Hilma af Klint

Teaterkritik: Kretsen – vackert, magiskt och mänskligt

10 december, 2023 by Rosemari Södergren

Kretsen
Av Emy Stahl
Regi och koreografi Anna Ståhl
Scenografi och ljus Tobias Hallgren
Scenografi Anders Granström, PXLFLD
Videodesign
Andreas Skärberg, PXLFLD
Musik och ljudproduktion
Fredrik Meyer
Kostym Annsofi Nyberg
Mask Katrin Wahlberg
Hilma af Klint Sofia Papadimitriou Ledarp
Anna Cassel Frida Hallgren
Sigrid Hedman Tova Magnusson
Gusten Andersson Beata Hedman
Mamman Lena-Pia Bernhardsson
Urpremiär 9 december 2023 på Klarascenen på Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm.

Vackert, magiskt och mycket mänskligt om två år i Hilma af Klints liv, om hennes närmaste vänner och hennes andliga utveckling och hennes skapande. Föreställningen bygger till stor del på dans och kroppsrörelser och har suggestiv musik, som framför allt är rytmiskt och påminner om shaman-trummor. Vi tar till oss föreställningen med flera sinnen.

Pjäsen utspelar sig under åren 1906-1908, under de år då konstnären Hilma af Klint målar några av sina mest kända verk. Hon målade under dessa år 111 av totalt 193 målningar som ingår i verket Målningarna till templet.

Hilma af Klint var en pionjär inom abstrakt måleri men det upptäcktes inte förrän många år efter hennes död. 2013 uppmärksammades hennes konstnärskap i en retrospektiv på Moderna Museet som blev den mest uppmärksammade utställningen i museets historia. Efter det har hennes konst visats över hela världen.

Hon var konstnärligt utbildad och studerade både på nuvarande Konstfack och 1882-1887 utbildade hon sig på Konstakademien. Det konventionella måleriet gav henne en inkomst men alla de målningar som gjort henne internationellt känd, de som hon menar att hon skapade genom andlig inspiration, de höll hon för sig själv. Hon menad att världen inte var redo för det konstverken ville förmedla.

Föreställningen handlar inte så mycket om henne som konstnär utan är mest fokuserad på hennes inspiration från det andliga. Hon var intresserad av spiritualism och var övertygad om att det gick att kommunicera med de som gått ur tiden. Hon och hennes vänner höll seanser där de kommunicerade med andevärlden, de andar eller själar som gått ur tiden. Under en seans får Hilma af Klint uppdraget att måla för framtiden.

Först har Hilma af Klint svårt att få fart på det målande andevärlden vill att hon ska göra. Hennes närmaste vän, Anna Cassel, som också ofta kan betala för allt, känner sig förbigången. När då kvinnorättskämpen Gusten dyker upp blir Hilma uppfylld av kreativitet. Men då gror avundsjukan mellan vännerna och en dag måste Hilma också välja mellan sina relationer och konsten. Det är ett val som känns igen från många konstnärers liv.

Avundsjukan som växte fram mellan Hilmas vänner: var det kärleksförhållanden eller vänskap? I filmen Hilma av Lasse Hallström skildras hon som homosexuell. Men om man läser biografier över hennes liv finns det olika uppfattningar, det finns de som berättar om en kärlekshistoria hon hade som ung med en man. Men det spelar ingen roll för vad denna pjäs berättar. Konflikter och avundsjuka och konkurrens om relationer förekommer mellan vänner lika väl som mellan älskande.

En liten sidoberättelse om relationen mellan Hilma och hennes mamma berättar en del om den tidens situation för kvinnor. Trots att Hilma hade en bror var det så självklart för omgivningen att just Hilma, dottern, skulle ta hand om sin mamma.

