• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Andlighet

Recension av tv-serie: Andarnas rike – ytligt och förlöjligar människor

16 oktober, 2023 by Rosemari Södergren

Andarnas rike Bildtext: För programledaren Anna Lindman väntar en rejäl överraskning. Foto: Martina Iverus/SVT

Andarnas rike
Betyg 1
Premiär 12 oktober på SVT

Fler människor i Sverige tror på att det finns något utöver vårt fysiska liv utan att de tror enligt traditionella religioner som kristendom och islam. Flera undersökningar har visat detta. Sveriges Television har gett Anna Lindman, en av sina mer seriösa journalister, i uppdrag att undersöka hur det kommer sig att i världens kanske mest sekulariserade land växer ”tron” på något utanför de naturvetenskapliga förklaringarna fram. Hur har det gått? Det har tyvärr blivit en oseriös soppa av de mest ytliga delarna inom andliga rörelser i Sverige idag.

Jag förstår att den som inte känner till något av allt det som ryms inom andliga rörelser kan serien locka till förvåning och till att se ner på alla dessa människor som är engagerade i detta. Människor inom andliga rörelser förlöjligas och fokus sätts på negativa delar som ryms inom denna stora och mångsidiga rörelser.

Här ska det göras ritualer i alkemi där ritualledaren läser innantill från anteckningar på mobiltelefon (seriöst hur okunnig kan en ledare vara? Kan han inte utantill det han ska säga?) och där ska jagas bort mörka energier ur lägenheter och den som ska få uttala sig vetenskaplig är psykologiprofessor. Fakta är ju att om programledaren och dennes stab hade orkat ta sig ner lite från de allra ytligaste hade kunnat hitta att det finns forskning i USA, Storbritannien, Brasilien och Japan, till exempel, som forskar kring ämnet och där det finns mycket fascinerande och sådant som öppnar ögonen för att det kan finnas något utöver vad vi kan uppfatta med våra fem sinnen.

Häromdagen läste jag en artikel i en vetenskaplig tidskrift där en medicinsk forskare på Lunds universitet skriver att inom sjukvården och inom akademisk forskning är det näst intill förbjudet att som läkare eller annan sjukvårdspersonal berätta om upplevelser och fenomen om att livet fortsätter efter döden.
Forskaren berättar om de uppenbara försöken att undertrycka och censurera parapsykologisk forskning och de som gör det i Sverige. Det kan handla om att ta upp falska anklagelser, spärra åtkomst till tidskrifter, ta bort data och utfrysa och förfölja vetenskapsmän som är intresserade av ämnet.

Det finns ju mycket mer att ta upp än det extremt ytliga som SVT gör i Andarnas rike. Ok, serien är på ett sätt snäppet bättre än det genom-kommersiella programmet Det okända på TV4 som skulle få betyg 0 om jag recenserade. Fast å andra sidan är det knappast någon som tar Det okända på allvar utan publiken ser det väl mest som ett underhållningsprogram som kittlar skräck och rädslor, som skräckfilmer gör. Andarnas rike signalerar att det ska vara en seriös undersökning. Serien tar inte upp andliga rörelser med utgångspunkten att förstå eller hitta vad det går ut på. Där finns ingen ambition att röda vid de existentiella frågorna som alla människor har. Hur kan de annars ha lyckats skrapa ihop ett sådant virrvarr av okunnighet?

Men problemet att tv-serien fuskar förbi de djupgående frågorna är inte det seriens ända problem. Det här ihopklippta väldigt hattigt och inget följs upp ordentligt. Serien verkar ha som främsta mål att förlöjliga människor inom andliga rörelser. Ett faktum är att många människor som söker sig till detta bär på en sorg och har förlorat någon närstående, kanske förlorat ett barn. Då bör dessa människor behandlas med medkänsla och seriöst försök att lyssna.

Här har jag skrivit om tv-serien utifrån upplevelsen från en som är engagerad i andliga rörelser.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Andarnas rike, Andlighet, Anna Lindman, Recension av tv-serie, Sveriges Televion, SVT

Regissören Guðmundur Arnar Guðmundsson om andlighet, klassklyftor och våldsamma miljöer

24 november, 2022 by Rosemari Södergren

Addi, tonårspojken som är huvudpersonen i filmen Beautiful Beings, kan känna vad som händer i framtiden. Sådana förmågor är helt naturliga, menar regissören Guðmundur Arnar Guðmundsson som fått flera pris för filmen. Beautiful Beings har vunnit ett femtiotal priser på festivaler runt om i världen och vann kategorin bästa manus på Stockholms filmfestival 2022.

