Civil War
Betyg 5
Svensk biopremiär 17 april 2024
Regi Alex Garland
Ett inbördeskrig härjar i USA och fyra journalister, varav två är fotojournalister, försöker ta sig till Washington DC för att intervjua presidenten innan rebellstyrkor tar över. Det är en mäktig, intensiv skildring av krigets alla fasor. Enastående skickligt filmat och ihopklippt med bild, ljud och musik. Det känns som att vi är med där, mitt i kriget, bland bomber, granater, skjutande och blod. Det är mycket skjutande och bomber som exploderar och soldater och civilbefolkning som dör. Det är precis som krig är. Våldet och krigandet som visas i filmen är inte till för underhållning utan för att ta oss in där, föra oss in i en värld där våldet styr. Krig är våld i dess grymmaste form.
Kirsten Dunst spelar Lee som är en världsberömd krigsfotograf. Hon jobbar tillsammans med journalisten Joel (spelas av Wagner Moura). På sin färd genom det krigshärjade landet får de med sig en äldre, överviktig, erfaren journalist Sammy (spelas av Stephen McKinley Henderson) och en 23-årig ung kvinnlig fotograf, Jessie (spelas av Cailee Spaeny). Jessie har stora drömmar om att bli som Lee och lurar till sig en plats i bilen genom att flirta med Joel. Lee är inte glad över att ha en ung, oerfaren fotograf med sig på den farliga färden. Personkemin mellan dessa fyra skådespelare är en imponerande och träffsäker. Fantastiska Jesse Plemons har en liten biroll i en scen, med som allt han gör blir det pang-på-rödbetan, han är otroligt bra i denna ruskiga roll.
Exakt vilka och vem som krigar mot vem och varför blir inte klargjort. Det behövs inte heller. Det handlar inte om ett särskilt krig. Förutom att det tydligt är några rebeller strider mot den amerikanska presidentens styrkor tycks det finns flera olika rebelliska läger och dessutom är olika våldsamma grupper ute på egen hand och dödar. Att ta sig fram genom striderna gör journalisterna med livet som insats.
Det handlar inte heller speciellt om USA utan det är en berättelse om alla krig genom historien och i synnerhet de som pågår nu. Det kan handla om Syrien, om Ukraina, om Afghanistan, Irak, Jemen, Centralafrikanska republiken och Sydsudan.
Vi lever i ett krigstillstånd även om vi i Sverige, åtminstone för tillfället, sitter tryggare än i många andra länder. Där finns en talande scen i filmen där de fyra journalisterna hamnar i ett litet område där människor lever som om det inte finns något krig runt hörnet och journalisterna slinker in i en butik som säljer modekläder. De får en liten stunds avkoppling från den våldsamma, blodiga tillvaron genom att prova finklänningar och tuffa hattar.
Civil War är spännande, välgjord och engagerande. Filmtekniskt är den imponerande, den är i en klass för sig men det som gör filmen helt enastående är hur den lyfter två viktiga teman: journalistikens viktiga uppgift i samhället och krigens obevekliga ansikte. När det gäller krigsjournalistiken har jag dock lite svårt att tro på att journalister kommer så nära kriget att de bara befinner sig en meter från allt dödande.
Att det behövs oberoende vittnen som journalister är helt avgörande för demokratin i världen, för att människor runt om i världen ska kunna veta vad som pågår och vad som hänt. En viktig del i skildringen av journalisterna är hur de påverkas av det dödande och det våld de blir vittnen till.
Filmens starkaste budskap handlar om hur viktig objektiv journalistik är. Sorgligt nog är det mycket journalistik i dagens värld som är enögd och tar ställning för en sida i konflikter eller i alla fall bara skildrar det ur en synvinkel.