• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

nazism

Bokrecension: LTI: tredje rikets språk – Victor Klemperer

12 maj, 2018 by Robert Salmela

LTI : tredje rikets språk
Författare: Victor Klemperer
Utgiven: 2006
ISBN: 9789197560764
Förlag: Glänta produktion

Dikterar man språket och dess ord, begrepp, tempo, temperatur och volym, styr man även villkoren för tanken och samtalet. Våra tankar kan inte sträcka sig bortom den vokabulär vi har. Saknar vi adekvata ord till att förklara det vi ser kommer vi heller inte förstå det – och vi kommer framförallt inte kunna förklara det för någon annan. Samtidigt vill vi förstå, eller åtminstone tro oss förstå, för att bringa oss lite ro. Det vi sedan trott oss förstå kommer inte låta ändra på sig utan något mått av friktion. Vi vill ha förklaringar samtidigt som vi inte gärna låter dessa ruckas på. Orden vi har är laddade med innebörder som väcker känslor. Vilka känslor som väcks avgörs av hur ordet förstås och i vilken kontext det dyker upp.

Jag minns när det för ett antal år sedan gick upp för mig att det skett en förskjutning i språkbruket kring invandringen; att diskursen ändrat skepnad, blivit hårdare eller aggressivare om man så vill. Inte i alla situationer eller på samtliga samtalsarenor, men tveklöst i den mer eller mindre offentliga miljön. Jag tänkte att ju mer accepterad en invandrarfientlig eller rentav rasistisk åsikt blev, desto enklare blev det att torgföra det som tidigare inte hade passerat ouppmärksammat förbi. Åsikter kunde verbaliseras eftersom det parallellt med förskjutningen löpte en normaliseringsprocess. Det som tidigare var otänkbart framstod allteftersom som mildare.

Denna plasticitet är inneboende i språket som sådant och alltså inte bundet till just hatspråket. Det är även ett närmast kriminellt förenklat resonemang eftersom det inte finns ett enhetligt och allenarådande Språk. Emellertid får förskjutningar skilda implikationer och det är dessa man får giva akt på. Det finns en materiell verklighet eller sanning om man så vill och hur vi tolkar den är avhängigt vår förståelse av omvärlden och hur vi väljer att sätta ord på den. Det finns obestridligen rätt och fel, sant och falskt, men vad vi väljer att hålla för sanning beror nödvändigtvis inte på något som har en motsvarighet i verkligheten.

I förordet till LTI: tredje rikets språk av Victor Klemperer refererar Charlotta Brylla och Otto Fischer till språkhistorikern Peter von Polenz som menar att ”Tredje rikets språk faller under det vidare begreppet totalitär stil. Utmärkande för en sådan stil är i första hand starkt värderande uttryck, många imperativ, vaga och luddiga begrepp, en förkärlek för främmande ord, religiösa och militära uttryck, ett formaliserat språk och en låg stilistisk nivå”.

Victor Klemperer överlevde Tredje riket, kriget och Förintelsen. Istället för att sluta sitt liv i ett koncentrationsläger eller som mördad på gatan, fick han istället se Tredje riket sakta falla ihop och tyna bort. Han var en av ett fåtal judar som fortfarande i dubbel bemärkelse levde i Dresden när staden förvandlades till ett hav av eld, grus samt förkolnade hus- och människokroppar. Denna tragedi räddade hans liv emedan även de allra sista av stadens judar några dagar senare skulle skickas i döden. Nu dog ändå flertalet av de få som fortfarande var vid livet av bomber men några överlevde – Klemperer framförallt för att han var gift med sin protestantiska fru Eva Klemperer. Det finns som bekant grader av varmgrader även i helvetet.

Klemperer understryker något intressant och skrämmande, det att om ”exempelvis ordet jude tillräckligt ofta kombineras med vissa adjektiv, så kommer ordet att åtminstone delvis överta adjektivens betydelse i form av bibetydelser och värdeladdningar som associeras med ordet. Detta är en form av språkstyrning som nazisterna i hög grad använde sig av.”