Addi, spelas av Birgir Dagur Bjarkason, och Konni, spelas av Viktor Benóný Benediktsson

Guðmundur Arnar Guðmundsson är från Island och menar att för honom som islänning är det en del av vardagen att människor har synska förmågor. I Beautiful Beings görs ingen stor affär av Addis förmågor, de skildras som något naturligt som finns där i hans liv. Guðmundur Arnar Guðmundsson har märkt en skillnad mellan hur publiken i Island och övriga Europa ser på scenerna där Addi har drömlika syner om framtiden. I den sekulariserade västvärlden har många svårt att tro på intuition och andra förmågor medan det på Island finns en helt annan öppenhet för att det finns mer än vad vi kan uppfatta med våra vanliga sinnen.
– För en islänning är det något fullständigt naturligt, inget vi gör någon stor affär av utan något som vi ser som en naturlig del av livet och som vi kan ta hänsyn till  då vi tar beslut medan publik och kritiker i andra länder tycks se på synerna som påhitt, som fiction, säger Guðmundur Arnar Guðmundsson.

Guðmundur Arnar Guðmundsson har själv en intuitiv förmåga och drömmar som talar till honom. Flera av hans filmer har kommit till efter att han haft sådana syner, berättar han:
– Min första kortfilm gjorde jag efter att jag hade en vision av dem. Filmen Heartstone satte jag igång att skriva efter att en vän som avlidit visade sig för mig i en dröm. Beautiful Beings gjorde jag efter en upplevelse i en dröm.

Addi liksom hans vänner i filmen växer upp i en förortsmiljö kring sekelskiftet med mycket våld och droger, med våldsamma män och uppgivna mammor. Det som skiljer Addi från de andra ungdomarna är att han har en kärleksfull mamma som är öppen för andliga aspekter i livet och som låtit Addi gå i ett dagis som drivs av Anada Marga som är ett rörelse som bland annat lär barn att meditera och som uppmanar människor till att vara öppna för intuition, drömmar och andevärld. Guðmundur Arnar Guðmundsson gick under sin uppväxt också i ett sådant dagis och skola.

Huvudrollerna i Beautiful Beings spelas av ungdomar, liksom i flera av hans filmer, som i den kritikerrosade Heartstone. Men även om huvudpersonerna är ungdomar handlar filmerna om sådant alla kan relatera till, oavsett ålder.
– Egentligen tycker jag inte det är någon skillnad mellan barn och vuxna. När jag gör film skildrar jag karaktärer, inte människor av en viss ålder. När jag var barn tänkte jag inte på mig som barn utan som en människa, säger Guðmundur Arnar Guðmundsson.

Den andliga aspekten är egentligen inte filmens huvudtema. Filmens tema handlar framför allt om vänskap och klassklyftor. Det är en stark uppgörelse med vad utsatthet gör av människor, oavsett ålder.

– På Island har tidigare gjorts många filmer om klassklyftor och arbetarklassen. Så stor del av befolkningen i Island räknas till arbetarklassen. Men idag görs det inte lika många filmer om klassklyftorna, säger Guðmundur Arnar Guðmundsson. Problemen med våld i förorter är inte lika stora nu som kring sekelskiftet men det finns fortfarande problem.

Också i Sverige finns våldsamma miljöer i förorter. Även om våldet i Beautiful Beings på ytan ser ut att vara annorlunda är det ändå i grunden samma problem: utsatta grupper utan hopp och gigantiska klassklyftor i samhället.

Här kan du läsa Kulturbloggens recension av Beautiful Beings.

Här kan du se en intervju från filmfestivalen i Berlin är Michael Stütz samtalar med Guðmundur Arnar Guðmundsson.

Arkiverad under: Intervju, Toppnytt Taggad som: Andlighet, Intervju, Island, klassklyftor, regissör

Lasse Hallström: Medium till stor hjälp då vi filmade Hilma

4 oktober, 2022 by Rosemari Södergren

Lasse Hallström, foto: Jenny Drakenlind

Hilma af Klint var övertygad om att andevärlden existerar. Lasse Hallström tog fasta på det då han skrev manus och regisserade filmen Hilma. Han gick till medium för att få kontakt med Hilma.

