Tyrolen i Blädinge

Muskelrock Efterfest på Tyrolen i Blädingen

8 september, 2019 by Erik Åman Laakso

Mitt i mörka och kyliga september satsar Tyrolen på en hårdrockfestival för en kväll. Det är med en tung uppställning av artister de genomför festivalen. De gick ut stenhårt med en verklig legend, en virtuos på de egendesignade gitarrerna av märket Sky Guitar. Riktigt balla gitarrer men jag återkommer till det. Uli Jon Roth var kvällens huvudakt.

Trots en del strul med tekniken inledningsvis visar bandet varför Uli Jon är en legend. Melodiös hårdrock med fantastisk skicklighet på den åttasträngade gitarren. Drömska och luftiga solon som aldrig blev tråkiga att lyssna på. Känslan av utomjordisk kontakt var påfallande. Att Uli Jon spelar på en gura vid namn Sky Guitar ter sig naturligt i detta kosmiska sound. Drömfångaren som hänger från gitarrhalsen har verkligen gjort sitt jobb i att förmedla något utöver det vanliga till musikskaparen.

Uli Jon Roth har varit en föregångsfigur inom melodiös hårdrock sedan tidigt sjuttiotal. Med framgångar såväl som soloartist, som med det klassiska rockbandet Scorpions från Hannover, har UJR förtjänat sin position som inspiratör för tusentals gitarrister runt om i världen. Bland de som räknar Uli som en stor inspiratör kan nämnas namnkunniga strängbändare som Yngwie Malmsteen, Randy Rhoads, Axel Rudi Pell och Steve Vai. Det är inte fy skam.

Konserten på Tyrolen visar varför han är en sådan stor källa till inspiration. Den förhållandevis stora publiken som samlats inne på dansbanan Rotundan får valuta för inträdet under den här drygt en och en halv timme som bandet spelar. Eftersom det är festival får vi inte den tretimmarskonsert som är utlovad till Malmö ikväll men det gör inte så mycket. Vi får ju fyra band till efter att Uli Jon Roth och hans eminenta band gått av scenen. Måste verkligen lyfta sångaren Niklas Turmann från Hannover i Tyskland. Sjukt bra röst som passade ypperligt till den luftiga och drömska hårdrocken som bandet förmedlade.

De övriga fyra banden som spelade på den här minifestivalen var Hällas, Minami Deutsch, Ambush och Illmara. Hällas var gamla bekanta som vi såg förra året på Muskelrock och i år på Sweden Rock Festival. Jag gillar verkligen det bandet. Härlig progmetal med ett väldigt eget sound som inte liknar mycket annat jag hört. Det här Jönköpingsbandet har framtiden för sig. Japanska Minami Deutsch beskrivs som ett band inspirerat av krautrockband som “Can and Nau”, men med en förkärlek för techno. Den extremt långa inledningen med sköna flummiga basgångar och luftigt svävande toner for ut över den frusna publiken på lilla utescenen Joddelero. Jag tror det hade behövts mer värmande musik så dags i det frostiga vädret. Underställströja eller skoteroverall hade underlättat njutningen, men det var absolut inte bandets fel. De gjorde allt rätt. Black metal-bandet Illmara faller inte riktigt mig på läppen men utifrån reaktionerna fungerade de utmärkt som varmhållare i höstnatten. Lokala bandet Ambush från Växjö samlade ihop publiken inne på rotundan där och gav publiken full valuta för pengarna.

Årets musikevent på Tyrolen är slut och vi kan se fram emot nästa sommar. Jag lovar dig som är intresserad av variationsrik och bred repertoar har mycket gott att se fram emot nästa år. Följ Tyrolen på Facebook och ta del av allt smakfullt de erbjuder.

Just ja, gitarrerna var det. Uli Jon Roth designade i mitten av åttiotalet sina egna gitarrer. Gitarrer som säljs och produceras av hans eget företag Sky Guitars. Verkligen spejsad design med belysning i både kropp och hals. Uli själv spelade mestadels på en åttasträngad gura. Hur han får ihop fingrarna på den övergår mitt förstånd. Den billigaste gitarren på webbsidan ligger på 16000 dollar så det är way över min budget för instrument.

