• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Nazism

Filmrecension: Bonhoeffer – sevärt om symbios mellan politik och religion som finns också idag

11 mars, 2025 by Ulf Olsson

Bonhoeffer
Betyg 4
Svensk biopremiär 28 mars 2025
Manus och regi Todd Komarnicki
I rollerna Johan Dassler som Dietrich, Moritz Bleibtreu som Karl

Dietrich Bonhoeffer var en tysk teolog, författare och präst som redan i början av 1930-talet visade ett öppet motstånd mot Hitler och nazismen. Han har skrivit ett stort antal böcker och några av hans psalmer finns med i svensk kyrkans psalmbok. Mot slutet av kriget deltog han i planeringen av ett attentat mot Hitler. Hans moraliska övertygelse utmanades av möjligheten att försöka rädda miljontals judar och andra grupper av människor. Innan Hitler sa moralen en sak men efter Hitler säger moralen något annat, enligt Bonhoeffer.

Filmen börjar vid tiden för första världskriget då hans äldre bror Walter åkte till fronten, där han blev skjuten. Efter begravningen får Dietrich broderns bibel av sin mamma. Walter hade sagt att hans lillebror skulle få den om han inte återvände. En bibel som Dietrich vårdade ömt under hela livet.

Som ung vuxen hamnade han i början av 1930-talet om i New York för teologistudier. Genom en svart vän fick han kontakt med jazzen, gospel och en levande svart frikyrka. Det var något helt annat än den livlösa och hieratiska tyska kyrkan som han var van vid från Tyskland. Han hittade helt enkelt en mer levande tro i den svarta kyrkan, en tro som han ville ta med sig till Tyskland. Hans amerikanska vänner ville att han skulle resa runt och se alla sidor av USA, särskilt de svartas situation. Det var en stor chock för Dieter, hur kan ett kristet land göra så förfärliga skillnad mellan människor och till och med förfölja och döda. Så här har vi det inte är hemma i Tyskland tänkte för sig själv och sa han till sina vänner. Var inte så säker, menade vännerna.

Efter några år återvänder han till Tyskland, till ett helt annat Tyskland än det han hade lämnat. Nazismens idéer hade spridits i stora delar av befolkningen och förföljelsen av judar och andra grupper blev värre och värre för varje dag. Även stora delar av kyrka ställde sig bakom Hitler. Såväl den lutherska som den katolska kyrkan kidnappades utan alltför mycket motstånd av nazisterna. Den tyska kyrka som de föraktfullt kallade den ”judiska” kyrkan skulle ersättas av tysk arisk kyrka. Det innebar exempelvis att den gamla kristna bibeln ersattes med en bibel genomsyrad av nazistiska tankegångar där Jesus framställdes som en arier.

I en mycket kritisk predikan ifrågasatte han den väg som Tyskland, nazismen och kyrkan var inne på, främst förföljelsen av judarna. Kyrkan borde stå först i ledet i kritiken av nazismen och förföljelsen av judarna. Den borde markera mot Hitler och inte göra honom till kyrkans ledare som om han vore en gud. Efter predikan blir situationer ohållbar vilket gör att Dietrich tar sig till England. Hans uppgift blir att försöka få den engelska kyrkan att förstå vad som pågår i Tyskland. Många av den engelska kyrkans män hade svårt och tro hon, ville inte tro honom. Man kan ana en negativ inställning till judar hos några av den engelska kyrkans män.

Eftersom han hade blivit en av nazismens måltavlor erbjöds han möjligheten att stanna utomlands. Men trots att hans vänner varnade honom valde han i slutändan att återvända till Tyskland. Han vill möta sitt öde, handla och inte bara orda. På flygplatsen i Berlin drog några män in honom i en bil. Det visade sig vara meningsfränder som vill skydda honom. Vänner som hade bildat en hemlig antinazistisk bekännelsekyrka. Resan gick till bekännelsekyrkans utbildningsplats där han blev rektor och lärare för ett stort antal unga män. Men det gick inte att verka i det fördolda särskilt länge.