Filmen Hilma har svensk biopremiär 19 oktober och visas därefter på Viaplay från 18 november.

Foto: Magnus Ragnvid

Lasse Hallström samlade information om Hilma af Klint i närmare fyra år innan filmen spelades in. Han har läst doktorshandlingar, haft kontakt med stiftelsen som förvaltar Hilmas arv, haft tillgång till alla hennes anteckningsböcker, blivit visad runt av hennes släktingar till alla platser som var viktiga för henne och han hade kontakt med Hilma genom mediet Benny Rosenqvist flera gånger, redan från projektets start.

– Det kändes verkligen att Benny fick kontakt med Hilma. Det var till stor hjälp. Jag fick mycket till filmen på det sättet, saker jag använt i repliker och information om hur Hilma och hennes grupp av konstnärsväninnor fungerade tillsammans, säger Lasse Hallström.

Inte bara Lasse Hallström träffade medium under arbetet med filmen, flera av skådespelarna hade kontakt med Hilma genom medium.

Lasse Hallström träffade några andra medier också under researchen, men dessa kontakter kändes inte bra.
– Nej det kändes inte alls lika äkta, berättar han.

Så även om Lasse Hallström tror på att det är möjligt att få kontakt med de som gått ur tiden är han noga med att det ska kännas seriöst och trovärdigt.

Lena Olin och Tora Hallström som spelar Hilma i olika åldrar. Foto: Jenny Drakenlind

Filmen skiljer sig en del från tidigare verk om Hilma af Klint då den fokuserar mycket på hennes tro. Kontakten med medium har fördjupat Lasse Hallströms intresse för andlighet.
– Det har varit otroligt omvälvande, säger Lasse Hallström. Genom Benny fick jag kontakt med mina föräldrar som gick bort 1997 och 1999.

Det var framför allt Hilma af Klints engagemang och intresse för andevärlden som inspirerade Lasse Hallström att göra filmen. Han berättar att hans fru Lena Olin hade sett en film, Personal Shopper, där det dök upp en svensk konstnärinna som sade att hon målade andevärlden. Det var Hilma af Klint.
– Jag blev fascinerad av Hilma af Klint och hennes tankar och hur hon sade sig måla andevärlden, berättar Lasse Hallström.

Filmen bygger på tre teman kring Hilma af Klint: konsten, det andliga intresset och hennes självständighet som kvinna, som en tidig kämpe för kvinnors rätt att leva självständigt. I filmen berörs två kärleksrelationer hon ska ha haft med kvinnor.
– Det är inget nytt jag kommer med, det finns en hel del om detta i det material om henne som redan publicerats i avhandlingar och i film. Vi har också fått det bekräftat av Hilma då hon talat genom Benny, säger Lasse Hallström.

Lasse Hallströms intresse för andliga frågor började några år tidigare än arbetet med filmen Hilma. Intresset startade då han gjorde research för en film om UFO, kontakt med existenser i rymden.
– UFO har alltid fascinerat mig och det finns många kopplingar till andlighet där, frågor om tid och rum, säger han.

Filmen om UFO har inte förverkligats än.
– Manuset behöver skrivas om i så fall, säger han.

Kanske kommer det ytterligare någon film av Lasse Hallström om mediumskap. Han berättar att han samlar material om ett kvinnligt medium. Så kanske det blir en film.

Foto: Jenny Drakenlind

Fakta om Lasse Hallström:
Lasse Hallström har gjort ett trettiotal filmer En kille och en tjej, ABBA – The Movie, Två killar och en tjej, Mitt liv som hund, Alla vi barn i Bullerbyn, Mer om oss barn i Bullerbyn, Gilbert Grape, Ciderhusreglerna, Chocolat och Hachiko – En vän för livet.
Innan karriären som spelfilmsregissör hade Hallström redan gjort sig känd för den breda tv-publiken i Sverige då han samarbetade med vännerna Magnus Härenstam och Brasse Brännström i ett flertal tv-program. Han gjorde också de flesta av gruppen ABBA:s musikvideor.

Hilma och hennes konstnärsväninnor.

