Årets sommar på Tyrolen utanför Alvesta, är späckad med roliga event och tunga artistbesök. Den traditionsenliga världsfesten är inget undantag. Med Amadou & Mariam som huvudakt visar Tyrolen att de har vass känsla för bokningar utöver det vanliga. Många av er som läser kanske tänker, ”Amadou vadå”? Jo, det här är duon som blivit nominerade till en grammy för bästa nutida världsmusik och som turnerat ihop med U2, Coldplay och Blur, när de inte uppträder för utsålda hus på den afrikanska kontinenten.
På Världens Fest på Tyrolen går de på scen prick klockan 21 och den förväntansfulla publiken rycks genast med i den glädjefyllda musiken. Ett par hundra personer har kommit till parken den här kvällen och jag törs nog säga att alla dansade, log och klappade i händerna. Det var en härlig stämning i den ljumma junikvällen. En bokning i världsklass och en musikalisk show med extra allt.
Innan huvudakten har festen bjudit på flera intressanta och givande uppträdanden. Indiska Bollywood klassiker med Aishwarya Aashy, Trubaduren Ali Kassab från Syrien och Lamine Cissokho från Senegal är några av artisterna som besöker Tyrolen den här festkvällen.
Ali Kassab är en ung artist som varit i Sverige några år, men som redan nu undervisar nyanlända invandrare i Svenska, och som sjunger svenska visklassiker med känsla och närvaro som påminner om en ung Cornelis Vreeswijk. Med entusiasm och glädje spelar och sjunger han sånger på arabiska och svenska, och han får med sig publiken i dans, handklapp och skönt gung. Jätteroligt att få ta del av det här framtidslöftet.
Lamine Cissokho spelar och sjunger sånger i en historisk berättartradition. Att vara en ”griot” är att vara en trubadur vars uppgift är att föra sitt folks historia vidare, och Lamine verkar i en familjetradition som har rötter bakåt till 1400-talet. Han ackompanjerar sin sång med det fascinerande instrumentet ”kora”, som är en västafrikansk harpa med 22 strängar, där man spelar med fyra fingrar. Med tummarna spelar han basgången och kompet medan melodi och improvisation spelas med pekfingrarna. Det är magiskt hur mycket ljuvlig musik ett enda instrument kan frambringa.
Känslan är fantastisk när han spelar ”Vem kan segla förutan vind” och publiken sjunger med i den vackert vemodiga nordiska visan, ackompanjerat av västafrikansk harpa spelat av en världsmusiker från Senegal.