Regissören använder sig av en icke-linjär berättarteknik som har sina fördelar men som gör att det ibland blir lite rörigt. Men det är en intressant och klart sevärd film som visar faran i att religioner och kyrkor låter sig lieras och förföras av makten och av auktoritära nationalistiska poliska rörelser. Det är en filmatisering av en historiskt och teologiskt viktig persons liv och gärning som inte i alla delar stämmer överens med verkligheten. I slutet av filmen framträder han närmast som något slags Jesusfigur vilket egentligen går emot hans egen övertygelse att människor inte skall framställas som gudomliga. Men ändå, det är en bra och sevärd film. En varning för en sorts symbios mellan religion och politisk makt som framträder också i vår tid.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Bonhoeffer, Filmkritik, Filmrecension, Nazism, Politik, Religion

Filmrecension: Stella – ohyggligt och tragiskt och mycket tankeväckande

18 april, 2024 by Rosemari Södergren

Nebenstrasse vor Feinkost Strauss.
Mai 1943 Stella lernt Rolf Isaakson kennen.
Stella Goldschlag (Paula Beer)

Stella
Betyg 4
Svensk biopremiär 19 april 2024
Regi Kilian Riedhof
I rollerna Paula Beer, Jannis Niewöhner, Damian Hardung, Joel Basman, Maeve Metelka

Ibland är verkligheten hemskare och mer tragisk än det påhittade. Berättelsen om judinnan Stella Goldschlag är så ohygglig att jag inte kan skaka av mig den. Paula Beer gör rollen äkta och trovärdig och jag vill gråta när jag tänker på hennes liv och vad hon gjorde och vad hon utsattes för. Vad kan människor förmås att göra för att överleva?

Stella handlar om en ung tysk judinna som växte upp i Berlin. Hon var ung under andra världskriget och älskade musik och jazz i synnerhet. Hon var sångerska i ett svängigt jazzband där de andra musikerna liksom hon var judar. Vi får följa hennes utveckling från att knappt tro på vad nazisterna gjorde mot judar till att vilja fly och till att bli torterad och tvingad att förråda andra judar.

Det är lätt att sitta i trygghet och se en skildring av utsatta och jagade människor som flyr för sina liv och säga att man aldrig skulle förråda sina egna. Men vad händer när en pistol riktas mot ens huvud och det handlar om att ha någon chans att överleva.

Stella lyckades skaffa sig ett falsk id-papper och med det kunde hon ta sig runt i Berlin, gå på café och leva ganska normalt. Hon var ung, ville ha kul och var ganska oansvarig, som många unga kan vara. Eftersom hon var blond och hade blå ögon kunde hon tas för en tyska. Men en dag blev hon förråd av någon som kände henne och hon hon greps av Gestapo.

Hos Gestapo blev hon slagen och torterad. Gestapo hotade med att skicka hennes föräldrar till Auschwitz om hon inte gick med på att hjälpa Gestapo att hitta judar. Hon tvingades inte bara att ange judar utan hon skulle också leta upp dem på stan och på caféer. Från september 1943 till slutet av kriget skickade Stella Goldschlag hundratals andra judar till Gestapo.

Filmen skildrar inte bara Stellas tragiska liv utan också nazisternas fasansfulla behandling av judarna och vi får en inblick i hur hatet till judar kunde gödas och frodas – det har sorgligt nog en hel del likheter med de judehat som spruckit upp runt om i Sverige och i västvärlden under senare år. Det finns stora likheter med hur Israel beskrivs idag och hur judarna beskrevs då i Nazi-Tyskland. Jag får en stor klump i magen när jag tänker på att terrorgruppen Hamas dödade mer än tusen människor och tog både män, kvinnor och barn som gisslan. Detta hat som fortfarande florerar världen över mot judar, det är skrämmande. Ja frågan är mer komplicerad än så, förstås. Många som inte stöder Hamas har fått sina hem förstörda i Gaza. Också frågan om Stella och andra judar som förrådde sina egna är inte glasklara att ta ställning till. Situationer kan vara rätt komplicerade. Det är bra med filmer som denna, som kan lyfta fram frågor på djupet och inte beskriva allt förenklat i svart eller vitt.