Arkiverad under: Film, Intervju, Toppnytt Taggad som: Andevärlden, Andlighet, Hilma af Klint, Intervju, Lasse Hallström

Andlighet, mirakel och samhällsklyftor i fokus på Dramatens vår 2018 – plus Bergmanfestivalen

26 oktober, 2017 by Rosemari Södergren

Föreställningen Kras –
foto: Anders Öhlund och Maria Therese

Roald Dahl, Peer Gynt, Maria Bonnevie, minicirkus, mirakel, andlighet och samhällsklyftor – det är ord som tillsammans berättar en hel del om vårens program på Dramaten. En uppsättning som lär locka storpublik är Påklädaren där Sven-Bertil Taube spelar mot Krister Henriksson. Plus förstås att Bergmanfestival återkommer i vår.

Dramaten bjöd in till pressmöte den 25 oktober för att presentera Dramatens vårprogram.
Ett pressmeddelande sammanfattar:
Bland nyheterna märks Häxorna av Roald Dahl i regi av Alexander Mørk-Eidem, Peer Gynt i regi av Michael Thalheimer och en nyskriven pjäs om socialt utanförskap av Jan Waldekranz. Dessutom återvänder Maria Bonnevie till Dramaten i Tartuffe, Lars Noréns Höst och vinter sätts upp i regi av Stefan Larsson, Wilhelm Carlsson regisserar Budskapet till Maria och Unga Dramaten sätter upp två nyskrivna pjäser: Kungligaste Teatern av Anna Vnuk och Kras av Cirkus Cirkör-grundaren Tilde Björfors.
Dessutom möts Krister Henriksson och Sven-Bertil Taube i Påklädaren och Farnaz Arbabi tar med oss till 1980-talets New York i Tony Kushners Angels in America.

Vårens premiärer på Dramaten:

Tartuffe av Molière
När Orgon bjuder hem Situation Sthlm-försäljaren Tartuffe vänds livet i den välbärgade familjen upp och ner. Trots att resten av familjen är övertygade om att Tartuffe är en skenhelig bedragare, har Orgon snart gett honom allt han äger.
Staffan Valdemar Holm placerar Molières klassiska komedi Tartuffe i ett välmående och konventionellt samtida hem inte långt från Dramaten. Här får vi se Tartuffe i en ocensurerad version – utan kompromisser och fjäsk för kungamakten. Pjäsen hade premiär i Versailles 1664, men förbjöds därefter. Förbudet hävdes 1669 efter att pjäsen skrivits om.
Översättning: Lars Huldén
Regi: Staffan Valdemar Holm
Medverkande: Magnus Roosmann, Maria Bonnevie, Magnus Ehrner, Emma Broomé, Michael Jonsson, Simon Reithner, Johan Holmberg, Hulda Lind Jóhannsdóttir
Scenografi och kostym: Bente Lykke Møller
Premiär 13 januari, Stora scenen

Häxorna av Roald Dahl
Häxor finns. De finns faktiskt överallt. Och de vill döda alla barn!
Men de ser inte ut som i sagorna – de ser ut som helt vanliga kvinnor. Kanske är din lärare en häxa. Eller tanten mittemot på bussen. Eller hon som river biljetterna på teatern. Men, de går faktiskt att känna igen om man vet vad man ska titta efter. De bär nämligen alltid handskar. Deras saliv är blåaktig. Och de bär peruk för att dölja sina fnasiga, bara skallar! Roald Dahls älskade barnskräckis blir nu teater. Här möter vi den föräldralösa pojken som flyttar till sin mormor – och av henne får veta att häxor finns på riktigt. Innan han vet ordet av det befinner han sig mitt i stridens hetta! Bara han kan rädda alla Englands barn! Rekommenderas från 7 år.

Översättning: Ragnar Strömberg
Dramatisering: David Wood
Regi: Alexander Mørk-Eidem
Medverkande: Marie Richardson, Uno Elger, Olle af Klercker, John Österlund, Danilo Bejarano, Mia Benson, Nina Fex, Elin Klinga, Reuben Sallmander
Scenografi: Christian Friedländer
Premiär 18 januari, Lilla scenen
Unga Dramaten

De andra – foto: Sören Vilks
De andra av Jan Waldekranz
En nyskriven pjäs om utanförskap, medkänsla och tillit.

