Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Religion

Bokrecension: En lockton i ödemarken av David Thurfjell – en bok för var och en som inte blundar för de existentiella frågorna

by

En lockton i ödemarken: om människans förmåga att besjäla världen
Författare David Thurfjell
Utgivningsdatum 2023-01-20
Förlag Norstedts
ISBN 9789113121628

Det finns bara ett ord för denna bok: underbar. Det är en filosofi vandring kring religion, något att läsa och reflektera över för alla som någon gång funderat över frågor kring livets mening. Oavsett om läsaren har någon dragning till någon särskild religion eller ser sig som andlig sökare eller agnostiker eller ateist är denna fundersamma bok väl värd att läsa. För mig del kommer jag att läsa den igen, flera gånger. Det är en bok att läsa för var och en som inte väjer för de existentiella frågorna.

Ofta läser jag böcker snabbt. Men den här kunde jag inte sträckläsa, för varje del ville jag ta in på djupet och reflektera kring. Den är skriven på ett lättillgängligt språk med flyt. Anledningen att det tog tid att läsa var för att den satte igång så många tankar hos mig. Så mycket jag ville fundera kring själv.

Författaren, David Thurfjell, känns både kunnig och ödmjuk. Jag uppfattar honom som öppen och ärlig i det han skriver. Det är engagerande skrivet och får mig att tänka efter hur jag själv ser på olika saker. Det är långt från pekfingrar eller domderande dogmatiskt. En bok som öppnar tankar.

Det som drar människor till religion finns också i andra sammanhang. Gemenskap och att ha samma inställning till något – det återfinns inom både sport och kultur och politik. Agerandet som människor i olika grupper kan samlas kring finns inom många området. Det enda som skiljer religion från alla dessa andra området i livet är frågor kring vad som finns eller inte finns efter den fysiska döden. Den frågan är undantaget.

David Thurfjell tar upp dessa olika delar av religion på ett nära och mänskligt sett, ofta utifrån sina egna livserfarenheter. Det känns som att jag suttit där och hört honom prata. Jag kommer att absolut att läsa denna bok flera gånger. Jag blir så nyfiken på David Thurfjell och jag skulle vilja sitta ned över en kopp te och prata med honom.

Om David Thurfjell från förlagets hemsida:
David Thurfjell är religionshistoriker och professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola i Stockholm. Hans forskning handlar om religion och sekularisering i dagens Sverige. 2015 utkom han med boken Det gudlösa folket: de postkristna svenskarna och religionen (Molin & Sorgenfrei/Norstedts) i vilken han tecknar en bild av majoritetssvenskarnas tvehågsna relation till sitt eget kristna arv. I Granskogsfolk (Norstedts, 2020) beskriver han den svenska naturkärlekens religionshistoria, från fornnordiska föreställningar om en besjälad vildmark, via de katolska och lutherska periodernas folktro och troslära, till den moderna tidens exploatering och naturromantik.

Recension av tv-serie: Waco: American Apocalypse – genomarbetad och vidgar perspektiven

by

Waco: American Apocalypse
Betyg 4
Premiär på Netflix 22 mars 2023

En mycket pedagogisk miniserie på tre avsnitt somberättar om FBI:s omtalade konfrontation med den religiösa sekten kring David Korest i Waco och den våldsamma upplösningen 1993. Händelserna har berättats i flera dokumentärer och också i mer dramatiserad form flera gånger. Jag tror jag har sett de flesta. Eftersom jag gått flera kursen på universitet om nyare religiösa rörelser har jag också läst flera böcker och artiklar om denna sekt.

Denna miniserie tar på ett seriöst sätt upp olika synvinklar och låter både representanter från ATF (Bureau of Alcohol, Tobacco, Firearms and Explosives) och FBI liksom överlevande efterföljare till David Koresh komma till tals och journalister och fotografer.

Denna serie har en hel del filmklipp och bilder som inte visats tidigare, vilket gör att den vidgar perspektivet en del gentemot tidigare dokumentärer. Den känns väl genomarbetad och objektiv.