Klemperer var filolog och insåg tidigt det unika i att hans position möjliggjorde en granskning av Tredje rikets språk inifrån. Han blev tidigt av med sin professur och hans frihet beskars ytterligare i takt med nazisternas inflytande. Vid sidan av de mer kända sanktionerna mot judarna, förbjöds de även inneha böcker. Nyhetsrapporteringen sträckte sig till det de kunde överhöra eller snappa upp på andra vis. Han förde en dagbok som fick gömmas på de mest snillrika vis för att inte hittas och brännas tillsammans med dess ägare. Även den finns utgiven.

LTI lånar in lite från dagboken, men bygger på mycket annat. Hans kunskap kombinerat med det faktum att han hade judiskt påbrå – han hade emellertid konverterat – gör texten ovärderlig. Det handlar inte om något systematiskt-vetenskapligt arbete, men han kontextualiserar, drar paralleller, förklarar, analyserar och förstår den språkapparat nazisterna med Goebbels som språkarkitekt byggde upp. Han ser likheter mellan show-business i USA och de otaliga massmötena som drog ofantliga mängder människor. Emellertid finner han den främsta grogrunden i den tyska romantiken.

Användandet av LTI (lingua tertii imperii) är ett parodierande, ett skämt, riktat mot just det användande av ”främmande ord” som Goebbels var besatt av. Det var ett språk som fjärmade sig från det rationella. Istället anspelades det på känslor genom att, naturligtvis oftast utan rimlig grund, påvisa det rimliga i deras världsåskådning och ideologi genom att hänvisa till historia, geografi, etymologi etc. Detta förstärktes med ett överdrivet språkbruk som vann i kraft av upprepningens makt. En tänkande människa var ideologins främsta motståndare. Även idag.

Tredje riket ruttnade bort men inte nazismen. Många undrar om skall kan tala med en nazist som har sitt sitt irrationella, känsloladdade och framför allt hotfulla språk. Och bör man ens det? Mitt korta svar på det är: Ja. Att resignera inför det är att ta bort själva möjligheten, oavsett hur liten, att nå fram till både hjärta och intellekt. Klemperer beskrev språket som små arsenikdoser som först efter en viss tid gav tydliga effekter. Man får inte vara rädd för språket, giftet måste tydlig- och medvetandegöras. Det är dock inte befriat från problem. Risken finns att man själv trasslar in sig i det språk som till slut slukar en.

Jag gick in på nordiska motståndsrörelsens svenska hemsida. Bilderna som inte bara figurerar där utan även i vanlig media visar som bekant deras dragning till det militära. Och finns det något mer hotfullt än just detta, militären? Det finns naturligtvis en tanke bakom. Tredje riket genomsyrades också av det militära som är både makt och enhetlighet. Jag läste igenom några texter om deras syn på judar, vad nationalsocialism är, ”rasfrågan”:

De menar att Nationalsocialismen bygger på ”uråldrig visdom…[och] eviga naturlagar och har därmed ett mycket tydligt rätt- och feltänk” inpräntat i sig och definitivt [har] ett högre värde – att världens mest högtstående folk ska fortsätta överleva och enas för att kunna utvecklas i harmoni med naturen…”. Vidare menar de att det finns en ”livsmening att bära vidare denna länk mellan det förflutna och framtiden för att genom det fortsatt rena blodet få evigt liv…” och att ”[v]årt folk och vår nation ska framåt och om detta kan ske i samklang med att hela världen och all världens folk går framåt är detta positivt, men om det inte går ska vi inte heller någonsin låta andra stå i vägen för vår utveckling.”

”Naturen hade inte skapat två kön och gjort dessa beroende av varandra om meningen var att de skulle bekriga varandra eller undvika att interagera med varandra. Således är kulturmarxism med exempelvis feminism och vurmande för homofili något som strider mot naturlagarna. Naturen hade inte skapat olika raser med väsensskilda egenskaper och utseenden om ändå meningen var att dessa skulle blandas ut till en.”

De har naturen på sin sida, detta tänkande något som verkar ha ett mål för ögonen. Tradition. Ras och folk. Historia. Våldsantydningar. Så kan det vara.