Han har haft en villa, ett eget företag, två barn. Hon har haft föräldrar, egna trummor, ett band. Nu har de ingenting och de möts på en plats där ingen vill vara. Hur hamnade de där?

De andra skildrar ett möte mellan två personer som förlorat det mesta. I ett vindlande samtal utforskar de varandra och sig själva. Vad styr våra liv och våra möjligheter? Och från vilken sida av samhället betraktar du de andra? Jan Waldekranz, skådespelare på Dramaten, har tidigare skrivit och regisserat pjäsen Love Bombing som sattes upp på Dramaten 2004.
Regi: Jan Waldekranz
Medverkande: Jan Waldekranz, Electra Hallman
Urpremiär 24 januari, Målarsalen

Kras av Tilde Björfors
En minicirkus om att vara rädd, men att ändå försöka våga!
Akrobatik och teater i en kittlande blandning: Kras är en sinnlig föreställ­ning som nästan ordlöst utforskar gränserna mellan rädsla och nyfiken­het, risk och möjlighet, glas och kras.
I en trapets ovanför ett hav av kristall­glas är känslan av att vilja flyga större än rädslan för att falla… Regissören Tilde Björfors är grundare av Cirkus Cirkör, Sveriges ledande nycirkus­grupp som bjudit på nyskapan­de föreställningar sedan 1995. Rekommenderas från 6 år
Regi: Tilde Björfors
Medverkande: Tanja Lorentzon, Hamadi Khemiri
Scenografi och kostym: Fridjon Rafnsson
Urpremiär 25 januari, Tornrummet
Unga Dramaten

Angels in America av Tony Kushner
1980-talets New York. AIDS-epidemin rasar, Ronald Reagans konser­vativa politik råder, världar kolliderar.
Joe är en ung, ambitiös, kristen och prydlig advokat med en stor hemlighet. Vad gör han ute på nätterna, när hans fru Harper är ensam hemma med sina piller och låtsasvänner? Roy Cohn, stjärnadvokat, tänker inte vara homosexuell bara för att han ligger med män. Och Louis får panik när hans pojkvän Prior blir riktigt sjuk. Den mång­faldigt prisbelönta Angels in America – a Gay Fantasia on National Themes, ansedd som ett av 1900-talets viktigaste dramatiska verk, sätts upp för första gången på Dramaten. Berättelsen rör sig fritt mellan det övernaturliga och det outhärdligt verkliga.
Uppsättningen ingår i ett större tema om Amerika på Elverket.
Översättning: Nils Gredeby
Regi: Farnaz Arbabi
Medverkande: David Arnesen, Thérèse Brunnander, Christopher Lehmann, Marall Nasiri, Razmus Nyström, Lotta Tejle, Christoffer Svensson
Scenografi: Jenny Kronberg
Kostym: Lena Lindgren
Premiär del 1: Millennium, 1 februari 2018, Elverket
Premiär del 2: Perestrojka, 22 februari 2018, Elverket

Peer Gynt av Henrik Ibsen
Det norska nationaleposet Peer Gynt liknar ingenting annat med sin vilda blandning av satir, surrealism och saga.
Nu skildras Peer Gynts makalösa liv i en koncentrerad uppsättning signerad regissören Michael Thalheimer. Michael Thalheimer är en av Europas mest omtalade regissörer, känd för nerkokade bearbetningar av klassiker berättade med starka bilder och stora känslor. Peer Gynt gavs senast på Dramaten 1991, i regi av Ingmar Bergman.
Översättning: Lars Forssell
Bearbetning: Michael Thalheimer, Maja Zade
Regi: Michael Thalheimer
Medverkande: Erik Ehn, Stina Ekblad, Rebecka Hemse, Carl-Magnus Dellow, Andreas Rothlin Svensson, Thomas Hanzon
Scenografi: Olaf Altmann
Kostym: Michaela Barth
Premiär 15 februari, Stora scenen