Dansaren, koreografen och regissören Anna Ståhl berättar hur hon tog sig an manuset:
– Eftersom jag är både regissör och koreograf tog jag mig an manuset med båda de ögonen. Jag inspirerades av Hilmas bilder och följde mönstren, säger dansaren, koreografen och regissören Anna Ståhl. Formerna blir rörelser i kroppen. Ibland översätts texten i manuset till rörelse, ibland blir det tvärtom; orden vinner. Jag har förmånen att jobba med en oerhört modig och dedikerad ensemble som ger allt. Och precis som Hilma i sin konst, hittar vi deras egna personliga uttryck i denna fysiska teater som vi gör.

Om upphovspersonerna
Emy Stahl examinerades från Stockholms Konstnärliga högskola 2019. Hon har sin bas på Kulturhuset Spira/Smålands Musik & Teater i Jönköping där hon är biträdande konstnärlig ledare för Freja Musikteater.

Anna Ståhl har skrivit, regisserat, koreograferat och medverkat i Hedy geniet och skönheten (2022), regisserat och koreograferat Lisa Nilssons soloföreställning Kvinnan som är jag (2020) samt Elvira Madigan (2019) och medverkat i bland annat Chicago (2014), De tre musketörerna (2009) samt koreograferat och medverkat i den prisbelönta Scalarevyn på Scalateatern (2020-2022).

Sofia Papadimitriou Ledarp som spelar Hilma av Klint säger i ett pressmeddelande:
– Jag lever min dröm, säger skådespelaren Sofia Papadimitriou Ledarp som spelar Hilma af KIint. Det finns så mycket i Hilmas konst, jag blev helt knockad när jag såg den första gången på Moderna Museets stora utställning. Jag älskar hur konsten och andligheten möts så tydligt i hennes bilder. Jag har alltid dragits till fysiska uttryck och Anna Ståhls sätt att jobba med rörelse och dans kompletterar orden i pjäsen och skapar en helhetsupplevelse som jag älskar att jobba med.

Att låta dans och rytm vara lika viktiga som ord fungerar perfekt. Det är helt rätt sätt att kunna berätta om Hilma af Klints arbete, om hennes andliga sökande, hennes inspiration till sin kreativitet. Oavsett om man vill tro på andevärlden eller vill tro att det är hennes egna kreativitet så förmedlar föreställningen något som går mer på djupet än enbart ord kan göra. Och jag ger stående ovationer till de fem skådespelarna som alla är så duktiga och så samspelta. Föreställningen förmedlar magi och är vacker och skildrar något högst mänskligt: konkurrens om kärlek eller vänskap och en inre konflikt mellan driften att skapa och behovet av sociala relationer.

</caption]

Sofia Papadimitriou Ledarp som Hilma af Klint på Stadsteatern

10 november, 2023 by Redaktionen

Sofia Papadimitriou Ledarp som Hilma af Klint på Stadsteatern, berättar ett pressmeddelande:

Under en seans får konstnären Hilma af Klint uppdraget att måla för framtiden. I kretsen av sina närmaste växer kreativiteten och lusten men även konflikterna. Med bland andra skådespelaren Sofia Papadimitriou Ledarp i rollen som Hilma och Frida Hallgren och Tova Magnusson som hennes älskade och bästa vän. Pjäsen regisseras av Anna Ståhl och har urpremiär 9 december på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern.

– Jag lever min dröm, säger skådespelaren Sofia Papadimitriou Ledarp som spelar Hilma af KIint. Det finns så mycket i Hilmas konst, jag blev helt knockad när jag såg den första gången på Moderna Museets stora utställning. Jag älskar hur konsten och andligheten möts så tydligt i hennes bilder, speciellt i De tio största.
– Jag har alltid dragits till fysiska uttryck och Anna Ståhls sätt att jobba med rörelse och dans kompletterar orden i pjäsen och skapar en helhetsupplevelse som jag älskar att jobba med, säger Sofia Papadimitriou Ledarp.