I de flesta skildringar av händelserna brukar det finnas kritik av FBIs hantering. FBI beskylls för att ha tagit till onödigt mycket våld. Den kritiken framförs också i denna serie. Det är en mycket svår fråga att ta ställning till, tänker jag.

Det är trots allt fakta att David Koresh och hans anhängare hade samlat på sig extremt mycket vapen och betydligt mer än vad som var lagligt en i delstaten Texas, där Waco ligger. Det är också uppenbart att David Koresh utnyttjade flickor tio-tolv-årsåldern sexuellt. David Koresh hävdade att Gud sagt att inga av männen i hans grupp fick ha sex med sina fruar. Endast David Koresh fick ha sex med kvinnorna. Han utnyttjade sin ställning gentemot sina efterföljare. Han påstod att han var Gud själv. Det jag saknar är frågor till de som berömmer honom i miniserien. Frågor om de fortfarande tycker att det var rätt att han kunde utnyttja flickor och kvinnor.

Två frågor jag skulle vilja få svar på av de av hans efterföljare som överlevde är: Tror de fortfarande att han är Gud? Anser de fortfarande att det var rätt att samla vapen och ha sex med flickor?

Menar kritiker av FBI att man ska låta detta pågå? Det är många funderingar som dessa händelser sätter igång. Det finns paralleller till händelserna i Knutby i Sverige med Kristi brud och i förlängningen kommer också frågor om hur makt religioner ska ha i ett sekulärt samhälle. I dagens västvärld finns religiösa grupper, både stora och små, som inte har jämställdhet mellan kvinnor och män, till exempel. Hur långt får rätten att utöva en religion gå?

David Thibodeau är en av de få som överlevde belägringen och branden i Waco. Han har varit med i andra dokumentärer och draman om händelserna. Han rekryterades som ung rockmusiker av David Koresh. I denna miniserie har han hunnit bli en medelålders man, rejält överviktig (vilket jag nämner för att jag tror att det kan bero på svåra mentala skador efter upplevelserna). Han framför kritik mot myndigheternas hantering och vägrar tro att den brand som satte igång på tre ställen i huset under belägringen sattes igång av David Koresh och hans anhängare. Det mesta pekar trots allt på att det var David Koresh och hans anhängare som satte igång branden. Det var ändå mycket som pekade på att Koresh ville bli en martyr. Jag skulle vilja att de som intervjuade David Thibodeau också frågade om han tycker att samhället ska acceptera att religion gör att unga flickor blir utsatta.

Vad innebär religionsfrihet? Hur långt får en religion gå utan att samhället ska ingripa? Det är frågor som behöver diskuteras.

Om beläggningen i Waco från Wikipedia:
Belägringen i Waco inleddes den 28 februari 1993 och slutade våldsamt 50 dagar senare den 19 april. Belägringen inleddes när USA:s Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms (ATF), tillsammans med flera medlemmar från media försökte genomföra en husrannsakan på Davidianernas ranch vid Mount Carmel, ett byggnadskomplex beläget i Elk, 14 kilometer ost-nordost om Waco i Texas. Den 28 februari, kort efter försöket att delge husrannsakan, utbröt en intensiv eldstrid som varade i nästan två timmar. I denna eldstrid dödades fyra agenter och sex davidianer.

Efter ATF:s misslyckande försök att verkställa husrannsakan påbörjades en belägring initierad av Federal Bureau of Investigation (FBI). Belägringen slutade 50 dagar senare när en brand förstörde byggnadskomplexet då ett andra anfall inleddes. 76 personer dog i branden, varav mer än 20 barn, två gravida kvinnor och sektens ledare David Koresh.

Bokrecension: Sidor tillägnade Solen: måleri och mystik av Ivan Aguéli

by

Sidor tillägnade Solen : måleri och mystik
av Ivan Aguéli, Ibn Arabi, Bo Gustavsson
Utgivningsdatum 2019-06-07
Förlag Aprilvindens Förlag
Översättare Bo Gustavsson
ISBN 9789198475418

En fascinerande samling essäer om skaparprocessen och kreativitet kopplat till mystik. Vad gör att människor kan skapa? Ivan Aguéli är ett världsnamn inom konsthistorien. I denna relativt tunna bok finns ett urval av de essäer och översättningar som Ivan Aguéli publicerade i den franska tidskriften ”La Gnose” 1910–11.