Höst och vinter av Lars Norén
Två vuxna systrar är på middag hos sina föräldrar. Det är tänkt att bli en trevlig familjemiddag. Men eftersom det är en Lars Norén-pjäs blir det inte riktigt så.
I Höst och vinter, en av Lars Noréns borgerliga kvartetter, får vi en uppgö­relse mellan barn och föräldrar som det slår gnistor om. Här gestaltas den borgerliga familjen – där döttrarnas liv utvecklats åt helt olika håll – med knivskarp blick och ljuvligt elaka repliker. En skådespelarfest med lika mycket svärta som humor. Höst och vinter spelades för första gången på Dramaten 1989.
Regi: Stefan Larsson
Medverkande: Hans Klinga, Livia Millhagen, Ingela Olsson, Alexandra Rapaport
Scenografi: Rufus Didwiszus
Kostym: Nina Sandström
Premiär 23 februari, Lilla scenen

Kungligaste teatern av Anna Vnuk
”Teater är ett hantverk och passion. Det ena kan du lära dig och det andra har du, Julia.”
Julia vet ingenting om teater – bara att hon älskar det! Hon älskar fantasin, hur låtsas blir på riktigt. När hon är ensam i sitt rum drömmer hon sig bort och tittar på klipp från musikaler, operor och pjäser. När hon googlar efter den mest berömda teatern hittar hon Dramaten, den kungliga teatern. Hon bestämmer sig för att åka dit, helt själv! Men när hon letar efter biljettkassan går hon vilse i det stora huset och snubblar plötsligt in på en repetition. Där står en drottning och en prins i full mundering, och snart är Julia en del av allt det märkliga. Kungligaste teatern är en pjäs om trösten i att kunna skapa andra världar när den verkliga är för jobbig, en kärleksförklaring till teaterns magi. Rekommenderas från 12 år.
I huvudrollen Nina Rashid, som fick rollen efter en audition och nu debuterar på Dramaten.
Regi: Anna Vnuk
Medverkande: Nina Rashid, Pierre Wilkner, Torkel Petersson m.fl.
Scenografi och kostym:Jenny Kronberg
Urpremiär 8 mars, Lejonkulan
Unga Dramaten

Påklädaren av Ronald Harwood

Påklädaren – foto: Therese Foto: Öhrvall
Se Sven-Bertil Taube och Krister Henriksson tillsammans på scen för första gången.
En kväll på 1940-talet, under Tysklands bombningar av England, förbereder sig den åldrande skådespelaren Sir John och hans påklädare Norman inför kvällens föreställning av Kung Lear. Runt omkring sig har de en hel ensemble som är beroende av att den store skådespelaren går upp på scenen. Men Sir John närmar sig ett sammanbrott och uppfattar krigets flyglarm och bombningar som en personlig kränkning. Han vägrar spela! Den ende som kan få upp honom på scenen är hans påklädare. Krister Henriksson spelar påklädaren som lever för den store skådespelaren. Sven-Bertil Taube spelar den store skådespelaren som lever för sig själv och sin konst.
Regi: Eva Dahlman
Medverkande: Krister Henriksson, Sven-Bertil Taube, Per Svensson, Lena Endre, Michael Jonsson m.fl.
Scenografi och kostym: Magdalena Åberg
Premiär 24 mars, Stora scenen

Budskapet till Maria av Paul Claudel
Platsen är 1400-talets Frankrike. Enorma kate­draler byggs, Jeanne d’Arc föds. Är det en tid för mirakel?
Systrarna Violaine och Mara lever med sina föräldrar. Fadern lämnar plötsligt familjen för att göra en pilgrimsresa till Jerusalem. Han bestämmer att Violaine ska gifta sig för att lämna gården i fästmannens händer – trots den avundsjuka Maras vilda protester. Men bröllopet blir inte av. Ett mystiskt möte mellan Violaine och en framstående katedralbyggare har förändrat allt.
Budskapet till Maria är ett drama om människans andliga sökande, om en familjs splittring mellan gott och ont och vägen till försoning.
Regissören Wilhelm Carlsson var mellan 1987 och 1997 fast knuten till Dramaten. På senare år har han uppmärksammats för sina opera-uppsättningar, inte minst Nibelungens ring på Värmlandsoperan 2011.
Översättning: Maria Björkman
Regi: Wilhelm Carlsson
Medverkande: Maria Salomaa, Johan Holmberg, Jennie Silfverhjelm, Otto Hargne, Claes Ljungmark, Gunnel Fred
Scenografi och kostym: Marcus Olson
Premiär 29 mars, Lilla scenen

Dramaten& 2018
Dramaten& fortsätter våren 2018 med flera format: Svenska berättelser på scen och Sorgpodden återkommer efter publikframgångar under hösten, Spoken word fortsätter och bokcirklarna får Bergmantema. Dessutom blir det konserter – artister presenteras senare.