Pjäsen utspelar sig under åren 1906-1908 i konstnären Hilma af Klints liv då hon målar några av sina mest kända verk: De tio största. Hon var en pionjär inom abstrakt måleri, starkt inspirerad av spiritsm och mysticism och menade att hennes ”stora uppdrag” – de andligt besjälade målningarna, inte var för allas ögon. Ju mer uppfylld hon blir av skapandet desto sämre blir relationen med omgivningen. Anna Cassel, hennes kärlek och livskamrat, känner sig förbigången när fokus flyttas till en ny musa och inspiration, kvinnorättskämpen Gusten. Till slut står Hilma inför valet – konsten eller livet.

– Eftersom jag är både regissör och koreograf tog jag mig an manuset med båda de ögonen. Jag inspirerades av Hilmas bilder och följde mönstren, säger dansaren, koreografen och regissören Anna Ståhl. Formerna blir rörelser i kroppen. Ibland översätts texten i manuset till rörelse, ibland blir det tvärtom; orden vinner. Jag har förmånen att jobba med en oerhört modig och dedikerad ensemble som ger allt. Och precis som Hilma i sin konst, hittar vi deras egna personliga uttryck i denna fysiska teater som vi gör, säger Anna Ståhl.

Anna Ståhl, har skrivit, regisserat, koreograferat och medverkat i Hedy geniet och skönheten (2022), regisserat och koreograferat Lisa Nilssons soloföreställning Kvinnan som är jag (2020) samt Elvira Madigan (2019) samt medverkat ibland annat Chicago (2014), De tre musketörerna (2009) samt koreograferat och medverkat i den prisbelönta Scalarevyn på Scalateatern (2020-2022).

Sofia Papadimitriou Ledarp tillhör Stadsteaterns fasta ensemble och har medverkat i en mängd produktioner som Tiden är vårt hem (2021), De Tre Musketörerna (2009) och Jösses flickor – återkomsten (2006). Hon har även medverkat i filmer och tv-produktioner som Fröken Frimans krig och Gåsmamman. Hon belönades med en guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll i filmen Den man älskar.

Kretsen – om Hilma af Klint
Av Emy Stahl
Regi Anna Ståhl
Scenografi och ljus Tobias Hallgren
Scenografi och video Anders Granström
Musik och ljudproduktion Fredrik Meyer
Kostym Annsofi Nyberg
Mask Katrin Wahlberg

I rollerna:
Hilma af Klint: Sofia Papadimitriou Ledarp
Anna Cassel: Frida Hallgren
Sigrid Hedman: Tova Magnusson
Gusten Andersson: Beata Hedman
Mamman: Lena-Pia Bernhardsson
Urpremiär 9 december på Klarascenen

Lasse Hallström: Medium till stor hjälp då vi filmade Hilma

4 oktober, 2022 by Rosemari Södergren

Hilma af Klint var övertygad om att andevärlden existerar. Lasse Hallström tog fasta på det då han skrev manus och regisserade filmen Hilma. Han gick till medium för att få kontakt med Hilma.

Filmen Hilma har svensk biopremiär 19 oktober och visas därefter på Viaplay från 18 november.

Lasse Hallström samlade information om Hilma af Klint i närmare fyra år innan filmen spelades in. Han har läst doktorshandlingar, haft kontakt med stiftelsen som förvaltar Hilmas arv, haft tillgång till alla hennes anteckningsböcker, blivit visad runt av hennes släktingar till alla platser som var viktiga för henne och han hade kontakt med Hilma genom mediet Benny Rosenqvist flera gånger, redan från projektets start.

– Det kändes verkligen att Benny fick kontakt med Hilma. Det var till stor hjälp. Jag fick mycket till filmen på det sättet, saker jag använt i repliker och information om hur Hilma och hennes grupp av konstnärsväninnor fungerade tillsammans, säger Lasse Hallström.

Inte bara Lasse Hallström träffade medium under arbetet med filmen, flera av skådespelarna hade kontakt med Hilma genom medium.

Lasse Hallström träffade några andra medier också under researchen, men dessa kontakter kändes inte bra.
– Nej det kändes inte alls lika äkta, berättar han.

Så även om Lasse Hallström tror på att det är möjligt att få kontakt med de som gått ur tiden är han noga med att det ska kännas seriöst och trovärdigt.

