• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Norge

Filmrecension: Den 12:e mannen – engagerande, stark, kryper under huden och får mig att fundera på mycket

12 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

Den 12:e mannen
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 augusti 2018

En stark film som bygger på verkliga händelser – och en film som påminner om att vårt grannland Norge har upplevt något som vi svenskar inte gjort. Filmen skildrar en norsk motståndsman som skottskadad försöker ta sig över gränsen till Sverige.

Handlingen utspelar sig 1943 i Tromsø, mitt i brinnande krig och Norge är ockuperat av de tyska nazisterna. En tysk styrka på vakt upptäcker fiskebåten med de tolv norska motståndsmän och striden blir inte långvarig. Den tyska övermakten fångar en alla motståndsmän. Alla utom en: Jan Baalsrud.

Jan Baalsrud lyckas simma i iskallt vatten över ett sund som ingen ens simmat över sommartid, trots att han är skottsskadad i en fot. Det är en fantastisk och berörande berättelse om en mans envishet och

Filmen är två timme och en kvart – men det känns knappt att den är så lång. Trots att vi redan från filmens början vet att Baalsrud klarar sig är den både spännande och engagerande. Baalsrud måste ta sig fram i iskall terräng, över snöklädda fjäll och med en skottskada som blir värre och värre. Han blir snart en symbol för motståndskampen och trots att tyskarna försöker låtsas att de tagit alla tolv männen sprids sanningen bland den norska befolkningen och många är de norrmän som i hemlighet hjälper Baalsruds flykt. Att hjälpa en motståndsman på flykt kan ge dödsstraff åt den som blir upptäckt. Flykten tar flera månader.

Att filmen gjort stor succé på hemmaplan i Norge är begripligt. Det är ett stycke av deras historia som skildras. Det finns levande människor idag vars föräldrar var med och hjälpte Baalsrud på hans flykt.

Filmleverantören skriver om filmen:
DEN 12:E MANNEN bygger på en sann historia och är en av de mest fantastiska överlevnadshistorierna som ägde rum under andra världskriget.

Det är inga överord. Filmer som bygger på verkliga händelser har en tendens att bli övertydliga, filmskaparna kan bli för noga med att följa verkligheten in i minsta detalj. Jag har ingen aning hur noga de verkliga händelserna är skildrade nu eller hur exakt de återges. Det har ingen betydelse. Filmen är oerhört stark och kryper verkligen under huden och ger många, många tankar och funderingar.

Jag tänker på hur lätt det är för många i Sverige att tala om att nationalism är fel. Men om norrmännen inte varit nationalistiska hade de inte gjort motstånd alls. Ska en befolkning lägga sig platt fall om de blir ockuperade? Det är hemskt att inse att för inte alltför länge sedan pågick andra världskriget och ett lands ledare ansåg sig ha rätt att ockupera både Norge och Danmark.

Manuset är skrivet av Petter Skavlan som gjorde succé med ”Kon-Tiki” och för regin svarar Harald Zwart, som mestadels är verksam i USA och har lockat stor publik till bland annat nyinspelningen av ”The Karate Kid” (2010). Jan Baalsrud spelas av nykomlingen Thomas Gullestad och som Gestapoofficeren Kurt Stage ser vi Jonathan Rhys Myers, dubbelt Golden Globe-nominerad för succéserien ”The Tudors”.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Norge, Recension, Scen

Filmrecension: Vad ska folk säga

22 februari, 2018 by Rosemari Södergren

Vad ska folk säga
Betyg 4
Svensk biopremiär 9 mars 2018
Regi Iram Haq

“Vad ska folk säga” är en stark film som berör djupt om ett viktigt ämne. Filmen vann, mycket välförtjänst, filmpriset för Publikens val: Bästa Nordiska Film på Göteborg Filmfestival 2018.

Handlingen kretsar kring sextonåriga Nisha som bor i Oslo och verkligen lever ett dubbelliv, klämd mellan två kulturer. Hemma följer hon strikt familjens pakistanska traditioner, men med sina vänner lever hon ett vanligt modernt tonårsliv. Hon smiter ut på kvällar och nätter och festar med sina kompisar. En kväll klättrar hon och hennes pojkvän in genom fönstret till hennes rum. hennes pappa kommer på dem när de ligger och kramas i sängen.

Familjen ser det som en stor skandal och Nisha skickas till Pakistan för att lära sig deras kultur, lära sig att hålla på sin heder. Det blir en fruktansvärd kulturkrock för Nisha som aldrig varit i Pakistan.