Paula Beer i rollen som Stella är enastående. Hon ger liv och gestaltar den unga, levnadsglada, emellanåt ytliga Stella och sedan den erfarna kvinnan som sett livets mörkaste sidor. Ibland ljuger hon för sig själv, det är enda sättet för henne att överleva. Det är inte alltid lätt att manövrera med en moralisk kompass när liv och död står på spel. Stella var både en förövare och ett offer. Detta är en stark film och den går inte att glömma i första taget.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Judeutrotningen, Nazism, Nazismen

Bokrecension: LTI: tredje rikets språk – Victor Klemperer

12 maj, 2018 by Redaktionen

LTI : tredje rikets språk
Författare: Victor Klemperer
Utgiven: 2006
ISBN: 9789197560764
Förlag: Glänta produktion

Dikterar man språket och dess ord, begrepp, tempo, temperatur och volym, styr man även villkoren för tanken och samtalet. Våra tankar kan inte sträcka sig bortom den vokabulär vi har. Saknar vi adekvata ord till att förklara det vi ser kommer vi heller inte förstå det – och vi kommer framförallt inte kunna förklara det för någon annan. Samtidigt vill vi förstå, eller åtminstone tro oss förstå, för att bringa oss lite ro. Det vi sedan trott oss förstå kommer inte låta ändra på sig utan något mått av friktion. Vi vill ha förklaringar samtidigt som vi inte gärna låter dessa ruckas på. Orden vi har är laddade med innebörder som väcker känslor. Vilka känslor som väcks avgörs av hur ordet förstås och i vilken kontext det dyker upp.

Jag minns när det för ett antal år sedan gick upp för mig att det skett en förskjutning i språkbruket kring invandringen; att diskursen ändrat skepnad, blivit hårdare eller aggressivare om man så vill. Inte i alla situationer eller på samtliga samtalsarenor, men tveklöst i den mer eller mindre offentliga miljön. Jag tänkte att ju mer accepterad en invandrarfientlig eller rentav rasistisk åsikt blev, desto enklare blev det att torgföra det som tidigare inte hade passerat ouppmärksammat förbi. Åsikter kunde verbaliseras eftersom det parallellt med förskjutningen löpte en normaliseringsprocess. Det som tidigare var otänkbart framstod allteftersom som mildare.

Denna plasticitet är inneboende i språket som sådant och alltså inte bundet till just hatspråket. Det är även ett närmast kriminellt förenklat resonemang eftersom det inte finns ett enhetligt och allenarådande Språk. Emellertid får förskjutningar skilda implikationer och det är dessa man får giva akt på. Det finns en materiell verklighet eller sanning om man så vill och hur vi tolkar den är avhängigt vår förståelse av omvärlden och hur vi väljer att sätta ord på den. Det finns obestridligen rätt och fel, sant och falskt, men vad vi väljer att hålla för sanning beror nödvändigtvis inte på något som har en motsvarighet i verkligheten.

I förordet till LTI: tredje rikets språk av Victor Klemperer refererar Charlotta Brylla och Otto Fischer till språkhistorikern Peter von Polenz som menar att ”Tredje rikets språk faller under det vidare begreppet totalitär stil. Utmärkande för en sådan stil är i första hand starkt värderande uttryck, många imperativ, vaga och luddiga begrepp, en förkärlek för främmande ord, religiösa och militära uttryck, ett formaliserat språk och en låg stilistisk nivå”.

