• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

HBO Nordic

The Path – spännande, engagerande, stark och ställer intressanta frågor om religion och andlighet

28 mars, 2017 by Rosemari Södergren

The Path
Betyg 4
Tv-serie, två säsonger visas på HBO Nordic

The Path är en drama-serie som skildrar människor som är med i en slags religiös grupp. Serien skildrar på ett engagerande sätt människorna som är med och vad som gör att de är med i en sekt-liknade organisation. Serien har flera styrkor och när detta skrevs i mars 2017 har det sista avsnittet av den andra säsongen precis sänts på HBO Nordic. Skådespelarna är skickliga väl valda för sina roller och de är mänskliga, det går att förstå vilka val de gör, varför en del stannar kvar i organisationen och varför andra bryter sig ut. Den skildrar både styrkorna och baksidorna med en religiös organisation.

Sekten, eller rörelsen, kallar The Meyerist Movement, meyrerister, efter grundaren Steve Meyer. Trossystemet är en slags blandning av kristendom, scientologi och buddism och kanske något kryddat av new age-tankar också. Medlemmarna tror på att det finns en trappa de kan vandra på, ett system för att lära sig hantera livets smärta och negativa sidor. Det påminner om japanska kampsporter som har olika bälten där den som tränar kan klättra upp i graderna.

Meyeristerna har en form av terapi där varje medlem får hjälp att bli av med sina jobbiga tankar och känslor. De sitter då med en medlem som klättrat upp till de högre trappstegen och de får berätta om vad som tynger dem. Det kan vara något de gjort som de skäms för, det kan vara att de varit otrogna, det kan vara något olagligt, kriminellt eller bara att de känner att de varit lata eller själviska. Deras bekännelser spelas in. De får hjälp att lämna sina skuldkänslor – men vad de bekänt finns kvar på band i ett hemligt arkiv. Denna del av meyeristernas organisation påminner om scientologernas metoder. Att allt finns inspelat på band ger ju organisationen en enorm makt gentemot varje enskild individ.

Meyeristerna skiljer dock på flera sätt från scientologerna. Meyeristerna har ett socialt engagemang och hjälper utsatta människor. Där har deras verksamhet stora likheter med kristna kyrkor. Inom meyeristierna talar de inte om gud men de talar om ljuset. De mediterar och ber till ljuset – och detta påminner om såväl kristna kyrkor som om meditation inom en del buddistiska rörelser.

Steve Meyer, ledaren och grundaren sägs vara i Peru för att skriva klart de sista stegen till full upplysning. Cal Robertson (spelas av Hugh Dancy), är den enda personen som har kontakt med sektens överhuvud och som därför styr i hans ställe. Cal har nästan allas förtroende – den enda som grubblar, som tvivlar på sina val, är Eddie (Aaron Paul). Han kan inte prata om sin tvekan med frun Sarah (Michelle Monaghan), hon måste i så fall rapportera honom som ”icke-troende” och Eddie riskerar då att förlora parets två barn.

Vi får framför allt följa familjen kring Eddie och hans fru Sarah. Deras son, Hawk, blir snart sexton år, den ålder då ungdomar får börja vandringen på trappstegen. Hawk är uppväxt inom rörelsen. Hans mamma och pappa är med, hans mamma är en av frontfigurerna och hans morfar och mormor, morbror och moster och kusiner, alla är med. När Hawk träffar en tjej och blir förälskad – och hon inte är medlem, då kommer problemen. Hans mamma, Sarah, säger vid ett tillfälle att hur ska hon kunna längta till att komma till ljuset och leva där i evighet om inte Hawk, sonen är med. Detta förklarar så mycket om varför föräldrar i sektliknande rörelser vill påverka sina barn, uppfostra dem in i ”den rätta läran”.

När första säsongen kom hyllades den av Expressens tv-serie-kritiker som skrev:
”The Path” hos HBO Nordic är en av årets bästa nya tv-serier

Vi får se hur människor agerar på alla möjliga nivåer inom organisationen och hur det blir när de medlemmar som klättrar högst upp och varit med längst ser på organisationen på olika sätt. Vi får se varför olika människor går in i sådana här sammanhang och vi får se hur svårt det är att stå upp för sina ideal när ens familj och barn är hotade. Ja serien är spännande, engagerande, trovärdig och ställer många viktiga frågor.