Lena Olin och Tora Hallström som spelar Hilma i olika åldrar. Foto: Jenny Drakenlind

Filmen skiljer sig en del från tidigare verk om Hilma af Klint då den fokuserar mycket på hennes tro. Kontakten med medium har fördjupat Lasse Hallströms intresse för andlighet.
– Det har varit otroligt omvälvande, säger Lasse Hallström. Genom Benny fick jag kontakt med mina föräldrar som gick bort 1997 och 1999.

Det var framför allt Hilma af Klints engagemang och intresse för andevärlden som inspirerade Lasse Hallström att göra filmen. Han berättar att hans fru Lena Olin hade sett en film, Personal Shopper, där det dök upp en svensk konstnärinna som sade att hon målade andevärlden. Det var Hilma af Klint.
– Jag blev fascinerad av Hilma af Klint och hennes tankar och hur hon sade sig måla andevärlden, berättar Lasse Hallström.

Filmen bygger på tre teman kring Hilma af Klint: konsten, det andliga intresset och hennes självständighet som kvinna, som en tidig kämpe för kvinnors rätt att leva självständigt. I filmen berörs två kärleksrelationer hon ska ha haft med kvinnor.
– Det är inget nytt jag kommer med, det finns en hel del om detta i det material om henne som redan publicerats i avhandlingar och i film. Vi har också fått det bekräftat av Hilma då hon talat genom Benny, säger Lasse Hallström.

Lasse Hallströms intresse för andliga frågor började några år tidigare än arbetet med filmen Hilma. Intresset startade då han gjorde research för en film om UFO, kontakt med existenser i rymden.
– UFO har alltid fascinerat mig och det finns många kopplingar till andlighet där, frågor om tid och rum, säger han.

Filmen om UFO har inte förverkligats än.
– Manuset behöver skrivas om i så fall, säger han.

Kanske kommer det ytterligare någon film av Lasse Hallström om mediumskap. Han berättar att han samlar material om ett kvinnligt medium. Så kanske det blir en film.

Fakta om Lasse Hallström:
Lasse Hallström har gjort ett trettiotal filmer En kille och en tjej, ABBA – The Movie, Två killar och en tjej, Mitt liv som hund, Alla vi barn i Bullerbyn, Mer om oss barn i Bullerbyn, Gilbert Grape, Ciderhusreglerna, Chocolat och Hachiko – En vän för livet.
Innan karriären som spelfilmsregissör hade Hallström redan gjort sig känd för den breda tv-publiken i Sverige då han samarbetade med vännerna Magnus Härenstam och Brasse Brännström i ett flertal tv-program. Han gjorde också de flesta av gruppen ABBA:s musikvideor.

Filmrecension: Hilma – spännande om Hilma af Klint som feminist, konstnär och andlig sökare

23 september, 2022 by Rosemari Södergren

Hilma
Betyg 4
Svensk biopremiär 19 oktober 2022 och visas från mitten av november på Viaplay
Regi och manus Lasse Hallström
I rollerna Lena Olin, Tora Hallström, Lily Cole, Catherine Chalk, Rebecca Calder, Maeve Dermody, Tom Wlaschiha, Jazzy de Lisser, Anna Björk, Adam Lundgren, Martin Wallström, Emmi Tjernström, Jens Hultén

Hilma af Klint målade non-figurativ konst många år tidigare än Kandinsky som hyllas som den moderna konstens förgrundsgestalt. Konsthistorien har fått skrivas om nu när Hilma af Klints konst erkänts. Liksom Vincent van Gogh slog hon igenom stort först efter sin död. Lasse Hallströms film berättar om henne både som den feminist hon var då hon genomskådade männens privilegium att skapa konst och samtidigt skildras hennes liv som medium och andlig sökare och det liv hon fick leva i smyg: tillsammans med en annan kvinna.

