Top of the Lake
Har visats på SVT, finns på HBO Nordic
Skriven och skapad av Jane Campion och Gerard Lee. Avsnitten har omväxlande regisserats av Jane Campion och Garth Davis.
”Top of the Lake” är en av de tv-serier som ligger på löpsedeln på HBO Nordic och är i reklamen för den står det: No ordinary place. No ordinary crimes.
Serien har en säsong med sju avsnitt och den utspelar sig i en avlägsen byhåla på Nya Zeeland. Hela byn är beroende av inkomsterna från de jobb de gör för bygden knarkkung Matt. ”Top of the Lake” är en mörk historia om en landsbygd där invånarna lever efter egna lagar och regler.
Jag tycker mycket om miljön, bilderna. Tv-serier och filmer där handlingen utspelar sig på Nya Zeeland är vi inte bortskämda med i Sverige.
Huvudpersonen är en kvinnlig polis, Robin Griffin. Hon är uppväxt i byhålan men gav sig av därifrån som tonåring – och när hon nu återkommer för att utreda ett brott tvingas hon möta sitt förflutna och måste ta itu med det hon utsatts för som tonåring. Det är inte rätt vanligt scenario i deckare: en polis återkommer till sin barndoms bygd och möter de demoner han/hon försökt glömma. Så det är inte direkt någon ovanlig handling. Det är ett vanligt upplägg.
Serien börjar med att en tolvårig flicka försöker dränka sig själv i sjön. När hon räddas upptäcks att den tolvåriga flickan är gravid, i femte månaden, så abort är inte att tänka på. Den kvinnliga polisen, Robin Griffin, är expert på fall där ungdomar utsatts för sexbrott. Hon träffar flickan en gång, men sedan försvinner flickan spårlöst.
Jag förstår inte vad marknadsförarna menar med att uttrycka det som ”No ordinary crimes”. Sexbrott mot unga flickor är väl inte direkt något ovanligt ämne i detektivhistorier?
Serien har en lite udda infallsvinkel i och med en slags buddhafigur spelad av Holly Hunter. Holly Hunter Oscarbelönades för bästa kvinnliga huvudroll för rollprestationen som den stumma kvinnan Ada i Pianot (1993). Rollen som stum var ovanlig för Hunter, som annars kommit att kännetecknas för sin nasala röst och sydstatsdialekt. Samma år var hon även nominerad för priset som bästa kvinnliga biroll för sin insats i Firman. I ”Top of the Lake” spelar hon GJ som är en kvinna som flyttar in i byn tillsammans med ett följe av kvinnor som mår dåligt och som följer henne för att de hoppas hitta en väg ur sin ångest och försöka känna sig mindre misslyckade. De bosätter sig på marken nära Matt, knarkkungen, som blir vansinnig över att få sådana grannar.
Holly Hunter GJ är en fascinerande sanningssägare, en högst ovanlig guru som inte själv ser sig som någon guru. Hon ser livet och människor utan illusioner, som allt är och hon tror inte på att diskutera sig fram till någon sanning eller att meditera sig fri från ångest. Hon ser allt utan krimskrams och tror på livets egen förmåga.
Robin Griffin spelas av Elisabeth Moss, som är en skicklig skådespelare. Men jösses vad irriterad jag kan bli på hennes rollfigur ibland som helt idiotiskt kastar sig in i situationer utan att tänka sig för. Precis som många förlagor i andra deckarserier.
Nå, är serien värd att ägna sju timmar, som de tar att se de sju avsnitten? Ja det tycker jag. Absolut. Den har flera överraskande vändningar även om en del var förutsägbart och en del svårt att riktigt ta in och tro på. Dess styrka är också att allt inte förklaras, en del får vi som tittare själva tolka.
Recension i Svenska Dagbladet berömmer serien:
Även om ”Top of the lake” är mer tv-anpassad än Campions vanliga filmspråk så är serien visuellt genomarbetad, med vackra närbilder, förvrängda perspektiv, erotik och nakna kroppar som känns naturliga. Bitvis är det surrealistiskt: tyska pedofiler, stumma tonåringar, sexscener på ecstasy och en självspäkande man vid sin mammas grav. Snart framstår den lilla staden som ett nyzeeländskt ”Twin Peaks”.