hos tv4:
Det som stör honom allra mest är den inkonsekvens som han anser att TV4 bedriver.
– De plockade ju in Gustav Fridolin direkt från Miljöpartiet till ett TV4-program som sysslar med politik. Då var det tydligen inga problem, säger han. (citat Aftonbladet).
Fredrik Virtanen kommenterar det hela:
Samtidigt är det genant för TV4 att man inte lär ut basala kunskaper om opartiskhet och journalistisk trovärdighet till en programledare för ett samhällsprogram. Att man ens sätter en debattör till att göra en journalists arbete är djupt förvirrat.
TV4 har uppenbara problem med att skilja (de ytterst få) samhällsprogrammen från (de väldigt många) underhållningsprogrammen. Men ställda inför Birros partiledarambitioner hade man givetvis inget annat val än att börja leta efter en ny programledare.
Men jag undrar förstås: Hur tänkte Birro?
Tycker han på fullt allvar att han är kompetent nog att leda ett riksdagsparti?
Eller riksdagsparti fram till nästa val. Mycket pekar ju på att Kristdemokraterna trillar ur nästa val.
Jag tog det som ett skämt när jag läste stora löpsedlar att Birro vill kandidera. Det jag undrar är: hur tusan tänker löpsedelsredaktörerna? Tror de själva på att Birro seriöst ville bli partiledare? Eller har de inte någon slags hederlighet när de formulerar löpsedlar?
Birro har tumme med löpsedelsmakarna. Han formulerar sig gärna så att det hamnar i stora rubriker. Exempelvis, här från SVT:
Marcus Birro får sparken från TV4 för att han kandiderade till Kd-ledare. – De jävla idioterna har gett mig sparken från Kvällsöppet, säger Birro till TT Spektra.
Jag undrar:
Vill Birro själv bli kallad “jävla idiot”?
Och jag undrar: hur tänkte han när han med stora åthävor meddelade att han ville kandidera till partiledare för det döende partiet Kristdemokraterna?
Eller tänkte han inte alls?
Vilken nivå vill han att vi ska ha på debattklimatet när han använder uttryck som “jävla idiot”. Är det ett lämpligt ordval av en person med partiledarambitioner?
Relaterat: Martin Mobergs blogg och Expressen.
Läs även andra bloggares åsikter om Birro, Kristdemokraterna, samhälle, partiledare, politik