Victor Klemperer överlevde Tredje riket, kriget och Förintelsen. Istället för att sluta sitt liv i ett koncentrationsläger eller som mördad på gatan, fick han istället se Tredje riket sakta falla ihop och tyna bort. Han var en av ett fåtal judar som fortfarande i dubbel bemärkelse levde i Dresden när staden förvandlades till ett hav av eld, grus samt förkolnade hus- och människokroppar. Denna tragedi räddade hans liv emedan även de allra sista av stadens judar några dagar senare skulle skickas i döden. Nu dog ändå flertalet av de få som fortfarande var vid livet av bomber men några överlevde – Klemperer framförallt för att han var gift med sin protestantiska fru Eva Klemperer. Det finns som bekant grader av varmgrader även i helvetet.

Klemperer understryker något intressant och skrämmande, det att om ”exempelvis ordet jude tillräckligt ofta kombineras med vissa adjektiv, så kommer ordet att åtminstone delvis överta adjektivens betydelse i form av bibetydelser och värdeladdningar som associeras med ordet. Detta är en form av språkstyrning som nazisterna i hög grad använde sig av.”

Klemperer var filolog och insåg tidigt det unika i att hans position möjliggjorde en granskning av Tredje rikets språk inifrån. Han blev tidigt av med sin professur och hans frihet beskars ytterligare i takt med nazisternas inflytande. Vid sidan av de mer kända sanktionerna mot judarna, förbjöds de även inneha böcker. Nyhetsrapporteringen sträckte sig till det de kunde överhöra eller snappa upp på andra vis. Han förde en dagbok som fick gömmas på de mest snillrika vis för att inte hittas och brännas tillsammans med dess ägare. Även den finns utgiven.

LTI lånar in lite från dagboken, men bygger på mycket annat. Hans kunskap kombinerat med det faktum att han hade judiskt påbrå – han hade emellertid konverterat – gör texten ovärderlig. Det handlar inte om något systematiskt-vetenskapligt arbete, men han kontextualiserar, drar paralleller, förklarar, analyserar och förstår den språkapparat nazisterna med Goebbels som språkarkitekt byggde upp. Han ser likheter mellan show-business i USA och de otaliga massmötena som drog ofantliga mängder människor. Emellertid finner han den främsta grogrunden i den tyska romantiken.

Användandet av LTI (lingua tertii imperii) är ett parodierande, ett skämt, riktat mot just det användande av ”främmande ord” som Goebbels var besatt av. Det var ett språk som fjärmade sig från det rationella. Istället anspelades det på känslor genom att, naturligtvis oftast utan rimlig grund, påvisa det rimliga i deras världsåskådning och ideologi genom att hänvisa till historia, geografi, etymologi etc. Detta förstärktes med ett överdrivet språkbruk som vann i kraft av upprepningens makt. En tänkande människa var ideologins främsta motståndare. Även idag.

Tredje riket ruttnade bort men inte nazismen. Många undrar om skall kan tala med en nazist som har sitt sitt irrationella, känsloladdade och framför allt hotfulla språk. Och bör man ens det? Mitt korta svar på det är: Ja. Att resignera inför det är att ta bort själva möjligheten, oavsett hur liten, att nå fram till både hjärta och intellekt. Klemperer beskrev språket som små arsenikdoser som först efter en viss tid gav tydliga effekter. Man får inte vara rädd för språket, giftet måste tydlig- och medvetandegöras. Det är dock inte befriat från problem. Risken finns att man själv trasslar in sig i det språk som till slut slukar en.