I den andra säsongen tätnar maktkampen inom rörelsen och samtidigt hotas dess baksida att avslöjas av FBI. Rörelsen betyder mycket för många och har räddat många människor och gett dem meningsfulla liv men den har också en baksida och människor i ledande funktioner som kan pressas till att begå stora fel, som måste döljas till varje pris. Hur långt ska en ledare gå för att hindra en organisation från att falla samman? Och ska sanningen komma fram, även om den skulle ta bort en del människors tro? Dessa frågor ställs på sin spets i den andra säsongen.

Blir det någon ytterligare säsong? Jag skulle tippa det. Slutet är ganska öppet. Det finns flera serier som fått fler säsonger än vad som riktigt fungerat bra. Men jag tycker det finns en hel del mer att följa upp för duktiga manusförfattare när det gäller The Path utan att serien skulle bli urvattnad.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen Taggad som: Andlighet, HBO Nordic, Religion, The Path, TV-serie

Tv-serien Billions – nja …

15 oktober, 2016 by Rosemari Södergren

billions

Billions
TV-serie
Säsong 1 finns på HBO Nordic och visas hösten 2016 på SVT
Betyg 3

Tv-serien Billions jämförs ibland med House of Cards och sägs vara en tv-serie i samma genri:ni vet en serie om maktspel på hög nivå i USA och där alla egentligen kör fulspel – ingen är sympatisk, egentligen. I Billions står konflikten mellan en federal åklagare och hans folk som vill sätta dit storsvindlare inom finansvärlden.

Serien har nyligen börjat visats på SVT men finns i sin helhet att se på HBO Nordic.

Paul Giamatti spelar ”Chuck” Rhoades Jr. åklagaren i södra distriktet i New York. Han är totalt hänsynslös och är beredd att svika också sin familj och sina närmaste för att kunna sätta dit den stenrike finansmannen Bobby ”Axe” Axelrod, spelas av Damian Lewis, känd som den terroristmisstänkte amerikanske soldaten Nicholas Brody från de tre första säsongerna av Homeland. Damian Lewis rollkaraktär i Billions påminner en del om den i Homeland, han visar upp en sympatisk yta men vi anar att det finns en livsfarlig haj i djupet därnere.

Jag vet inte riktigt vad regissör och manusförfattare tänkt med Billions. Det är svårt att ha sympati för någon nästan, alla är på något sätt ändå korrumperade, också kvinnorna kör mycket av fulspel. Alla svårast är det att känna någon sympati för lagens väktare, åklagaren Chuck Rhoades.

Giamatti spelar denna åklagare som är fet, ja riktigt rejält överviktig och han äter i serien nästan jämnt. Han talar med munnen full av mat – uh så äckligt. Han ska vara rättvisans tjänare men är sjukligt fixerad vid att sätta dit Axelrod.

Det svårt, ja omöjligt, att känna någon sympati för Chuck. Dels är han ju redo att bryta mot lagar själv för att sätta dit Axelrod. När jag dessutom vet hur åklagare fungerar till och med i Sverige är det ännu svårare att känna någon sympati för Chuck Roades och hans kamp mot Axelrod. I Sverige har det ena fallet efter det andra skett där åklagare dömer oskyldiga för att ha misshandlat vakter, för att vakterna går samman och vittnar falskt. Vakterna misshandlar människor och sedan ljuger vakterna och säger att den som blev misshandlat har misshandlat vakten. För ett tag sedan var det några vakter som talade ut i medier och berättade hur det går till här i Sverige. När åklagarna i Sverige kör så fult spel är jag inte ett dugg imponerad av åklagarväsendet någonstans.

Axelrod är på flera sätt sympatisk och han och hans kumpaner är smarta och rätt roliga. Om det är någon som får mina sympatier är det dessa finansmän. Visserligen pratar åklagarna om hur många som drabbas av finansmännens ekonomiska svindel, framför allt när de köper och säljer aktier och fonder efter insides-tips – men eftersom vi aldrig ser några drabbade människor och aldrig ser förödelsen i deras spår.

Jag tycker inte att hatet och kampen mellan Giamattis åklagare och Damian Lewis finansman är helt övertygande, det känns som mycket skådespel. De två roller som intresserar mig mest i serien är två biroller: Malin Åkerman som spelar Lara Axelrod, Bobby Axelrods fru. Hon är sjuksköterska och kommer från enklare förhållanden och är skickligt manipulativ och oerhört hängiven sin man. Maggie Siff spelar åklagaren Chuch Rhoades fru Wendy. Hon är en skicklig psyko-terapist, otroligt nog på Axelrods företag. Hon är skicklig och har betydligt högre lön och större ekonomisk framgång än sin make.