Progg- och visfestivalen på Tyrolen

18 augusti, 2019 by Erik Åman Laakso

När Tyrolen i Blädinge bjuder in till festival, vet man att det alltid kommer vara toppklass på artisterna. Den här kvällen var inget annorlunda. Vad sägs om Contact, Merit Hemingsson, Nynningen och Mikael Ramel? Utöver dessa legendarer bjöds vi på minst lika vassa förmågor av lite yngre snitt. Maja Johansson, Stina Künstlicher, Franska Trion och duon Siri Karlsson gladde publiken.

Trots det ganska sura vädret var det en relativt stor skara åhörare som vågat sig ut och stämningen var god hos både publik och artister.

Contact var tidiga ut på kvällens festival och en stor publik samlades inne på Tyrolens dansbana Rotundan. Ted Ström och Lorne DeWolfe utgör stommen i bandet och det går inte att säga något annat än att de är levande legender inom den svenska proggen, såväl den politiska proggen som den musikaliska. En underbar timme tillsammans under det vackert målade trätaket.

Ute på Joddelero tog sedan Maja Johansson vid. Hennes sköra men samtidigt starka stämma och hennes energirika spelstil på den vackra Stratocastern gick hem hos mig och publiken. Det blyga och tillbakadragna mellansnacket blev en skön kontrast till hennes musik. En mycket trevlig bekantskap att göra. Vi kommer garanterat få höra mer av henne framöver.

Klockan 20 var det så dags för kvällens huvudattraktion Nynningen. Även här talar vi om ett band som står stadigt med rötterna i såväl den musikaliska som den politiska proggen. Nikke Ström och Tomas Forsell får anses höra till inventarierna i musikrörelsen. Här hade de satt samman ett helgjutet program på exakt en timme. Inget band fick mer speltid än så. Såväl publiken som musikerna ville ha mer men på Joddelero satt redan Merit Hemmingsson redo så en timme var det vi fick. Bandet förstärktes av ljuvliga Matilda Magnusson som också fick framföra två låtar från hennes platta med covers på Björn Afzelius låtar.
Nynningen och Matilda Magnusson kommer tillbaka till vårt län i slutet av Augusti när de spelar på en gratisfestival i Linnéparken i Växjö.

Merit Hemmingsson är ytterligare en legend inom den svenska musikrörelsen. Hennes grymma versioner av traditionell svensk folkmusik är något utöver det vanliga. Det blev möjligen en smula introvert och malplacerat utomhus. För mig funkar den här sortens musik allra bäst på klubb, eller ännu hellre i lurar hemma i höstmörkret.

Mikael Ramel band till dej tog sedan vid inne på Rotundan. Mikael Ramel har haft en lång och framgångsrik karriär inom den progressiva rockmusiken, inte minst som medlem av Fläsket Brinner några år på sjuttiotalet och senare som mottagare av KaRamelodiktstipendiet 1986, och allt mellan det och nu. Helt sjukt vilken fantastisk artistlineup Tyrolen återigen lyckats få till. Med på scen den här kvällen var även Kenny Håkansson från bland annat Kebnekajse, samt den briljanta keyboardisten Mats Öberg.

För oss fick det även sätta punkt för kvällen men rapporter låter göra gällande att Franska Trion som avslutade festivalen gjorde en kanonspelning. Tyrolens progg- och visfest har verkligen etablerat sig som en viktig musikfestival. Se till att du inte missar nästa gång för här lever musikhistorien.

Tyrolen sensommarprogram är tilltalande

9 augusti, 2019 by Erik Åman Laakso

Det avslutande programmet på Tyrolen är väldigt starkt enligt mitt sett att se på saken. Augusti och september bjuder på några riktigt vassa föreställningar. Pop nonstop är minifestivalen som ger sensommaren en raketstart. Den här lilla godbiten till festival är upplockad i Tyrolens utbud sedan Emmabodafestivalen fått lägga ned. Det vakuum som uppstod för indiepop ska fyllas och Tyrolens vänner har onekligen hittat ett tilltalande artistuppbåd för att få jobbet gjort.