Jag gick in på nordiska motståndsrörelsens svenska hemsida. Bilderna som inte bara figurerar där utan även i vanlig media visar som bekant deras dragning till det militära. Och finns det något mer hotfullt än just detta, militären? Det finns naturligtvis en tanke bakom. Tredje riket genomsyrades också av det militära som är både makt och enhetlighet. Jag läste igenom några texter om deras syn på judar, vad nationalsocialism är, ”rasfrågan”:

De menar att Nationalsocialismen bygger på ”uråldrig visdom…[och] eviga naturlagar och har därmed ett mycket tydligt rätt- och feltänk” inpräntat i sig och definitivt [har] ett högre värde – att världens mest högtstående folk ska fortsätta överleva och enas för att kunna utvecklas i harmoni med naturen…”. Vidare menar de att det finns en ”livsmening att bära vidare denna länk mellan det förflutna och framtiden för att genom det fortsatt rena blodet få evigt liv…” och att ”[v]årt folk och vår nation ska framåt och om detta kan ske i samklang med att hela världen och all världens folk går framåt är detta positivt, men om det inte går ska vi inte heller någonsin låta andra stå i vägen för vår utveckling.”

”Naturen hade inte skapat två kön och gjort dessa beroende av varandra om meningen var att de skulle bekriga varandra eller undvika att interagera med varandra. Således är kulturmarxism med exempelvis feminism och vurmande för homofili något som strider mot naturlagarna. Naturen hade inte skapat olika raser med väsensskilda egenskaper och utseenden om ändå meningen var att dessa skulle blandas ut till en.”

De har naturen på sin sida, detta tänkande något som verkar ha ett mål för ögonen. Tradition. Ras och folk. Historia. Våldsantydningar. Så kan det vara.

”Nationalsocialismen utgör därför en för evigt i grunden oföränderlig världsåskådning.”

Varför denna bok bör läsas idag står nog klart för envar. Om ordet muslim tillräckligt ofta kombineras med vissa adjektiv…Och där är inte nazisterna de största språkomdanarna- och förgiftarna. Det är en insiktsfull och unik bok men framförallt ett levande dokument som vi måste återkomma till och sedan bygga vidare på. Det är en text som aldrig tappar sin aktualitet. Det går både att vinna och förlora språket.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: judehat, makt, Nazism, Nazismen, Nazityskland, språk, Sverigedemokrater

Kärleken övervinner hatets symbol

12 oktober, 2016 by Martin Moberg

Foto: Privat
Foto: Ludvig Brännlund, Ronneby

Den nyligen uppförda träskulpturen invid gamla vattentornet i centrala Ronneby i form av en drake, som Ronnebybördige konstnären Kim Demåne låtit göra, utsattes för ett attentat härförleden. Någon eller några fick för sig att måla dit en hakkorsliknande symbol på drakens hals. Det är en symbol som i ordets rätta bemärkelse representerar hat och nazism. Sannerligen fjärran från vad konstverket ska representera för slags bild till både invånare och besökare…

Jag fick ta del av det som hade hänt via sociala medier, ett minst sagt upprörande tilltag och Demåne uppmanade sålunda sina konstnärskollegor att å det snaraste måla över hakkorssymbolen med hjärtan. Vilket är kärlekens symbol och tämligen omgående skedde också det. Det framgår av bilden nedan och jag kan med glädje konstatera att kärleken övervinner hatet. Nu när jag tagit en promenad förbi draken, som vakar över staden nedanför…

Foto: Peter Bowin, Ronneby
Foto: Peter Bowin, Ronneby

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/hakkorssabotage-pa-ronnebydraken?cmpid=del%3Apd%3Any%3A20161010%3Ahakkorssabotage-pa-ronnebydraken%3Anyh

 

Arkiverad under: Scen Taggad som: antirasism, Blekinge, Drake, hakkors, hjärtan, Kärlek, Kultur, Nazism, Ronneby

Journalister på pressvisning gapskrattade när världen gick under i Melancholia

20 maj, 2011 by Rosemari Södergren

Journalister på pressvisning gapskrattade när världen gick under i Melancholia, Ja så var det.
Att Lars von Triers film Melancholia skildrar mänsklighetens undergång, det är ingen hemlighet, det är ingen spoiler att jag berättar det.

Jag var på pressvisning för Melancholia som ska ha Sverigepremiär 27 maj. Recension kommer om några dagar. Det är en film jag vill fundera på ett par dagar, smälta den.