Det är första gången dessa essäer ges ut i bokform.

Jag är oerhört fascinerad av dessa essäer. Jag håller långt ifrån med om allt Ivan Aguéli. Snarare tvärtom. Min första tanke när jag hörde om boken var att jag skulle bli inspirerad av hans tankar, eftersom jag har ett stort intresse för olika former av det som kallas mystik och jag är övertygad om att det finns mycket mer i världen, både på jorden och i universum, än vi kan uppfatta med våra sinnen. Det sägs ju att vetenskapen inte ens kan beskriva fem procent av allt som finns.

Mystik har att göra med att känna eller uppfatta saker vi inte kan ta på, eller se med våra ögon. Det behöver inte betyda att det inte finns. Känslor, finns de? Eller för att ta något högst konkret: de luftmolekyler som gör att hundar kan spåra, de finns uppenbarligen men vi kan inte uppfatta dem med våra sinnen. Det är hundar som har dessa sinnen.

Men då min väg i livet inte är den muslimska vägen märker jag att essäerna är som att höra Aguéli uttrycka sig och jag vill svara och säga emot. Han skriver bland annat negativt om buddhism och ödmjukhet. Jag märker att jag blir rätt arg på honom. Men jag tycker det är intressant och givande. För just genom att möta andras åsikter lär vi känna oss själva.

Nej, jag håller inte alls med Aguéli om hans syn på mystik. Tvärtom tror jag att mystiken och allt i världen är öppet lika mycket för kvinnor som för män. Hans inställning är ju strikt patriarkal. Ja, jag har respekt för religionsfrihet och jag har respekt för att en del, som Aguéli, konverterar till islam. Men som den utövas i länder som Iran och Saudiarabien har jag svårt att kalla den särskilt jämställd och för mig är religion som har med mystik att göra ofta mycket mer jämställd än det som förespråkas i dessa essäer.

Men det är väldigt intressant att läsa och liksom ta en diskussion i tankarna.

Boken innehåller även ”Traktaten om Enheten” av sufimästaren Ibn Arabi, ett verk från 1200-talet som betydde mycket för konstnären.

Filmrecension: Unge Ahmed – en av årets bästa filmer

by

Unge Ahmed
Betyg 4
Svensk biopremiär 18 oktober 2019
Regi och manus Jean-Pierre Dardenne, Luc Dardenne

Bröderna Dardenne gör filmer som berör. Alltid. Det vet den som sett tidigare filmer av dem som Rosetta, Barnet, Sonen och Pojken med cykeln. Deras enastående förmåga att skildra ett viktigt och aktuellt ämne gör ”Unge Ahmed” till en av årets bästa filmer. En film jag tycker alla borde se. Den skildrar en värld som lever här nära många av oss, sida vid sida, men vi vet så lite om den.

Filmen utspelar sig i Belgien, i nutid och skildrar en ung tonårspojke, Ahmed, som hamnat under inflytande av en radikal imam. Det är så igenkännbart hur unga människor kan följa en idol och bli fantastiska, hur lätt det kan vara för unga människor att falla för ett sätt att dela in världen i svart och vitt.

Filmen berättar inte hur Ahmed hamnade under imamens inflytande. Det tycker jag är en styrka. För jag tror inte det finns enkla förklaringar som gäller alla. Varenda människa är en unik individ. Precis som det inte finns en typ av ungdomar som hamnar i drogberoende finns det inte en slags unga muslimer som blir radikaliserade.

Det är fascinerande för jag uppfattar det som att denna imam egentligen inte själv på allvar vill gå in i det fundamentalistiska. Det verkar mer som en slags jargong från imamens sida, han säger hela tiden att det inte är tid än att göra det.

Filmen har många bottnar och är inte förutsägbar heller. En stor styrka. Vi får se hur hans mamma och syskon lider av Ahmeds fundamentalism. Hur mamman försöker kämpa för att få Ahmed att mjukna och förstå.