”Nationalsocialismen utgör därför en för evigt i grunden oföränderlig världsåskådning.”

Varför denna bok bör läsas idag står nog klart för envar. Om ordet muslim tillräckligt ofta kombineras med vissa adjektiv…Och där är inte nazisterna de största språkomdanarna- och förgiftarna. Det är en insiktsfull och unik bok men framförallt ett levande dokument som vi måste återkomma till och sedan bygga vidare på. Det är en text som aldrig tappar sin aktualitet. Det går både att vinna och förlora språket.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: judehat, makt, nazism, nazismen, Nazityskland, språk, Sverigedemokrater

Kärleken övervinner hatets symbol

12 oktober, 2016 by Martin Moberg

Foto: Privat
Foto: Ludvig Brännlund, Ronneby

Den nyligen uppförda träskulpturen invid gamla vattentornet i centrala Ronneby i form av en drake, som Ronnebybördige konstnären Kim Demåne låtit göra, utsattes för ett attentat härförleden. Någon eller några fick för sig att måla dit en hakkorsliknande symbol på drakens hals. Det är en symbol som i ordets rätta bemärkelse representerar hat och nazism. Sannerligen fjärran från vad konstverket ska representera för slags bild till både invånare och besökare…

Jag fick ta del av det som hade hänt via sociala medier, ett minst sagt upprörande tilltag och Demåne uppmanade sålunda sina konstnärskollegor att å det snaraste måla över hakkorssymbolen med hjärtan. Vilket är kärlekens symbol och tämligen omgående skedde också det. Det framgår av bilden nedan och jag kan med glädje konstatera att kärleken övervinner hatet. Nu när jag tagit en promenad förbi draken, som vakar över staden nedanför…

Foto: Peter Bowin, Ronneby
Foto: Peter Bowin, Ronneby

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/hakkorssabotage-pa-ronnebydraken?cmpid=del%3Apd%3Any%3A20161010%3Ahakkorssabotage-pa-ronnebydraken%3Anyh

 

Arkiverad under: Scen Taggad som: antirasism, Blekinge, Drake, hakkors, hjärtan, kärlek, Kultur, nazism, Ronneby

Journalister på pressvisning gapskrattade när världen gick under i Melancholia

20 maj, 2011 by Rosemari Södergren

Journalister på pressvisning gapskrattade när världen gick under i Melancholia, Ja så var det.
Att Lars von Triers film Melancholia skildrar mänsklighetens undergång, det är ingen hemlighet, det är ingen spoiler att jag berättar det.

Jag var på pressvisning för Melancholia som ska ha Sverigepremiär 27 maj. Recension kommer om några dagar. Det är en film jag vill fundera på ett par dagar, smälta den.

Lars von Trier vill provocera, det är jag i alla fall övertygad om. När filmen visades på den fina filmfestivalen i Cannes avslutade von Trier sin presskonferens med att prata om nazismens fördelar. Det väckte förstås enormt ramaski. Dagen efter blev han utkastad från festivalen.

Jag gissar att han är så speedad att han inte riktigt kunde hålla balansen. Att provocera är att balansera nära ett stup. Ett felsteg och det blir för mycket och för fel. Det behövs modiga människor som vågar utmana, som vågar provocera. Tyvärr är mänskligheten fylld av fantasilösa människor som tar allt bokstavligt, som inte kan se mellan raderna. Fast å andra sidan har ord betydelse. Ord betyder något.
Varför behövde han just skämta om judar och bögar, när det är två grupper som farit illa och avrättades i långa rader av nazister?

I pappers-DN läser jag att Stellan Skarsgård sagt att reaktionerna på Lars von Triers uttalanden är överdrivna. “Alla vet ju att Lars von Trier inte är nazist”, säger Stellan Skarsgård till DN. I en familj eller i en vänkrets kan det vara så, när vi känner varandra, då kan sådana uttalande säkert fungera som provokation och som start för en diskussion. Men i ett så publikt sammanhang som en presskonferens på en av världens förnämsta filmfestivaler är det inte särskilt smart.

Å andra sidan gillar jag människor som inte gör allt korrekt och balanserat. Bakom det balanserade kan döljas både det ena och det andra falska.