Slowgold, eller Amanda Werne som hon heter, var i Blädinge redan förra sommaren så det var riktigt skoj att se henne och bandet igen. Jag gillar den mjuka popmusiken som hon levererar med självförtroende och styrka. Hon är värd en större publik än vad som var fallet så här tidigt på kvällen. Hoppas hon får återkomma med en senare speltid.

Efter en kort paus äntrar Jens Lekman den lilla scenen inne på rotundan. För mig är hans show kvällens höjdpunkt och behållning. Det är roligt, smart och medryckande. Han sjunger väldigt bra och för enda gången under kvällen går faktiskt rösten fram över musiken.

Pale Honey tar vid efter ytterligare en kort paus. Under pausen dundrar popmusiken ut över den charmiga lilla folkparken utanför Alvesta i Småland. Inne på rotundan har publiken blivit större när det är dags för Pale Honey. Tyvärr får inte ljudteknikern ordning på ljudet. Det går inte att höra sången som något mer än att det framförs ljud. Det är riktigt trist och väldigt ovant för att vara på Tyrolen. Det brukar vara kanonljud här.

Avslutande Familjen erbjuder en tung och suggestiv show. Väldigt tilltalande. Med ett konstant motljus från scenen är det hopplöst att få några bra bilder, och med tanke på att sången igen går fram över ljudmattan blir det en lite märklig underhållning. Som gjort för en ravefest men kanske inte riktigt optimalt för en popkonsert. Nåväl, jag diggar känslan och nerven hos bandet för det träffar verkligen mitt i magen.

Missa nu inte för allt i världen sommarens avslutande schema på Tyrolen. Olles Onsdagar fortsätter hela augusti med öppet hus och motorträff. 17 augusti är det progg- och visfest med legendariska Nynningen och Contact tillsammans med jazziga Franska trion och flera andra akter. Kalabalik den 23-24 augusti är åter på Tyrolen. Det är nionde året i rad som modern synth, postpunk och elektronisk musik kommer ljuda över betesmarken i Blädinge. Med ett tjugotal band från stora delar av världen och med en publik som är redo att dansa dygnet runt i 36 timmar, tror jag det återigen kan bli episkt. En annan episk händelse på Tyrolen är när legenden Uli John Roth spelar på dansbanan den 7 september. Underbara Hällas kommer också spela på denna efterfest till Muskelrock.

Ja ni hör ju själva. Det är mycket på gång där nere på den mest fantastiska spelplatsen landet har att bjuda på.

Världens fest på Tyrolen

29 juni, 2019 by Erik Åman Laakso

Årets sommar på Tyrolen utanför Alvesta, är späckad med roliga event och tunga artistbesök. Den traditionsenliga världsfesten är inget undantag. Med Amadou & Mariam som huvudakt visar Tyrolen att de har vass känsla för bokningar utöver det vanliga. Många av er som läser kanske tänker, “Amadou vadå”? Jo, det här är duon som blivit nominerade till en grammy för bästa nutida världsmusik och som turnerat ihop med U2, Coldplay och Blur, när de inte uppträder för utsålda hus på den afrikanska kontinenten.

På Världens Fest på Tyrolen går de på scen prick klockan 21 och den förväntansfulla publiken rycks genast med i den glädjefyllda musiken. Ett par hundra personer har kommit till parken den här kvällen och jag törs nog säga att alla dansade, log och klappade i händerna. Det var en härlig stämning i den ljumma junikvällen. En bokning i världsklass och en musikalisk show med extra allt.

Innan huvudakten har festen bjudit på flera intressanta och givande uppträdanden. Indiska Bollywood klassiker med Aishwarya Aashy, Trubaduren Ali Kassab från Syrien och Lamine Cissokho från Senegal är några av artisterna som besöker Tyrolen den här festkvällen.

Ali Kassab är en ung artist som varit i Sverige några år, men som redan nu undervisar nyanlända invandrare i Svenska, och som sjunger svenska visklassiker med känsla och närvaro som påminner om en ung Cornelis Vreeswijk. Med entusiasm och glädje spelar och sjunger han sånger på arabiska och svenska, och han får med sig publiken i dans, handklapp och skönt gung. Jätteroligt att få ta del av det här framtidslöftet.