På Cannes filmfestival vann filmen priset för bästa regi. Det känns som oerhört välförtjänt. Skådespelarna och i all synnerhet Idir Ben Addi i rollen som Ahmed känns mycket äkta. De är ett signum för filmer av bröderna Dardenne att skådespelare och miljöer och handling känns mycket realistiska, de berättar alltid något om det samhället vi lever i.

Bokrecension: Allt jag fått lära mig av Tara Westover är utan tvekan värd alla hyllande omdömen och recensioner

by

Allt jag fått lära mig
Författare Tara Westover
Utgiven 2019-03
Förlag Natur och Kultur
ISBN: 9789127150898

Tara Westovers självbiografi om sin uppväxt i en sträng mormonsekt i Idaho toppar många litteraturlistor i vår. Biografin låg etta på Barack Obamas sommarläslista 2018 och har översatts till 26 språk. Självbiografin är stark, berörande, välskriven och oerhört engagerande och känns ärlig.

Hon berättar om sin familj, sin mamma och pappa och de sex syskonen. Pappan är övertygad om att världen går mot sitt slut, Jesus ska snart komma tillbak och den sista tiden kommer att vara mycket svår. Därför förbereder familjen sig med att göra konserver, lagra bensin och vapen. Pappan är övertygad om att det pågår en världsvid komplott som styrs av Illuminati och kommunister. Dessutom ser han ned på de flesta andra människor, också på de flesta mormoner. Bara en liten del av mormonerna är lika rättrogna som han själv, menar han.

De räknar sig till en speciell grupp inom mormonrörelsen. Tara och hennes syskon får inte ens gå i vanlig skola för pappan. Han vill inte att de ska bli påverkade och lurade av kommunister och Illuminati. Deras mamma lär dem läsa och de har en gammal naturkunskapsbok de får lära förutom Bibeln och mormonrörelsens böcker.

När Tara i tonåren ändå lyckas få börja i skola blir hon chockad i början. Hon möter namn som Martin Luther King, som hon aldrig hört talas om. Hon stöter på ordet ”förintelsen” som hon inte heller visste vad det var. Men hon är stark inom sig, trots det enorma motståndet hon möter från sina föräldrar och några av sina syskon när hon börjar sig resa in i den akademiska världen.

Det är inte lätt att tvingas bryta med sin familj. Tara beskriver detta så ärligt och starkt. En av biografins stora styrkor är att allt med familjen och den religiösa rörelsen inte målas fram nattsvart. Det finns känslomässiga bindningar inom familjen och pappan är inte enbart ond. Inte alls, han menar väl utifrån sin syn på världen. Jag känner att detta är viktigt att ta till sig. Det är så lätt att läsa berättelsen som att mormonrörelsen i sig ger barn en hemsk uppväxt. Så är det inte. Först och främst tillhör Tara Westovers familj en särskild och mer extrem del inom mormonrörelsen. Dessutom beror mycket av familjens problem på att pappan och en av bröderna helt klart har stora psykiska besvär eller rättare sagt obehandlade svåra psykiska sjukdomar.

Ingalill Mosander i Go’kväll har sagt om biografin:
”Det här är en fullständigt makalös, självbiografisk berättelse om en ung kvinna som visar en ofattbar styrka i möte med extrem fattigdom och fanatisk religiositet.”

Jag tycker att Mosander, liksom en del andra litteraturkritiker, inte helt tagit till sig berättelsen. Det är inte religionen i sig som gör problemen, det är pappans och ena broderns psykiska sjukdomar som verkar vara roten som sedan gödslas av det stränga patriarkala systemet.

Biografin är fascinerande, den går inte att lägga ifrån sig. Den är skrämmande men också positiv med skildringar av hur Tara Westover hittar sin inre styrka. Hon beskriver så rakt och ärligt hur svårt det är att ta sig ur familjens negativa grepp eftersom familjen inte bara är dålig, där finns omsorg också. För att förstå och ge stod måste vi förstå hur svårt det är för människor att ta sig ur familjer och omständigheter som är nedbrytande.

Allt jag fått lära mig av Tara Westover är utan tvekan värd alla de hyllande omdömen och recensioner den gått.