Europeiska samtal
Under det internationella Bergmanåret 2018, med Bergmanfestivalen som kulmen, bjuder Dramaten in till en serie internationella samtal om samtiden. Dramaten blir en plats för möten med gäster från en rad europeiska teatrar. Bland frågorna: nationalistiska strömningar, migrationens nya Europa, betydelsen av Brexit för kulturen och hoten mot den konstnärliga friheten i länder som Polen, Ungern och Ryssland. Bland deltagarna finns den tyske dramatikern Falk Richter.
Samtalen arrangeras av Dramaten& under hela 2018. Mer information och fler namn tillkommer.

Spoken word
Dramaten&:s populära Spoken word-kvällar fortsätter med två nya föreställningar under våren 2018, i regi av Niklas Mesaros.
16 april kl 19.00 och 17 april kl 19.00, Lilla scen

Svenska berättelser på scen
P1:s Svenska berättelser, som lyfter fram lyssnarnas egna berättelser, flyttade under hösten in på Dramatens scen. Samarbetet fortsätter våren 2018!
1 feb kl 19.00, 1 mars kl 19.00, 12 april kl 19.00, Neondämon

Sorgpodden
Samtal om sorg med Kristian Ramírez. Vårens gäster: Shahram Khosravi, docent och lektor vid socialantropologiska institutionen på Stockholms universitet och Elisabeth Ohlson Wallin, fotograf.
4 mars kl 17.00 och 22 april kl.18.00, Lejonkulans foajé

Kommande premiärer hösten 2017
Oidipus/Antigone av Sofokles, premiär 3 november, Stora scenen
Swede Hollow av Ola Larsmo, urpremiär 8 november, Elverket
Uppenbarelsen av Mattias Andersson, urpremiär 16 november, Lilla scenen
När det kommer till kritan av Niklas Rådström, urpremiär 17 november, Målarsalen
Klipp han av Teater Fryshuset, urpremiär 30 november, Unga Dramaten

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Andlighet, mirakel och samhällsklyftor i fokus på Dramatens vår 2018 - plus Bergmanfestivalen

The Path – spännande, engagerande, stark och ställer intressanta frågor om religion och andlighet

28 mars, 2017 by Rosemari Södergren

The Path
Betyg 4
Tv-serie, två säsonger visas på HBO Nordic

The Path är en drama-serie som skildrar människor som är med i en slags religiös grupp. Serien skildrar på ett engagerande sätt människorna som är med och vad som gör att de är med i en sekt-liknade organisation. Serien har flera styrkor och när detta skrevs i mars 2017 har det sista avsnittet av den andra säsongen precis sänts på HBO Nordic. Skådespelarna är skickliga väl valda för sina roller och de är mänskliga, det går att förstå vilka val de gör, varför en del stannar kvar i organisationen och varför andra bryter sig ut. Den skildrar både styrkorna och baksidorna med en religiös organisation.

Sekten, eller rörelsen, kallar The Meyerist Movement, meyrerister, efter grundaren Steve Meyer. Trossystemet är en slags blandning av kristendom, scientologi och buddism och kanske något kryddat av new age-tankar också. Medlemmarna tror på att det finns en trappa de kan vandra på, ett system för att lära sig hantera livets smärta och negativa sidor. Det påminner om japanska kampsporter som har olika bälten där den som tränar kan klättra upp i graderna.

Meyeristerna har en form av terapi där varje medlem får hjälp att bli av med sina jobbiga tankar och känslor. De sitter då med en medlem som klättrat upp till de högre trappstegen och de får berätta om vad som tynger dem. Det kan vara något de gjort som de skäms för, det kan vara att de varit otrogna, det kan vara något olagligt, kriminellt eller bara att de känner att de varit lata eller själviska. Deras bekännelser spelas in. De får hjälp att lämna sina skuldkänslor – men vad de bekänt finns kvar på band i ett hemligt arkiv. Denna del av meyeristernas organisation påminner om scientologernas metoder. Att allt finns inspelat på band ger ju organisationen en enorm makt gentemot varje enskild individ.