Lars von Trier vill provocera, det är jag i alla fall övertygad om. När filmen visades på den fina filmfestivalen i Cannes avslutade von Trier sin presskonferens med att prata om nazismens fördelar. Det väckte förstås enormt ramaski. Dagen efter blev han utkastad från festivalen.

Jag gissar att han är så speedad att han inte riktigt kunde hålla balansen. Att provocera är att balansera nära ett stup. Ett felsteg och det blir för mycket och för fel. Det behövs modiga människor som vågar utmana, som vågar provocera. Tyvärr är mänskligheten fylld av fantasilösa människor som tar allt bokstavligt, som inte kan se mellan raderna. Fast å andra sidan har ord betydelse. Ord betyder något.
Varför behövde han just skämta om judar och bögar, när det är två grupper som farit illa och avrättades i långa rader av nazister?

I pappers-DN läser jag att Stellan Skarsgård sagt att reaktionerna på Lars von Triers uttalanden är överdrivna. ”Alla vet ju att Lars von Trier inte är nazist”, säger Stellan Skarsgård till DN. I en familj eller i en vänkrets kan det vara så, när vi känner varandra, då kan sådana uttalande säkert fungera som provokation och som start för en diskussion. Men i ett så publikt sammanhang som en presskonferens på en av världens förnämsta filmfestivaler är det inte särskilt smart.

Å andra sidan gillar jag människor som inte gör allt korrekt och balanserat. Bakom det balanserade kan döljas både det ena och det andra falska.

Enligt Aftonbladet säger Stellan Skarsgård om bannlysningen av von Trier:
– Det är ovärdigt festivalledningen, det visar en brist på ryggrad som inte är klokt.

Ja det är en lite konstig reaktion från filmfestivalens ledning. Von Trier kan inte heller vinna Guldpalmen. Uppenbarligen fanns det stora chanser för honom att göra det.

Håkans blogg skriver:

Det konstiga eller obegripliga är inte att filmmakaren Lars von Trier säger provocerande saker – om t ex porrfilm, judar och nazism.
Det gör han såklart för att få uppmärksamhet kring sin egen person i allmänhet och sin nya film ”Melancholia” i synnerhet. Gratis och effektiv reklam.
Det konstiga är att vi går på det. Gång på gång.

Jo, Håkan har en poäng. Jag tror att Lars von Trier driver med oss och med medier. Fast han den här gången gick ett steg för långt. Vilket han ju själv erkänt. Nu fick han ett hårdare straff än han räknat med, han blev portad från filmfestivalen och kan inte vinna Guldpalmen för sin film.

Katrine Kielos i Aftonbladet menar att hans beteende och att han så snabbt blir förlåten av medier har att göra med skillnader i manligt och kvinnligt och med stereotypa könsroller:

”Åh herre Gud” mumlar Kirsten Dunst där hon sitter bredvid von Trier på presskonferensen. Uppstylad till tänderna insnörd i en designerklänning, hon är också konstnär men skulle aldrig kunna bete sig som von Trier. Hon gör vad som förväntas av henne. Det gör han också. Det manliga geniets totala brist på hänsyn bekräftar bara hans genialitet i omvärldens ögon. Han slår vilt omkring sig och vad han än gör möts han av applåder och nervösa skratt. Också en definition av helvetet.
Jag har egentligen inte så mycket att säga, jag måste improvisera lite, säger Lars von Trier.

Ja, frågan är vad som hade hänt om en kvinna som var regissör sagt något liknande? Tanken är hissnande.
Hade hon blivit portad från mer än filmfestivalen? Förmodligen. Hon hade nog blivit portad från alla feministiska nätverk och från de flesta arbetsplatser.