När detta skrivs går tv-seriens första säsong på SVT. Efter att Sveriges Television sänt succén Happy Valleys andra säsong och den danska serien Follow the Money är Billions väl tänkt som en ersättare. Nja … jag undrar om den kan fängsla tv-publiken lika mycket? Fast om tittarna håller ut så växer serien mot slutet av första säsongen och avslutningen öppnar helt klart för en andra säsong. Seriens största minus är de två huvudkaraktärerna och framför åklagaren – Paul Giamatti är alltför överdriven i sitt spel medan Damian Lewis går genom serien ganska stelbent, som om han fortfarande spelar in Homeland.

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Billions, HBO Nordic, Paul Giamatti, SVT, TV-serie

Sista säsongen av The Newsroom har premiär den 10:e november

23 september, 2014 by Redaktionen

thenewsroom3

Journalistiken är på nedgång, i alla fall god journalistik är allt mer frånvarande. Att vara seriöst kritiskt granskande kräver träning och erfarenhet. Jag tycker om sociala medier, men de som tror att sociala medier och bloggar kan ersätta den tredje stadsmakten är helt ute och cyklar vilse.

Därför tycker jag det är kul att följa tv-serien Newsroom som skildrar en redaktion och dess vådor i tiden.

Nu kommer snart äntligen säsong 3.

Ett pressmeddelande berättar:
The Newsroom är skapad av Aaron Sorkin, hjärnan bakom The West Wing och manusförfattaren till filmerna The Social Network och Moneyball. I The Newsroom tar Sorkin tittarna bakom kameran och visar folket som levererar nyheterna på TV varje kväll.

I centrum står nyhetsankaret Will McAvoy (Jeff Daniels), hans exekutiva producent MacKenzie Mortimer (Emily Mortimer), nyhetsteamet (John Gallagher, Jr., Alison Pill, Thomas Sadoski, Olivia Munn, Dev Patel) och deras chef (Sam Waterston). Serien följer deras strävan att leverera nyheterna så som det ska göras. Under seriens gång möter de kommersiellt motstånd, politik, samt tampas med de personliga problem som uppstår.

För The Newsroom så har Aaron Sorkin inspirerats av verkliga händelser. Serien inleds med BP-krisen i den Mexikanska Gulfen och fortsätter med andra världsomfattande händelser som upproret i Egypten och Tea Party-rörelsens framfart i USA.

The Newsroom inleder nu sin tredje säsong och har genom åren hyllats av kritikerna och belönats med flera priser. Jeff Daniels belönades för sin roll som Will McAvoy med en Primetime Emmy Award – Outstanding Lead Actor in a Drama Series (2013). Serien har även kammat hem Critics´Choice Award – Most Exciting New Series (2012). Två gånger har serien även nominerats till Golden Globe.

Den tredje säsongen av The Newsroom har premiär måndagen den 10:e november.
Den sista säsongen är uppdelad i sex delar och kommer att finnas tillgänglig på HBO Nordic.

Säsong 1-2 finns tillgängliga på HBO Nordic.

Arkiverad under: Scen Taggad som: HBO Nordic, Journalistik, Newsroom

Top of the Lake – en fascinerade deckare från en byhåla på Nya Zeeland

12 september, 2014 by Rosemari Södergren

topofthelakeposter

Top of the Lake
Har visats på SVT, finns på HBO Nordic
Skriven och skapad av Jane Campion och Gerard Lee. Avsnitten har omväxlande regisserats av Jane Campion och Garth Davis.

”Top of the Lake” är en av de tv-serier som ligger på löpsedeln på HBO Nordic och är i reklamen för den står det: No ordinary place. No ordinary crimes.

Serien har en säsong med sju avsnitt och den utspelar sig i en avlägsen byhåla på Nya Zeeland. Hela byn är beroende av inkomsterna från de jobb de gör för bygden knarkkung Matt. ”Top of the Lake” är en mörk historia om en landsbygd där invånarna lever efter egna lagar och regler.