Bild: Regissören Iram Haq

Nisha får lära sig att täcka sitt hår ordentligt, att sköta hushållssysslor och måste passa upp släkten.

Många unga människor lever splittrade mellan olika kulturer och värderingar. Det är viktigt att berätta om detta. För många som är uppväxta i vår sekulariserade västerländska individbaserade samhällsstruktur kan det vara svårt att förstå varför en ung tjej inte bara reser sig och ger sig iväg när hon inte får leva fritt som andra unga kvinnor. Det är inte så lätt att bara överge familj och släkt. En ung tjej som inte vill leva enligt hederns värderingar skulle bli helt utfryst, bli av med sin familj.

Jag uppskattar när film inte berättar allt övertydligt. Precis som Nisha är ett offer är också hennes föräldrar offer. Framför allt ser vi hur hennes pappa slits mellan den pakistanska omgivningens krav på hur de ska leva och sin kärlek till dottern.

Jag hoppas filmen får många att börja prata om dessa ungdomars situation.

Berättelsen är baserad på regissören Iram Haqs egna erfarenheter.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Kulturpolitik, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: feminism, Filmrecension, Folkets bio, Hedersförtryck, Iran, jämställdhet, Norge, Recension, Scen

Filmrecension: Snömannen

12 oktober, 2017 by Rosemari Södergren

Snömannen
Betyg 3
Svensk biopremiär 13 oktober 2017
Regi Tomas Alfredson
Manus av Hossein Amini och Matthew Michael Carnahan, som bygger på em deckare av Jo Nesbø

Snömannen bygger på boken med samma namn av den norska deckarförfattaren Jo Nesbø och har hans nerdekade polisman Harry Hole i huvudrollen. Boken är spännande och är en skrämmande historia om vad som händer i ett samhälle där barnen blir svikna. Som i alla deckare med Harry Hole är mördarna ruggigt grymma och sadistiska och med total brist på empati även om de på ytan kan se välartade ut och ha fina arbeten.

Filmen blir … Jag vet inte riktigt hur jag ska hitta orden. Flera komponenter är välgjorda men ändå är det något som fattas och mycket är förutsägbart. Det är som tiden runnit iväg och deprimerade polismän som Harry Hole är passé. Vi har sett dessa berättelser förr och bara för att mördaren är en sadist blir handlingen inte mer berörande, snarare tvärton.

Den är snyggt fotad. Utan tvekan. Och musiken är skickligt införd. En del av musiken har komponerats av Jonny Greenwood, Marco Beltrami. Men trots en spännande deckare som grund och en lång, lång rad av skickliga skådespelare med Michael Fassbender som Harry Hole så blir jag aldrig särskilt engagerad av filmen. Delvis håller den, men delvis blir den tröttsam.

Det är på ett sätt ganska spännande med denna europeiska kulturblandning: Filmen bygger på en norsk deckare och handlingen utspelar sig i Norge, till stor del i Oslo medan skådespelarna talar engelska och kommer bland annat från Storbritannien, Norge, Frankrike (Charlotte Gainsbourg), Sverige (Rebecca Ferguson, David Dencik och Jonas Karlsson) och USA (Val Kilmer). Samtidigt känns det lite konstigt att se exempelvis Adrian Dunbar (känd som den korruptionsjagande polischefen Ted Hastings i Line of duty) spela en norsk affärsman. Det blir knas när norska politiker, norska poliser och norska norska affärsmän och läkare pratar engelska.

Snömannen är den första av Jo Nesbøs romaner om polisen Harry Hole som blir film och med tanke på slutet är det uppenbart att det kommer fler filmer om Harry Hole. Men jag undrar om inte tiden sprungit förbi denna typ av berättelser där våldet är så extremt sadistiskt och brottslingarna så överdrivet genomonda – det är svårt att se att det har något att säga oss. Det är inte trovärdigt och då förlorar jag engagemanget. Kanske sadismen i dessa deckare skulle må bra av att något nedtonas för att filmerna ska bli mer intressanta. För grundberättelsen har ändå flera intressanta teman.

Handlingen mycket förkortad:
Någon har skickat ett anonymt meddelande till polisen i Oslo, som får kriminalaren Harry Hole att se likheter mellan försvinnandet av en kvinna och äldre ouppklarade fall. Kan en seriemördare ha återvänt efter flera års tystnad? Tillsammans med sin assistent Katrine Bratt letar Harry Hole desperat efter sammanhang och ledtrådar som kan ta dem tillräckligt nära mördaren för att hindra honom begå flera bestialiska mord.