Hilma af Klint var långt före sin tid. Världen var varken redo för hennes konst eller hennes andliga sökande eller hennes livstil. Jag tycker Lasse Hallström lyckas bra med att balansera mellan dessa tre teman. Skildringen av Hilma af Klint känns mycket ärlig och nära.

Den spiritualistiska konstnärsgruppen ”De fem” bildades av Hilma af Klint; i filmen spelas gruppens andra fyra kvinnor av Lily Cole, Catherine Chalk, Rebecca Calder och Maeve Dermody. Hallström har fått med en rad duktiga skådespelare, också små biroller har spännande skådespelare som Adam Lundgren, Martin Wallström och Jens Hultén. Kul att se Tom Wlaschiha som antroposofins grundare Rudolf Steiner. Wlaschiha har medverkat i både Game of Thrones och Stranger Things. Huvudrollen som Hilma i olika åldrar delas av Hallströms fru Lena Olin och parets dotter Tora Hallström, som här gör filmdebut. Att låta mor och dotter spela Hilma i olika åldrar fungerar bra, tycker jag.

Filmens handling utspelar sig till största delen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, vilket var en oerhört spännande tidsperiod då de traditionella, konservativa religionerna och kyrkorna utmanades av vetenskapliga framsteg. Då växte det fram nya alternativa förhållningssätt till de existentiella frågorna, som spiritualism, spiritism, teosofi, frimurare med mera, med mera. Människor som sökte i dessa alternativ samlades ibland i olika grupper och organisationer och hemliga eller slutna sällskap.

Det finns en uppsjö av spännande livsöden att berätta om från den esoteriska och ockulta rörelsen. Kanske Lasse Hallström kommer att gräva vidare eller någon annan filmskapare? Jag tänker på sir Arthur Conan Doyle som skrivit om Sherlock Holmes. Arthur Conan Doyle var ett stort namn inom utvecklingen av spiritualism eller Helena Petrovna Blavatsky, känd som Madame Blavatsky som grundade teosofin. Andra spännande personer vars liv som jag tror skulle vara intressanta att se filmatiserade är Arthur Edward Waite och Pamela Colman Smith från Golden Dawn som skapade den tarotlek som idag inspirerat hundratusentals tarotlekar. Eller berättelsen bakom Thoth Tarot och de som skapade den: Frieda Harris och Aleister Crowley skulle bli spännande berättelser. Andra intressanta livsöden är Madame Lenormand som Lenormandleken blivit uppkallad efter eller det skotska mediumet Daniel Dunglas Home som reste världen runt och höll seans. Eller varför inte en film om systrarna Fox i Hydesville, New York, som anses vara grunden till att spiritualismen grundades. När spiritualismen växte fram i England innebar den ofta att kvinnor fick framträdande roller, ja också kvinnor ur arbetarklass kunde bli medium. Ofta var den spiritualistiska rörelsen samtidigt engagerad i sociala frågor och engagerad i fackföreningsrörelsen i England. Från den svenska spiritualistiska historien sticker det fysiska mediet Ernst Broberg ut. Ja det finns en hel del för den som vill gräva fram spännande berättelser.

Alltid när vi ser en film och bedömer den beror vårt omdöme och känsla efter att ha sett filmen på vår egen livserfarenhet och kunskap. För den som känner till Hilma af Klints konst finns det många hänvisningar och intressanta detaljer att notera i filmen och minst lika mycket finns det för den som är intresserad av spiritism, spiritualism, mediumskap och teosofi, för att inte prata om antroposofin där skildringen av Rudolf Steiner är riktigt rolig, en liten spark mot mäns förmåga att bli dyrkade men också en skildring av hur mänskligt det är att förvänta sig alldeles för mycket av en hyllad andlig ledare. Hilma är en engagerande film som känns äkta och nära och som ger upphov till tankar och funderingar kring liv och existens.