Jag tycker mycket om miljön, bilderna. Tv-serier och filmer där handlingen utspelar sig på Nya Zeeland är vi inte bortskämda med i Sverige.

topofthelakeHuvudpersonen är en kvinnlig polis, Robin Griffin. Hon är uppväxt i byhålan men gav sig av därifrån som tonåring – och när hon nu återkommer för att utreda ett brott tvingas hon möta sitt förflutna och måste ta itu med det hon utsatts för som tonåring. Det är inte rätt vanligt scenario i deckare: en polis återkommer till sin barndoms bygd och möter de demoner han/hon försökt glömma. Så det är inte direkt någon ovanlig handling. Det är ett vanligt upplägg.

Serien börjar med att en tolvårig flicka försöker dränka sig själv i sjön. När hon räddas upptäcks att den tolvåriga flickan är gravid, i femte månaden, så abort är inte att tänka på. Den kvinnliga polisen, Robin Griffin, är expert på fall där ungdomar utsatts för sexbrott. Hon träffar flickan en gång, men sedan försvinner flickan spårlöst.

Jag förstår inte vad marknadsförarna menar med att uttrycka det som ”No ordinary crimes”. Sexbrott mot unga flickor är väl inte direkt något ovanligt ämne i detektivhistorier?
Serien har en lite udda infallsvinkel i och med en slags buddhafigur spelad av Holly Hunter. Holly Hunter Oscarbelönades för bästa kvinnliga huvudroll för rollprestationen som den stumma kvinnan Ada i Pianot (1993). Rollen som stum var ovanlig för Hunter, som annars kommit att kännetecknas för sin nasala röst och sydstatsdialekt. Samma år var hon även nominerad för priset som bästa kvinnliga biroll för sin insats i Firman. I ”Top of the Lake” spelar hon GJ som är en kvinna som flyttar in i byn tillsammans med ett följe av kvinnor som mår dåligt och som följer henne för att de hoppas hitta en väg ur sin ångest och försöka känna sig mindre misslyckade. De bosätter sig på marken nära Matt, knarkkungen, som blir vansinnig över att få sådana grannar.

Holly Hunter GJ är en fascinerande sanningssägare, en högst ovanlig guru som inte själv ser sig som någon guru. Hon ser livet och människor utan illusioner, som allt är och hon tror inte på att diskutera sig fram till någon sanning eller att meditera sig fri från ångest. Hon ser allt utan krimskrams och tror på livets egen förmåga.

Robin Griffin spelas av Elisabeth Moss, som är en skicklig skådespelare. Men jösses vad irriterad jag kan bli på hennes rollfigur ibland som helt idiotiskt kastar sig in i situationer utan att tänka sig för. Precis som många förlagor i andra deckarserier.

Nå, är serien värd att ägna sju timmar, som de tar att se de sju avsnitten? Ja det tycker jag. Absolut. Den har flera överraskande vändningar även om en del var förutsägbart och en del svårt att riktigt ta in och tro på. Dess styrka är också att allt inte förklaras, en del får vi som tittare själva tolka.


Recension i Svenska Dagbladet
berömmer serien:
Även om ”Top of the lake” är mer tv-anpassad än Campions vanliga filmspråk så är serien visuellt genomarbetad, med vackra närbilder, förvrängda perspektiv, erotik och nakna kroppar som känns naturliga. Bitvis är det surrealistiskt: tyska pedofiler, stumma tonåringar, sexscener på ecstasy och en självspäkande man vid sin mammas grav. Snart framstår den lilla staden som ett nyzeeländskt ”Twin Peaks”.

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: HBO Nordic, Holly Hunter, Top of the Lake, tv-serier

Nu kommer säsong 5 av Boardwalk Empire med Steve Buscemi

7 augusti, 2014 by Redaktionen

boardwalkempire

Femte och sista säsongen av Boardwalk Empire har premiär på HBO Nordic, 8 september.

Ett pressmeddelande berättar:
Boardwalk Empire är skapad av Emmybelönade manusförfattaren Terence Winter (the Sopranos) och Oscarbelönade regissören Marin Scorsese.

Serien följer den okonventionella protagonisten Enoch ”Nucky” Thompson (Steve Buscemi) och hans lagliga och olagliga verksamhet i Atlantic City under förbudstiden i USA. De fyra första säsongerna utspelades under 1920-talet. Den sista säsongen tar plats 1931, under Den stora depressionen, där Nucky planerar för en framtid efter förbudstiden.