Så, javisst, Tomas Alfredson kan hantverket att regissera film. Den är inte oäven och är delvis engagerande. Men den kommer inte att räknas till hans största filmverk.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Deckare, Filmrecension, Jo Nesbö, Norge, Scen, Snömannen

SVT visar andra säsongen av hyllade serien Skam 13 december

9 december, 2016 by Redaktionen

Den norska tv-serien Skam har blivit en stor succé. Den första säsongen visas i sin helhet på SVT Play och den blev så hyllad att SVT tidigarelagt premiären för den andra säsongen, som visas på SVT Play från den 13 december.

I den första säsongen kretsar handlingen till stor del kring Eva, som går första året i gymnasiet och har pojkvännen Jonas. Serien tar upp frågor om svek, förälskelse, vänskap, sex, feminism och trots att handlingen kretsar kring ungdomar tilltalar den och engagerar människor i alla åldrar. Det är långt ifrån en serie enbart för ungdomar.

I den andra säsongen kretsar handlingen kring Noora.

För dig som fastnat för denna serie finns flera goda nyheter. En tredje säsong finns redan och en fjärde säsong ska spelas in, det hörde jag rapporteras om via radio P3.

På SVT:s hemsida kan du läsa mer om Skam.

Arkiverad under: Scen Taggad som: Norge, Skam, TV-serie

Norge censurerade diskussionen i Skavlan om ökad rasism

19 oktober, 2013 by Redaktionen

norskflagga

I gårdagens (fredagen den 18:e oktober) program av Skavlan var stjärnor från den vita duken välrepresenterade. Juliette Binoche samsades i strålkastarljuset med mindre kända nykomlingar som ändå följer sina föräldrars fotspår; Valter Skarsgård, Alba August och Happy Jankell. Två andra gäster, som kanske inte jobbar på samma sorts arenor men ändå möts i det politiska intresset, var komikern Özz Nûjen och den avgående Norska statsministern Jens Stoltenberg.

Även om samtliga gäster hade mycket intressant att berätta om sina liv och karriärer så var det ändå de två sistnämnda som stod för kvällens mest intressanta diskussion: om norska kontra svenska politiker, det främlingsfientliga Fremskrittspartiet och huruvida de nyvalda norska politikerna för en främlingsfientlig politik eller ej.

Programmet, som sänds både i Sverige och Norge, gav – trots en något tung stämning – en väldigt intressant diskussion som speglar den nuvarande situationen i Europa med ökad rasism, fattigdom och högervinklade politiker som mest vill göra det bättre för dem som redan har det gott ställt. Dock fick inte båda länderna ta del utav hela diskussionen, rapporterar Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article17686599.ab): i Norge klipptes en bit av Özz svar nämligen bort från replik han gav den avgående norska statsministern Jens Stoltenberg.

Huruvida klippningen skedde på grund av Özz kritik mot de främlingsfientliga makter som valts in i den Norska regeringen eller om de försökte vinkla diskussionen till Jens fördel, så det såg ut som han fick sista ordet och blev mest populär hos publiken, är svårt att sia om. Men vilket som är det ett riktigt fult grepp att censurera Özz sådär. För att inte säga direkt odemokratiskt. Özz har mycket intressant att säga om den rådande politiska situationen, och har den svenska sändningen möjlighet att sända full replik har antagligen också den Norska det. Och att TV-producenter ska välja vilka åsikter folket får ta del utav står inte riktigt i linje med en fri demokrati där folket får ta del utav så mycket information som möjligt för att kunna bilda sig en egen uppfattning. Vilket heller kanske inte är önskvärt hos främlingsfientliga partier, eftersom de oftast möter som mest motstånd då människor är välinformerade.

Text: Fredrik Gertz
Driver kulturbloggen Kulturmanifestet

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: censur, Norge

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 11
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Expressen sviker journalistikens uppdrag

Journalistik har en viktig uppgift i ett … Läs mer om Expressen sviker journalistikens uppdrag

Sverige får en dagstidning med fokus på kultur

Kultursajten Opulens satsar och bli en … Läs mer om Sverige får en dagstidning med fokus på kultur

Lyssna: Van Morrison

Van Morrison har släppt första singeln … Läs mer om Lyssna: Van Morrison

Filmrecension: Erna i krig

Erna i krig Betyg 3 Svensk premiär - … Läs mer om Filmrecension: Erna i krig

Filmrecension: Raya och den sista draken

Raya och den sista draken Betyg … Läs mer om Filmrecension: Raya och den sista draken

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in