Lamine Cissokho spelar och sjunger sånger i en historisk berättartradition. Att vara en “griot” är att vara en trubadur vars uppgift är att föra sitt folks historia vidare, och Lamine verkar i en familjetradition som har rötter bakåt till 1400-talet. Han ackompanjerar sin sång med det fascinerande instrumentet “kora”, som är en västafrikansk harpa med 22 strängar, där man spelar med fyra fingrar. Med tummarna spelar han basgången och kompet medan melodi och improvisation spelas med pekfingrarna. Det är magiskt hur mycket ljuvlig musik ett enda instrument kan frambringa.
Känslan är fantastisk när han spelar “Vem kan segla förutan vind” och publiken sjunger med i den vackert vemodiga nordiska visan, ackompanjerat av västafrikansk harpa spelat av en världsmusiker från Senegal.

Muskelrock – Sveriges skönaste festival

3 juni, 2018 by Erik Åman Laakso

I en gammal folkpark med originalmålningar från 60-talet på både inne och ute, samlas varje år sedan tio år tillbaka ett par tusen hårdrockare för att ha skönt häng på Muskelrock. Folkparken i Tyrolen i Blädinge har det senaste decenniet fått ett uppsving genom att föreningen Tyrolens vänner tagit ett helhetsgrepp i att återuppliva denna klassiska plats. Festivalen Muskelrock har varit navet i återuppbyggnaden av festplatsen. Vecka 22 varje år lockar arrangörerna en stadig publik och en ansenlig mängd rockband från hela världen. Årets festival var inget undantag. Affischnamnet för året, Thor, spelade även på den allra första festivalen för tio år sedan, och publiken älskar den före detta muskelbyggaren Jon Miki Thor från Kanada. Den kärlek och respekt publik och artister visar varandra är genomgående och kännetecknande för den här störtsköna hårdrockfestivalen.

Lördagen hade den klart största publiken men även torsdag och fredag var välbesökta. Jag upplevde att det var något färre besökare de första dagarna trots att campingen var fullsmockad med människor. Kanske valde många att lyssna på avstånd i värmen.

En annan aspekt som gör Muskelrock trevligare och mer lättillgängligt än andra festivaler handlar om speltid. Alla band har exakt en timmes speltid till sitt förfogande. Det gör att även mindre band med endast ett fåtal egna låtar, kan fylla sin tid och om de slutar lite innan timmen gått är det så korta tider till nästa band att det inte stör flytet.

Trots att det är så avslappnad stämning och att allt känns lite lösare i kanterna de stora festivalerna, återspeglas det inte på arrangemanget som är helt igenom professionellt. Allt från mat och dryck till toaletter och städning sköts väldigt bra. I år tycker jag också det var mindre fylla än jag sett tidigare år. Om jag inte minns fel kunde man tidigare ta med sig alkohol in på området, men eftersom Tyrolen nu har utskänkningstillstånd fick medhavd alkohol stanna utanför. Sådant påverkar naturligtvis alkoholintaget och graden av fylla.

Muskelrock har två scener inne på området. En utomhusscen och en inne på den gamla dansbanan Rotundan. Dessutom har de en scen utanför entrén. Där annonserades en del band ut men främst var det en öppen scen där frivilliga fick spela en stund om de ville. Jag såg också skymten av ett cirkustält där det var nattklubb och efterfest till sommarmorgonen grydde. Utöver detta deltog band från festivalen på två musikgudstjänster i Svenska Kyrkan i Blädinge och Alvesta på lördagskvällen respektive söndagsmorgonen.

Den arrangerande föreningen är inte bara Tyrolens vänner.
De tar ansvar för utvecklingen i bygden. Med ett flertal kvalitativa arrangemang har de mycket att erbjuda varje besökare, hitrest eller bofast. Detta är aktiv kulturpolitik på gräsrotsnivå. Vi på Kulturbloggen kommer rapportera från så mycket vi hinner med den här sommaren. Det bli reportage från musikfester, jätteloppisar, trädgårdsdagar och fler musikfester. Och för allt i världen; ta dig dit själv och upplev något unikt.

Tyrolen i Blädinge

Footer

Om oss