2013 vann Boardwalk Empire fem stycken Emmy-statyetter, vilket var mer än någon annan serie det året. Till årets Emmy-gala är Boardwalk Empire nominerat i sju kategorier.

Boardwalk Empire är skapat av Terence Winter, manusförfattare till Sopranos. Seriens producenter är Terence Winter, Martin Scorsese, Tim Van Pattern, Howard Korder, Stephen Levinson och Mark Wahlberg. Serien har belönats med Golden Globe, bland annat för ”Best Television Series – Drama” och vunnit totalt 12 Emmy-priser.

Femte och sista säsongen startar på HBO Nordic, 8 september.

Säsong 1-4 finns förstås tillgängliga på hbonordic.com.

Steve Buscemi
(Enoch “Nucky” Thompson)
Steve Buscemi föddes år 1957 i Brooklyn, New York. Under sin karriär har Buscemi jobbat med några av branschens mest respekterade regissörer. Han har bland annat medverkat i Martin Scorseses ”New York Stories”, Quentin Tarantinos ”Resevoir Dogs” och Coen brödernas ”The Big Lebowski” och ”Fargo”. För hans insats som Nucky Thompson har Buscemi två Emmy-nomineringar och tre Golden Globe-nomineringar. 2011 belönades han med en Golden Globe för bästa manliga skådespelare i ett Tv-drama.

Innan skådespelaryrket var Steve Buscemi brandman och snart är han aktuell med dokumentärfilmen ”Good Job: Stories of the FDNY, som har premiär på HBO Nordics, 9 september.

Arkiverad under: Scen Taggad som: Boardwalk Empire, HBO Nordic, Steve Buscemi

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Esoteriskt äventyr med välbekanta musiker rör sig i gränsland – Necessities av Anna Einarsson

Anna … Läs mer om Esoteriskt äventyr med välbekanta musiker rör sig i gränsland – Necessities av Anna Einarsson

Robert Wells firar 40 år vid flygeln med jubileumsturné våren 2026

Den 4 mars 2026 inleder Robert Wells … Läs mer om Robert Wells firar 40 år vid flygeln med jubileumsturné våren 2026

Här är de nominerade till Prisma Litteraturpris 2025

22 verk och 24 författare och … Läs mer om Här är de nominerade till Prisma Litteraturpris 2025

Filmrecension: A Big Bold Beautiful Journey – genant och hopplöst

A Big Bold Beautiful Journey Betyg 1 … Läs mer om Filmrecension: A Big Bold Beautiful Journey – genant och hopplöst

Filmrecension: Bolero – Ravels eviga melodi – strålande tolkning av Maurice Ravel

Bolero - Ravels eviga melodi Betyg … Läs mer om Filmrecension: Bolero – Ravels eviga melodi – strålande tolkning av Maurice Ravel

På Dramaten: Författare från Belarus visar hur lögner kan växa till och förvandla både människor och hela länder

Alhierd Bacharevič Foto: Julia … Läs mer om På Dramaten: Författare från Belarus visar hur lögner kan växa till och förvandla både människor och hela länder

Spelmusik vs filmmusik

Slut ögonen under ett slotspel. Du … Läs mer om Spelmusik vs filmmusik

Att växa i kulturen: därför väljer allt fler distansutbildningar

Kulturbranschen förändras snabbt. Det … Läs mer om Att växa i kulturen: därför väljer allt fler distansutbildningar

Tänkvärdheter varvas med dårskap i fängslande urpremiär – Communion på Göteborgs Stadsteater

Av Lars Norén Regi: Eva … Läs mer om Tänkvärdheter varvas med dårskap i fängslande urpremiär – Communion på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Four Mothers

Four Mothers Betyg 4 Svensk biopremiär 3 … Läs mer om Filmrecension: Four Mothers

Spännande mix av duktig trio vars trumslagares närvaro kittlar – Pete Roth Trio feat Bill Bruford i Kungsbacka

25/9 2025 Rest Ester i … Läs mer om Spännande mix av duktig trio vars trumslagares närvaro kittlar – Pete Roth Trio feat Bill Bruford i Kungsbacka

Surfar skickligt på vågor från Brasilien – Karolina Vocidolac på Contrast Public House

26/9 2025 Swejs-arrangemang hos … Läs mer om Surfar skickligt på vågor från Brasilien – Karolina Vocidolac på Contrast Public House

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in