Bokrecension: Det ockulta sekelskiftet av Per Faxneld

10 april, 2020 by Rosemari Södergren

Det ockulta sekelskiftet
Författare: Per Faxneld
Utgivningsdatum 2020-03-10
Förlag Volante
ISBN 9789189043657

Intresset för den svenska konstnären Hilma af Klint är stort och har startat en intressant och viktig debatt om skillnaderna i hur konsthistorien behandlar män och kvinnor. Att Hilma af Klint var en konstnär i frontlinjen för modernism inom konst har blivit uppenbart. En annan del av Hilma af Klint son fascinerar och drar en stor publik till utställningar är hennes esoteriska uttryck.

När jag hörde att religionshistorikern Per Faxneld hade skrivit om henne i boken ”Det ockulta sekelskiftet” blev jag misstänksam. Faxneld envisas med att inte respektera den rörelse som kallar sig spiritualism. Spiritualism är den rörelse som blev mycket stor i framför allt västvärlden med USA och Storbritannien i spetsen i mitten av 1800-talet då människor menade att det var möjligt att kommunicera med de som gått ur tiden. I Frankrike föddes under samma tid en liknande rörelse genom Allan Kardec (1804-1869). Det finns likheter men också en hel del olikheter mellan Kardecs filosofi, spiritismen, och spiritualismen som blev stor i Storbritannien och USA.

Hilma af Klint var en av många författare och konstnärer som influerades av dessa strömningar och hon deltog i seanser där de upplevde att de kommunicerade med den så kallade andevärlden. Det är mycket möjligt att Hilma af Klint själv kallade sig spiritist. Men ganska tidigt försvann de spiritistiska grupperna i Sverige och spiritualismen tog över. Ett tydligt exempel är att det finns ett flera spiritualistiska föreningar i Sverige idag men få spiritistiska. Jag tycker det är väldigt respektlöst av Faxneld att ändå kalla hela rörelsen för spiritism. Det är som om en religionsforskare skulle kalla alla kristna rörelser för ortodoxa och strunta i att katoliker och protestanter inte vill ha den beteckningen.

Per Faxneld envisar i ”Det ockulta sekelskiftet” att kalla hela rörelsen för spiritism. Men om jag bortser från det är jag positivt överraskad av boken. I en intervju hos bokförlaget Volante säger han:
– Det finns ett jätteintresse för esoterism och ockultism generellt just nu. Men kanske i synnerhet med fokus på sekelskiftet 1900, när konstnärer som Hilma af Klint och författare som August Strindberg påverkades på djupet av sådana läror. Ändå har det saknats ett kulturhistoriskt översiktsverk om det svenska ockulta sekelskiftet. Boken fungerar dessutom som en lättfattlig introduktion till esoterism mer allmänt, vilket också efterfrågats av många i samband med mina offentliga föreläsningar.

Han berättar också om vad han vill uppnå med boken:
– Den här lilla boken ger en översikt gällande esoterism, med fokus på Sverige och konst/litteratur, och öppnar en massa dörrar på glänt. Jag hoppas förstås öka intresset och förståelsen för esoterism ytterligare. Det här är strömningar som varit oerhört viktiga för allt från svenska kungar till ett flertal av de mest uppburna konstnärerna och författarna. Det finns så mycket kvar att utforska och lyfta fram i ljuset. Ju fler som intresserar sig, desto bättre. Det behövs ännu fler utställningar kring esoteriskt inspirerad konst, ännu fler böcker, massor av forskning, mer av allt!

Anledningen till att jag citerar Per Faxneld istället för att uttrycka detta med mina ord är att han förklarar det bäst själv och jag kan bara säga att han lyckats. Boken är lättläst men lärorik och inspirerade och har ett fantastisk bildinnehåll. Med tanke på att han envisas med att kalla spiritualism för spiritism hade jag förväntat mig att han försökte sönder-kritisera esoteriska strömningar. Men han berättar kunnigt och utan att lägga in några värderingar.

Många författare, många stora musiker, många konstnärer är influerade och inspirerade av så kallade esoteriska strömningar och det är nog hög tid att detta tas fram mer och visas upp. Vad är den kreativa ådra som flyter fram igenom skapande människor?

Hilma af Klint

Footer

Om oss