Enligt Aftonbladet säger Stellan Skarsgård om bannlysningen av von Trier:
– Det är ovärdigt festivalledningen, det visar en brist på ryggrad som inte är klokt.

Ja det är en lite konstig reaktion från filmfestivalens ledning. Von Trier kan inte heller vinna Guldpalmen. Uppenbarligen fanns det stora chanser för honom att göra det.

Håkans blogg skriver:

Det konstiga eller obegripliga är inte att filmmakaren Lars von Trier säger provocerande saker – om t ex porrfilm, judar och nazism.
Det gör han såklart för att få uppmärksamhet kring sin egen person i allmänhet och sin nya film ”Melancholia” i synnerhet. Gratis och effektiv reklam.
Det konstiga är att vi går på det. Gång på gång.

Jo, Håkan har en poäng. Jag tror att Lars von Trier driver med oss och med medier. Fast han den här gången gick ett steg för långt. Vilket han ju själv erkänt. Nu fick han ett hårdare straff än han räknat med, han blev portad från filmfestivalen och kan inte vinna Guldpalmen för sin film.

Katrine Kielos i Aftonbladet menar att hans beteende och att han så snabbt blir förlåten av medier har att göra med skillnader i manligt och kvinnligt och med stereotypa könsroller:

”Åh herre Gud” mumlar Kirsten Dunst där hon sitter bredvid von Trier på presskonferensen. Uppstylad till tänderna insnörd i en designerklänning, hon är också konstnär men skulle aldrig kunna bete sig som von Trier. Hon gör vad som förväntas av henne. Det gör han också. Det manliga geniets totala brist på hänsyn bekräftar bara hans genialitet i omvärldens ögon. Han slår vilt omkring sig och vad han än gör möts han av applåder och nervösa skratt. Också en definition av helvetet.
Jag har egentligen inte så mycket att säga, jag måste improvisera lite, säger Lars von Trier.

Ja, frågan är vad som hade hänt om en kvinna som var regissör sagt något liknande? Tanken är hissnande.
Hade hon blivit portad från mer än filmfestivalen? Förmodligen. Hon hade nog blivit portad från alla feministiska nätverk och från de flesta arbetsplatser.

Utspelet av Lars von Trier och filmfestivalens lednings reaktioner på det och alla efterföljande mediereaktioner har flera bottnar, det är inte en fråga om svart eller vitt. Alla vet att von Trier inte är nazist. Fast å andra sidan, ska man verkligen säga vad som helst i vilket sammanhang som helst? Å andra sidan igen: världen behöver provoceras och de fisförnäma kretsarna i filmfestivalens ledning och filmjournalistikens elit som var på plats, behöver skakas om. Precis som filmen “Melancholia” har en mängd bottnar och inte kan tolkas på ett enda sätt, är von Triers utspel ett skådespel med många bottnar.

När då journalisterna på den svenska pressvisningen gapskrattade när sluttexterna rullade på “Melancholia” skedde det i kölvattnet på Cannes-skandalen. Så frågan är då: är det gapskratta vi borde göra också åt von Triers provokation – eller borde vi gråta?

Relaterat:
Dagens Nyheter och Expressen och Kulturnyheterna.

Läs även andra bloggares åsikter om film, nazism, provokation, Melancholia, Lars von Trier, Cannes

Arkiverad under: Film, Krönikor Taggad som: Cannes, Lars von Trier, Melancholia, nazism, provokation, Scen

Tankar kring boken Att bo granne med ondskan av Klas Åmark

25 februari, 2011 by Rosemari Södergren

En 700 sidor tung bok om Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen av Klas Åmark som är professor på historiska institutionen på Stockholms universitet är ingen lättläst läsning.

Då syftar jag inte på språket. Klas Åmark har ett spänstigt bra språk med flyt, däremot är boken skriven som en vidareutveckling av flera olika forskarrapporter och därför fylld av referenser. Det gör att den i vissa delar blir mer trög att läsa, det är för mycket hänsyn som tas till andra rapporter.