Meyeristerna skiljer dock på flera sätt från scientologerna. Meyeristerna har ett socialt engagemang och hjälper utsatta människor. Där har deras verksamhet stora likheter med kristna kyrkor. Inom meyeristierna talar de inte om gud men de talar om ljuset. De mediterar och ber till ljuset – och detta påminner om såväl kristna kyrkor som om meditation inom en del buddistiska rörelser.

Steve Meyer, ledaren och grundaren sägs vara i Peru för att skriva klart de sista stegen till full upplysning. Cal Robertson (spelas av Hugh Dancy), är den enda personen som har kontakt med sektens överhuvud och som därför styr i hans ställe. Cal har nästan allas förtroende – den enda som grubblar, som tvivlar på sina val, är Eddie (Aaron Paul). Han kan inte prata om sin tvekan med frun Sarah (Michelle Monaghan), hon måste i så fall rapportera honom som ”icke-troende” och Eddie riskerar då att förlora parets två barn.

Vi får framför allt följa familjen kring Eddie och hans fru Sarah. Deras son, Hawk, blir snart sexton år, den ålder då ungdomar får börja vandringen på trappstegen. Hawk är uppväxt inom rörelsen. Hans mamma och pappa är med, hans mamma är en av frontfigurerna och hans morfar och mormor, morbror och moster och kusiner, alla är med. När Hawk träffar en tjej och blir förälskad – och hon inte är medlem, då kommer problemen. Hans mamma, Sarah, säger vid ett tillfälle att hur ska hon kunna längta till att komma till ljuset och leva där i evighet om inte Hawk, sonen är med. Detta förklarar så mycket om varför föräldrar i sektliknande rörelser vill påverka sina barn, uppfostra dem in i ”den rätta läran”.

När första säsongen kom hyllades den av Expressens tv-serie-kritiker som skrev:
”The Path” hos HBO Nordic är en av årets bästa nya tv-serier

Vi får se hur människor agerar på alla möjliga nivåer inom organisationen och hur det blir när de medlemmar som klättrar högst upp och varit med längst ser på organisationen på olika sätt. Vi får se varför olika människor går in i sådana här sammanhang och vi får se hur svårt det är att stå upp för sina ideal när ens familj och barn är hotade. Ja serien är spännande, engagerande, trovärdig och ställer många viktiga frågor.

I den andra säsongen tätnar maktkampen inom rörelsen och samtidigt hotas dess baksida att avslöjas av FBI. Rörelsen betyder mycket för många och har räddat många människor och gett dem meningsfulla liv men den har också en baksida och människor i ledande funktioner som kan pressas till att begå stora fel, som måste döljas till varje pris. Hur långt ska en ledare gå för att hindra en organisation från att falla samman? Och ska sanningen komma fram, även om den skulle ta bort en del människors tro? Dessa frågor ställs på sin spets i den andra säsongen.

Blir det någon ytterligare säsong? Jag skulle tippa det. Slutet är ganska öppet. Det finns flera serier som fått fler säsonger än vad som riktigt fungerat bra. Men jag tycker det finns en hel del mer att följa upp för duktiga manusförfattare när det gäller The Path utan att serien skulle bli urvattnad.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen Taggad som: Andlighet, HBO Nordic, Religion, The Path, TV-serie

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Skönt småstökig pang-på-estetik och reflektion från trio ledd av passionerad träblåsare – Katharsis av Mappe3

Mappe3 Katharsis 4 Inspelad i … Läs mer om Skönt småstökig pang-på-estetik och reflektion från trio ledd av passionerad träblåsare – Katharsis av Mappe3

Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Draktränaren Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

Ulla Fluur Katten … Läs mer om Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Aldrig tidigare har Cornelis Vreeswijks … Läs mer om En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

The Ugly Stepsister Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Thomas Stenström har släppt musikvideo … Läs mer om Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Betyg, 4,5 av 5, Ullevi Göteborg, 6 juni … Läs mer om Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Dansbandsveckan Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Mr Nobody Against Putin Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Låtskrivaren och producenten Adam … Läs mer om Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

From The World Of John Wick: … Läs mer om Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

Recension av tv-serie: Saknad, aldrig glömd 6 – är en av de bästa kriminalserierna som finns att se just nu

Foto Sam Taylor Saknad, aldrig glömd … Läs mer om Recension av tv-serie: Saknad, aldrig glömd 6 – är en av de bästa kriminalserierna som finns att se just nu

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in