Utspelet av Lars von Trier och filmfestivalens lednings reaktioner på det och alla efterföljande mediereaktioner har flera bottnar, det är inte en fråga om svart eller vitt. Alla vet att von Trier inte är nazist. Fast å andra sidan, ska man verkligen säga vad som helst i vilket sammanhang som helst? Å andra sidan igen: världen behöver provoceras och de fisförnäma kretsarna i filmfestivalens ledning och filmjournalistikens elit som var på plats, behöver skakas om. Precis som filmen ”Melancholia” har en mängd bottnar och inte kan tolkas på ett enda sätt, är von Triers utspel ett skådespel med många bottnar.

När då journalisterna på den svenska pressvisningen gapskrattade när sluttexterna rullade på ”Melancholia” skedde det i kölvattnet på Cannes-skandalen. Så frågan är då: är det gapskratta vi borde göra också åt von Triers provokation – eller borde vi gråta?

Relaterat:
Dagens Nyheter och Expressen och Kulturnyheterna.

Läs även andra bloggares åsikter om film, nazism, provokation, Melancholia, Lars von Trier, Cannes

Arkiverad under: Film, Krönikor Taggad som: Cannes, Lars von Trier, Melancholia, Nazism, provokation, Scen

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Beck – Den osynlige mannen – krafsar mest på ytan med är hygglig underhållning

Beck - den osynlige mannen Betyg … Läs mer om Filmrecension: Beck – Den osynlige mannen – krafsar mest på ytan med är hygglig underhållning

Sammansvetsade surfrockare triumferar med kreativ konsekvent tyngd – Releasefest med Machetes på Pustervik

18/6 2025 Pustervik (matsalen) i … Läs mer om Sammansvetsade surfrockare triumferar med kreativ konsekvent tyngd – Releasefest med Machetes på Pustervik

Filmrecension: Elio

Elio Betyg 2 Svensk biopremiär 25 juni … Läs mer om Filmrecension: Elio

Förstklassig brokig bukett från duo fokuserad på vokalkonst – Mitt liv av Klara Ahlersten & Harald Svensson

Mitt liv 4 Inspelning Studio … Läs mer om Förstklassig brokig bukett från duo fokuserad på vokalkonst – Mitt liv av Klara Ahlersten & Harald Svensson

Missa inte underbara Paul Simon och musiken – In restless dreams – På SVT

”In restless dreams” är en tvådelad … Läs mer om Missa inte underbara Paul Simon och musiken – In restless dreams – På SVT

Festivalen Emmabodakalaset är tillbaka för tredje året

Foto: Studio Disco Dominique Den 25–26 … Läs mer om Festivalen Emmabodakalaset är tillbaka för tredje året

De första titlarna till årets filmprogram på Way Out West har släppts

Way Out West, festivalen i Slottskogen i … Läs mer om De första titlarna till årets filmprogram på Way Out West har släppts

Grattis Takuya Fujisawa – till VGR:s arbetsstipendium

Takuya Fujisawa. Foto: Ingeborg … Läs mer om Grattis Takuya Fujisawa – till VGR:s arbetsstipendium

Lyssna: The Mary Onettes – “Hurricane Heart // Eyes Open (feat. Maja Milner)

The Mary Onettes är tillbaka med nya … Läs mer om Lyssna: The Mary Onettes – “Hurricane Heart // Eyes Open (feat. Maja Milner)

Som att kliva in i en exotisk värld av latin-rytmer och beslöjad romantik – Hilde Louise Asbjörnsen & Nordic Noir på Unity

13/6 2025 Jazzkrogen Unity i … Läs mer om Som att kliva in i en exotisk värld av latin-rytmer och beslöjad romantik – Hilde Louise Asbjörnsen & Nordic Noir på Unity

Skönt småstökig pang-på-estetik och reflektion från trio ledd av passionerad träblåsare – Katharsis av Mappe3

Mappe3 Katharsis 4 Inspelad i … Läs mer om Skönt småstökig pang-på-estetik och reflektion från trio ledd av passionerad träblåsare – Katharsis av Mappe3

Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Draktränaren Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in