Det som gör boken tung är förstås dess innehåll. Att inse hur fega många svenska makthavare var under andra världskriget. Sverige lät tyska soldater åka genom Sverige när nazisterna ockuperat vårt norska grannland. Sverige upprätthöll handelsförbindelser med Tyskland och försåg den nazistiska stridsmaskinen med malm och annat de behövde. Allt i namn av neutraliteten. Okey, den mesta järnmalmen innehöll för mycket fosfor för att kunna användas till vapentillverkning.

Läskigt är också att se hur svenska makthavare vände kappan efter vinden och först när stridslyckan uppenbart vände för tyskarna. Fast det var lite sent för många judar då. Med en generösare flyktingpolitik under 1930-talet skulle Sverige ha kunnat rädda många judiska flyktingar från döden. Generösare kvoter under de första krigsåren, då judar ännu hade möjlighet att utvandra från Tyskland och ockuperade länder, skulle också ha rättat många liv.
När den svenska politiken förändrades från hösten 1942, d ar gränserna stängda och judarna skickades direkt till koncentrationslägren.

Fast att Sverige först under sista åren av andra världskriget började distansera sig från Tyskland behöver inte bara tolkas som opportunism. Tysklands naziregim blev också brutalare och det kom mer information om vad som verkligen skedde.

Klas Åmark framstället, som den forskare han är, inget som svart eller vitt. Det kan inte ha varit enkla beslut för beslutande svenska makthavare. Vad hade skett om Sverige tagit tydligare ställning mot Tyskland? Hade Sverige dragits in i kriget? Både Norge och Danmark var ockuperade av tyskarna. Hur långt ska ett lands makthavare gå för att hålla landet utanför krig?

Tyvärr fanns det en hel del politiker, främst på högersidan, som ville att Sverige skulle gå in i kriget på Finlands sida, vilket alltså skulle innebära att strida på samma sida som de tyska nazisterna mot Ryssland.

Boken tar mycket noggrant igenom vad nazismen stod för och det svenska förhållandet till Tyskland under kriget både när det gäller handel och kultur och flyktingfrågor. Ett kapitel tittar också närmare på Svenska kyrkan, politiken och nazismen.

Nazismen var ingen byråkratisk ideologi och de var usla administratörer. Hitler byggde upp naziorganisationen på starkt ledarskap. Ledaren bestämde allt och om högste ledaren var missnöjd med någon underledare kunde han sparka den direkt. Det skapade en tydlig osäkerhet och gav ledare som var beredda att slicka röven på sin ledare utan att ifrågasätta order, allt för att rädda sig själv och skapa fördelar åt sig själv.
En hemsk tanke är vad som kunde ha skett i Europa och världen om nazisterna varit bättre administratörer. Kanske hade de lyckats vinna kriget om de varit duktigare på byråkrati och varit smartare när de krigade. Det är kanske det tyngsta att tänka på – det som slår mig allra mest när jag läste den tjocka boken.

Att bo granne med ondskan
Författare: Klas Åmark
Recensionsdatum: 2011-02-08
ISBN: 9789100124939

Relaterat:
Expressen
Albert Bonniers förlag, Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Klas Åmark, bokrecension, nazism, politik, Tyskland, ondska

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokrecension, Klas Åmark, nazism, ondska, Politik, Tyskland

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Lyssna: Tribe Friday – get up!

P3 Guld-nominerade Tribe Friday släppte … Läs mer om Lyssna: Tribe Friday – get up!

Lyssna: Ida Segerborg – “Sånt är livet”

Ida Segerborg gör en personlig tolkning … Läs mer om Lyssna: Ida Segerborg – “Sånt är livet”

Lyssna: John Hiatt with The Jerry Douglas Band – All The Lilacs In Ohio

John Hiatt har släppt en ny singel, All … Läs mer om Lyssna: John Hiatt with The Jerry Douglas Band – All The Lilacs In Ohio

Expressen sviker journalistikens uppdrag

Journalistik har en viktig uppgift i ett … Läs mer om Expressen sviker journalistikens uppdrag

Sverige får en dagstidning med fokus på kultur

Kultursajten Opulens satsar och bli en … Läs mer om Sverige får en dagstidning med fokus på kultur

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in